Ja det är då rätt som du skriver. Jag läste frågorna och svaren flera gånger och det hemska är att det är det sista som stämmer in bäst. Jag är rädd.
Rädd för hur arg han kommer att bli när jag vill flytta isär, jag är sjukt dålig på konflikter och det går ju inte att resonera och prata normalt.
Rädd för hur jag ska klara det rent praktiskt med bank och papper och allt sånt då det bli rätt.
Rädd för hur jag ska kunna packa ner mitt liv när han ser på, kommer bli ett himla gapande.
Rädd för hur huset kommer att se ut efter den tiden det tar att få igenom skilsmässa och bodelning. Det kommer att bli förstört under tiden.
Rädd för hur tusan jag får ut honom ur huset när skilsmässan är klar och jag förhoppningsvis köpt ut honom.
Det har varit så många rädslor för alla dessa höga berg av problem och osäkerhet.
Men jag förstår ju och försöker intala mig att om vi säger 1 års stora problem jämfört med resten av livet med en massa problem så är ju valet ibte då svårt egentligen.
Men usch så orolig jag blir ändå.
Kram

Jaha, det blev ju ingen skillnad mot förra året. Då fick jag pysa hemifrån och i år är det samma sak igen. Enda skillnaden är att jag fyller år på midsommarafton och det är givetvis inga tecken på att bli gratulerat av männen som ligger däckad sedan lång tid.
Jag får bo hos en vän så länge och fira lite själv. Menar inte att låta bitter men det börjar bli rätt trist nu.
Läbgtar till den dagen jag våga göra slag i saken och lämna allt detta bakom mig och starta ett nytt friskare liv.

GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla??

Och grattis på födelsedagen!???? Kanske kan du göra din längtan till något konkret? Små steg i en annan riktning! Börja skissa på en plan och gör små saker i den riktningen. När man gör små saker så blir det mer verkligt och inte lika skrämmande! Kanske kan du tex starta ett eget sparkonto. Sätt tvärstopp för att lägga dina pengar på hans alkohol och sätt in pengar på ditt egna konto. Pengar som skall gå till din framtid! Massor med kramar

InteMera

Och ett stort grattis på födelsedagen!

Dessa helgdagar på året blir tyvärr ofta exakt som man hoppats de inte skulle bli. Just midsommaren har jag sedan några år tillbaka alltid rest bort med barnen och lämnat mannen hemma. Även idag när vi var bortresta lyckades han framkalla ont i magen på mig med en massa hetsiga sms i några timmar mitt på dagen, bara för att sluta tvärt för tre timmar vilket utan undantag säger mig han var full och slocknade. Ikväll kom ett mess att han saknar mig. Svarade inte på just det utan skrev vad vi gjorde just då med barnen, bara för att igen då mötas av total radioskugga aka mera sprit.

Innan vi åkte bort blev han för några dagar sen störtarg för att jag påtalade igen jag inte tycker om han dricker (han var onykter vid tillfället och undrade vad jag surar åt igen) och bad mig dra åt hel...te och inte komma tillbaka. Följande dag gillar han mina facebook bilder och messar som ingenting hänt. Man blir trött och uppgiven åt berg och dalbanan som rullat på för dom är i sin förutsägbarhet nästintill komiska om det inte vore så tragiskt. Jag har stretat på med mannen i över 10 år jag också och hoppats, pressat, önskat, pekat till hjälpställen och hotat lämna men ändå orkar han ifrågasätta varför jag exakt varenda gång han dricker mår skit och hatar livet som det är. Det tar musten ur en. Vet ju bättre än att hoppas på ändring eftersom han anser det bara är jag som ska ändras och har en massa fel. Har kvävt känslor och viljan så länge nu så det snart kommer explodera. Har valt att ta det lugnt för att försöka hitta ett bra tillfälle att gå, men inser ju ett sånt aldrig kommer. Han kommer oavsett anklaga mig för en massa, oförstående över sin del av det och att nej jag saknar inte honom det minsta när jag är ifrån honom utan känner bara frid när jag är borta.

