Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Själv sitter jag i Grekland nu och har det bra. Läser en bok som heter "easyway" av Allen Carr. Titeln är äntligen full kontroll - lär dig behärskar ditt alkohol intag. Boken känns helt okej men jag har inte hunnit läsa så mycket ännu.
/Mrx

...vad jag ska skriva. Eller rättare sagt hur jag ska formulera mig. Såg att min text om Smusslande pusslande ännu en gång finns under "Från rådgivarna" och skäms lite.

Varför?

Många här har följt min resa och jag har fått oförskämt mycket respons emellanåt från alla fantastiska människor här på forumet. Ni alltså. Jag har alltid varit brutalt ärlig - åt båda håll.

Efter nyår verkade allt släppa och nykterheten kändes självklar. Ett tag i alla fall. Jag fick sedan kämpa mot giftet på alla sätt och vis. Suttit på händerrna och väntat ut det värsta suget har jag fått göra många gånger. Till slut gick det inte längre...

Vad hände?

Ingen fara, dock. Ännu så länge. Det sistnämnda är viktigt: Ännu så länge. Jag har druckit kontrollerat några gånger utan att falla tillbaka. Ännu så länge. Vet förstås att jag leker med elden, utmanar ödet, är ute på väldigt tunn is, men vet inte vad jag ska göra.

Ännu så länge.

Ok, jag vet att jag borde kunnat stå emot. Så många andra här har ju klarat det. Tror jag att jag har ett värre sug än andra? Nope, inte alls. Veta kan jag förstås inte, men antar att jag bara inte klarade det.

Hur kunde det bli så här?

Tja, A började uppta precis all min tid. Antingen genom sug eller att försöka motstå detsamma. Jag orkade till slut inte. Kände att jag inte kunde andas, leva eller njuta av något i tillvaron. Svagt? Säkert, men just då föll jag. Nu har jag som sagt druckit några gånger sedan mitten av april och tankarna på A har lugnat ner sig. Lustigt nog var första gången dagen efter mitt inlägg om att jag lyckades låta en öppnad whisky stå orörd.

Framtiden då?

Eftersom jag är en av dem som tror att det är endast en bråkdel av alla som druckit sig till ett beroende som kan lära sig att dricka kontrollerat, är jag förstås rädd. Ironiskt nog är jag en av få som aldrig suktat efter eller försökt att bli en normaldrickare, vad det nu är. Har ju alltid sett mig som helvit i mitt fortsatta liv. Men just nu funkar det inte.

Äter mina Naltrexon och dricker mitt L-glutamin varje dag. Kanske är det dessa som gör att jag kan bromsa i tid. Dricker två-tre öl ibland och känner mig nöjd. Ännu så länge. Ännu så länge. Ännu så länge.

På något konstigt sätt vill jag be er om ursäkt. Så många har trott på mig. Känner mig som en svikare, även om jag självklart förstår att det är mig själv jag sviker mest. Har ingen aning om hur det kommer att se ut om några veckor eller månader. Kanske vågar jag uppdatera hur det går. Total ärlighet har för mig alltid varit viktigt, men det har tagit emot att skriva här. Visst, för den nyss nämnda skammen, men också för att jag är rädd att påverka någon i fel riktning.

Så nu vet ni hur det ligger till. Ber inte precis om att ni ska hurra, men döm mig inte alltför hårt. Det är jag så bra på själv.

Tack för allt stöd. Ni är bäst. Men det vet ni väl redan.

