Hej, jag har varit inne och sneglat på denna sida under flera års tid. Mitt förhållande till alkohol är och har inte varit det bästa vilket har lett mig till att inse att jag måste bli nykterist. Jag är en väldigt snäll och social person när jag är nykter, men när jag dricker kan jag bli riktigt odräglig och jobbig. Jag önskar att jag kunde dricka med måtta och bara kunna ta 2-3 öl en kväll. Men så fort alkoholen får sitt grepp runt hjärnan så får jag ett sånt sjukt sug där jag bara vill bli mer och mer packad. Jag dricker tills alkoholen eller pengarna är slut, och jag dricker tills jag däckar. Varje gång jag går ut med mina vänner så dricker jag alkohol innan så att jag alltid har två - tre öl upp så jag kan bli mer packad.

Jag är en 27 årig man som är bosatt utomlands. Jag har suttit i fyllecell 5ggr men borde egentligen ha suttit där minst det dubbla.

Jag vill sluta med alkoholen och det känns som att jag bara kommer djupare och djupare ner i träsket.

Hur ska man sluta, och ni som har slutat hur gjorde ni för att bli av med abstinensen och stressen?

Jag kommer att uppdatera här några gånger i veckan för att få skriva av mig och eventuellt få hjälp och tips av er som gjort den här resan.

Så har kanske inte de bästa råden men vill gratulera till beslutet!

Det jag tycker är svårast är nu när våren och sommaren kommer. Alla dricker ju så mycket och då vill jag med. Försöker fokusera på mina mål; att jag inte vill tappa kontrollen över mig själv och göra av med pengar och inre kunna sluta när jag håller på, samt att jag aldrig vill vara bakfull igen.

Jag är på dag 8 nu, helgen var tuff. Framför allt lördagen! Men jag försöker sysselsätta mig med annat och har bland annat turen att ha en partner som nästan aldrig dricker som jag därför ofta kan hitta på nyktra aktiviteter med!

I helgen har jag (bland annat med sällskap av min partner); bakat, tränat, promenerat, köpt nya blommor, ätit frukost på hotell led en vän, gått på loppis, sett film och lagat mat tillsammans och sytt en ny kudde till sovrummet (som jag även letade upp typ till i går).

När suget ändå kommer (vilket det gjorde i går kväll trots allt) fokuserade jag på att jag hade mysiga saker jag ville göra i dag som inte skulle ha blivit av, hur mkt pengar skulle ha spenderat samt hur fruktansvärt dåligt jag skulle ha mått idag.

Jag är så glad över att jag klarade av att vara nykter igår.

Jag är en kvinna som druckit destruktivt hela mitt liv. Bakom en fasad av utbildning, jobb, familj, hus, hem, vänner, träning, intressen.
Förstår inte att jag överlevt alla galna fester genom ungdomsåren.
Jag blir 40 i år. Dags att vakna! Ta ansvar! Ta hand om sig. Jag har försökt de senaste åren men fallit varje gång. Nu går jag i terapi och idag är min 15:e dag som nykter.
Hur gör man? Slår huvudet i botten. Reser sig SAKTA. Jag försöker vara i nuet. Inte tänka framåt, inte sätta upp mål som kan raseras. Jag har gjort det för många gånger. För mig passar det att vara i NUet, jobba med mig själv, orka vara i känslan, inte fly med alkohol eller annat, inte söka lyckan/ruset utanför mig själv, meditera, träna, gå i skogen, lyssna inåt, bara vara i nuet... är mina ”hur”.
Du har kommit till insikt. Första steget är taget!
?

Tack för din kommentar. Jag håller helt klart med dig om att det är den svåraste perioden som kommer, men även det som gör utmaningen extra intressant. Fy fan bakfyllan är det värsta jag vet, så förstår att du vill slippa den. Bra jobbat med att nå 8 dagar, många bäckar små som det heter.

Bra jobbat i helgen, det känns som att det är just när man inte har något annat att göra som suget och abstinensen långsamt kryper sig på. Men jag har bestämt mig nu får den här skiten vara slut. Vissa tål inte alkohol och jag är en av dom som inte tål det.

Viilja

Hej victor123
Jag känner igen mig i allt du skriver, vilket känns skönt! Jag är inte ensam.
I går morse vaknade jag upp och kände att det fick vara jag nog. Det är NU jag måste förändra mitt liv och välja livet framför alkohol, inte tvärtom.
Jag har beslutat mig för att gå med i AA, och börja i terapi, för någonstans finns det en anledning till varför man dricker och jag vill för min egen del ta reda på varför. Känns skrämmande och jag är skiträdd men beslutsam.

