av StarkareK

Miz
ons, 2019-05-22 - 15:05

Hej StarkareK ! Vad bra med en plan, och att du får så bra stöd från din mamma och barnens pappa! Det är inte kul det du skriver som har hänt med att barnen blev rädda och att du inte minns något! Men jättebra att du berättat och pratat med dina närmaste vänner och familj! Du kommer fixa detta jättebra en dag i taget bara! Kram Miz

StarkareK
mån, 2019-06-10 - 00:07

Jag har hjälp av programmet som finns här på alkoholhjälpen och japp, 23 dagar utan alkohol och inte med några större problem heller. Då har ändå hans om jag flyttade ifrån och försökte vara särbo med, gjort slut. Smärtsamt ett tag men bra nu.
Tack för era kommentarer ? Det värmer.

EnsammaPappan
mån, 2019-06-10 - 10:56

Riktigt bra jobbat. Håll dig till din plan, den låter kanon. Det kan ju vara så att du behöver en ordentlig nollställning innan du kan ens pröva att dricka något igen. Och förhoppningsvis var den senaste fadäsen en varningssignal om vad som väntar om man inte är på sin vakt!

Stort lycka till!

StarkareK
tis, 2019-06-11 - 05:46

Ja, det blev ett lärande. Att stå ut i ett beslut och inte släppa det så fort det blir tråkigt. Tänk att jag berörs på riktigt av ett problem. Det går inte att borsta av det från axeln som lite skräp. Det är i min personlighet. Skrämmande men nödvändig insikt. Programmet hjälper mig att förstå mer av vad problemet består av.

Jag måste planera noga. Kan inte chansa. Så enkelt är det. Avstår resten av sommaren, en del höjer på ögonbrynen men jag förklarar att jag både behöver och faktiskt vill avstå alkohol nu. Kanske sen också. Skön insikt.

Ha en fin tisdag!

StarkareK
tors, 2019-06-13 - 12:47

Jag har alltid ätit snabbt. Druckit fort och där grundat mina problem med alkohol. Det går fort fort fort.

Nu utan alkohol i 25 dagar tror jag det är så hittar jag mig själv i skafferiet hela tiden. Kakor, mackor, flingor, nötter, yoghurt allt som känns enkelt och smakar någorlunda. Äter och går säkert upp i vikt. Hjärnan jobba på samma sätt som när den styr in på Systemet. Och äta lär jag ju inte kunna avstå helt från.

Nästa steg är att börja med te istället för kakor. Sluta ha kakor hemma.

Svårt att orka med sig själv ibland...

StarkareK
fre, 2019-06-14 - 06:33

Först drömde jag att han som nyligen gjorde slut var med mig utomlands. Vi hade det fint och visade upp att vi var tillsammans. Tills han kom på att vi inte var det. Då släppte vi, han blev svår att nå. Skulle ringa honom men lyckades inte.

Senare satt jag och drack drinkar med bekanta. Kom på att jag inte skulle dricka alls ju. Men då kom tanken att jag kunde fortsätta eftersom kvällen och statistiken ändå var förstörd.
Fortsatte men in kröp en medvetenhet och trots allt en önskan om att inte tappa kontrollen. Började längta efter att avsluta kvällen.

Nu behöver jag kaffe!

StarkareK
lör, 2019-06-15 - 08:38

Igår betalade jag för fest där mat och alkohol ingick i samma pris. Jag hade cykelavstånd. Fantastisk kväll med väder, trevliga människor, god mat, aktiviteter och massa skratt! Värden ville fylla på mitt glas, jag bad om alkoholfritt. Han kom tillbaka med två glas. Ett med Loka och ett med rosevin.
Jag hade bestämt mig. Hade en plan. Hade i mitt inre verkligen lovat barnen. Ville skriva 0 i loggboken.

Jag hällde ut vinet när jag gick iväg med tallriken. Tog några glas med 0.3% cider, betraktar det som alkoholfritt.

Cyklade hem först. Några hade hunnit bli bra runda under fötterna. Barnen fick hem en nykter mamma ?❤️

StarkareK
sön, 2019-06-30 - 04:58

Tack för frågan! Jag upplever mycket positivt varje dag. Samtidigt sorg över min relation som tagit slut, frustration på jobbet, stress och rörig hjärna. Enorm trötthet vissa dagar. Jag bröt ihop inför kollegor innan jag gick på tre veckors semester, jag är väldigt tacksam över ledigheten nu. Jag ville så hemskt gärna ha alkohol den kvällen. Men lät bli.
Åker på all inclusive idag en vecka. Utmaning! Kommer ha stöd från en medresenär. Vill och hoppas på mer fysisk aktivitet än jag orkar på sistone. Balans mellan fysisk vila, rörelse, upplevelser, mat och kärlek från barn och närmaste.