Jag rekommenderar också dig starkt att tvärt sluta lägga pengar på hans drickande! Det är matpengar och boendepengar för dig när du väl behöver ta steget till eget och du kommer behöva varenda öre! Låt honom gorma då men säg lugnt du betalat det nödvändiga som mat och boende men sprit hör inte till det nödvändiga och det får han skaffa själv. Öppna ett sparkonto och lägg undan allt du kan så länge du står ut med honom, så har du handpenning till eget boende fixat och kan återta lite makt i ditt liv. Jag valde att skaffa en egen bostad förra sommaren och vistas där av och till, kostar givetvis en hel del att ha två boenden men åtminstone för mig varit värt precis allt. Det är ett lugn att veta jag har ett tak över huvudet oavsett nu, han bestämmer inte över mig mera!

Hoppas du i alla fall kunnat unna dig lite födelsedagsfirande och midsommar glädje idag, ny dag imorgon att tänka på ditt vidare liv!

Jag har faktiskt börjat lite med det dom du föreslog. Att planera för ett liv utan honom och alkoholen. Ordnat konto så nu gick min första lön dit, kommer bli liv när han nyktrat till och upptäcker det. Jag har packat ner och kört bort saker som är betydelsefulla för mig och det har känts skönt att fokusera på det och att verkligen göra något konkret. Istället för att bara åka hemifrån en stund och tycka lite synd om sig själv.
Jag ska försöka hålla känslan uppe av att vara lite förbannad istället för ledsen över allt som inte blir som man tänkt sig.
Tack för gratulationen? det värmde

Ja, pengarna de rinner verkligen iväg fort. Jag är glad att jag ordnar eget konto men det är väl lite försent. Jag gjorde faktiskt det hösten 2017 också då jag blev förbannad. Han krockade och skrotade en bil och åkte fadt för grov rattfylla plus att han smet från platsen. Då blev jag så himla arg och besviken. Jag var bortrest och familj ringde och berättade detta och jag kunde läsa riktigt tråkiga artiklar i tidningen om det. Fy vad jag fick ont i magen. Då flyttade jag min lön till eget konto men efter ett halvår när han var nykter er tag blev det sån himla liv och han tjatade sönder mig om ,så kan man inte göra, du har ingen rätt att ta pengar, jag kommer inte att betala en enda räkning......osv. Till slut orkade jag inte utan förde tillbaka pengarna. Jag är för svag när han drar igång och maler ner mig om hur kass jag är .
Men denna gången ska jag inte vika ner mig!!!!!!!!
Ska tillägga att jag har i smyg tagit ut kontanter många gånger för samma summa som han köpt sprit för, lite revansch ivf.
Nu är han arbetslös , söp just bort sitt andra jobb, så det känns ändå viktigare att jag behåller min egen lön nu.
Hoppas du fick en fin midsommar och tack för dina peppande ord?

InteMera

Bra tänkt att ta ut kontanter för samma pengar han köper sprit för! Det har jag faktiskt också gjort tidigare, innan jag gjort några andra försök till att frigöra mig både ekonomiskt och mentalt. Jag tycker bra du kan behålla lönen på ditt eget konto och gnäller han så säger du att du visst avser betala mat och boende så det spelar ingen roll var pengarna finns, så länge räkningarna blir betalda. Då drabbar det ju ingen och det enda skälet han vill ha pengarna till ett gemensamt konto är för att han ska få fri tillgång att handla sprit! Tänk om han handlar så mycket så det som är kvar inte räcker till räkningarna sen? Inte är det då han som reder upp det! Kom ihåg det när han drar igång om att du ”undanhåller” pengar. Det är för tusan din lön som du förtjänat! Han får väl bidrag också om han är arbetslös och så länge du ser till det normala vardagslivet funkar när du tjänar mer än han är alla andra motiv från hans sida fullständigt själviska och inget du behöver beakta! Men jo dom lyckas nöta ner en, har i tiderna haft samma gnäll hos oss men har till sist enats om att vi sätter en given summa var varje månad till ett gemensamt konto som betalar livets nödtorft och det man har över på eget konto får var och en använda till det den vill. I mitt fall allt barnens och i hans fall sprit och egna hobbyn. Men jag har i alla fall egna pengar som betalar min andra bostad så inget han kan ha några åsikter om, då han dessutom tjänar betydligt mer än mig och har mer över varje månad. Stå på dig när det gäller din ekonomi, mycket bättre att vara arg än lessen som du konstaterat - att vara arg gör en i alla fall mer handlingskraftig!