Kram på er

Oavsett man har bestämt sig för att sluta helt, ta en paus eller kämpa med att dricka normalt så är det för sin egen skull man gör det. Oftast. Klart att man gör det för sin familj eller vänner osv om de har tagit skada av ens drickande. Känn inte att du måste be om ursäkt för någonting.
Forumet dömer ingen. (Hoppas jag)
Det är ju det som är det fina.
Alla kämpar här och kampen ser olika ut för alla men är säkert lika svår och tung för var och en av oss. Men vi är alla lika under solen. De som lyckas hålla upp ser jag som förebilder och inspiration men jag motiveras lika mycket av alla. Även dom som är på andra nivåer.
Man behöver känna att man har en tillhörighet. Det har vi kanske inte ute i livet men här är man bland vänner.
Du nämner L-glutamin, blir nyfiken, vad är det? Och vad är det bra för? (kan det här med Google, men är trevligare att ha en dialog;)
För övrigt hejar jag på dig och följer gärna din kamp. Ha en fin söndag

Du har kämpat och kommit väldigt långt i din resa mot ett hälsosammare liv. Dina inlägg har varit och är uppskattade och inspirerande. Vi är ju alla människor med våra olika förutsättningar och livsöden. Ingen kan klandra eller dömma dig för att du är öppen och ärlig. Jag hoppas att få läsa mer inlägg av dig här inne framöver. En dag i taget..
/Mrx

Vänd på dina eventuella skamkänslor och tänk hur du själv så många gånger peppat och stöttat andra här inne på forumet med samma besvikna skamkänslor...
Det är mänskligt att känna skam för att man svikit sig själv eller andra. Om man inte gjorde det så hade man varit en psykopat...
Eftersom vi alla härinne känner skam när vi gjort något vi inte vill så är vi ju normala, eller hur?
Och därför ska vi inte förminska oss själva när det svajar.
Vi ska kämpa vidare för detta är ett långlopp för många medans andra klarar det lite snabbare. Märk väl snabbare och inte bättre...

Vinäger, jag känner igen mig så himla väl i dig och jag har precis som du druckit den senaste tiden.
Och det är ingen annan härinne som triggar igång mitt sug, det kommer bara från min egen ångest och oro
Nu har jag bestämt att jag ska göra ett nytt försök och jag känner samma motivation som i höstas då jag höll 49 dagar.
Önskar dig allt det bästa och hoppas att du tittar in här ibland så man vet hur läget är. Man behöver ju faktiskt inte följa allas trådar och kommentera. Det kan ju bli en stress i sig.
Glöm inte att rummet här heter "Förändra sitt drickande"
Och visst har vi förändrat vårt intag sedan vi startade här Vinäger!

Kramar och lyckoklöver till dig!
??????

Jag tycker inte att man sviker någon om man dricker. Man faller inte. Man är inte svag. För då ligger det ju nära att man inte är riktigt ansvarig för det man gör.

När man däremot uppför sig illa, sårar sina kära, ljuger, stjäl eller slår sönder någons saker eller till och med ger sig på någon verbalt eller fysiskt, då ska man skämmas. Det är då man har gjort bort sig som människa. Och alla de där försyndelserna, sker ju oftare och lättare när man är berusad.

För mig varit bra att prova det där med "En jädra dag i taget". Löftet heter inte " Ett helt liv i taget". Nykterheten är ett aktivt val vi tar varje dag. Är det inte så??
Man avstår inte från alkohol för att kolla hur duktig man är. Det gör man väl för att det har försämrat livet.

Så för mig har du inte gjort något fel, Vinäger. Du är fortfarande en föregångare för mig och jag har mycket att lära fortsättningsvis.

Jag önskar dig en fin dag, där du känner att du tar rätt beslut för dig själv. Fortsätt gå framåt och ta hand om dig!

Long time no see... Nu minns jag inte vad jag kallade mig då, men tror det klingade franskt och började på M. Jag vågade mig in här igen idag, efter att jag lämnade forumet utan ett ord för ca ett år sedan. Ledsen för det. Jag har tänkt på er alla. Men jag avgjorde att jag kunde ”dricka normalt” trots allt, och ville inte påverka någon åt fel håll. Eller så kanske jag förberedde mig för att återuppta mitt vinande i soffhörnet i lugn och ro... Vem vet. Det är där jag har hamnat igen iaf, med vinglaset i soffhörnet. Nu tänkte jag resa mig igen. Ska vi försöka tillsammans igen? Kram

Alltså, så mycket klokskap det finns på detta forum. TACK! ? Ni får mig att känna lite mindre skam.