StarkareK
sön, 2019-07-21 - 09:00

Det är en ny värld att lära känna. Jag har inte druckit kopiösa mängder ens på semester tidigare, men klart i överkant för vad som rekommenderas och mer än jag tål och mår bra av. Svensson skulle nog se mängden som normal, skrämmande nog. Här ligger en del av mina problem. Att det är en godkänd handling i andras ögon leder snabbt till att jag accepterar och motiverar det för mig själv. Jag lyssnar inte ens efter min egen röst. Den slumrar vidare. Så fort någon annan tycker kan ta ett glas så gör jag det. Ett myller av andras röster brukar också få talan även när jag är ensam. Själva anledningen är att jag är rädd att inte duga som jag är helt enkelt. Och det är en klurig fråga eftersom det finns i allt. Bekräftelse från andra är ett annat missbruk jag har helt enkelt. Precis som med mat är det något jag kommer behöva framöver men med måtta. Jag har svårt med mat också, äter massor i perioder för tröst eller för att det är lugnande och trots att jag är mätt. Mat och bekräftelse kommer jag aldrig kunna avstå helt från, det behöver bli balanserat och utifrån mina egna behov. Alkohol går att avstå helt från, jag överlever utan.

Nu har jag noterat 63 dagar utan alkohol. Jag har varit på all inclusive-semester, suttit på krogen hemma, varit arg på chefen och helt slut efter en arbetsdag, träffat vänner sommarkvällar, varit på båtsemester i skärgården och njutit av klippor en vecka. Helt utan alkohol. Några stunder har suget kommit, önskan att kunna ta ett glas vin eller en kall öl. Och förrädiskt nog en längtan efter att dessa 90 dagar tar slut så jag kan bli normal. Normal? Jag kanske är normal när jag inte dricker... Omgivningen är uppskattande. Mina närmaste glada för min skull eftersom det kan bli så dumt med alkohol för mig. Några har trugat men de flesta har lyssnat på mig. Det kan vara min egen röst som får vakna till och träna sig under dessa månader.

Jag har också under våren separerat pga att jag inte klarade av bonusfamiljlivet och för att saknaden efter mitt gamla liv blev för stor. Relationen tog slut, och det finns kvar att sörja. Men jag lever utifrån ett större fokus på mina barn, inte mina egna kickar som relationen gav. Jag letar efter min egen röst i fler situationer eftersom jag förstår att det är min väg ut ur destruktiva handlingar, stress, ångest och depression.

Den 4 augusti ska jag utvärdera tiden som gått utan alkohol. Jag har fört loggbok vilket har hjälpt mig bra. Jag behöver göra en fortsatt planering som gäller från 19 augusti som är dag 91. Mitt första delmål är ingen alkohol i 90 dagar. Vad vill jag sen? Vad funkar? 90 dagar till? Vad har jag upptäckt och lärt mig? Vad vill jag behålla av det?

Tack till mig själv, till programmet, stöttning från alkoholhjälpen och alla ni som finns på forumet. Det ser ut att komma något bra ur det här!

IronWill
sön, 2019-07-21 - 11:38

Först och främst, grattis och bra jobbat! Min erfarenhet är att en vit period inte för något annat med sig än en välbehövlig paus. Det innebär inte automatiskt att du kan hantera alkoholen efter det. Tvärtom är min erfarenhet att det är lätt att eskalera efteråt. Så om du bestämmer dig för att börja igen så var väldigt försiktig. Jag har haft en- och tremånadersuppehåll vid flera tillfällen. I litteraturen jag läst (och som stämmer på mig) så blir det lätt ett ”vapen” i kampen att bevisa för sig själv och sin omgivning att man inte har problem. Min fru gick på det också. Jag ändrade heller inte inställning under den vita perioden, det handlade mest om att stå ut, inte att hitta ett nytt sätt att leva. Så det är väldigt bra jobbat av dig, men var försiktig som sagt om du börjar igen. Fira inte direkt på den 91 dagen utan försök i så fall att spara det till ett ”värdigt” tillfälle. Det är mina erfarenheter bara och du gör givetvis som du vill.
Kämpa på.

StarkareK
sön, 2019-07-21 - 22:51

Jag behöver läsa detta. Japp, det gror en smygande tanke på att fira med åtminstone en öl dag 91. Så otroligt motsägelsefullt.

Men tankar och känslor kan inte greppa idén om att aldrig dricka mer. Troligen är det duktigt mycket symptom bara det på att dricka är olämpligt.

Nykterheten blir samtidigt alltmer tilltalande. På riktigt. Att kunna känna för det utan präktighet eller baktanke. Jag är på jakt efter något ärligt som inte ska vara så ansträngande.