Jag vet inte ens om jag vill veta varför jag dricker, det gör alldeles för ont. Jag har gått i terapi men inte ens en terapeut kommer innanför det skälet, frågan är om jag någonsin vågar dit. Får hjärtklappning och hög puls o ångest bara jag tänker tanken ?

Viilja

För min del känns det som att jag behöver få en förklaring till varför jag började dricka och varför det eskalerade till den grad det är idag. Jag måste få veta så att jag kan göra en förändring, börja läka inifrån, jobba på att bli hel. Detta med insikten om att det med stor sannolikhet kommer innebära djup smärta, ångest och skamkänslor osv.

Viilja, det är det jag också är rädd för just nu. Det är så enkelt att bli av med ångesten, något glas vin som sedan blir någon flaska och vips så är man tillbaka på ruta ett igen. Allt man jobbat för under en lång tid är raserat direkt.

Jag har haft många tankar på alkholen idag, sneglat när jag gått förbi butiken och sett extrapris på min favoritöl dessutom kyld. Det kommer bli en utmaning, men jag har informerat mina närmsta om att hjälpa mig. Har även åkt ner till barerna jag varit otrevlig på och bett om ursäkt och förklarat att om jag kommer hit igen och är packad så servera inte mig någon alkohol. Det var väldigt jobbigt att ta det steget och jag skämmdes så sjukt mycket.

Men nu är det andra dagen utan alkohol, och jag går in på en tredje dag imorgon. Jag fyller dessutom år i veckan och jag har tidigare sagt till alla mina vänner att jag ska ha en stor fest och bjuda på mat och dricka. Det känns väldigt svårt att avboka detta idag, men kanske lika bra att lägga korten på bordet till mina vänner när dom väl kommer.

Målet nu är att bli av med mina desktrukitva tankar och att börja träna igen. Det har fungerat för mig tidigare.

Det är orecis det jag är rädd för. Att det ska göra för ont.
Hopoas själv få modet att gå till botten med varför allt blev som det blev
Än sålänge försöker jag bara hålla vinet borta och så sedan när jag känner mig starkare ska jag försöka förstå varför.
Skriv gärna hur du tyckte terapin var, om det hjälpte dig. Hopoas det. Kram

Det var en väldigt jobbig natt inatt. Med full tillgång till alkohol samtidigt som jag fick höra hur mitt beteende hade varit i helgen. Fy fan, sjönk som en sten. Känner mig som en riktigt sjuk människa som inte kan kontrollera mitt drickande. Jag tog dock inte en droppe alkohol, utan kommer vara nykter under en lång tid fram över. I bästa fall blir jag nykterist i resten av livet.

Den här sjuka alkoholdjävulen som sitter på axeln och säger "ta en öl" "alla kan dricka en öl, det är inte farligt" "bara ett glas vin" Det är det som gör mig ännu mer rädd. Att det är någon sjuk röst som säger åt mig att dricka och jag bokstavligentalat konverserar med "den". Det känns som det är kryp på hela min kropp och får kallsvettningar varannan timme. Det skulle vara så sjukt lätt att bara gå tillbaka och ta 1-2 öl för att slippa känna den där känslan. Men jag har lovat mig själv att inte svika mig själv något mer. Nu är jag trött på att svika mig själv varje jävla gång.

Kämpa på ni också, när släpper de värsta symptomen?

Hade gäster över på grillning igår, och såklart så ska det vara några flaskor vin till grillat. Även om det är mitt i veckan. Jag sa som det var att jag inte kommer dricka alkohol eller något vin på ett bra tag fram över. Mina vänner tog det förvånansvärt bra och förstod mig och sa att det var starkt gjort.

Dom kanske har tyckt det själva men inte velat säga något till mig haha. Har ju som sagt haft väldigt dåligt beteende på fyllan.

Iaf så klarade jag hela kvällen ifrån att ta en droppe, men suget fanns där, rejält sug. Samtidigt kommer den där rösten "ett glas vin till maten är ju lugnt" " alla andra tar ett glas vin" "ett halvt glas vin är bara lite lugnande". Fy fan alkoholdjävulen är lömsk. Men jag är jävligt stolt över att jag klarade mig ifrån det. Tack vare det kunde jag kliva upp tidigt och gymma imorse utan att ligga hemma med ångest och må illa i flera dagar.