Med att vara arg på rätt person! Jag var ilsken som ett bi och när jag började fundera över min ilska upptäckte jag att mest av allt var jag arg på mig själv. Arg på mig själv för att jag lät honom behandla mig respektlöst, arg för att jag förlät samma saker om och om igen och mycket annat! Att vara arg på sig själv var inget hälsosamt! Det var när jag insåg det som jag började sätta gränser på riktigt och gå min egen väg! Respekten för mig själv ökade och ilskan minskade! Va bra att du har börjat se om ditt hus! Stå på dig och låt dig inte skrämmas! Kram♥️

Ingen fara, jag är bara förbannad på mannen. Både för allt elakt som han sagt till mig och hur han har behandlat mig och puttat runt mig.
Jag kan med gott samvete säga att jag gått igenom alla faser:
Omhuldat och pysslat om
Skyddat och ljugit för andra
Köpt sprut o öl åt honom
Hällt ut och gömt sprit o öl
Gråtit
Tiggt och bett om ändring
Skrikit och vrålat och varit vansinnigt arg
Tigit ihjäl honom
Varit super pedagogisk och förklarat
Kört till läkare,avgiftning och behandlingshem
Slutat bry mig

Så jag kan inte vara att på mig själv för jag har provat alla sätt jag kan för att han ska förstå.

Sen har
Jobbet sparkat honom
Polisen tagit honom
Domstolen sätt på fotboja
Familjen tagit avstånd
Kroppen och hjärnan tagit stryk av alkoholen

Trots detta sitter han just nu på en krog och beställer in öl och groggar som betalas ftån vårt gemensamma konto.
Jag ska räkna ihop summan och åka och ta ut exakt lika mycket imorgon.
Så jag använder min ilska till att hålla ett avstånd så jag inte kan "hjälpa" honom med att laga mat och pyssla om hemna.
Aldrig i livet.

Ps önskar och ångrar bara att jag inte behöll mitt egna konto tidigare, men gjort är gjort och går inte gråta over Ds

Kram till er bägge Nordäng67 och intemera?

Att dom inte kommer till vägs ände! Mitt ex har typ noll kontakt med sina barn, vänner (dom normala och trevliga) har tagit avstånd, mamman till hans barn har lämnat honom, jag har lämnat honom och nu senast fick han sparken från sitt jobb! Allt relaterat till alkohol! Dricker gör han fortfarande! Det går liksom inte in! Och kärleken till alkohol verkar gå bortom allt annat! Hemskt!

Just nu känner jag bara att allt är så sorgligt. Som du säger så här de förlorat alla människor omkring sig plus allt annat viktigt men ändå kan de inte sluta och ta en ny vändning i livet.
Idag har mannen suttit på en krog under hela eftetmiddag/kvällen och beställt in.
Till slut kunde jag inte låta bli utan körde dit och såg honom på avstånd. Helt ensam satt han vid ett bord och såg så övergiven ut.
Jag gick och pratade med personalen att de inte skulle sälja mer alkohol till honom, att det räcker nu för hans del. Jag kunde inte låta bli. Det skär i hjärtat att se honom och det verkar inte finnas något stopp.
Jag var tuff och stark innan idag men efter detta känns det som jag har övergett honom fast jag vet ju att jag måste.
Det är bara så sorgligt alltihop.
Hur klarar han susig g, din man?

Vet inte riktigt hur han klarar sig eftersom jag brutit kontakten! Han sms:ar mycket så lite koll har jag! Och det är som vanligt tror jag! Ibland är han ledsen och olycklig! Hade jag gått tillbaka hade mitt hjärta gråtit i dom stunderna! Ibland är han kaxig och tror han äger världen och är Guds gåva till kvinnan! Hade jag varit ihop med honom hade jag varit arg och kokat av ilska! Så berg-och dalbana med andra ord! Jag känner inte samma ansvar längre märker jag, har kastat hoppet överbord. Skönt på ett sätt men jag har fortfarande stunder av sorg. Han har som sagt fått sparken men har lön året ut, hög lön utan att vara välkommen på jobbet! Så det kan gå två vägar. Antingen gör han något bra av detta och tar en ny väg eller så super han ner sig fullständigt. Första månaden har passerat och det verkar mer som alternativ två om man skall döma efter sms! Mycket fylla! Han är också ensam men det har han faktiskt satt sig själv i! Kan bara säga att jag är glad att jag lämnade långt innan han blev av med jobbet! För att försörja en som super hade nog förstört mig själv totalt! Så fortsätt din plan! Kram

