av Skrållan

Skrållan
lör, 2019-06-15 - 17:55

Tack bilifri. Vi är ju i början av processen. Bott isär ca 2 månader. Har ställt ett ultimatum, men mannen väljer alkoholen. Vi har inte sålt vårt gemensamma hus. Vi har inga barn ihop. Så fortfarande måste vi ha kontakt och det är jobbigt. Men jag hoppas att allt känns bättre när jag har mitt egna boende. Men vissa dagar känns det så tungt. Och ensamt.

Skrållan
mån, 2019-06-17 - 21:51

Jag fortsätter min kamp. Vissa dagar är tunga. Jobbigt att tänka att jag och min man inte längre kommer vara ett par. Så mycket vi gått igenom under alla år. Både bra och dåliga saker. Men beslutet står fast, nykter och behandling, och att vi ska gå i terapi tillsammans. Han vill inte alls prata om detta. Skriver till honom och han svarar inte alls. Men när vi träffas är han hövlig och snäll. Han försöker inte alls övertala mig till att vi ska vara tillsammans igen. Utom härom dagen när han sa att vi nog kan leva tillsammans om vi bott isär ett tag. Vet inte om han förstår. Eller inte vill förstå.
Jag kämpar med att börja tänka på vad jag vill. Känner mig ensam många gånger, men försöker hitta på saker jag vill göra. Har ju vant mig vid att alltid vara två.
Men vissa dagar känner jag mig stark. Vet vad jag vill. Ser fram emot att ha en lägenhet, som bara jag bestämmer hur jag vill ha det i. Ja kampen fortsätter.

InteMera
tis, 2019-06-18 - 08:47

En dag i taget är nog! Trötta inte ut dig i onödan med att tänka för långt fram, ta en enda dag i taget och se vad du kan göra just idag som gör dig glad. Och påminn dig själv för allt i världen att du nog var rätt ensam också i tvåsamheten, han umgicks hellre med alkoholen än dig. Så det är kanske inte egentligen en ny känsla av ensamhet du känner utan mer att det skaver för att situationen är nyoch du inte riktigt ännu kommit tillrätta i en ny komfortzon, men det kommer bit för bit och dag för dag ska du se. Nån klok har sagt att tänk vad lika alla dagar är men tänk ändå vad olika allt är när du ser bakåt ett år, fem år eller tio år. Du är på rätt väg, önskar dig solsken på väg!

Skrållan
tis, 2019-06-18 - 22:53

Ska ta till mig att inte tänka så långt framåt, Azalea. Bra råd. Jag är sådan att jag gärna glider iväg med mina tankar i framtiden. Som du säger, var jag lika ensam med mannen i mitt liv, som jag ibland känner nu. Tänkte när jag satt och tittade på TV en kväll, jag kan lossas att han är i garaget. Skillnaden nu är att jag inte behöver se en full man. Inte behöver höra hans sårande prat.
Jag har dansat den här dansen i för många år. Nu är jag bestämd med vad jag vill. Känns så skönt.
Nu är det min tid.

Nordäng67
ons, 2019-06-19 - 07:19

Gör kärleksfulla och omtänksamma saker mot dig själv varje dag! Det har jag gjort i två år nu och tycker det har lärt mig mycket om mig själv! Nu när jag ser tillbaka typ två år så känns det som då kände jag inte mig själv, visste inte mina behov mm! Det gör jag nu! Ägna dig själv mycket tid! Tror att man får bättre omdöme och sätter högre värde på sig själv och om man ger sig in i ett förhållande igen så blir det med en man som vill ha ett stabilt ge och ta förhållande! Kram till dig!

Skrållan
sön, 2019-06-23 - 01:35

Ska ta till mig just det, Nordäng67, att ägna mig själv mycket tid, och tänka på det som gör mig lycklig. Många goda råd man får här.
Har varit en lugn midsommar utan mannen. Varit med barn och barnbarn, och haft så roligt. Men saknaden finns ju där, naturligtvis. Men den mannen jag blev kär i finns inte längre. Jag måste ta till mig det. Det som har varit, har varit, och det är inte nu.Men sorgen tar sin tid. Och jag måste också få sörja färdigt. Bearbeta det som händer. Försöker tänka att nu måste jag hitta på egna minnen och traditioner. För jag kunde inte fortsatt som jag gjorde. Då hade jag gått under. Känner ett lugn i mitt liv nu. Ingen som tycker och tänker om mig, jag kan vara den jag är. Tror allt kommer bli lättare när vi sålt huset, och jag får min egna lägenhet där jag bestämmer och allt. Då kan jag på riktigt börja mitt liv.

