av Viilja

Viilja
mån, 2019-04-01 - 09:34

Igår morse vaknade jag upp i soffan, bakfull som vanligt. Vad hände kvällen innan egentligen? Små små fragment av lördagskvällen gjorde sig påminda. Ja just det, jag bråkade om någonting med maken, igen. Ångesten väller över mig och paniken attackerar hela min kropp.
Sa jag att jag ville skilja mig? Det vill jag ju inte. Varför sa jag så?
Sitter vid frukostbordet, det är en fin solig vårmorgon, vågar inte möta min makes blick, jag skäms något otroligt. Vad fan sa jag igår egentligen?
Han frågar något trevande, kommer du ihåg vad du sa igår kväll?
Jag svarar, "något om skilsmässa".
"Ja och mer?"
Jag svarar att jag inte minns. Skäms något otroligt.
"Du tycker inte att det här börjar gå till överdrift"?
"Jo". Tystnad. Inom mig växer en avgrundsdjup ilska och ett djupt hat mot mig själv. Hur kan jag välja att dricka bort min familj, mitt äktenskap? Välja vinet framför dem jag älskar mest i hela världen. Det får vara nog nu. Inte en jäkla droppe till.

Trolldruva
mån, 2019-04-01 - 09:49

Välkommen
Här inne är vi många som upplevt samma som du. Att vakna på morgonen med en sådan ångest du beskriver. Starkt av dig att svara ja och nu kan du få stöd av din make.
Det blir inte lätt, men det går och det går bättre och bättre vartefter tiden går och man skapar nya vanor.
Kram

Viilja
mån, 2019-04-01 - 10:03

Tack Trolldruva för ditt inlägg, det värmer!
Jag är ny här, som du kanske förstod :)
På onsdag ska vi börja i parterapi, tror att det kan hjälpa. Lägga alla korten på bordet. Gå till botten med allting, reda ut och rensa bort, få nya insikter. Jag är så trött på mig själv och på den jag blir när jag dricker, det räcker nu. Är bara så extremt orolig och rädd för att misslyckas, få återfall och trilla dit. Jag vill förändra mig, bli mer hälsosam och med en starkare själ.
Kram tillbaka

Trolldruva
mån, 2019-04-01 - 10:17

Det är nog det vi alla är rädda för.
Jag tänkte att jag börjar med 21 dagar dvs 3 veckor och utvärderar efter det. Då behöver jag inte känna att jag misslyckas.
Jag har ingen make, har inte ens haft. Kanske en av orsakerna till mitt vindrickande, men troligen inte hela. Jag skulle så hemskt gärna haft en familj som fanns där som morot att låta bli vinet. Ofta har det känns meningslöst att låta bli för ingen kommer ändå sakna mig mer än möjligen min katt. Faktiskt är det han som får mig att låta bli. När han spinnande kryper upp i knät så förstår jag att även han behöver mig även om han bara är en katt.

Anonym15366
mån, 2019-04-01 - 10:26

Känner igen mig såå!
Försökt sluta genom åren. Har som mål att fylla 40 som en nykter och sund kvinna, mamma, fru.
Det är skönt att skriva av sig här.
Det är skönt att vara nykter tillsammans med människor här som förstår en. Förstår om man faller, stöttar en och diskuterar.
Häng kvar här!
Du har kommit till en viktig insikt!

Viilja
mån, 2019-04-01 - 11:47

Det är en rimlig målsättning! Hur många dagar har du varit utan alkohol? Dag 2 för mig.
Djur är så himla bra, ovillkorlig kärlek och de lämnar inte en hur som helst. (Möjligtvis om det finns en trevlig katt-dam i grannskapet?:) )
Åh Trolldruva, jag tror visst att du hade varit saknad av många många människor också!
Stor Kram!

