Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Ibland läser jag tillbaka i min tråd. Både för att förstärka de bra perioderna och ta hjälp av kloka resonemang, men också för att påminna mig om det jag inte vill återvända till.

Hittade nedanstående inlägg om val. Hur det än är har vi alltid ett val. Ett ansvar över att välja rätt:

"Svagstark, kan man vara det? Så känner jag mig just nu i alla fall. Svag i tankarna, men ännu så länge stark i övertygelsen.

Häromdagen var det lite gråmulet både ute och inne. Jag gick och tyckte synd om mig själv som inte får dricka. Muttrade över att jag misslyckats så kapitalt med A. Det fanns ingen hejd på eländet: Blä blä blä, bla bla bla, usch usch usch... Fastnade rejält.

Dagen efter gick jag en långpromenad i solskenet. Tankarna började viska om att det är då för synd att jag inte får dricka.

Men så mitt i ett steg slog det mig:

Vadå inte får dricka. Det får jag väl - hur mycket jag vill. Jag har dock gjort ett val att inte dricka. Det är en stor skillnad tankemässigt. Jag får dricka, men väljer att inte göra det. Det är mitt liv, jag bestämmer över mig själv.

Jag har alltid ett val. Hur kidnappad hjärnan än känns ibland är det ändå jag som tar beslutet att dricka eller inte. Så måste det förstås vara, annars är det ju helt kört. Även om autopiloten varit påkopplad och jag rätt som det är har ett glas framför mig är det jag som tar det yttersta beslutet om jag ska föra det till munnen eller inte.

Det är inte lätt, det ska gudarna veta. Tvärtom, det är fruktansvärt jobbigt emellanåt. Men ansvaret vilar ändå till syvende och sist på mig. Jag kan självklart välja att ta hjälp. Tror jag mig inte reda ut det på egen hand finns det massor av stöd, som mediciner, terapi, AA, olika forum. Det är inte ett nederlag, tvärtom.

Ibland måste jag vända och vrida på de här tankarna för att komma vidare. För att underlätta lite lite.

Efter ett par månader med riktigt flyt har det nu varit några supertuffa dagar. Jag har suttit på händerna ett par gånger, men klarat av att stå emot.

Som sagt, Svagstark, så känner jag mig.

Men jag är fortfarande nykter, det är huvudsaken.

Och det är mitt eget val."

-----

Tack för all pepp, den är så viktig för mig.

Just nu är det ingen kamp alls, tack och lov. Försöker ta tillvara de fina vita sköna dagarna på bästa sätt.

I dag är jag nykter. För min egen skull.

Alternativet är inget alternativ.

Kram på er

Tack för inlägg i min tråd. Det du skrev igår var rogivande och stärkande för mig att läsa:
Att vi får supa ned oss och försöka lura oss själv hur mycket vi vill.
Men vi vill inte det. Vi har gjort ett bättre val.

Kram på dig med, och hoppas du får en fin dag.

Kan inte nog uppskatta den underbara känslan av att vakna nykter, utan några som helst spår av bakfylla. Så tacksam.

Dionysa skrev i min tråd för längesedan nedanstående tänkvärda ord, vilka jag nu vill dela med mig av, då de sammanfattar det många av oss eftersträvar. De går ut på att...

Välkomna en ny dag. Inte alltid problemfri, men nu möjlig att leva med.

Kram på er

Tänkvärda ord i arla stund, tusen tack!
Precis som du är jag djupt tacksam över att vakna utan spår av bakfylla. Forumet har räddat mig flera gånger..!
Visst känns kampen mot a hopplöst svår ibland, men vips fylls jag av ett äkta lyckorus - jag är fri, dagen är min!
Så sakteliga börjar jag ta tillbaka kommandot över mitt liv, dag 25 som nykter.
Att välja nykterheten är en ren kärlekshandling till en själv och ens nära och kära.
Drösvis med kramar

Burr så kallt och tråkigt väder. Lever skärgårsdliv och är ute på sjön, det är ju inte varmt precis!

Jag älskar att läsa era rader och suger i mig det ni skriver. Vaknar också ganska pigg, man sover ju inte jättebra direkt. Det gnisslar i tampar och fendrar och när mannen dricker alkohol snarkar han. Idag eller ikväll ska jag skriva, kommer jag inte dricka en droppe vin och vakna ännu mera pigg och fylld med energi. Drösvis med kramar tillbaka ?

Ja, förmodligen...

Gillar att skriva positiva inlägg, få en massa hjärtan som bekräftelse på att jag varit duktig. Men har lovat mig själv att vara ärlig här, självklart i första hand för min egen skull, annars vore det ju ingen vits med att skriva här.

Efter flera vita veckor föll jag som en sten i dag.

Åh, skulle så gärna vilja skylla på att hjärnan var kidnappad. Visst, så kändes det. Helt ärligt. Absolut.

Men...