Exhale
sön, 2019-06-23 - 10:43

med ett sting av saknad. Men också i den helt underbara känslan av att bara vara i sig själv. Med sig själv. Det var min första midsommar i ett helt nyktert sammanhang. Det var så mysigt. Totalt fokus på barnen. Midsommarstång, mat och barnskratt. Ingen klump av oro. Vi fixar det här Skrållan ❤

Skrållan
sön, 2019-06-23 - 11:14

Ja Exhale, det kommer att ordna sig. Vi går vidare i våra liv och hittar något nytt att glädjas åt. Kände också att det var skönt att slippa ångesten. Vi kämpar vidare??

Skrållan
mån, 2019-06-24 - 23:33

I dag har vi träffas, mannen och jag, för en del praktiska saker. Så svårt. Känner saknad. Och känner skuld. Skuld för att jag satte ett ultimatum. Men också ilska för att jag känner så. Det är ju han som inte väljer mig. Jag kan inte leva med någon som dricker som han. Blandade känslor fram och tillbaka. Jag gråter. Han gråter. Men vi står kvar på samma ruta. Han vill kunna dricka och jag vill ha en nykter man. Livet är inte lätt. Men jag ska klara det här. Jag ska stå upp för mig nu.

Spinoza
tis, 2019-06-25 - 05:40

Nej, det är tufft att stå på sig när man fortfarande har känslor för den man lämnar.
Men som du säger, det har ju inte skett någon förändring eftersom han vill fortsätta dricka och då går det ju inte att gå tillbaka.
Det gäller någonstans att inse vilka val man egentligen har och att det där önskevalet om ett harmoniskt liv tillsammans tyvärr inte är ett av dem.
Men det är ju för sorgligt och det är klart att vi behöver sörja att det blev som det blev. Samtidigt är det ju så skönt att få börja flytta fokus till sig själv.
Vi är ju klara med skilsmässa och bodelning och om några veckor har jag fått pengar för huset och vi har flyttat helt isär (vi växelbor ett par veckor till). Det ska bli skönt när det sista praktiska är klart. Då ska jag njuta av semestern och fortsätta bygga upp det liv jag vill ha.
Det är tufft att genomgå skilsmässa och bodelning, men när man tar ett steg i taget så kommer man igenom. Mitt mantra har hela tiden varit att varje dag är en dag närmare mitt mål, hur tuff dagen än varit och med det i huvudet har det gått att genomföra.
Kram till dig Skrållan!

Skrållan
ons, 2019-06-26 - 15:39

En ny dag och nya möjligheter. Blev inte riktigt som jag tänkt mig. Skulle visa huset för mäklare i dag. Mannen mådde väldigt dåligt. Jag avbokade mäklaren. Vet inte om det var för hans eller min skull. Jag har behov att smälta det lite tror jag. Åkte ut och åt med mannen. Tyckte nog lite synd om honom. Men han visade senare sitt vanliga sura jag när det inte blir som han tänkt sig. Jag blev övertygad igen att jag är på rätt väg. Att ensam finna styrkan. Kände mig stark ihop med honom i I dag. Har verkligen fyllt på energin när jag umgås med andra. Skönt.

Skrållan
tors, 2019-06-27 - 22:50

I dag tittade jag på en lägenhet. Så fin. Känns spännande. Att bo själv. Men jag gläds inte fullt ut. Känner även en sorg. Om jag tar lägenheten så har jag gjort ett stort avgörande för min man och mig. Då är det definitivt. Inte vi längre. Jag har valt, men även mannen. Men det går ju inte mer. Jag går under om jag fortsätter. Jag vet ju det. Å varför kan jag inte bara få känna glädje? Så svårt allt är.

Spinoza
fre, 2019-06-28 - 07:28

Det är ju inte så lätt att bara känna glädje i det läge som du och även jag är i. Man lämnar förhållandet för att det är ohållbart samtidigt som man önskar att det hade varit annorlunda. Men jag tänker att man kan hitta glädjen stundtals och att de stunderna kan bli fler och längre i och med att tiden går och att det behöver få ta lite tid innan glädjen kan ta över.

