av Virvla

Virvla
fre, 2019-06-14 - 14:43

Ett tag sen jag skrev.. men haft en tuff vår då jag tagit mig i kragen och tagit tag i mitt liv kan man väl säga.
En sak är säker! Det är fan inte lätt med förändringar. Jag gör många på en gång. Vissa dagar har jag känt att nä, fan ska det vara så här jobbigt så tar jag livet av mig. Men, lite positiva tankar har fått mig att vända. Och med rätt människor omkring mig. Har förstått att alkoholen var inte grundproblemet, även om det var ett problem. Om jag har druckit något? Nej, inte på snart 8 månader. Om jag vill? Ja, jag vill komma tillbaka till ett sunt förhållande till alkohol. Om det går? Det får framtiden utvisa. Jag har bestämt mig för ett år. Visst, det har varit tufft hittills samtidigt som man arbetar med sig själv, att få hjälp är inte det lättaste. Men har insett att jag är ganska stark, jag har varit på konserter och fester. Jag har blandat drinkar till andra. Men jag har avstått. Har till och med luktat på det men nej, får en illamående känsla och ger otrevliga minnen. Jag har några frågor som jag hoppas någon kan ge mig svar på.. jag har skakiga händer ibland och illamående och tryck över bröstet till och från. Kan detta bero på alkoholen efter så här lång tid? Eller är det min ångest?
Tankar på alkohol finns där så gott som dagligen, inte att jag vill ha utan om jag kommer kunna dricka i framtiden? Går det verkligen att lära sig att dricka måttligt efter att ha överkonsumerat i dryga 3 år? Jag har befunnit mig runt alkohol sen dag ett då jag tog beslutet att avstå ett år. Och klarat det. Jag tycker det är så himla konstigt att jag klarat det. Skulle lätt kunnat ta ett glas men samtidigt är jag så rädd för att falla tillbaka i gamla mönster. Många runtomkring mig tror att om man mår bra i sig själv och inte använder alkoholen som medicinering så kan det gå att förändra. Vad tror ni? Hypnos o healing har hjälpt mig mkt både mot alkohol och ångest. Nästa steg är att försöka sluta Med snuset då det ökar alkoholsug. Har belönat mig med träning och godis på helgerna. Alkoholfri cider och vin vilket har funkat bra. Någon som har erfarenhet av medicin mot sug? Funkar det på hjärnan åxå?
Tacksam för svar!
Och tack för att ni finns!

IronWill
fre, 2019-06-14 - 17:06

Tror jag inte har med alkoholen att göra efter så här lång tid.
Jag har varit utan i över ett år men är övertygad om att skulle jag börja igen så har absolut inget förändrats av sig självt. Jag dricker cola lila snabbt som jag drack öl. Verklighetsflykten är fortfarande en hägring.
Har hållt upp med snus i över ett år som längst och när jag började med det igen så ökade jag i stället.
Det kanske går, men om du ville ha en förändring, varför chansa när du kommit så långt?
Försök jobba med ditt mående under tiden. Alkoholen är ju knappt ens plåster på såren. Snarare att kapa benet när man brutit foten. Löser det omedelbara problemet men ger i övrigt en klar livsförsämring.
Men valet är ditt och alla förändringar är väl bra!

Michael__
fre, 2019-06-14 - 17:48

Om man vänder på det, varför vill du börja dricka igen?

Exempelvis på snus, jag höll upp en gång i 2 år, dum som jag var så skulle jag testa och så var man fast igen. Snusade 1.5 dosa om dagen. För 4år sen så slutade jag igen, och varit snusfri sen dess. Provar jag igen så vet jag att kag kommer vara fast.

Vissa människor kan inte göra lagom. De flesta av oss här inne på Alkoholhjälpen tillhör denna grupp. Jag tror det är få personer som har haft problem med alkohol som kan dricka lagom. Jag önskar att jag kan göra det men det går inte. Det kommer sluta med att jag sitter och dricker varje kväll. Jag har den erfarenheten. Nu har jag inte rört en droppe på 13 dagar. Jag önskar att jag kunde skriva 8månader, och hoppas jag kan nå dit men vet att vägen dit är tuff.

Virvla
fre, 2019-06-14 - 18:52

Hur har du klarat ett år?
Jag undrar vad mina skakningar beror på då..
Jo, men har ett mål på ett år till att börja med. Sen får jag se. Alla förändringar är bra. Får se hur det går med snuset. Har hållt upp innan och inte börjat snusat mer när jag börjat. Alla är vi olika. Men som sagt man får se!