Skam är en naturlig känsla. Tack och lov har jag aldrig skadat någon annan än mig själv när jag druckit. Är så tacksam över att mina barn hann bli vuxna innan mitt drickande eskalerade och tog över en stor del av vardagen.

Visst gäller En dag i taget. Klokt, simpelt, enkelt. Även om vi vet att det inte alltid är så. Men det är ett bra utgångsläge. Ska försöka anamma det igen.

När jag tänker på att påverka någon i fel riktning handlar det om att inge hopp om att vi kan dricka ibland, även vi som har druckit oss till ett beroende. Erfarenheten visar att så tyvärr sällan är fallet. De flesta av oss kan helt enkelt inte det. Märk väl att jag skriver de flesta.

L-glutamin är en aminosyra som hjälper vid sug. Tror att det i första hand har använts för sockerberoende, men har visat sig fungera bra även mot alkohol. Jag skickar efter det från ett nätapotek, får inte skriva varifrån här, men googla så hittar du/ni det. Förvånansvärt bra för många. Själv löser jag upp cirka en matsked i vatten och dricker på fastande mage cirka 30 minuter före frukost. Inget varmt får intas samtidigt. Många tar det flera gånger om dagen, då suget sätter in.

Ska våga mig på att uppdatera lite oftare. Håller med om att man inte måste kommentera i allas trådar. Så gjorde jag under en lång period, ville önska alla nya välkomna och ge uppmuntrande ord till var och en. Men det höll inte i längden. Förstås. Så typiskt mig... Men ni ska veta att jag tänker på er. Mycket och ofta. Särskilt alla vänner jag fått under de snart två år jag hängt här. Skrivit och gråtit. Fått inspiration och en hel del skratt. Kommit framåt gång på gång. Som sagt, här finns så otroligt mycket klokskap. Ni är otroliga.

MIRABELLE! Det måste ju vara du. ? Som jag har funderat över hur det har gått för dig. Du har varit saknad. Precis som Skillnad, som nu heter Skillnaden, dyker du upp och överraskar. Tråkigt dock att det inte gått som du föresatt dig. Dock - det här är en process och alla lyckas inte första gången. Inte andra eller tredje heller för den delen. Hoppas verkligen att du stannar ett tag och uppdaterar. Gillar skarpt ditt sätt att skriva.

Nu blev det två inlägg samma dag. Blev så glad över era kommentarer, så ville genast skriva något.

Tack för att ni finns. Tack för att vi finns för varandra. Vad var det nu min käre M sa efter ett av mina återfall... Tillsammans är vi varandra. Det stämmer, så är det. Forumkärleken är stark. Alla vet hur det känns - på ett eller annat sätt. Visst, vi gör vår egen resa, vilken kan se ut på många sätt. Men en sak har vi gemensamt - kampen mot vår fiende och vän Alkoholen.

Kram på er

Så hette jag ju! Mirabelle :) Nu är jag Glasögon-Smurfen, för det är så jag känner mig... Som en besserwissrig perfektionistisk know-know-it-all... :P Kram

Vill bara skicka lite vit pepp här från en missbrukare till en annan så här en extra helg.

Just i dag är jag nykter och mår bra. Vet också att det blir följder. En positiv start av morgondagen med andra ord.

Har extremt mycket att göra på jobbet. Allt ska klaffa inför både sommarsemestrar och nyrekryteringar till hösten.

Åh, vad jag skulle vilja rida på känslan av att ta en öl, ett glas vin, två öl, två glas vin, en whisky, två, tre, fyra... FAN... En eller två FLASKOR av ovannämnda vore guld värt.

Men - som sagt - i dag är jag nykter och tillåter mig vara nöjd med det. Varför skulle jag inte vara det?

Kram på er ?

Pepp tillbaka och ha en skön dag i solen Vinäger och alla andra!☀️
Idag är vi nyktra och dricker allt annat än alkohol ☕ ????

Kramar
????

