av Wasabi

Wasabi
tis, 2019-07-02 - 16:04

Huvudet dunkar
I takt med tiden
Bara några till klunkar
Letar efter den inre friden
Magen skriker
Om allt jag vill och behöver
Jag undviker
Tårarna bränner
Bakom trötta, slitna ögonlock
Jag erkänner
Livet försvinner.

Jag orkar inte mer.

Femina
tis, 2019-07-02 - 16:24

Just nu har det gått ner... Det är inte kul. Det är för jävligt och åt helvete. Men det går också upp igen för så ser vår verklighet ut. Vill du berätta varför du mår så dåligt just nu? Vi är många som lyssnar och bryr oss. ?

Wasabi
tis, 2019-07-02 - 16:34

Jag kan inte kontrollera det. Vaknar upp och minns inte hur/när jag gick och la mig. Borstar inte tänderna, byter kläder, eller tvättar ansiktet. Min kropp hatar mig. Dricker typ varannan dag, bakis emellan...

Femina
tis, 2019-07-02 - 16:40

Finns det någon alls du kan ringa som du känner förtroende för? Annars kan ett första steg vara att du ringer Alkoholhjälpen, här på forumet, och pratar med någon som kan lyssna och hjälpa dig vidare. Du ska inte vara ensam just nu. Ring nu, även om det tar emot och känns hopplöst.
Kram?

Mirabelle G-S
tis, 2019-07-02 - 16:50

Du orkar inte mer, så nu vänder du helt om. Förlåt om jag låter käck. Men du verkar ha nått en botten, och de som vet bäst (som tex folk på det här forumet som lyckats bli nyktra och hålla många år) säger att när man verkligen har fått nog så lyckas man bli och hålla sig nykter. Ett meme som skänkte mig tröst under en svår period lyder ”You’re never too far gone in the wrong direction to turn around.” Vänd om. Du kan vara ”en som inte dricker” redan idag.

Amanda
ons, 2019-07-03 - 10:47

Vad fint du sätter ord på hur det känns just nu. Du är less på situationen och nu vill du något annat, något nytt, något som ger energi. Din förmåga att fånga känslorna och beskriva dem är en styrka och något som kan vara hjälpsamt framåt. Du har tidigare klarat av att vara nykter under en längre period, vilket visar att du har en stor dos beslutsamhet! Vad kan du lära dig av det du upplever just nu? Vad skulle vara hjälpsamt för dig framöver?

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Wasabi
ons, 2019-07-03 - 17:33

Tack för att ni bryr er, det betyder väldigt mycket.

Femina - Vad fint att du tänker på en främling, jag skänker dig en tanke också. Jag mår bättre idag, rätt trött och sliten men känner mig ändå hoppfull och glad över att ha vaknat upp igen. Kanske för sista gången? Förhoppningsvis.

Mirabelle - du har helt rätt. Det krävs en vilja, men också ett val. Jag vill inte dricka. Jag väljer att sluta. Jag vet inte om jag har nått botten men jag vet att jag inte kan fortsätta såhär. Det är inte ett liv och det kommer bara bli värre.

Amanda - Jag var nykter runt 2 månader som längst. Jag jobbade dagligen med min nykterhet - läste böcker/lyssna på podcasts/hängde här eller annat forum osv. Det är vad som funkar för mig, att alltid vara på sin vakt och reflektera och fundera över tankar som romantiserar alkohol. Jobba med cravings, så som att låta dem ligga där utan att agera. Leva i stunden och inte oroa mig för framtida situationer. En dag i taget - absolut det bästa rådet såhär i början.

Vinäger
tors, 2019-07-04 - 14:59

Välkommen tillbaka, som vanligt är det något man slapp säga, men om det nu gått åt h-e är det här rätt plats att återvända till.

Dina inlägg berör. Jag själv slungas tillbaka till november förra året. Dit vill jag aldrig igen, det är det som sakta men säkert för mig framåt på resan.

Kommer ihåg att jag tyckte att du var så klok och insiktsfull, vilket jag tror blir din räddning. Kanske kan du, liksom jag, använda de värsta ögonblicken, jobbigaste smärtorna, uppgivenhet och känslan av kontrollförlust i avskräckande syfte. Det är ju inte precis en liten baksmälleångest vi pratar om.

Först av allt gäller det att vända vardagen och det har du ju börjat med. Bra så.

En dag i taget, ja, det är det som gäller i början. Du vet det, jag vet det, alla här vet det.

Jag tror stenhårt på att du fixar det här. ?

Massor med kramar till dig

Wasabi
lör, 2019-07-13 - 16:26

Dag 1 igen...