Virvla
fre, 2019-06-14 - 18:55

För att jag vill kunna det. Kunna ta två glas o vara nöjd med det. Men får se om jag ens vågar prova. Grattis till att du slutat snusa! Och alkoholen kommer du fixa galant, du har ju en vilja och styrka, du har inte rört en droppe på 13 dagar. Kanon!

DetGårBättre
fre, 2019-06-14 - 20:09

Finns ju postakut stress ett tag efter man slutat med alkohol, men det är väl som mest vanligt i sex månader.

Antagligen ångest eller annat skit det där med skakningarna.

Mirabelle G-S
fre, 2019-06-14 - 20:31

Låter ångestrelaterat, tycker jag. När jag var mitt i långvarigt trauma med min familj utvecklade jag de symptomen på ångest. Nu, flera år senare är det inte något jag lever med dagligdags. Men om jag blir väldigt uppstressad på ett emotionellt plan, tex riktigt förbannad eller nervös, så börjar jag skaka som ett asplöv. Får då även tryck över bröstet och blir illamående. Känner även intensiv svindel och får tunnelseende. Och jag får liksom slagsida. Det har hänt att jag fått sätta mig ner för att inte trilla omkull. Jahaja, en hjärnblödning som grädde på moset, eller epilepsi som pricken över i... kan man ju tänka. Men fysiskt sett är jag visst frisk som en nötkärna. Jag har bara fel i huvve ;)

IronWill
fre, 2019-06-14 - 20:40

Så vet jag inte exakt. Jag ville verkligen när jag slutade. Nu flyter det på. Går lite upp och ner men det är, när man gjort alla beräkningar, på plussidan att vara nykter. Mår jag bra går det lätt, mår jag dåligt är det svårare. Får du någon hjälp med din ångest? Det är ju hur som helst grymt bra jobbat så här långt!

Virvla
fre, 2019-06-14 - 23:43

Jag hoppas det, eller tror nog det. För när jag tänker efter så har jag nog haft det innan jag började med alkohol. Men just nu tror jag att allt som händer beror på alkoholen. Men inte efter så lång tid.. tycker jag iaf! Ändå är det nåt som far runt i hjärnan.

Virvla
fre, 2019-06-14 - 23:46

Vad jag känner igen mig! Tycker typ allt har blivit värre sen jag gjorde uppehåll med alkoholen ? men det vet jag samtidigt att det inte är. Det är bara i huvudet som du säger.. fast jag hade hellre brutit ett ben än eller alla än att må så här..

Virvla
fre, 2019-06-14 - 23:51

Tar du någon hjälp? Skönt att det flyter på. Slutade du tvärt? Jag får hjälp med min ångest..men det är lite segt inom sjukvården så har vänt mig till alternativa behandlingar för att inte helt tappa mig själv. Det var med hypnos jag började med när jag hade det värst för jag fick vänta 1,5 månad till psykolog. Ändå överdrev jag när jag ringde, sa att jag drack varje dag och var full för ångesten.. men det räckte tydligen inte.. så då tog jag hjälp av hypnos. Och första gången blev jag så impad för jag Dick liksom ett lugn i mig själv.. helt otroligt!

Mirabelle G-S
lör, 2019-06-15 - 00:18

När det är som värst önskar man nästan att det vore fysiskt. Något som går att fixa med typ en lagom komplicerad operation eller så... Kämpa vidare. En dag kommer du se tillbaka på den här perioden och förvånat konstatera att du mår mycket bättre, fast det verkade så osannolikt. Ha en fin och vilsam helg!

IronWill
mån, 2019-06-17 - 08:32

Gått till psykolog i omgångar. Betalat själv för det mesta.
Äter kroniskt 20 mg citalopram, men det vet jag inte om det hjälper nått. Men det skadar inte direkt heller.
Gällande alkoholen tar jag ingen hjälp annat än forumet. Sa till min husläkare som jag känt länge, att jag nog var alkoholist och skulle sluta. Han blev förvånad och sa att jag kunde säga till om jag ville ha nån hjälp. Han blev än mer förvånad när jag hållit uppe i 6 mån vid det tillfället :) Men det har känts som att det mesta sitter i mitt huvud. Ville inte ge mig för många kryckor, eftersom jag redan har piller. Så nu försöker jag visa mitt huvud vem som bestämmer här egentligen. Då tog jag namnet IW och på den vägen är det. Var och en måste hitta sitt sätt. Jag jobbar mest med envishet. Världen gör mig deppig till och från men jag kan kontrollera min egen värld (alkoholen). Sa jag mest till mig själv.

