DetGårBättre

Sluta oroa dig. Du kan oroa dig för att ett flygplan ska krascha i ditt boende istället. Abstinens kommer du få men inte mycket värre än den svårare ångesten.

Annelittan

Hej,
Jag har just nu ännu en gång klarat av tio dagars nykterhet. Men suget, viljan att ta ett glas vin är så stor, känslan när första klunken plaskar ner i magen är så härlig. Hur ska livet bli? Nyktert? Jag kan inte förstå hur! Kommer suget att försvinna? Ersättas av annat? Jag förstår inte. Jag har tidigare haft korta enstaka dagar då jag lyckats låta bli för att jag sett framför mig att på fredag får jag gå till systemet ...
Jag blir tokig av att inta veta. Får jag dricka igen? Livet känns meningslöst utan att få ta ett glas vin, som blir två och tre och kanske fyra, det är det som är problemet; att jag vill ha mer när jag börjat dricka. Varför inte kunna vara nöjd med ett glas? Finns det bara ett glas så tackar jag nej, så illa är det. Kan jag inte få mer så måste jag låta bli annars blir det ett eländigt sug.
Jo jag är nog alkoholist.
Hjälp!

Mistral

Hurra, jag vaknade och kände mig glad och pigg-trots endast 3 Tim sömn! Det var svårt att somna igår.
Jag drack 1/2 liter vin igår tidigt på kvällen. Kände mig nykter vid läggdags.
Känner mig nöjd med det, och jag tänker nu att jag ska minska först, och sedan sluta. Tror det är det bästa sättet för mig.

Idag ska jag köpa en liters tetra igen, men jag ska hälla över halva i en petflaska och lägga undan den andra halvan i garaget!!
Efter tre dagar med 1/2 l vin/kväll ska jag bryta helt.

Ska komma ihåg den härliga känslan av att vakna utan att vara bakis. Rastlösheten och ångesten som jag vet kommer i eftermiddag ska jag förebygga och ta udden av med en halv Atarax. Jobbar ständigt med att förändra och ta bort tankarna på vin, och har en inre bild på mig själv som fräsch och nykter bredvid en bild av mig som fylletant. Vem vill jag vara? Inget svårt val.
När vinet dyker upp i min hjärna ska jag klistra över den med bilden på mitt fräscha jag, och fokusera på att må bra istället för att känna efter hur mycket abstinens jag har.
Hoppas nu innerligt detta blir rätt väg för mig ?

Din väg är precis lika bra som alla andra. Måste hitta sin egen... jag hejjar på dig ❤️ Kämpa! Kram

Mistral

Jag duger inte. Hinner inte, orkar inte. Jag måste jobba, tonåringarna sommarjobbar och skriker efter mat innan jag ens hunnit hem...
Samtidigt ska vi flytta. Stressen är enorm ?

Du duger - mer än väl! Du kämpar så hårt för att vara duktig och räcka till åt alla. Borde få guldstjärna, inte minst med tanke på att du kämpar med ditt a-beroende. Finns det någon/några i din närhet som skulle kunna ställa upp och hjälpa dig om du ber om det? Tänk i delmål. Vila mellan varven, låt barnen ta mer ansvar hemma. Det blir bättre!

Mistral

Nej, tyvärr finns ingen i min närhet jag kan få stöttning av. All släkt bor långt bort, och ”vännerna” är mest ytliga bekantskaper. Jag är ensam! Vilket jag tror är det största grundproblemet, vin dövar ensamheten.
Har också en medfödd ångestproblematik, och har haft mycket ångest med panikångestattacker långt innan alkoholen blev ett problem.
Min hjärna går på högvarv för att hitta motivation, styrka och självsäkerhet till att klara av att inte dricka, men det är svårt. Jag tror inte tillräckligt på mig själv.
Jag har minskat på vindrickandet ganska mycket, men ofta blir rastlösheten och ångesten för svår att stå ut med.

Hur får man styrkan och självsäkerheten i att klara det?

Vi här på forumet tror på dig! Du kämpar på och du duger, precis som du är! Alla har vi våra ryggsäckar, en del har fått tyngre, en del lättare att bära runt på.
Ja, hur får man styrkan och självsäkerheten i att sluta med vinet..?
För det första måste man nog ha ett tydligt, realistiskt mål. Vill du sluta? Eller tänker du att du bara ska minska konsumtionen?
I mitt fall vet jag att jag inte klarar av det där första vinglaset.
Jovisst, det kan verka gå SÅ bra att dricka "lagom" vid några tillfällen, men sedan är det kört! De där "lyckade" tillfällena triggar mig till att till sist sitta där, ensam, med en äcklig flaska/bag-in-box, på en ledig tisdag förmiddag.
Hu, det är INTE den jag vill vara..!
Jag har tagit hjälp av vården, varit öppen och rak, fick tabletter (som jag dock inte tagit), tips om KBT.
Men på något vis vet jag att det ändå inte räcker med hjälp utifrån; svaret, styrkan finns inom mig själv.
Nu har jag varit nykter i fem dagar, det låter inte så mycket, men för mig är det det. Jag mår kass mellan varven, men det känns samtidigt som att jag blir starkare för varje dag jag lyckas skita i alkoholen. Det boostar självkänslan!
Jag lyssnar mer på kroppen, stopp, vad behöver jag nu? Sömn, mat, ringa en vän, ta en promenad, träna, springa en runda, läsa bok eller surfa runt på forumet? Inget skåpdrickande, iaf! Dammråttorna rymmer inte, de kan jag ta när jag orkar. Måste inte sköta allt pedantiskt, måste däremot vara snäll mot mig själv!
NGET blir på riktigt bättre om jag matar alkoholistdjävulen som sitter och skriker och plågas som ett fult monster i mitt bröst. Det är slutmatat! För gott.
Alla har inte förmånen att få bli gamla och jag vill verkligen hänga med länge nog för att få uppleva barnbarn etc. Jag har rätt många år kvar tills dess, men har insett att livet blir inte bättre än vad JAG gör det till. Måste påminna mig om saker jag har att vara tacksam för, skriver fem saker varje kväll.
Vi får kämpa på, tillsammans!
Kram