av Jennie71

Jennie71
tors, 2019-03-21 - 19:44

Hej, jag är ny här! Medelålders kvinna med bra jobb, två halvstora barn. Man, hund, fin villa. Inga stora bekymmer alls.
Min pappa är alkoholist och trots att jag har så dåliga erfarenheter av hans missbruk har jag varit storkonsument hela mitt vuxna liv. Undan för undan har det ökat, de senaste tio åren har jag nog inte haft mer än tio helvita dagar - även om jag sällan blir full.
Sedan äldsta barnet fick körkort och inte behöver skjuts på kvällstid har mitt drickande ökat. Jag har ofta tagit ett par glas vin direkt efter jobbet på eftermiddagen och sedan jobbat på att dölja det tills maken kommer hem vid åtta, då det är mera fritt fram. Han dricker också dagligen.
Men så för tre veckor sedan kände jag plötsligt en dag att det får vara nog. Så sedan dess har jag inte tagit en droppe.
De första dagarna tänkte jag mycket på vin, men till min stora förvåning har jag egentligen inget sug alls. Inga symptom på abstinens eller någonting. Sover lite bättre och yngsta barnet säger att jag ser piggare ut än jag brukar och är mindre sur (bara det är ju en anledning att aldrig mer dricka) ... men är det inte konstigt? Kanske är jag inte alkoholist, som jag oroat mig för under vargtimmarna i flera år.
Vad tror ni? Kanske kan jag lära mig att dricka mer måttligt? Ett glas champagne när det bjuds, riktigt gott rödvin på helgen. Men inte mer. Eller har jag klarat mig ur detta med rena förskräckelsen?

Jennie71
tors, 2019-03-21 - 19:58

Inser att jag kanske borde ha berättat mer ... en vanlig dag har jag druckit ungefär en flaska vin, på helgerna mer.
Inte för att döva ångest eller andra jobbiga känslor.
Jag älskar helt enkelt känslan av berusning.
Dock har jag efter hand sovit sämre och blivit allt tröttare, plus att jag har börjat planera livet kring drickandet. Som att tacka nej till att gå på bio eller gå hem till folk på kvällen om jag vet att det inte kommer att serveras alkohol. Jag har stört mig mycket på att jag gjort så.
Men jag sköter jobb och andra åtaganden, tror inte någon anar omfattningen av drickandet.

Miz
tors, 2019-03-21 - 20:27

Hej
Jag känner att jag har ett beroende till alkohol och då dricker jag fred-lörd ibland vanlig konsumtion så jag inte blir berusad men allt för ofta händer det att jag har svårt att sluta dricka och blir berusad så jag har minnes luckor om vad dom hänt kvällen innan! Det tycker jag är början till ett alkoholproblem som jag måste ta tag i och vilket jag jobbar med! Jobbigast är helgen att inte ta ett glas bubbel innan maten eller ett , två glas vin till maten utan cider från affären ? jag har bestämt att inte dricka vin bara för att nu ör det helg, solen skiner mm. Så om du har ett osunt förhållande till alkohol känner du bara själv ? jag skulle fundera på att dra ner eller sluta helt när man börjar säga nej till saker bara för att kunna dricka! Det ör svårt men värt det lovar ?????

JoYo
tors, 2019-03-21 - 21:39

Välkommen hit!
Svaret på din rubrik... har du nog inom dig eftersom du sökt dig hit.
Jag har också svårt att säga att jag är alkoholist... är ju ordentlig, med bra jobb, hus, man och barn och normal vardag med träning och en fin fasad.
Jag har alltid druckit destruktivt och försökt bemästra intaget.. jag har emellanåt trott att jag haft kontroll men inser att jag balanserat på en lina... och alltid faller...ibland så hårt att jag blivit rädd och försökt sluta. Hållit ett tag men alltid börjat igen för att jag ”ska bara ta ett glas”. Det är ett under att jag överlevt alla fester. Drickandet eskalerade till vardagar och mer tolerans, därav illusionen om kontroll. Jag blir ju inte lika full, lika ofta. Men ofta berusad. Påverkad.
Det sista som hände var att jag blev superfull på en släktfest. Jag gjorde bort mig inför alla. Och somnade innan desserten. Ångesten var fruktansvärd efter.
Vad gör jag mot mig själv? Hur många år ska försvinna i en dimma? Ska jag inte uppleva mina barn? Barnbarn? Sätt stopp NU! Man minns knappt de år man druckit, för man är inte närvarande. Jag tror att mina barn skulle önska en nykter och sund mamma. Det ska jag ge dem! Det hade inte jag. Min mamma drack bort min barndom. Och jag gick i samma spår. Barn kopierar. Men det är aldrig för sent att bli en god förebild.

