Nejlika

Hejjar på dig!
Och som Mrx säger - suget kommer klinga av. I sinom tid

... över att jag somnar nykter och vet att imorgon kommer jag vakna utan baksmälla!
Men jag tar alltid en dag i taget och tar inget för givet. ??✨
Grattis till dina 8 dagar! ? Bra kämpat ??✨

Kram PimPim ?

Jag älskar också att vakna utan baksmälla. Det gör livet värt att leva. Jag ser fram emot den dag när jag slipper suget bara.

Trevlig kväll!

Mikael

Sitter på skliniken. Börjar känna igen andra patienter. Skall blåsa. Känns gott att veta att mätaren kommer att visa 0. Sedan åker jag till jobbet. Utan bakfylla.
Ha en bra dag, alla!

... av att sluta med alkohol. Käkade en jättefrukost i morse, sedan en köttbullesmörgås klockan 9:30, lunch kl. 12 och nu 12.54 en baguette med kycklingröra i. Skulle dessutom lätt kunna tänka mig en bulle faktiskt. :)

Så enkelt är det. Efter bara en kort tid utan det dagliga vinet orkar jag både läsa och skriva igen. Det är nästan en andlig upplevelse att kunna tänka klart. Konstigt. Men det är hemskt så egocentrisk man blir av att fokusera på sig själv och sitt mående. Jag! Jag! Jag! Och jag tänker nästan lika mycket på vin nu som för två veckor sedan, fast på ett annat sätt. Då tänkte jag konstant på hur och när jag kunde ta nästa glas. Nu tänker jag mycket på hur jag skall undvika att ta ett glas. Och på hur det kunde bli som det blev.

Jag längtar redan till morgondagens arbetsuppgifter. Hjärnan behöver sysselsättas...

... jag känner mig nästan lite tonårsaktigt tuff av att vara nykter. Cool. Eller stolt. Som att det syns på mig att jag inte har supit på snart två veckor. Att folk tittar och tänker "där går en jävligt stark person". Fånigt? Kanske. Men så känner jag mig.

Och jag känner mig intellektuellt tryggare än på länge, inte minst på jobbet. Typ att jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör. Så har jag inte känt sedan jag var doktorand för skitlänge sedan. JÄVLIGT skitlänge sedan. Jag har pendlat mellan att känna mig kass till medelbra på jobbet under många år, även om jag ofta har fått nya uppdrag och haft en god löneutveckling. Så något har jag ju gjort rätt. Men jag vet ju att jag hade kunnat vara så mycket bättre, att jag hade kunnat skriva så många fler artiklar, fått bokjäveln färdig för flera år sedan, etc.

Får man? Bör man? Alltså känna sig stolt över några dagars nykterhet? Känner någon annan här på samma sätt? Eller börjar jag tappa fattningen?

Köpte för övrigt kinamat på Rasa Sayang på vägen hem. Hämtmat. Där inne satt en handfull herrar och damer och ölade. Jag är glad att jag inte är en av dem som sitter där en torsdagskväll och "tjôtar", sippar på veckans öl (Tuborg, tror jag) och blir fylleosams om alltifrån vem som är bäst i skidskytte-VM till hur man skall handskas med IS-återvändare. Men det hade kunnat vara jag. Det kan fortfarande vara där jag hamnar. Men just idag känns det som att jag aldrig kommer att sitta på Rasa Sayang och öla.

anonym24751

Haha, jag känner mig precis likadan!! Jag känner mig sådär lite mallig, precis som du skriver; ”här går nån som har lyckats med något väldigt bra.”

Gick förbi fönstren till systemet på vägen hem, va som att jag ville stanna och vinka till dom som jobbade där inne, ungefär som ”hej, hej, här är jag, jag lever trots att ni inte sett mig på ett tag, visst är jag duktig?!”?????

Vill aldrig mer gå in i den affären. Kom ut massa fulla typer... hade kunnat vara jag. Men inte längre!

Vi gör det bra så vi har med all rätt att vara stolt!!???

Skönt att kunna vara stolt över något för en gångs skull. ? Men samtidigt viktigt att vara vaksam. Herre Gud, det är ju mindre än två veckor sedan jag drack två flaskor vin en söndagskväll!

Skönt att kunna vara stolt över något för en gångs skull. ? Men samtidigt viktigt att vara vaksam. Herre Gud, det är ju mindre än två veckor sedan jag drack två flaskor vin en söndagskväll!

Idag på pendeln satt jag intill två gubbar i min ålder. Helt vanliga gubbar som var på väg hem från jobbet precis som jag. En av gubbarna tyckte jag lite synd om. Han satt och ölade på tåget. Smög lite med burken men alla som ville se såg att han drack bira. Kunde varit jag själv innan jag vaknade och insåg att min konsumtion var för hög. Jag kände mig nästan lite mallig och tänkte att som han ska jag aldrig bli. Ville nästa ta kontakt och rekommenderar alkohol hjälpen till honom..?

Visst lägger man mer märke till andra som överkonsumerar när man själv är inne i en process att minska eller sluta? Jag känner så mycket mer sympati med andra missbrukare idag än för bara några veckor sedan. Och samtidigt blir många av dem som har det värre än jag lite grand av avskräckande exempel. Skäms nästan för att skriva det. ?

Kanske hör det ihop med att jag tänker på alkohol mycket mer nu. Eller i alla fall på ett annat sätt.

Jag går och blåser tre gånger i veckan på Nordhemskliniken. Skall dit imorgon bitti. Jag börjar känna igen flera av de andra problemdrickarna. Många ser väldigt tärda ut. Jag hejar på några. Att se att så många har samma typ av problematik som jag stärker mig på något konstigt vis. Jag vill inte vara en i det här gänget, även om jag naturligtvis är det. Och samtidigt vill jag bara gå fram och ge den slitna vin- och tobakstinkande äldre damen som jag ser i kön på kliniken en stor kram. Hon som ler när vi hälsar, trots att jag kan se att hon lever ett hårt liv.

... Och jag var på kliniken och blåste i morse. Det gick bra. På jobbet nu. Och helt plötsligt kommer suget över mig. Skulle ge mycket för att få ta vägen via bolaget hem om en stund. Men det kommer jag inte att göra. Istället jag går ner i fiket och köper en macka. Suget brukar höra samman med hunger har jag märkt. Och i eftermiddag tänker jag laga middag till frun och barna - utan att ha ett glas rött i näven. Jag vill inte vara bakis imorgon...

Ha en trevlig helg!

... jag inte har oroat mig för att inte hinna till bolaget innan kl. 15. Har ju tidigare varje lördag stressat mellan barnas aktiviteter för att lyckas klämma in tre minuter på bolaget någonstans. Nu slog det mig att jag inte ens har tänkt på bolaget idag. Förrän nu då, då jag kom på att jag inte har tänkt på det. ?

Inget vin idag heller. Känner mig lite stolt.

Två veckor utan vin. Det har inte hänt på många, många år. Jag tycker att det funkar OK, även om suget kommer då och då.
Trevlig söndag på er.

Och ja, visst är det sorgligt med alla som har problem med alkohol. Tänk att det ändå är så socialt accepterat att dricka trots att det skapar så mycket sorg för många människor.

Önskar dig en fin söndag.