av Blåklocka

Blåklocka
fre, 2019-06-28 - 09:52

Jo, faktiskt. Det känns inom mig att den här sommaren skiljer sig inte speciellt mycket till det yttre beträffande alkoholen som styr.
Mannen lever sitt liv före- under och efter supa. Jag ser nog honom som trevligare att umgås med när han lullar runt mellan det han för tillfället pysslar med och den gömda vinboxen i garaget. Han verkar ha satt upp någon form av intervallsystem kring hur och ffa NÄR han får dricka. Det komiska är att han ju lever i sitt kärleksförhållande med Vinboxen. Jag ser ju direkt när han är berusad. Vilket inte han verkar fatta.
Vid dessa stunder läs= dagar/ kvällar så väljer jag att göra annat, något som jag gillar. Utan att inkludera honom. Det är liksom bara okommenterat.
Detta märker jag, förbryllar honom. Jag menar, han blev helt paff igår då jag informerade honom om att jag drar en vecka till Gotland på min semester. Och han är inte inkluderad. Tuff skit liksom! Han muttrade något om att han känner sig så ensam i vårt förhållande. Och ja, han blir och väljer att vara ensam i vårt förhållande.
Det jag tycker känns helt annorlunda mot tidigare somrar är, att jag liksom inte bryr mig om hur och att han dricker. Det är mest larvigt att han gömmer vitt vin i ett varmt garage som han sedan dricker direkt ur boxen. Jag har lust att säga att det verkar väl bättre att ha vinet i kylen. Mig spelar det inte så stor roll för. Vi vet ju båda två att han dricker det liksom...
Nåja, ska bli spännande att se hur jag känner då semestern och sommaren är över.
Jag känner det som att jag hoppat påvert spännande tåg och min man väljer att semestra på perongen. På en stekvarmnoch understundom överbefolkad perrong där han tror att han har en gemenskap. Tyvärr består gemenskapen av folk som är på väg. Och det är hu inte min man. Han har party fast bara inne i sin egen skalle. Och förr eller senare kommer den skallen vara fullständigt tom på innehåll.
Så, för min del känner jag inte att jag orkar eller vill locka och truga honom att åka med på tåget.
Jag åker själv

Exhale
fre, 2019-06-28 - 10:56

klingar rakt in. Håll fast vid din styrka. Läs det här du skrivit om och om igen. Så långt du har kommit. Blir glad av att läsa.

Önskar dig en riktigt fin sommar Blåklocka. Din sommar.

yazme
fre, 2019-06-28 - 12:05

Oj vad jag kände igen mig i ditt beslut att göra saker själv och lämna mannen på perrongen. Tog själv ett sådant beslut nu i våras och har planerat en 3 veckors semester för mig själv för att läka och leva. Även min man andvänder sig av argumentet att han känner sig ensam i förhållandet och inser inte att han valt bort tvåsamhet till förmån för alkoholen. Jag har efter 8 års kämpande äntligen insett att detta äktenskap inte kan fortgå på samma sätt. Jag väljer mitt eget liv och min egen väg nu. Mannen i fråga har inte varit nykter i 24 timmar sedan förra sommaren. Önskar dig en alldeles underbar semester och sommar blåklocka. Njut!

Blåklocka
fre, 2019-06-28 - 17:33

Tack! Jag blir glad och får energi av att veta att vi reser oss ur den ensamhet som rått ihop med en person som lever och andas alkohol.
Ha en fin semester du också

Skrållan
fre, 2019-06-28 - 20:07

Det känns igen att göra saker för sig själv. Det var så jag började min väg från mitt medberoende. Fortsätt gå. Just att man inte bryr sig om hur mycket eller om han dricker, känns också igen. Nu har jag bokat mig på en egen lägenhet. Spännande och skrämmande. Men jag är på väg mot ett eget liv där jag väljer själv.
Hoppas ni får en underbar sommar.

Lucan
fre, 2019-06-28 - 21:33

Vilken fin tråd. Att ni fokuserar på er själva, annars har jag själv haft så mycket ångest inför semestrar. Hur ska han "fira" ledigheten... Han som jobbar och sliter så hårt måste ju få göra nåt för sig själv när han äntligen är ledig (läs dricka och/eller knarka). Och hur ledigheten istället kantas av bråk och gråt. Förväntningar är planerad besvikelse har jag tyvärr behövt lära mig. I veckan beslutade vi oss för att inte fortsätta tillsammans mer. Jag läste i en annan tråd att ryggsäcken liksom blir för tung till slut. Och precis så var det för mig, ryggsäcken var svintung. Det är en sådan lättnad. Jag kan äntligen andas, hoppas ni känner likadant och ha en fin semester. Herregud vad vi förtjänar det.