Helgen börjar närma sig och det känns skitbra att jag klarat hela veckan utan alkohol i kroppen. Det känns som att jag har bevisat för mig själv att jag kan klara det, och mitt alkoholsug just nu är sjukt stort. 27 grader och strålande sol.

Jag vet att det kommer bli jobbigt, men jag kommer inte vika ner mig. Har lovat att jag ska köra det en dag i taget, och inte ens ta en gnutta alkohol.

Men som alla vet så accocierar man helgen med alkohol och jag börjar redan känna hur kroppen blir stressad över att inte dricka alkohol i helgen.

Annars känns det riktigt bra mentalt, mycket bättre än vad det brukar vara. Så antar att det bara är att kriga på och inte lyssna på dessa sjuka impulser in kropp ger mig.

DetGårBättre

Förknippar du det med alkohol eller att njuta av en kyld dryck? Du kommer så klart sakna ruset men lär om hjärnan att stunden blir lika bra med något annat kallt. När vi var barn saknade vi inte alkoholen.

Jag förknippar sol och värme med en kal öl och bli lite berusad. Saknar ruset sjukt mycket, men har hållit mig ifrån giftet sedan jag startade den här tråden. Det känns lättare nu än vad det gjorde i fredags.

Mangemang

Har bestämt mig och hoppas att medlemskapet här ska hjälpa mig bli nykterist. Mitt problem är att jag dricker mycket starköl så fort det blir helg eller att jag är långledig detta har blivit till en vana senaste 2åren och nu har jag insett att jag blivit helg alkolist det ända jag ser fram emot har varit att dricka istället för att göra andra saker men nu får det faan i mig vara slut med det . Har köpt mig en alkomätare som jag lämnat till min fru och skrivit ner på ett papper att jag ska blåsa varje dag i ett helt år samt massa andra motivations höjande saker

Välkommen till forumet Mangemang! Starta en egen tråd så ska du få pepp och stöttning av oss andra. Läs andras trådar och bli inspirerad.

NuBörjarLivet

Jag sitter här gråtandes med världens ångest som vanligt efter en kväll med alkohol. Sist jag drack var 2 dagar sedan. Igår googlade jag hur jag kan sluta dricka och hittade denna sida. Jag har använt alkohol för länge som medicin för min sociala fobi. Jag måste sluta nu. Annars kommer jag att dö. Ångesten kommer oavsett om jag druckit 2 glas eller 2 flaskor. Att jag aldrig lär mig. Efter några dagar så mår jag bättre igen och allt blir en ond cirkel. Jag vet inte hur jag ska ens känna mig bekväm i situationer utan alkohol. Jag känner mig som den ensammaste personen i världen men att läsa andras inlägg för mig att känna mig ännu tryggare. Jag hoppas att jag klarar det denna gång. Att mitt liv kan få en vändning. Att jag vågar tro på mig själv och känna mig värd något utan alkohol.

Så bra att du har tagit dig hit! Välkommen ❤️ Här på forumet hittar du andra som har varit precis där du är nu. Ta rygg på dem och börja röra dig mot den framtid du vill ha. Ett tips är att du går igenom självhjälps-programmet här på alkoholhjälpens sida. Man får ett bra fågelperspektiv på sitt drickande, och därmed förmåga att skapa strategier för att leva nyktert. Starta en egen tråd när du känner dig redo, så att vi får följa dig genom toppar och dalar ? Kram

Vi är ett gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa. Starta en egen tråd så ska vi peppa och stötta. Det är bra att skriva dagligen i början. När man skriver tvingas man sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Du kommer att må så mycket bättre utan alkohol. Ångesten är delvis skapad av alkoholen, som ett symtom på abstinens. För att du ska dricka mer. Låter du bli går ångesten över.

Kram ?

Hej NuBörjarLivet!
Klokt beslut att se över dina alkoholvanor. Jag har själv lidit av social fobi sedan min ungdom, men den är på en jättelåg nivå nu förtiden och för mig var det inte enda skälet att jag började bruka alkohol i smyg, men den har säkert hjälpt till.

Häng här, skapa en egen tråd och skriv av dig dina tankar så är du på rätt plats för att kunna nysta lite i ditt liv. Det är inte hopplöst!