av m15

m15
mån, 2019-03-18 - 13:01

Jag orkar inte..
Efter allt för många vinkvällar vaknar jag upp och minns inte. Jag minns inte hur/när jag gick och la mig.
Jag minns inte varför jag har blåmärken överallt. Jag minns inte vart jag lagt mina kläder. Jag minns ingenting. Hade jag kul? Sa jag något konstigt jag får skämmas över? Värst av allt, vad säger min sambo..
Hur kan jag ens leva med mig själv? Den frågan ställer jag mig alltid efter en helg. Sen när det är fredag har jag glömt bort eller förträngt hur jag kände för en vecka sedan.
Jag kommer antagligen att bli ensam om jag fortsätter såhär. Vad ska jag göra? Jag orkar inte med mig själv.. ?

JoYo
mån, 2019-03-18 - 13:06

Alkoholism är just lurigt och destruktivt. Man vet inte hur det blev så och varför. Men man kan vara säker på att det är som att gå på lina,,,ibland, kanske ofta, går det bra, man balanserar ...men vi kan vara säkra på att förr eller senare faller vi! Vi ska inte gå på den linan.
Jag är på dag 2. Gjort bort mig rejält, inför släkt, vänner och mina barn!! Har lovat dem att inte dricka en droppe mer. Det är en kamp mot monstret.
Här kan vi kämpa tillsammans.

JoYo
mån, 2019-03-18 - 13:23

Alkoholism är just lurigt och destruktivt. Man vet inte hur det blev så och varför. Men man kan vara säker på att det är som att gå på lina,,,ibland, kanske ofta, går det bra, man balanserar ...men vi kan vara säkra på att förr eller senare faller vi! Vi ska inte gå på den linan.
Jag är på dag 2. Gjort bort mig rejält, inför släkt, vänner och mina barn!! Har lovat dem att inte dricka en droppe mer. Det är en kamp mot monstret.
Här kan vi kämpa tillsammans.

m15
mån, 2019-03-18 - 13:45

Ja det är precis så som det är. Det som är värst tycker jag är den hemska ångesten som kommer.. Hur gör man? Hur går man vidare utan alkoholen? Funkar det ens?

JoYo
mån, 2019-03-18 - 15:16

När du nått din botten. En medlem här inne sa till mig att jag säkert nått ”min botten”. Så är det nog. När man rasat så hårt att konsekvenserna blir för stora att gömma undan. Då måste man gå vidare utan alkohol.
Jag har gått hos en terapeut ett tag och fått många insikter och pusselbitar på plats. Jag trodde jag började få kontroll över alkoholen. Istället inser jag att man/jag aldrig får kontrollen åter.
Nu börjar mitt arbete med att acceptera att alkoholmonstret alltid vill följa mig, aldrig går att tämja, aldrig går att bemästra.

Var är du i tankarna?