InteMera

Jag känner en oro för dig, när du beskriver hans hetsiga utfall på fyllan! Har han nånsin blivit våldsam? Tänker att du nu ska se till och prioritera att hålla dig säker! Vill inte skrämma dig men en arg full man som inte har nåt att förlora, om du redan sagt du vill skiljas eller åtminstone flytta isär, kan få oanade konsekvenser. Det är obehagligt men sant att kvinnor som är i färd att lämna eller nyligen har lämnat är de som riskerar våld i högre grad än annars. Och ibland kommer det som en blixt från klar himmel även om det inte hänt förut, när deras alkoholpåverkade hjärna får för sig att få utlopp för vreden och frustrationen genom fysiskt våld. Ta hand om dig och sov nån annanstans om du kan!

Och jo du har all rätt att vara arg, det är han som är en egoist och inte du!

Jag är väldigt försiktig och ser alltid till att ha en utväg, att man ens ska behöva tänka på det...
Tack för din fina omtanke?

Han var riktigt arg igår eftermiddag mär alkoholen var slut. Han var tvungen att gå till jobbet idag och hade ingen mer sprit.
Jag kunde inte heller hålla tyst som jag oftast gör. Var så himla arg på honom över hur han beter sig.
Det är ju helt sjukt hur mycket elakheter som kan komma ut ur munnen när den andan faller in. Jag kallar aldrig honom vid några fula saker, vill inte bli likadan även om jag är arg.
Jag hade ringt upp hans syster som ville bara med i telefonen ufall något skulle hända. Hon var chockad över hur han gapade och skrek o pratade illa om mig.
Jag frågade om hur han ska göra framåt, vad är din plan? AA, Länkarna, socialtjänsten eller sjukvården. -Vad fan ska jag det för blev svaret. Det är inga problem, kan jag fixa själv. SUCK!!
Han lugnade ner sig på kvällen och jobbade idag trots ständig fylla och däckade i 5 veckor i sträck.
Men efter jobbet och nu då ska allt vara som vanligt. Precis som om inget har hänt. Ska ta upp dem stora känsliga biten igen snart om hur han tänker dig framtiden med behandlingar.
Blir bara så trött . Han fattar inte över huvud taget varför jag är arg och sur.
Hur kan han inte förstå????
Kram till er och god natt

Nu har jag flyttat hemifrån, typ. Bir lite inneboende än men det fixar sig alltid på något sätt.
Jag har packat allt jag är rädd om och mina kläder så det räcker till vintern.
Sitter just nu och räknar på månadskostnad för huset, min del som jag ska göra över till gemensamma kontot.
Usch så jobbigt det är men ändå skönt att gå en uppgift att göra.
Imorgon ska jag ordna skilsmässopapper och ta det stora smällen att lämna dem till honom. Måste verkligen göra det nu, det blir ju likadant hela tiden med fyllor och elakheter. Tar ju liksom aldrig slut och hjälp vill han inte söka. Har tjatat sönder mig om detta nu så jag släpper det nu.
Har stort stöd från min och hans familj och nära vänner så jag ska ta kontrollen tillbaka över mitt liv. Har levt under hans villkor nu i 8 år så nu måste det bli ett slut.
Kram

Spinoza

Starkt av dig att våga ta steget mot ett eget liv med dig själv som huvudperson!!!

InteMera

Tufft och strongt gjort av dig! När tiden är kommen och tålamodet slut klarar man vad som helst! Stor kram till dig, det svåraste steget är nu taget!

Stor kram från mig också. Du har levt under press länge nog nu. Nu har du tagit första steget mot ditt eget liv.

Det har faktiskt gått rätt bra. Jag bor i en släkting hus så länge och det känns bra att inte vara hemma och se eländet och att slippa känna lukten av sprit och öl.
Bara det är en vinst.
Imirhon ska jag titta på en lägenhet som blir ledig efter sommaren och det känns spännande. Hoppas verkligen den är fin.
Fast igår fick jag de där gamla tvivlet igen. Synd om honom, hur ska det gå för honom?, nu blir han av med det andra jobbet, ingen lön, hur ska han klara av att fylla i A- kassa?
Allt möjligt snurrade igång igen och jag kände mig så taskig och elak dom bara har dragit hemifrån.
Jobbade idag på att släppa den känslan men det är svårt.
Idag körde jag hem och tog emot sotaren. Men såklart låg han i sängen så full att det inte gick att få kontakt knappt.
Blev faktiskt orolig att han var så långt borta. Usch så hemsk jag kände mig då.
Körde ändå iväg igen och tar hand om mitt liv, det går ju för tusan inte hjälpa honom.
Utmattad ikväll

Hoppas Azalea att du kan tänka på dig nu. Det är svårt, jag vet. Men vi måste ju tänka på våra liv nu.
Samvetet kommer, men tänk på allt du kan göra för dig nu. Kram till dig?

Mm mm, men attans vad det kan vara svårt.
Fast ikväll har jag stuckit iväg och shoppat en ny klänning och rensat lite ogräs och nu pysslar jag med papperna.
Är bäst när man har lite sysselsättning trots allt.
Kram till dig Skrållan?