Solen, stundande semestern, altanen, hormonerna, ljuset, klädseln, stämningen i städerna, grillarna, allt är som en stor pil mot alkoholen. Men det går över det med när ovan blir en del av ”sommarlunken”.
Du nämnde att de flesta med ett beroende nog har svårt att återgå till normaldrickande. Kan det vara så att det blir så extra jobbigt ”att sitta på händerna” för att du låter alkoholen ha en plats alls? Om du inte gav den någon plats och, den inte ens fanns på kartan, tror du att det skulle vara lättare att slippa tänka på den så mycket?
Hur som så har du ju en hel hög nyktra dagar att bygga vidare på. Spola kröken igen och njut av vädret.

Som du säger, IronWill, så är det en svår tid... Det är just pga att semestern stundar jag väljer att bli helvit nu på en gång. Med den stressnivån jag haft under året, och min patetiska eskalerande stresshanteringsmodell (vin i soffhörnet) så lär semestern bli katastrof. Vinäger, vi må vilja surfa på gift, för att växla upp och orka ända in i kaklet. Nu gör vi tvärtom. Vi räknar ner, lägger oss och smygjäser de stunder som går, och inväntar total vila för kropp och själ. Det är gott att inte vara bakis på nationaldagen. Nu stundar en hel lång semester utan bakfylla :)

Hej alla!

Läser runt lite på forumet och känner att mitt tidigare inlägg angående beroendet alltid är lika aktuellt, vilket gör att jag väljer att lägga upp det igen.

Tack ännu ännu en gång för fin input. Vill bara svara kloka IW att det kan upplevas lite tvetydigt, men just nu har jag färre tankar på A då jag vet (rättfärdigar?) att det är inte är förbjuden frukt...

Här är i alla fall det ovan nämnda och några månader gamla inlägget:

"Läser runt lite på forumet och några tankar dyker upp - i sedvanlig ordning. Om jag lät min hjärna vila emellanåt kanske mitt liv skulle vara lite enklare.

Nåja...

Speciellt en sak har fångat mitt intresse den senaste veckan: beroendet. Många skriver att de inte är beroende, andra är osäkra på om de är det.

Vad är då ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda."

Kram på er!

Mycket läsvärda tankar! Att hamna så långt ner i A-träsket så man inte behöver undra... Det är inte eftersträvansvärt. För mig sa det pling en dag när poletten trillade ner. Det finns ingen regel som säger att man MÅSTE vara alkoholist för att sluta dricka. Det finns inget att bevisa. Vem som helst som vill får sluta dricka. Och behöver man ett forum som detta till stöd... ja då är det nog bäst att sluta skyndsamt, medans man ännu kan. Kram på dig!

Många av oss har närstående eller vänner vi kunde använt som varnande exempel. Vissa av oss vet när det börjar gå utför, ändå är det svårt att tvärnita..Vi småbromsar istället och gör uppehåll från alkohol, som kanske går bra.Det var ju inte så farligt, påt igen..När omgivningen reagerar då är vi ute på väldigt svag is..När konsekvenser märks av drickandet, känslomässigt och tidsmässigt,att vi tänker på substansen flera gånger om dagen, planerar, längtar..Då är det dags för långsiktig förändring..Med kunskap och medvetenhet,kan vi göra goda och livsviktiga val igen..Kram ?

Jag känner mig lika tacksam precis varje morgon jag vaknar pigg och utan baksmälla.

De börjar bli många nu. De baksmällefria dagarna alltså.

Dock glömmer jag aldrig att påminna mig om hur det var. Då - i mitt tidigare liv.

Sömnen är så mycket bättre.

Tänk att jag i så många år drack bland annat för att jag hade sömnproblem. När jag slutade så visade det sig vara precis tvärtom. Alkoholen gav mig många mer oroliga nätter.

-----

Kloka ord från er, G-S och miss lyckad, som vanligt. Tack!

-----

Tänker lite extra på er som just nu utkämpar den värsta striden - som senare kommer att mynna ut i den bästa.

I dag är jag nykter. Hoppas att ni orkar och väljer att hänga på.

Kram på er