IronWill
mån, 2019-07-22 - 16:17

Det känns då inte som ett livslångt förbud utan som ett val att vara utan tills vidare. Jag får då om jag vill, men väljer just nu att inte vilja.
En öl går säkert bra. Säkert 2-3 vid nästa tillfälle och sen 5-6 med polarna. Men sen börjar det om. Det är så lätt hänt, att (vilja) tro att man har koll. Så länge man orkar räkna antal, planera tillfällen och vara 100% vaksam så går det. Men förr eller senare brister det. Vi har liksom inte den där inre rösten som säger att ”det är bra nu” eller ”ett glas till maten är toppen, nu korkar vi igen flaskan och ställer undan”. Det känns mer som det blir bättre och bättre för varje glas. Ett leder till nästa som leder till nästa ända fram tills alkoholen eller man själv tar slut. Nästan som man hittat en oas efter en lång vandring i öknen. Att inte väcka björnen som sover är den enda lösning jag hittat. Men samtidigt om man har som mål att minska antalet dåliga fyllor men kan acceptera några här eller där så kan det ju funka att varva vita perioder och vaksamhet i cykler.

StarkareK
fre, 2019-07-26 - 06:45

Att bli tillfreds med valet att inte väcka björnen? Det trängs så många röster i skallen som lobbar för olika alternativ...

IronWill
fre, 2019-07-26 - 10:56

Jag var denna gång klar från början att det var enda alternativet. Jag hade ju provat långa vita perioder och ”dra ner” flera gånger. Kändes som enda sättet. Orkade inte med mer ångest och skit relaterad till alkohol.
Men visst finns tanken där att ”nån gång”. Den måste få finnas där tror jag.

Men förhandlandet fanns ju där ändå. Vet inte exakt när det började gå ner. Men det tog ett tag. Det är ju en viss sorg och invänjningsperiod man måste gå igenom.
Det viktigaste är nog din egen motivation. Vill du verkligen så går det, men har du inte nått dit än så är risken stor att du trillar dit igen. Inte konstigt, det är ju en stor inte konflikt där alkoholen har en fördel. Men en hel del är vana också.

StarkareK
lör, 2019-07-27 - 06:58

Det är inte bara alkoholen som orsakar tilt, min vilja är en kameleont.. med beslutsamheten om vit period som kan permanentas så stärks något och en liten stabilitet anas. Får se om det räcker. Det är ju inte alkoholen jag vill undvika. Det är fyllor. Jag lär mig om sambandet.
Tack för viktiga kommentarer!

Sommar12
sön, 2019-07-28 - 09:49

När jag började skriva här för sju år sedan trodde jag att jag inte hamnat rätt. Här är väl bara sådana som är beroende av alkohol och som dricker varje dag som skriver. Här passar väl inte jag in? Jag har ju bra jobb, fint hus, fantastiska barn, härliga vänner osv osv osv. Jag som är så generös och ofta bjuder in grannar på vin och mat! Jag trodde att jag var helt ensam med de problemen jag har. Att jag nästan alltid, alltid, alltid dricker för mycket när jag dricker. Kan bara inte sluta när jag väl börjat. Efter första klunken är det liksom kört, jag bara vill ha mer och mer och mer. Tänkt så skönt det var att inse att det finns fler som jag här inne. Att det inte är så viktigt hur man har problem med A. Någonstans där inne vet man när det är ett problem, det är bara så ofattbart jobbigt att ta itu med. Jag har varit med här i sju år nu. Har haft det tufft, men även vissa bra perioder. Jag hade inte klarat mig utan detta. Känner så väl igen mig, det skulle ju vara så fantastiskt om man kunder ha kvar A i livet, men inte fyllorna. Jag har ännu en gång genom mitt återfall i veckan insett att jag inte kan skilja på det. A leder till fylla för mig.

StarkareK
tors, 2019-08-01 - 07:15

Vi är människor. När jag läser ditt inlägg tänker jag att alkoholen är något för oss som andra beroenden, beteenden, känslor är för människor överlag. Alkoholen får sina konsekvenser. Vi och våra närmaste betalar. Precisa om med allt annat tål vi olika mycket. Tankar kan få mig att fastna i känslor. Min kollega påverkas inte alls. Sociala sammanhang gör mig pigg, min son blir vansinnigt trött. Om jag lyfter bort etiketten alkoholist och tar hand om mig själv utifrån vetskapen om hur jag påverkas släpper skammen. Skammen är en anledning till att jag inte velat prata om att jag inte tål alkohol som andra. Inte velat se det själv, bara velat funka som andra. Jag vet mer om hur alkohol och jag har för relation nu. Det är en sorg och en vinst. Men inte en garanti. Jag har inte beslutat mig för hur jag ska göra efter min period av nykterhet än, 3 månader om några veckor.

Just nu provar jag alternativ, alkoholfria, som är lite festligare. Det hjälper i alla fall mig att sakta acceptera en tillvaro utan berusning.