Vem började tänka ut en massa strategier för att kunna dricka?
Vem slutade extra tidigt för att kunna dricka ostört?
Vem räknade ut att en tetra och två Norrlands djup var tillräckligt för att bli berusad, men samtidigt en gräns för att det inte ska märkas utåt?
Vem såg till att ha kontanter för att inte behöva lämna avtryck på kontot?
Vem åkte vägen förbi köpcentrat där det är lätt att slinka in på Systemet?
Vem har planerat att börja sent på jobbet just i morgon?

Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag.

Jag kommer inte undan. Det är mitt ansvar, bara mitt. Det är mitt beslut, bara mitt.

Tänker att jag har massor av vita dagar bakom mig.

Tänker att jag har massor av vita dagar framför mig.

Så är det och så måste det vara. Annars blir jag galen. Och det verkar ju korkat just nu.

En sak är säker. Jag ger aldrig upp. Aldrig.

Kram på er

Så du får hjärta för styrka och mod, att vara det som är näst svårast efter nykterhet dvs ärlighet ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️?
Vet inte hur farligt det är att göra som du gör, är svårt att vara duktig varje dag.
Men om inte klankar ned på dig själv, utan kanske lär av detta så kanske det är någon mening med det också.
Kramar styrka, mod och vilja till dig?❤️?❤️

Tack fina Vinäger för att du är ärlig och delar med dig! Jag hajade till när jag läste om dina strategier kring alkoholen. Känner så väl igen tänket.
Det känns sorgligt att du föll dit i dag, men läget är förstås allt annat än hopplöst. Det vet du.
Älta inte detta till leda - ge dig själv kärlek och förlåtelse istället.
I morgon är en annan dag! Kampen fortsätter.
En varm och innerlig kram!

Femina

Imorgon kan du göra dig själv en tjänst och reflektera över vad det beror på att du just idag planerade ett återfall? Det kan vara nyttigt att tänka över. ?

Jag tänker att det är jättebra att du kommer in och "biktar dig" om man nu vill kalla det så här. Och från mig till dig, tappa inte stinget nu. Det var en gång, det återger inte resten av ditt liv. Surt är det självklart, men du står på benen i dag också och kan fortsätta.

Stor kram

Du får massa hjärtan av mig, alldeles oavsett vad du skriver ❤️ i medgång som motgång ❤️ Något gott ska det komma av detta också, även om du inte ser det just nu. Kram

Du skriver så klokt och bra!
Jag kanske har frågat förrut så ursäkta ifall jag råkar upprepa mig :) men har du testat nån extra hjälp som tex antabus, AA, sponsor, 12-steg eller annat? Lite som stödhjul på vår vingliga färd innan man cyklar stadigt själv på dom här ibland guppiga nykterhetsstigarna?
Och en till liten tanke, att aldrig ge upp kampen. Kanske är det just det vi bör göra? Ge upp kampen alltså, inse att a-djävulen bara vunnit. Och sen gå vidare i livet nyktert och skita i att fightas med en så stark motståndare. (Obs, ska ju inte läsas som att ge upp och bara dricka och ge efter såklart).
Jaja, du förstår nog hur jag menar :)

Först ❤️ och upp igen!

Sen som Femina skriver, varför?
Analys är nog viktigt. Du hade en ganska lång planeringsfas som ledde fram till återfallet. Fanns det nånstans du kunde ha avbrutit? Nån svag punkt i planen? Du har ju lyckats med det tidigare, hur kom det sig att du klarade det den gången?
Det går ju superbra en längre period och sen börjar du helt plötslig planera som en professionell juveltjuv. Nått som händer där precis innan? Stress, oro eller något annat?

Håller på dig! Bara du kan överlista din egen plan så är du fri!

issi

Jag va oxå en smygdrickare o jag verkligen planerade att kunna dricka. Hade koll på allas tider o drog till bolaget o köpte vin när jag blev ensam hemma. Visste på ett ungefär när jag skulle sluta så jag verkade nykter när dom kom hem. Men glömde ibland att man faktiskt luktar vin när man dricker vin o ibland kom nån hem tidigare än vanligt eller att man fick spontant fikabesök. Det höll inte för mig o det blev fler o fler dagar i veckan när jag drack o alltid hade jag ursäkter. Till slut tog jag mod till mig o besökte min lokala AA grupp o det blev min räddning har nu varit nykter i 3 veckor o får massor av stöd o tips där. Även om jag bara druckit under en kort tid så förstod jag att jag behövde hjälp o de gav mig de verktyg jag behövde för att bryta mitt mönster innan jag hamnade djupt i skiten. Jag kan verkligen rekommendera AA där upptäcker du att du är inte ensam.

Ingen fara Vinäger?Det finns fler dagar att göra bra val på..Jag tror du har helt rätt tänk egentligen..Du har förstått att din hjärna är beroende, men om vi nu kallar det din själ, nte är det.Själen vill vara den bästa versionen av dig..Vad vill hjärnan? Du förstår vad jag menar tror jag..?När jag tänker så här, så blir det så tydligt..Stor varm kram?