Esmeralda2222
mån, 2019-04-01 - 10:58

Åh, jag kände en klump i magen när jag läste ditt första inlägg. En klump som bestod av total igenkänning... Så vidrigt det är att vakna efter en natts dålig sömn som varvats med ångest och sakta inse att man inte minns gårdagskvällen, sakta börja minnas att man nog sagt en hel del taskiga saker till människor man bryr sig om. Att känna så mycket skam, hopplöshet och desperation.
Så himla bra att du kunde ta steget att vara uppriktig mot din man och säga högt att du känner att det gått för långt! Ett så viktigt första steg!
Själv har jag inte haft den uppriktigheten med min man. Han har inte en aning om hur mycket och hur ofta jag druckit. Minnesluckor (från en vanlig tisdagskväll) har jag för det mesta lyckats skämta bort eller tala bort. Nu har jag faktiskt lyckats vara alkoholfri i 14 dagar! Det har inte hänt att jag varit nykter så lång tid i sträck på sex år.
Jag känner mig mycket piggare, sover bra, tänker klarare tankar och är på det hela taget mer vänlig. Det svåra har hittills varit eftermiddagar och kvällar. Då börjar det liksom krypa i kroppen och irritationen växer. Mina tankar börja leva ett eget liv. I hjärnan pågår förhandlingar, trixande och övertalningsförsök. Jag har lyckats stå emot, ibland med en känsla av total meningslöshet och ibland med en känsla av frihet och tillförsikt. Jag måste börja tänka nya tankar, få in andra vanor och hitta andra saker som är meningsfulla i mitt liv. Det är verkligen inte lätt att ändra sitt sätt att vara, tänka och agera.
Men, jag känner ändå tilltro till mig själv idag, det gjorde jag inte för tre veckor sedan. Jag känner att jag är på gång! Det kommer att bli bättre! Jag kan klara det här. Och, det kan du också!

Viilja
mån, 2019-04-01 - 11:04

Tack för din kommentar JoYo!
Då har vi samma målsättning! Jag börjar också närma mig 40, druckit extremt mycket de senaste 5 åren. Smyg druckit, skällt ut folk i tid o otid, förlorat vänner, fått (får) ångest, känner skam, djup förakt mot mig själv och vad mina barn har fått se och uppleva listan kan göras lång... Detta är konsekvens av mitt drickande, en jävligt ful och obehaglig sida hos mig. Jag måste komma ihåg detta när suget kommer och när man har tusen anledningar till att ta ett glas vin eller tolv glas, som det egentligen blir..
Det är skönt och en tillfredsställande befrielse att inte känna sig ensam om sina problem, att vi kan dela varandras liv så här privat men ändå anonymt. Jag känner en stor tacksamhet över att jag fann detta forumet igår!
Jag kommer hänga kvar! Jag ska skriva här om min resa till ett friskare och hälsosammare liv. Jag ska kämpa och ge järnet!
Kram på dig!

Viilja
mån, 2019-04-01 - 11:35

Kära Esmeralda2222 vilken resa du gjort redan! Fortsätt så! Du är på rätt väg! Ge inte efter för alkoholmonstret, det är bara ett sätt att få dit dig igen. Du har kontroll, du visar var skåpet ska stå. Jag hoppas innerligt att jag kommer vara lika stark som du är när suget knackar på.. Jag har max klarat 5 dagar utan alkohol sen har kroppen blivit helt spattig och rastlös vilket då har lett till att jag som vanligt överlämnat mig åt alkoholmonstrets förrädiska famn.
Tror du inte att din man vet? Egentligen, innerst inne?

Jag är inte en människa som klarar mediation, vissa här fungerar det på, vilket är strålande, men jag blir stressad och uttråkad för snabbt, men det hade kanske fungerat på dig?
Eller ut och gå? Frisk luft och rensa hjärnan?
Jag ska börja träna på gym kvällstid, tanken är att jag då blir skönt sunt trött och inte tänker på att jag vill ta några glas vin innan läggdags.. Jag vet inte om det hjälper men jag måste testa.

Trolldruva
mån, 2019-04-01 - 14:35

Min högsta önskan har alltid varit en familj. Det är nog en av anledningarna att jag dricker, det känns så meningslöst allt, att inte ha någon som bryr sig.
Var rädda om er familj för det är inte roligt att leva ensam❤