Wissla2

Ja, då har vi (jag alltså) bestämt att vi ska gå isär för jag orkar inte mer. Många års historia av perioder där han oftare och oftare dricker, verbalt aggressiv, lovat och lovat osv. (Det finns dessutom flera nära anhöriga med svåra alkoholproblem så min oro är stor.)För två månader sedan hittade jag gömd alkohol och sa att Nu är det nog! Han sökte hjälp och har kommit fram till att han tänker vara nykter igen en längre tid. Terapeuten säger att hon inte tror att han kan dricka igen. Sedan tänker han att han vill/tänker kunna dricka vin ibland och gärna vill göra det med mig för det är ”mysigt”. OM (?!) det inte går så ska han ta tag i det. (Igen, igen,igen ska han försöka.) Så... jag känner mig så förnedrad att han väljer att hellre skiljas än att ta tag i sina problem och bli nykter. Han kan liksom inte ge upp drömmen om det ”mysiga” med alkohol. Hur hanterar jag känslan av att jag och familjen inte är värda att vara nykter för? (Han har verkligen inga problem att avhålla sig från alkohol men han vill bara inte, säger han. Jag tror att det är helt sant.) Han vill inte att jag pratar med andra men jag har sagt att jag kommer att berätta varför vi flyttar isär när/om folk frågar. Han säger inget om att jag går för ”han är i början” av processen med att ens fundera på ett liv med mindre alkohol. men jag har varit i slutet på processen i minst 10 år. Jag tror att han tycker att jag är helt oresonlig när jag inte vill ge honom en till chans för han är säkert helt övertygad om att den här gången ska han kunna börja dricka igen om han bara håller upp nog länge. Ja, hans mun säger precis samma sak som vanligt (förutom att den vita perioden är många månader). Kan inte sova på nätterna och fungerar inte så bra på dagarna. Finns det någon som har något klokt att säga?

Anhörig3

Herregud detta var som att läsa ur min egen dagbok! Jag lovar, jag vet EXAKT hur du har det!!! Min man kan också hålla sig från alkohol men får återfall då och då. Hela hans problematik går i cirklar och jag vet precis hur nästa steg ser ut. Han har gått hos hjälp men säger att han aldrig kommer bli nykterist. Och ja... det går ju sådär. Dock vill jag ej lämna då jag aldrig hade velat lämna våra barn med honom när jag inte vet om han dricker. Han är världens bästa pappa till 100% när han är nykter.

Anthraxia

Prata med terapeuten och din partner om Sinclair-metoden. Googla det tillsammans och kolla om det kan vara något.

Jag har inte skrivit här på evigheter, men jag vet att det fungerar - för ett år sedan drack karln hela tiden, nu drack han senast i påsk, och innan det senast till jul - det "mysiga" får vara kvar - men blir inte lika lockande. Nu för tiden dricker han bara med sin familj, för att det förväntas där. Vi sörplar i oss någon Heineken 0.0 ibland, för att det är gott (och det är det ju)

Vi gjorde slut en sväng, men försöker igen nu - jag vet inte hur det kommer gå med vårt förhållande, men nykterheten verkar iaf hänga kvar - slutat röka har han gjort också (fast det är inte på grund av Sinclair-metoden, utan helt hans eget val) så...liksom, han har ju redan sökt vård - och det verkar inte vara någon brak-succé, så det kan inte skada att prova, om han ändå tänker dricka.

Gladis

...för att alltid ha en orsak till att dricka.
Du är inte hans pris ett, det är alkoholen.
Han är sjuk och ingen kan hjälpa, rädda honom förutom han själv.
Det kommer aldrig, aldrig gå att "mys" dricka .. aldrig. Det är att sluta helt med alkoholen eller dö.
Du kan inte banka in vett i honom med att prata etc då han är i alkoholens våld. Du kan inte vara där för att kontrollera hur mkt han dricker, hälla ut alkoholen etc. För då kommer Du att gå under, dö.. i värsta fall.
Gå på medberoende möten, kurser m.m prata, prata, prata med andra.
Det kommer gå skitbra i livet, du kommer få din sömn och funktion tillbaka. Men vänta inte på att han ska ändras ...

Wissla2

Tack för kloka tankar och omtanke! Det är snart sex veckor sedan jag skrev mitt inlägg och tankarna mal och mal. Min man har hållit sig nykter och tänker vara det året ut, säger han. Han har svårt att sitta still ex jobbar i trädgården sent på kvällen, åker och handlar sent och övningskör med vår dotter vilket tyder på att han ”härdar ut”, tror jag. Ärligt talat är jag helt säker på att han är nykter och tänker vara det året ut. Men sen... tankarna på att dricka då och då är han helt tydlig med. Han kan inte tänka sig ex en utlandsresa utan något vinglas. Han säger att han ska vara mer försiktigt med sitt drickande och i mycket mindre omfattning, men han kan inte säga hur han tänker... Jag läste det mycket intressanta inlägget om Sinclarimetoden och jag tänker föreslå honom det inför nästa gång han ska träffa sin terapeut. Jag tror inte att han är så intresserad av det för jag tror att han vill känna effekten av alkohol om/när han dricker. Jag har sagt att jag lämnar honom om han väljer att fortsätta dricka för jag (och terapeuten) tror inte att han klarar av det. Å ena sidan så funderar jag på att han har aldrig haft problem att vara helt nykter så om han inte dricker på nästan 10 månader och sedan dricker då och då så kanske han klarar av det? Å andra sidan så kanske jag bara drömmer önskedrömmar?

pressen blev för stor på mig från hustrun så sa jag alltid att jag skulle vara nykter en tid för att visa att jag minsann kunde kontrollera mitt drickande. Och jag hade aldrig några problem med att vara nykter några månader för att jag visste ju att när datumet väl var uppnått så kunde jag fortsätta kröka igen.

Där har du anledningen till att AA aldrig någonsin säger att vi ska vara nyktra en bestämd tid utan bara vara nyktra just idag, en dag i taget. För har vi bestämt ett datum så är vi inte nyktra utan bara spritfria med alla konsekvenser det för med sig och dessa konsekvenser är förvillande lika de som jag får uppleva som onykter.

Med ledning av hur du beskriver din alkis så kan jag med all säkerhet säga att han kör samma race som jag gjorde med min fru. Vi är manipulationens mästare ! Glöm aldrig det !!