Skrållan
fre, 2019-06-28 - 20:14

Så rätt, det går verkligen fram och tillbaka. Glädjen, sorgen. Har känt lite glädje i em. Glädje att tänka på hur jag ska möblera och inreda mitt hem. Ja Spinoza, det tar ju tid. Och det måste det ju få ta. Tid att läka.

Skrållan
sön, 2019-06-30 - 16:03

Kände mig ensam i dag. Mannen undrade om vi kunde träffas. Åkte ut och åt med honom. Det första var han sur. Men sedan lättade det. När kag träffar honom så brukar jag känna glädje när jag åker från honom. Skönt att inte behöva leva med en sur och irriterad man. I dag kände jag bara tomhet. Ingen glädje alls. Vi har ingen glädje ihop längre. Jag ser inte hans fyllor längre, han ringer aldrig när han druckit. Vet inte om han tror att jag tror att han nu lever nyktert. Men det har ingen betydelse längre. Jag måste bygga upp mitt liv. Vet ibland inte hur, bara.

Spinoza
sön, 2019-06-30 - 19:04

Att bli singel efter ett lååångt äktenskap är ju inte helt lätt. Jag tycker att det känns väldigt overkligt fortfarande, men det kanske inte är så konstigt eftersom vi var tillsammans 28 år och vi skilde oss för precis en månad sen. Jag tänker att jag tar en period i taget och just nu tänker jag fram till hösten, inte mer. Det blir för stort och oöverskådligt om jag ska tänka för långt framåt. Så jag sätter kortsiktiga mål för mig själv och är glad när jag lyckas ta steg framåt och försöker ha tålamod med mig själv när jag inte lyckas alla gånger.
Har du några bra mål att sträva mot?

Skrållan
sön, 2019-06-30 - 19:37

Tänker att målet blir först och främst att sälja huset. Det är så mycket som står och stampar på samma ställe känner jag. Tror att det kan lätta lite när jag får flytta till mitt egna. Eller hur kände du Spinoza? När du flyttat?
Ses ni något, fast ni gått isär? Är det bra eller dåligt att vi ses? Han kontaktar ju aldrig mig när han är full. Det är skönt. Men jag kommer ju ihåg hur det var ändå.

Spinoza
sön, 2019-06-30 - 19:50

Vi har ju både skilt oss och separerat, men jag ska bo på landet i veckan och han i stan. Jag behöver packa ihop mina sista saker där och han ska göra detsamma i stan. Sen ska jag till banken i morgon för att skriva på papper om överlåtelse som ska till lantmäteriet. När de är klara (borde ta en dryg vecka) så är det banken igen för att X:et ska få ta över lånen och lösa ut mig. Han har redan fått lånelöfte, så det borde bara vara en formalitet. Men det ska bli skönt när det är klart, först då känner jag att jag kan sätta stopp för växelboendet och be att få nycken till lägenheten.

Jag tror inte att det är så bra att ses i det här läget, jag har försökt hålla nere det till ett minimum. Vi har setts en kort stund när vi växlat boende vissa gånger och det är både OK och samtidigt väldigt ansträngande. Det blir alldeles för lätt att glida in i gamla mönster igen och jag känner att jag behöver få distans för att bearbeta och göra det förändringar jag behöver göra.
Men det är ju inte säkert att det är samma sak för dig. Hur känns det att träffa honom? För det dig framåt i processen att göra dig fri, eller hindrar det?

Skrållan
sön, 2019-06-30 - 22:23

I dag när jag träffade honom, kändes det bara tomt. Känns som vi inte har någon glädje kvar. Andra gånger har han uppvisat den sura sidan och då har jag varit mer övertygad att jag gjort rätt i att lämna. Så jag vet inte riktigt. Kanske det är en process hos mig, vi har ju fortfarande huset kvar som vi ska sälja. Och ingen av oss har eget boende än. Vi växelbruk i huset.

Skrållan
mån, 2019-07-01 - 19:36

Vad det verkligen går upp och ner. Sorgen känns helt plötsligt, sedan kan det gå en stund och då har ångesten lättat. Vissa dagar vill jag bara gråta.
Känner sorgen över att det inte kommer att vara vi, nästa stund känns det spännande att bestämma själv över min tid. Det känns som berg-och dalbanan när mannen var full, nu är det berg-och dalbana i känslor istället. Ja det är väl så här det är. Tiden läker väl antar jag.