Ja, har sagt det förr, så mycket klokhet det finns här på forumet. Om det redovisades som ett stående inslag i en A-spalt i våra dagstidningar skulle hela alkosynen förändras ganska snart. Inte så att alla skulle bli nykterister, men stigmatisering skulle minska och det skulle kännas mer naturligt att prata om det.

Ett drömscenario kanske, men ändå. Det är ju så otroligt vanligt med A-problem, eller iaf A-funderingar av olika slag, vilket vi kan konstatera bara efter att ha smygtittat i några trådar här.

Nåväl, mina egna A-äventyr är komplicerade. Ska varken försköna eller förminska dem. Vet att en del tycker att jag är en förebild, men jag känner mig tveksam till det. Det är dubbelbottnat. Verkligen.

Vi har diskuterat det förr. Förebilder som lyckas behövs självklart. Det är er vi ska följa och låta oss ledas framåt av. Tack för att ni finns. Sådana som jag kanske fyller en funktion om man misslyckas. Det går att ta ett återfall och komma igen. Dock känner jag mig emellanåt helt misslyckad och konstig. Men så läser jag i någons tråd och inser att det är precis vad många kämpar med/mot. Igenkänningen är stor.

Jag äter Naltrexone efter att ha träffat en förstående läkare i slutet av november, då botten slogs i.

Vad gäller det senaste återfallet... Tja, jag får erkänna att jag nog helt primitivt ville det. Känna ruset, välbehaget. Mitt drickande påverkar sällan heller andra än mig själv, vilket iofs är tillräckligt då jag vill leva ett annat liv, men också gör att jag inte måste ta hänsyn till andra. Det förenklar ett återfall, tyvärr.

Tja, vet inte vad jag ska skriva mer än det viktigaste:

I dag är jag nykter, i morgon och nästa dag likaså. Och förhoppningsvis nästa dag och nästa och nästa...

Det är min plan iaf. Ibland blir som det blir, det får dock inte rättfärdigas med att det bara är att resa sig upp igen. En balansgång det där...

Tack för att ni finns.

Kram på er

-----

Uppdatering: Angående att ge upp kampen förstår jag vad du menar, Tackohej. Tror att det var det jag gjorde i julas någon gång. Det var en underbar känsla att slippa kämpa. Men av någon anledning tog sig A-djävulen in i mina tankar igen. Och är det något denne besitter så är det övertalningsförmåga.

Vinäger du har skärpa och vilja. Du är en strateg med bra insikter. Dina åsikter är alltid förnufftiga och ärliga. OM vi spårar ur lite nu så har vi hela framtiden på oss att bli bättre människor. Jag har inte någon meducin mot mitt missbruk. Det är bara jag själv som känner att det är för mycket. Har haft fina perioder sedan jag började skriva här. Just nu är jag inne i fel stuk med fylla ett par gånger i veckan. Det är ej bra. Jag är dock väldigt glad och tacksam för att jag helt öppet kan prata med min fru om dessa problem. När hon dricker två glas vin en fredag kväll hinner jag få i mig typ två flaskor. Det är ej hållbart i längden. Nya tag och framtidstro ska vi ge varandra..
/MrX Kram på dig oxå!!

För att vi skall komma framåt, så behöver vi olika vägar men vi har samma mål att få må bra. Så vi är alla förebilder så länge vi är ärliga här, för det visar att man kan göra på olika sätt.
Ju mer jag läser och lyssnar på andras resa ju mer lär jag mig.
Så för mig är du en förebild att fortsätta framåt och inte ge upp// kram Strulan ?❤️

Jag är tacksam att du finns här och skriver så bra texter.
Känner igen mig i din kamp och även om vi ännu inte lyckats hålla oss helnyktra till 100% så har vi åtminstone minskat intaget väldigt radikalt.
Det får vi vara nöjda med iallafall tycker jag!!

Kramar
???

Åh fina Vinäger... Du är en förebild för mig också. Och nu måste jag ju fundera över vad det består i... Jag ser inte dig som vare sig ett avskräckande exempel eller ursäkt att dricka för att ”bara” resa sig igen. Det är så flerbottnat det här med förebilder. Jag beundrar dig för att du är en genuint varm och empatisk person, trots ditt eget mående. Jag beundrar dig för att du är så klok och klarsynt, och verbalt skicklig. Jag beundrar dig för att du är handlingskraftig. Du har tex haft modet att genomföra förändringar i ditt yrkesliv som andra kan tycka både det ena och det andra om, men du själv mår bättre av. Jag beundrar dig för att du är en av dem som har lyckats i livet i allmänhet (utbildning, familj, karriär, bostad etc) trots din kamp mot alkoholen. Och jag blir inte ett dugg sugen på att dricka av att läsa om ditt återfall. Inte för att du är misslyckad eller avskräckande, utan för att jag ser hur du lider. Dessutom tror jag du skulle bli fruktansvärt ledsen om vi som beundrar dig använde ditt lidande som en dålig ursäkt att dricka. Jag tror att du tvärtom behöver få heja på oss och se hur vi lyckas, så att din egen lilla hoppets gnista kan bli till en livligt fladdrande låga igen. Kram!