Så starkt av dig att kunna klippa av kontakten med honom. Jag antar att det är nog det bästa att göra för annars är det så lätt att ramla in i gamla hjulspår.
Bra gjort, fina du.
Jag blev sur på mig själv idag att jag plötsligt var orolig över hur han skulle komma hem ordentligt från krogen mitt i obygden.
Hade inte behövt lägga den tiden på det.
Vid 23:15 ringer han och är sur och ägg för jag inte har hört av mig........ va fasen, det var ju jag som fyllde år igår och inte ett ljud från honom.
Han har ramlat med cykeln och så klart väldigt synd om honom.
Sen arg för att det inte finns någon mat till honom. Trots att frys,kyl och skafferi är fullt. Så till honom att han får laga mat själv men det går inte enligt honom. Jag ska banne mej inte göra det ivf.
Till slut så jag till honom efter allt pratande om att alla konsekvenser han hamnat i nu är pga alkoholen, viljet han menar inte hade med detta att göra så så jag att det finns inte plats för både mig och alkoholen hemma.
Frågade om han ville vara utan alkoholen resten utav sitt ni? Svarade till slut NEJ
Där fick jag mitt svar, men så jobbigt det är ändå.
Imorgon ska jag åka och tills på en stuga som jag kanske kan hyra. Det är med blandade känslor.
Hjärnan säger:FLYTTA
Hjärtat säger STANNA
Men denna midsommaren blev exakt likadan som förra och de tidigare så det går ju inte stanna.

Jag vet Azalea, hur det känns. Jag och min man bor fortfarande isär. Har haft en lugn och rolig midsommar, med barn och barnbarn. Men mitt i allt kommer saknaden. Sorgen, att inte ha honom vid min sida. Men jag vet ju att hade han varit här hos mig i midsommar, så hade det varit fylla, och gräl. Vad är det då man längtar efter? Tror jag längtar efter honom jag blev kär i. Han som var stark och hade en varm kram. Han som älskade mig. Han som ville bli gammal med mig. Men han finns inte längre. Han som valt bort mig. Ja sorgen finns där, men jag gjorde också ett val. Vill inte längre komma i andra hand. Vill inte vänta på en man som ska bli nykter. Vill vara lycklig och älskad för den jag är. Han valde alkoholen, men jag valde mig.
Välj dig Azalea. Du har bara ett liv. Ska ditt liv gå ut på att vänta? Vänta på att mannen ska bli nykter? Kan du orka 1 år till, eller 5 eller 10? Jag vet ju hur svårt det är. Men är det inte ändå värt det, för att få ett eget liv, där chansen kan bli att man blir lycklig?

Det låter verkligen så självklart när de skriver det så. Det är ju sant att det inte går att vänta på att det ska bli nyktert för då kan det dröja till dödagar.
Jag får lite panik över att åren bara rinner ifrån och man känner att livet rinner bort.
Kan ändå inte hjälpa att jag känner mig taskig som överger när allt annat har gått åt pipan för honom. Det är som jag sviker när det är som värst för honom, ingen bra känsla.
Tack snälla Skrållan för dina visa ord, jag behöver dem och en spark i baken.

Jag fick också panik att åren bara gick, innan jag tog mitt beslut. Och jag vet att det inte är ett lätt beslut. Senast i dag tvivlade jag och tänkte, har jag verkligen gjort allt för vårt äktenskap? Har jag provat allt? Men när jag tänker efter och när jag bollat med mina nära, så vet jag. Jag har provat allt. När jag pratade med mannen i dag så vill han gärna skylla på mig. Och jag som kan ta in både mina och hans känslor, börjar vackla. Men jag vet nu, jag måste lämna för att bli hel igen.
För det är inte lött. Man tvivlar och vacklar. Och Azalea, kan du hjälpa honom så han blir nykter? Blir han hel om du stannar och stöttar? Kommer han bli fri från sitt beroende för att du offrar din tid på honom? Kommer han tacka dig och vara dig evigt tacksam? Vet att du vet vart jag vill komma med detta. Vill stötta dig och få dig att sätta dig först. Den enda som alltid kommer att finnas i ditt liv. Du.