Av ditt intag att döma, det är absolut ett problem! Ta hand om dig!
Skriv av dig! Fortsätt även om du faller! Upp igen. Nu har du ändå satt ord på problemet!

(Ursäkta mitt långa svar, önskar bara att vi alla kunde få styrkan att inse och klara det här!)

Dee
tors, 2019-03-21 - 21:41

Hej Jennie!

Härligt att du hittat hit! Jag kände igen mig i dina rader om att älska berusningen. Till en början va det så för mig också, egentligen hela tiden, jag drack generellt inte för att fly undan något i början utan för att få känna effekten av alkohol, men med åren gick det över styr och helt plötsligt drack jag för att döva den ångest drickandet gav mig, samt att jag i nyktert tillstånd inte längre kunde hantera någon slags känsla, varken bra känslor eller dåliga känslor.
Även om du vacklar gällande om du har problem med alkoholen eller inte, om du kan dricka måttligt eller om du inte kan dricka alls, är det ju något som gjort att du hittat hit till denna sida.
Ett hett tips, 1-3 helvita månader och utvärdera effekterna och ta ny ställning till din relation till alkohol efter det!

Att se piggare ut och va mindre sur - inte dåliga komplimanger alls! Heja! :)

Fenix
lör, 2019-03-23 - 21:38

har vi problem, ingen behöver kalla sig alkoholist, vad det nu är för något. Problem med att dricka alkohol räcker tycker jag, för min del är det fortfarande så och jag närmar mig nog vård om jag inte slutar. Önskar bara att jag kunde sluta, så där. Nästa torsdag har jag satt som en sådan dag, allt stämmer då in. Älska berusningen, nu är det mer hata berusningen som gör att så mkt blir skit. Alltså hatar bakfyllan varje dag, hata fyllan varje kväll. Hur svårt ska det vara....

Kattskit
sön, 2019-03-24 - 13:58

Jag tror inte en behöver vara en "klassisk" alkoholist för att ha problem. En kan trots att en inte får ett fysiskt beroende av något få problem med sitt bruk. Det är samma sak med cannabis som utan att ge ett fysiskt beroende kan göra att en ändå missbrukar och saker blir lidande. En mår bra (tror en) och glömmer.

Eftersom just alkohol både är lättillgängligt och accepterat tror jag det är ännu svårare. Det finns överallt och räknas som en vanlig del av livet. Att dricka själv, mycket till vardags (en flaska vin om dagen tror jag absolut är något folk rynkar på ögonbrynen kring) är nog inte något som direkt accepteras - men att bruka alkohol och mycket (en ska ju bränna lönen på löningshelgen i princip, det är okej...?) är en accepterad social grej.

Vad är en alkoholist? Är det någon som fortsätter dricka trots att de kommer fram till att "nej, det här är inte bra" och trots att en skadar de i sin omgivning (oavsett hur allvarligt). Är det en som köper en kvarting varje dag, isolerat sig helt från samhället och inte kan ha ett jobb eller vanliga mellanmänskliga relationer? Eller är det någon om tappar kontroll och helt enkelt inte klarar av att dricka lagom (exempelvis ett glas till maten)?

Något som slår mig är att vi alla tycks önska just att kunna bruka alkoholen på en sansad nivå. Varför är det så egentligen? Varför känner vi så starkt för att KUNNA dricka alkohol trots att den gör oss så illa?

Crna macka
sön, 2019-03-24 - 14:34

Bra fråga. Ville inte sluta helt för att jag skulle känna mig utanför och alla andra bortförklaringar jag kunde komma på.
Var inte färdig helt enkelt.
Dessutom störde det mig grymt mycket att jag inte klarade av att dricka "normalt". Jag brukar klara av allt jag förutsätter mig att göra. Det jag inte tänkte på då var att det var ju när jag var nykter, när jag drack och blev full var jag inte mig själv, därför klarade jag inte av det, att dricka mindre varannan vatten osv. Alla goda förutsättningar försvann med första glaset.
Därför tar jag det inte längre, dessutom slipper jag förhandla med mig själv.

Nu bryr jag mig inte om nu någon skulle ha åsikt, vilket ingen gör, det är bara hjärnspöken. Jag dricker inte alkohol, jag slipper ångest, fundera på vad jag gjort mm. Jag bestämmer inte alkoholen.

Mvh