Nu har jag kollat på en jättemysig lägenhet som jag har första tjing på.
Den är verkligen perfekt men direkt så kommer alla tvivel och kval in och rusar runt.
Jag förstår precis hur rätt allt är med att lämna i min hjärna men sen blandar hjärtat sig i och tycker att det är sorgligt och så himla synd om honom att bli lämnad ensam. Fasen så trög man är som ens tänker så.
Jag har ju blivit lämnad ensam under alla åren i vårt eget hem, på semestrar utan att han haft något samvetskval precis.
Måste ge besked om lägenheten i början på veckan så helgen ska jag använda till att skriva den klassiska + och - listan.

dig nöjd och stolt över att göra nåt bra för din egen skull !! Du är värd ett bra liv ! Skriv på om lägenheten !!

Jaa skriv på och gör något för dig Azalea. Jag vet hur svårt det är. Men som någon skrev till mig, vill du vara på samma plats som du är nu om 1 år, 2 år eller 10 år? Är det inte bättre att ta chansen att kunna bli lycklig? Man har ju bara ansvar för sig själv. Du kan ju inte göra din man nykter, hur mycket du än älskar honom.
Tänk att få något eget, man kanske blir ensam, men är inte det bättre än vara ensam i ett äktenskap? Där man också måste ta hand om en full man.
Satsa på dig nu, Azalea!!

Skriv på. Dubbla namnteckningar. Främst för din egen skull. Lev ditt liv.
Jag läser det du skriver - så där ska ingen människa behöva ha det.

Och ingen borde behöva leva i denna oerhört jobbiga beroendesjukdom.
För det är ett helvete. Dock inte ditt ansvar. Din man är vuxen och måste
ta hand om sina egna problem. Det är en sak att stanna i relationen om
den beroendesjuke vill ha hjälp. Din man har inte den insikten.

Faktum är att din flytt - det kan rädda livet på din man.
Den beroende - behöver feta konsekvenser och är många gånger
det enda som kan stoppa och därmed rädda oss.

Så skriv på och njut och visualisera DITT liv i frihet.

Stort lycka till

MM

Att få er stöttning i detta betyder så mycket, skrållan, mondaymorning och Adde.
Det du skrev Skrållan om hur jag vill ha det om 1,2 eller 10 år det är just så jag försöker tänka. Det har ju inte blivit bättre på dessa 8 åren utan bara blivit värre med krockad bil, böter, fotboja, blivit av med jobbet och nu troligen av med nästa jobb. Det blir ju faktiskt bara värre och värre och genom varje sak som hänt har jag funnits kvar. Gett honom en chans till...för vadå? Det har inte hjälpt utan bara förlängt mitt lidande.
Jag ska lyssna till er och sätta mig själv först nu, äntligen. Det kommer att bli svårt och kommer bli många tuffa dagar men det är dags nu dom min dotter så.
Människor runt omkring ser mycket klarare, bor man i det så blir nog synen öite grumlig och man vänjer sig och till slut så är det normalt att ha det så här.
Men nu har jag inte bott hemma på några veckor och det har bara känns skönt att vara själv.
Hoppas ni får en fin söndag, kram

InteMera

Jag säger också: skriv på!

Som du klarsynt konstaterat så har det snarare blivit värre med åren och förlorar han jobbet är nog risken stor det tar skruv igen. Neråt sannolikt. Och den berg och dalbanan ner tror jag du mår bäst utan. Tänk som så att även om du flyttar så finns han kvar och skulle han ta itu med sitt och båda vill så kan man alltid i det skedet se om förhållandet går att lappa ihop. Men tills han alls har insikt om vad drickandet gör med dig så är nog chansen rätt liten du kommer finna någon större lycka tillsammans med honom.

Du är stark och modig nu när du börjat se klart och har tid och energi att lyssna på vad du själv känner och vill, när inte all tid går åt till honom och hans krav.

Jag säger bara lycka till med påskrivningen ?

Jag kommer att skriva på om lägenheten. Jag känner mig såklart stressad av det beslutet som på något sätt känns så definitivt. Definitivt i att jag måste lämna.
Men jag vet också att om jag inte gör detta NU så kommer jag att ångra livet ur mig. Det finns ingen återvändo, bara en framtid.
Jag pratade förra helgen med en äldre man som varit nykter i 23 år och har alla de dåliga erfarenheterna av att dricka alkohol. Han blev av med allt.
Han sa ett par ord som fastnade hos mig.
Jag berättade om allt min man gjort med jobb och körkort mm. Och ändå kommer han inte till insikt och förstår att alkoholen är grunden till allt dåligt som har hänt.
Då så denna mannen att han kommer för det första aldrig att sluta dricka som han har det nu. Han har förlorat mycket men det finns bara en sak till som kan få honom att komma till insikt och det är att: FÖRSÖRJNINGEN OCH SERVICEPERSONALEN försvinner.
FY tusan: Det är ju verkligen det jag är för honom nu. En möjlig-görare.
Så det är det sista han kommer att mista nu.
Kram

SÅ Grymt bra beslut. Det kommer inte att förändras så länge du är kvar.
Så länge människor stannar hos oss så kan det väl inte vara så farligt att vi dricker?
Det blir en tyst acceptans - det är OK att fortsätta dricka.

Det jag läser om din man så har han ingen insikt alls om sina problem
och då ligger vändningen (den kommer förmodligen) väldigt långt fram.
Han är ju inte ens i närheten av en förändring i dagsläget.

Han kommer supa ner sig ännu mer vare sig du är där eller inte
så varför ska du sitta och bevittna det?

Så bra beslut. Håller tummar och allt jag kan hålla för dig.

Kram

MM