av Kattskit

Kattskit
lör, 2019-03-23 - 10:48

Hej,

Har insett att det här med alkohol är för svårt att hantera för mig. Jag kan inte sätta stopp eller gränser för mig själv när det gäller alkoholen när jag dricker.

Det är så sjuk frustrerande. Som att en har stockholmssyndrom.

Igår drack jag. Övertalade min kompis om att vi skulle dricka några öl och lägga oss i tid. Drack till och med ett glas vatten till första bärsen!

Så här ligger jag idag i sängen och funderar på hur det kan bli så här nästan alla gånger. 3 taxiresor, ett inträde, massa öl och fyllemat-fattigare.

Det enda som känns säkert är att jag inte klarar av det helt enkelt. Så jag måste skapa förändring.

Det är bara så himla svårt. Har försökt så mycket förut. Tillslut sitter en där ändå, triggas av tristess, en vacker dag, ångest eller annat som gör att gå ut på krogen eller sätta sig i solen med en öl och en vän känns oemotståndligt. Som det enda självklara (enda godtagbara aktivitet?).

Themistokles
lör, 2019-03-23 - 13:36

Tyvärr är det väl så att mycket (nästan allt?) som vi förknippar med nöje, avslappning och fest har med alkohol att göra. Själv är jag numera för gammal för klubblivet (thank God!), men ändå är så mycket trevligt förknippat med just vin. Ibland önskar jag att jag hade frisksportslivet som livsåskådning - orientering, fågelskådning, nykterhet och sundhet. Men där är man ju inte. Hur hittar man saker som man trivs med och som känns meningsfulla där inte alkohol är centralt?

Kattskit
lör, 2019-03-23 - 16:43

Har tänkt samma sak Themistokles. Hur härligt vore det inte om det som lockar med alkohol och fest var att gå upp för ett berg, vandra i skogen eller något sånt istället?

Jag har personligt alltid haft svårt för gruppaktiviteter så som sport men det vore så mycket enklare om jag älskade att springa och att klättra i berg och kunde fokusera på det bara. Men jag älskar ju inte sånt, och det är mycket enklare att gå ut och ta en bärs än att förbereda en tripp till Kebnekaise.

Themistokles
lör, 2019-03-23 - 17:11

Man kanske inte måste sikta mot Kebnekaise? Det kanske räcker med närmsta elljusspår? ?

Men visst, jag håller med, fest och socialt umgänge på lokal är förbannat trevligt. Idrott och bergsklättring är det inte.

Tackohej
lör, 2019-03-23 - 17:54

Ja hur gör man? Ska iväg på festlig kväll hos kompisar strax. Men hur trevligt är det att titta på andra som dricker rosé? Tröttnar otroligt fort på umgänge. Får hålla ut för fruns skull. Känner mig så trist utan a.

Ultra
lör, 2019-03-23 - 19:00

Ja jag undviker också sociala sammanhang, skippade konsert i måndags, restaurangbesök igår....men har tränat från tisdag varje dag o känner att de endorfiner detta ger nästan helt tar bort A suget o ger en inre ro.....sen är jag som Themistokles för gammal för klubbhäng etc....

Kattskit
sön, 2019-03-24 - 13:43

Jag är en ganska introvert person. Jag har några få nära vänner och min partner, trivs mycket med att vara själv men ibland behöver jag träffa andra - göra något annat. Det är ju lätt att känna sig ensam oavsett om en trivs med det eller inte.

Sen känns det som att jag förstör lite när en gjort planer som innefattar alkohol med en vän redan. Jag och min bästa kompis ska åka till Amsterdam i lutet på April, något vi båda ser fram emot. Vi åker inte dit för att knarka och supa, men att ta "en" öl på någon skön jazzbar har hela tiden ingått i planen. Klart jag lika gärna kan ta en läsk eller en kaffe liksom, vi kommer att ha trevlig ändå. Men om hon vill dricka öl så tänker jag inte vara en party pooper även om det kan hända att jag också gör det då.

Problemet är att jag inte vill dricka alls just nu, det gör att jag blir oförsiktig ekonomiskt, översocial och gör planer jag egentligen inte kommer orka med (pga att jag är introvert vanligtvis) - till och med saker som att träffa en bekant på en kaffe kan vara otroligt utmattande och vetskapen om det ger mig ångest. Dessa saker i kombination med att jag har bipolär sjukdom och redan har problem med kemisk obalans som ger ångest gör att mina baksmällor ibland blir vidriga oavsett om jag "gjort bort mig" eller gjort av med mer pengar än jag har råd med eller vad som.

Jag känner som att det blir fel oavsett. Logiskt går så klart mitt mående före allt det där, men det är ju ändå lättare sagt än gjort ibland. Annars skulle vi som inte har fysiskt beroende av alkoholen säkert haft lättare att bryta mönstret. Hatar att det känns som att jag måste nästan isolera mig och så för att klara av detta. Min sjukdom begränsar mig i perioder som det är redan.

Jag kommer försöka vara nykter fram tills jag åker iväg, sen en dag i taget i Amsterdam. Dag 2 nykter nu, ingen bravad men om några veckor kommer det vara en större deal så.

Vad gör ni istället för att delta i "normala" sociala sammanhang som innefattar alkohol? För det är ju SÅ MYCKET som gör just det.

Kattskit
sön, 2019-03-24 - 13:47

Min vän och jag var ute i fredags och i går pratade vi lite om det där, båda vår relation till och våra vanor när det gäller alkohol. Vi har båda problem har vi insett, och måste skapa förändring. Det känns bra även om vi verkar vara i olika stadier av detta. Men bådas vår reAtion till och vårt bruk av alkohol måste definitivt förändras. Tror att vi båda måste hitta andra sysselsättningar. Vi båda ska börja träna igen, en motivation för att träna när en druckit är inte kul eller bra, men träning är kul när en väl kommit in i en rutin!

Att ha skapat ett konto här känns som ett ganska stort steg från att bara tänka och ha ångest över att jag vet att jag måste göra en förändring.

Tack för era kommentarer och tankar.

Hoppa att ni har en fin dag.