av Lucia-asahi

Lucia-asahi
lör, 2019-06-01 - 00:47

Hej!
Har säkert missuppfattat detta med forumtrådar helt men jag försöker, gör jag fel snälla rätta mig!

Vet egentligen inte vad jag vill skriva, mer än att denna sjukdom dödar mig. Jag är högfungerande (grattis till mig!) och jag har börjat plugga läkarlinjen och allt är ... helt vidrigt, på riktigt vidrigt. Jag tar återfall titt som tätt och missar veckor av studier, men sen tar jag igen det efter en avtändning och jobbar ikapp. Har hittills fått godkänt på allt och jag tackar gudarna. Men jag märker hur jag blir bitter, alla snackar om hur tuff utbildningen är och jag blir arg, jag tänker: men ni tampas inte med beroende! Ni har inte haft åtminstone fyra veckor stryket från schemat pga avtändning och delerium och helvettes kval. Ni jobbar inte 50% extra på kvällarna för att täcka upp för er mamma som spelar bort sina pengar och ni VET INGENTING.

Jag blir bitter, jag ser det. Några råd?

Tittar på min rubrik som inte är lyckad men ändå, ärligt, hug länge står man ut så här? Är inne på fjärde året av tungt missbruk som jag döljer för alla, hela livet är ett myglande. Vart går gränsen?

Rosette
ons, 2019-05-22 - 18:53

Du har räckt ut handen och vill göra ett nytt försök med alkoholen. Den har tagit en gigantisk plats i ditt liv i snart fyra år och du är trött på att känna att du myglar.
Alkoholens plats, som den är nu inte passar dig som person. Du är ambitiös, driven, klarar av att studera en svår utbildning samtidigt som du arbetar deltid och försöker finnas till hands för din mamma som spelar bort sina pengar. Verkligen en tuff situation.

Du känner att du klarar det med nöd och näppe låter det som, samtidigt som du är medveten om att du behöver ta hand om dig och du vill inte vara i detta ekorrhjul.

Vi har tidigare skrivit om lite olika förslag på stöd att söka, såklart känner du säkert till det mesta som finns, det viktigaste är ju att du hittar något som du vill och kan passa dig.

Ett steg som är taget nu är att du hittat tillbaka hit och skrivit till oss här på forumet, bra gjort verkligen!
Trots att du mår som du gör just nu tog du detta steg, liksom samlade dig och klev ut.

Vad skulle du vilja ha för stöd om du fick välja helt fritt?
Vi har forumet här som du vet och så har vi ett självhjälpsprogram baserat på Kognitiv beteendeterapi som du kan jobba med, och om du vill med stöd av en rådgivare. (man anmäler sig på startsidan www.alkoholhjalpen.se).
Ibland känns det enklare med anonymt stöd då finns också Alkohollinjen, 020- 84 44 48 www.alkohollinjen.se

Detta var bara ett par förslag. Du kanske redan testat att ringa tidigare eller liknande, och du vet ju såklart vad du känner för just nu.

Du frågade i början om du gör något fel på forumet här. Du gör inget fel!

Du har ett par trådar sedan tidigare. Om du skulle vilja kan vi sätta ihop allt så det blir enklare för dig och andra som vill följa och stötta dig. Men de var inte så långa och det är helt upp till dig, säg bara till så ordnar vi det i så fall.

Varmt välkommen hit och fortsätt gärna skriv och läs här på forumet!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Lucia-asahi
lör, 2019-06-01 - 01:02

Tack, känner hur jag nästan brister när du bekräftar mina känslor. Eller bekräftar hela min känsla av min livssituation. Jag är så trött. Men så är jag så van att bara köra på, både för andras skull men också för att slippa känna något alls.

Det är ju skönt att må dåligt på grund av avtändning, för då mår man inte dåligt över det verkligt onda. Jag klagar ofta (för mig själv - aldrig högt) på abstinensen och dess symptom, men det fruktansvärda jag märkt det senaste året är att det är värre att ligga vaken utan abstinens och må lika dåligt men över ”verkliga saker.” Inte bara ruset blir en flykt, utan också dess efterdyningar.

Jag ska kolla upp dom tipsen ni gett innan och nu ger igen (gud vad jag känner mig korkad), kanske klarar jag ingen aktiv handling just nu men jag kan i alla fall läsa på forumet och se vad andra skriver. Klarade nästan tre vita veckor på rad för ett tag sen, ska försöka igen. Tack