Virvla
tis, 2019-06-18 - 11:42

Blev en relativt lugn helg? lite grill och alkoholfri cider till maten. Min kille och hans kompis drack öl och gin och tonic. Men det var lugnt. I lördags städade jag, min kille blev dålig på morgonen, ont i magen, huvudet och illamående och skakig. Han har festat rätt hårt hela maj och juni, varit på sweden rock m.m och där blev dem matförgiftade. Så jag tror att han behövde vila i lördags. I söndags var vi hos hans kompis, han var bakis och tyckte vi kunde käka och ta en lunchöl. De tog cider i bilen. Öl till maten och sen en till. Kompisen hade en promille på 1,64 när vi åkte.. sen spelade vi golf. Han vann sp då skulle han bjuda på öl. Och det blev två. Sen handlade vi och grillade, han vilade medan vi började med maten. Då hade han promille på 1,94.. då tog dom varsin grogg. Och där satt jag, nöjd och nykter. Inga problem. Men hjärnan frågar sig hela tiden om jag kommer kunna eller inte. Asjobbigt! Men så länge jag är med min kille så känna livet bra, men så fort jag kommer hem blir tankarna starkare. Så konstigt!
Kompisen tog ytterligare en grogg, vill inte ens tänka på hans promille eller vad hans mående var igår. När man är nykter så ser man tydligare vilka som borde dra ner på det....
Ironwill, du låter lite som mig, envishet här också. Snart 8 månader utan någon hjälp för alkoholen. Men däremot hjälp mot det andra. Har fått tabletter, antidepressiva men vågar inte ta dom då jag är rädd för alla kemiska substanser just nu. ? men psykolog och de andra tjatar på mig att jag ska ta dom. Jag kontrar med att hjälper dom mot tankarna så att dom försvinner? Tror inte det.. jag har som mål att hålla uppe ett år med alkoholen. För att se om mitt mående blir bättre. Just nu känner jag mig väldigt trött och håglös. Morgonen är värst, precis som om jag vore bakis. Samma trötthet och huvudvärk. Och nu har jag även ont i käken som strålar ut i armen. Men, jag försöker tänka positivt.. snart midsommar och semester. Första midsommar och semester utan någon alkohol. Har alltid haft lite panik över att vara ledig.. är en rastlös själ.. hoppas ni får en bra dag!

IronWill
tis, 2019-06-18 - 12:07

Är helt fel namn. Man blir inte lyckligare. Man blir kallare. De kapar glädje som sorg. Men jag tror jag har för mycket av båda så jag kapar av 30% åt båda hållen. På en hög dos blir jag nästan psykopat. Tankarna kommer som vanligt men jag känner ingenting inför dem. Men på den här dosen så funkar det bra. De hämmar upptaget av ditt eget serotonin så att du har mer fritt. Dvs inte ett jätteingrepp. Men jag vill inte gå så långt att jag rekommenderar att du tar dem.
Hmm att du är ok att vara nykter i sällskap, men inte själv är intressant. Låter som du är inne på, att du inte vill vara själv med dina tankar. Jag har nog tvärt om svårare att se på när andra dricker. Gör det varje dag nu just för tillfället. Men det funkar bra med kaffe. När jag är själv så gör olika jag saker hela tiden så då har jag lättare att inte dricka.
Vad är det för tankar du får när du är själv? Vilken typ?

Edit: Glömde svara på om jag slutade tvärt. Ja efter en synnerligen hård festhelg med en kompis utomlands, där vi festade som tonåringar, så fick jag nog av mig själv. Jag är 42 och har haft nog med spritdränkta äventyr. Hade också börjar hitta på fler tillfällen att dricka (alla dagar på semestern och säkert 4 dagar i veckan annars). Min pappa är fungerande alkoholist med (nu för tiden inte våldsam i alla fall). Och jag vill inte bli som honom. Så det var lite av en perfekt storm. Men nu känner jag mig ganska ”cool” som inte dricker. Nått jag är stolt över i stället för att skämmas. Det höll på att ta mig men jag håller emot.