Så sant den sista raden var som du skrev.
Idag var han lite nyktrare och jag körde( så typiskt mig) honom till läkaren för sjukintyg. Va fasen blev det av det. En ny 75: och öl ikväll och en aggressiv man som är och tjabbar så man inte kan sova. Måste ju upp kl 6 så det bli lite tröttsamt.
Men ikväll blev jag så fruktansvärt arg och käftade tillbaka med samma ton som han. Orkar inte vara pedagogisk längre.
Så igen att jag vill skiljas men han var tuff och så att det gör du aldrig. Utmanar du mig så jag då och så till honom att imirgon kommer jag med papperna.
Så ta mig tusan att jag ska fixa dom imon och trycka under näsan.
Nu är jag så arg och less på detta så det kan ju inte bli värre än jag har det nu.
Förlåt att jag morrar så ikväll men jag behövde avreagera mig.
Snälka Skrållan nu gör vi det!!!!! Varför ska vi stanna och bara bli beskyllas gör det ena efter det andra och att allt är vårt fel. Vi har inte valt att åka och handla spriten och definitivt inte hällt den i halsen på dem. Dags att de får ta sina konsekvenser av sitt handlande.
Sov sött fina du

InteMera

Hur gick det med titten på stugan du funderade på att hyra? Eller kändes det bara märkligt och skamfullt att kolla på eget boende? Jag minns själv den skräckblandade förtjusningen när jag hörde mig själv säga -Jag tar den, till mäklaren som visade mig lägenheten jag nu haft som tillflyktsort i ett år.

Och hur gick det med mannens läkarbesök, kom han sig alls dit? Kunde läkaren få honom att inse vad han måste göra för att få hälsan tillbaka? Jag önskar du hade låtit honom cykla till doktorn, 1 mil på cykel hade säkert gjort honom gott och antagligen dig ännu godare som då hade lyckats med konststycket att inte hjälpa honom när han själv ställt till det med spriten! Men vår medkänsla och skam om vi inte ställer upp är såpass inväxt i ryggmärgen så vi hjälper hellre till även när vi egentligen vet vi inte borde. Kanske din man också är som min efter läkarbesök, vägrar berätta nåt alls vad läkarn sagt alternativt säger läkaren var en idiot som inte vet nånting eller så ljuger han rätt upp och ner och säger allt var perfekt och läkaren tyckte han gör allt rätt.

InteMera

Du skrev ditt inlägg Azalea samtidigt jag skrev till dig!

Tycker du tar hem pappren imorgon och sätter dem framför honom! Att dom tror vi stannar oavsett hur illa dom behandlar en blir man bara ännu argare av! Stå på dig, du har all rätt att vara arg ikväll!

Det har varit helt kass igen.
Cykla och hämta sprit istället för att umgås med sonen som äntligen var hemma hos oss på kvällen.
På natten kl 00.00 ramlar han och slår fingret ur led så in och väcker mig. Du måste köra till akuten nu. Hemma vid 02.30 gick ju inte sova så bra den natten.
Dagen hyfsat nykter och gjorde sitt läkarbesök som var tvunget gör att få läkarintyg .
När jag kommer hem efter min träning vid 22.00 ligger han i soffan med en 75:a och öl och blir då klart aggressiv över att jag ser det.
Kläcker ur sig: Du gör 2 mackor till mig. NEJ för jag ska gå och lägga mig. Måste upp igen halv 6.
Då blir det ett himla liv såklart och hot om att du ska inte gå sova en sekund och få berättar för dig vilket ärkesvin man är och alla de andra utfallen om att jag bara tänker på mig själv osv.
Tull slut fick jag åka hemifrån för att få lugn och ro så nu får jag sova hos grannen.
Att det bara kan hända så mycket på ett dygn. Istället för att jobba, äta, oysdka i trädgården och njuta av ett underbart fint sommarväder. Åhhhhhh, så trött på detta.
Godnatt allihop