Jag håller på dig, Rosa ljus!
Först vill jag bara säga att din mans beteende inte bara kan skyllas på alkoholen. Han verkar helt enkelt vara en elak djävul. Och inte blir det bättre när han är full.

Har läst din tråd och förstår hur rädd och osäker du är. Vad fint att du iallafall gick på visningen, tackade ja till lägenheten och nu har betalat första hyran! Det är ju fullkomligt storslaget jobbat av dig. Jag tänker mig att det kan vara skönt för dig att besöka lägenheten och bara vistas där en stund då och då, för att känna dig in i ditt nya hem. Ta med några småsaker och ställ in tandborste och hygiengrejer för att du ska se själv att du har börjat flytta in.

Precis som Spinoza skriver så tror jag att det vore bra för dig, att ha nån som stöd när du flyttar. Har du föräldrar eller syskon som kan hjälpa dig? Har du nån som vet hur du har det? Jag vet inte om du har någon som du har berättat för? Om det är så att du lever i det här alldeles själv och inte har nån att prata med som känner till din situation, så tror jag att det är bra om du anförtror dig åt någon människa, precis som du gjort här.

Sist; Det där med att lämna. Det är aldrig lätt, men jag tänkte att du kanske inte behöver göra slut direkt. Säg bara att du vill bo för dig själv ett tag.

Jag önskar dig allt mod du behöver och att du kan vara trygg i ditt beslut att ändra ditt liv.
Varmaste vårhälsningarna till dig!

Rosa ljus

Tack för era fina råd ❤️ ja, han är en elak djävul... Och ännu elakare när han dricker alkohol, han är uppväxt med alkoholberoende föräldrar och hans pappa var en elak djävul, han är död och jag har aldrig träffat honom... Tack och lov.

InteMera

Jag har också tänkt på dig Rosa ljus! Hoppas du kommit igång med flytten eller åtminstone kunnat få tillgång till bostaden så du kan vara där kortare stunder och känna in dig. Ta med dig något du tycker om, om så bara några nya fina dricksglas, en krukväxt eller en tavla. Bara för att ge dig själv beviset att dethär stället är ditt och här bestämmer du! Bara sitt mitt på golvet och andas in lugn.

Det gjorde jag när jag fick nycklarna till min egen lägenhet och det har gjort stor skillnad i hur jag mår och vad jag accepterar eller inte av min mans beteende. Jag har inte flyttat permanent men kan själv välja när och hur mycket tid jag vill ha själv i min egen bostad, vårt förhållande är alltså inte mera bara på hans villkor och hans drickande som bestämmer mitt mående, jag har tagit kontrollen och kan säga ja eller nej som jag vill ha det. Låt inte hans elakhet, manipulation eller påtryckningar begränsa dig mer, lev livet som du vill ha det!

Rosa ljus

Frustrationen över att vara rädd för att berätta om lägenheten suger musten ur mig... Skönt att ha lägenheten iallafall. Jag vet att jag måste invänta rätt tillfälle och flytta på dagen när rätt tillfälle ges. Har varit väldigt lugnt här hemma och det gör mig konstigt nog väldigt rädd.

Stå på dig!
Sunt och bra beslut att börja ett nytt liv på egen hand, låter det som. Du ska inte behöva leva i rädsla och låt heller inte rädslan hindra dig i att ta hand om dig själv. Du skriver att du vill flytta "när rätt tillfälle ges". Vänta inte på det, utan bestäm själv ett tillfälle och flytta. Har du sökt stöd hos någon ännu?

Varmaste hälsningen till dig

Spinoza

Jag tror också att det är bra att du själv skapar det där tillfället som känns rätt att lämna vid.
Du behöver ju varken hans tillåtelse att flytta, eller orsak till det. Så frågan är vad som skulle få dig att känna dig tillräckligt trygg i att ta steget att flytta?
Är du fysiskt rädd för hans reaktion tycker jag att du ska göra allt för att skydda dig själv och ta hjälp för att genomföra flytten.
Jag har för mig att du skrev att du varit i kontakt med en kvinnojouren men inte fick någon hjälp. Du kanske ska göra ett nytt försök och få hjälp med att göra en konkret plan för hur du ska göra nu för att kunna flytta på ett tryggt sätt.
Om du inte vill ringa dit, har du någon annan att prata med som kan hjälpa dig att lägga upp en bra plan?

Många styrkekramar!

Rosa ljus

Så sjukt trött och less på denna självömkande, egoistiska idiot! Hur har man stått ut i alla dessa år. Försöker samla ihop mig själv till att ge mig av härifrån så snart som möjligt. Som jag sagt så har det varit väldigt lugnt här under en tid nu.. Men ikväll så visade sig den rätta sidan igen och nu sitter man här med en klump i magen av frustration.

Spinoza

Ja, det är konstigt att man står ut. Men man gör det ju en stund i taget. Sen när man tittar på det i backspegeln och ser mönstren så blir det ju så absurt vad man faktiskt accepterat (eller stått ut med).
Men det är väl när man börjar se mönstren som man börjar bli redo att gå. Så snart är du där Rosa ljus, kram!

Hoppas du hittar styrkan att lämna mot ett bättre liv. Där du själv får bestämma över din tid. Jag är ju på väg. Snart kan jag börja mitt fortsatta liv. Styrkekram till dig Rosa Ljus?

Spinoza

Är det realistiska eller inbillade rädslor?

Stor kram till dig!

Det du känner är ju rätt. Man känner ju vad man känner. Ingen annan kan säga att det är fel. Lita på dig själv.
Vore det en vän som beskrev vad du lever med nu, så skulle du säga: lämna. Men när man är där själv med alla känslor så är det inte så lätt.
Så jobbigt?

Rosa ljus

Det är nog realistiska känslor, jag tror jag håller på att tappa fotfästet, jag har en lägenhet men vågar inte ta mig härifrån.

Spinoza

Då tror jag att du behöver hjälp att flytta och komma loss.
Finns det någon som du kan be om hjälp?
Kram!

Rosa ljus

Lukten av öl, en burk som öppnas, jag kvävs. En vuxen man som beter sig som ett stort tjurigt barn. Börjar känna både mod och kraft igen efter att ha haft en rejäl dip.

Spinoza

Skönt att du är på väg upp igen, det är jobbigt när man dippar.

Går du och pratar med någon för att få stöd att komma vidare?
Kram!