Virvla
tis, 2019-06-18 - 16:02

Det är så jag känner. Då blir jag ju inte mig själv. Sen kanske det kan hjälpa en på traven men är livrädd. Samtidigt vore det skönt att komma ifrån tankarna man fastnat i. När jag är själv ältar jag mycket av det som hänt i mitt liv. Hur jag går vidare, kommer jag någonsin må bra? Jag har ju ett så bra liv, eget företag, jobb som personlig assistent, världens bästa kille och många fin människor omkring mig. Att jag började med alkohol var för att min före detta tyckte det kunde vara bra för att slappna av. I början sa jag nej då vi har alkoholism i släkten ( vilket många verkar ha) men sen tog jag ett eftersom han drack en öl varje dag. Sen drack inte jag varje dag. Men kanske 3-4 ggr i veckan inräknat helgen. Det kunde bli 15 glas per vecka vissa veckor inget alls. Sen det tog slut fortsatte jag. Mysigt när man tar ett bad, mysigt när man gör bokföring, slappnat ju av. Sen drack jag ibland i smyg för att jag var så stressad vid tex kalas. Men ibland ingenting. Verkligen gått i vågor. Har aldrig känt något sug. Tycker det bara är tråkigt att aldrig mer får dricka. Min kille säger att jag får sätta upp regler, inte dricka i ensamhet, hitta nåt jag tycker är roligt utöver jobb som kan göra att min ångest blir bättre. Det är så konstigt för när jag är med honom känner jag mig lättare. Och visst, jag vill ta ett glas ihop med honom i framtiden men frågan är om jag klarar det. Han tror det. Men att det tar tid. En kompis sa, sluta med alkoholen. Så kommer allt bli mycket lättare. Och det har jag gjort. Men ändå bubblar det inom mig och jag vill verkligen inte ha alkohol just nu. För det hjälper inte ett skvatt. Mår illa om jag luktar på det. Det är såna dubbla budskap i mitt huvud hela tiden.. jag njuter av att vara nykter. Jag njuter av mitt liv. Men ändå är det något som gnager i mig. Frågan är vad? Försöker rannsaka mig själv, att gå till botten med mig själv.

Hur länge drack du så? En del säger att set går att hitta tillbaka till en normal konsumtion beroende på hur länge man hållt på. Men just nu skiter jag i alkoholen. Vill bara må bra och hitta mitt sanna jag som jag tryckt undan i flera år ( även utan alkohol) känna att jah duger som jag är.
Du är verkligen cool utan alkohol! Det är så lustigt hur vi har våra olika resor och relationen till alkohol.

IronWill
tis, 2019-06-18 - 18:33

Ökade mellan 30 och 40 kanske, ganska långsamt. Kändes bra att dricka så jag hittade fler och fler anledningar.
Går säkert att dricka normalt ett tag eller ibland men förr eller senare går det inte bra. Eller så börjar hjärnan förhandla om oftare och oftare. För mig kommer det aldrig funka. Du får prova. Men jag har försökt dra ner sen jag var säkert 20, så jag har det inte i mig.

Virvla
tis, 2019-06-18 - 20:38

Oj! Ja har du kämpat med det så länge så förstår jag att det är lika bra att lägga ner. Just nu känner jag för att skita i det totalt för pratade precis med min gudfar. Han blev inlagd förra helgen, supit dygnet runt ett bra tag nu.. och nu ringde han o var så glad att han klarat 2 veckor o det är en jövla skit han hållt på med. Sen helt plötsligt säger han, min tjej kommer bli arg för jag har druckit nu. What?! Precis kommit från sjukan o säger att du inte vill ha skiten mer o stolt över dina veckor.. häll ut resten sa jag. Men det lär han inte göra..

IronWill
ons, 2019-06-19 - 09:58

Kämpat har jag nog bara gjort sen jag slutade :) innan dess var det ju bara ”dra ner”. Drog ner ett tag, hade nån längre vit period men demonen vilar bara. Det gör den fortfarande. Men till slut så svälter den nästan ihjäl. Men blåses upp som en torr tvättsvamp om den blir blöt. Måste hållas torr.
Ang din gudfar så är han väl långt inne i sjukdomen. Fortfarande inte fullt bestämt sig kanske? Ibland går autopiloten på. Jag känner igen den från att sluta snusa (klarat ett år som längst). Helt plötsligt orkar man inte hålla emot, eller vill inte, och kroppen bara styr mot närmsta dos. Går fort och man tänker knappt. Kan räcka med några sekunders ouppmärksamhet och så har man förlorat.

Virvla
ons, 2019-06-19 - 12:24

Hur är det i hjärnan efter att du hade bestämt dig för att sluta? Ändrades tankarna från att ha försökt att minska till att ett beslut att sluta? Ja, min gudfar är en fullbordad alkoholist och är på botten totalt. Och han lär väl supa ihjäl sig. Även om han säger att han vill sluta. Men har varit på behandlingshem och avgiftning om vartannat. Kan till och med dricka på antabus..