Det är (nästan) komiskt när man besitter insikten om exakt vad som är bra för en och vad som skadar en - men ändå väljer det skadliga. Det är väl den gamla vanliga fighten mellan det medvetna och det omedvetna. Även om jag är medveten om vad jag borde göra, så ger jag det omedvetna kraft genom att ge det vad det vill ha. Cravings är helt klart det subconsious. Jävla tönt. Ska bara ha och ha och ha. Helt sjukt att det begår ett krig i mitt huvud.

Jag måste bara komma ihåg detta när cravings eller orimliga/irationella tankar kommer upp. Är det verkligen JAG som vill detta? Nej. Låt tankarna vara där, och inte ge dem kraft genom handlingar. Jag kan få tänka hur mycket jag vill - men JAG häller inte upp ett glas pga det. Skapa nya tankar genom handlingar eller icke-handlingar i detta fallet.

Jag vet hur man gör, jag har gjort det förut. Måste bara komma ihåg det här i stunden.

Wasabi
lör, 2019-07-13 - 16:32

Ja, vi har insikten och erfarenheten men vad hjälper det när vi inte använder dem? Pratar inte om dig nu, för även om du föll i Nov så är du en stor förebild här på forumet. Men jag, jag kan inte komma längre än några dagar. Idag har jag smetat in mig själv i skuld och ångest och de vanliga destruktiva tankarna.

Aja, en dag i taget. Alltid idag - inte imorgon, nästa vecka eller en framtida situation. Idag tänker jag inte dricka.

Äntligen fri
mån, 2019-07-15 - 09:19

Hej Wasabi,

Lycka till nu. Du har en fantastisk resa framför dig. Du kommer inte ångra det som varit. Det kommer gå bra. Du kommer sedan vara en förebild för andra som behöver din hjälp.

Not. Jag har tagit bort större delen av mitt inlägg. Det blev för personligt, men det verkar ändå inte vara ngn som tagit det till sig, så ingen skada ?

Wasabi
ons, 2019-07-17 - 17:46

“You can never cross the ocean unless you have the courage to loose sight of the shore.”

Jag skrev den här texten efter att ja sett citatet ovan. Den är på engelska (jag är tvåspråkig så ibland är det lättare):

In our case we can think of the shore as the shore of a deserted island. Years ago you were in a shipwreck and ended up alone on this island. You slowly got used to living alone, eating bananas and drinking coconut milk. You built a shed, made it as cozy as you could. You learned the island inside and out. Although, you didn’t enjoy it at all, you got used to it.

Nonetheless, we went about our days doing the same things, surviving but not really living. Even forgot about the pain and longing occasionally. Some moments you even enjoyed yourself. You had now accepted that this was your fate and you couldn’t change it.

Then one day when you woke up early to catch some fish for breakfast you noticed a boat had washed up on shore. This was it. You could get off this island that you hated so.

Some of us immediately jumped in the boat and got off that island as fast as we could. Others were more wary, and slow. Some tied the boat to a palm tree and slept on the island another night or maybe a month. Some tried to ignore the boat, as it disrupted your belief and thought system. It made you nervous and confused. But the boat was there, and you had a choice. To leave or to stay.

In any case, we all eventually got into the boat to cross the ocean. It had been so long on that island which had become your home and comfort. You took one last look at the shore and then turned your head forward towards the open ocean.

Sometimes when life is stressful and overwhelming we think fondly back at that simple island life. Maybe we should go back and visit it the island for a couple of days? But then we remember how lonely, scary and dangerous it was, and we let out a sigh of relief to have made it out of there alive.

Wasabi
ons, 2019-07-17 - 17:48

Jag läste hela ditt inlägg innan du tog bort det. Jag tog det till mig, verkligen. Tack så mycket. Visste inte hur jag skulle svara, men vi förstår nog varandra. ❤️ Jag vill också vara fri.

Wasabi
fre, 2019-07-19 - 16:21

Det känns skönt att lägga några dagar bakom sig. Kom tankar upp på att dricka under denna vecka? Absolut. Gjorde jag det? Nej. Det är så tidigt att det känns okej att ha de tankarna ändå. Förskönande av alkohol, att alkohol gör en situation bättre eller i alla fall lite sämre. Att alkohol läker, gör en glad. Att jag behöver alkohol (i viss mån) för att vara lycklig. Alla dessa tankar har gått igenom mitt huvudet de senaste 7 dagarna. Jag gillar det inte - men jag måste acceptera att min hjärna fortfarande är "kidnappad". Hjärnan är ledsen, den vill ha det där extra dopaminet som alkoholen ger. Om jag inte ger in så kommer min kropp och hjärna så småningom förstå, komma ihåg, att glädje inte kommer från en drog. Det är därför man kan känna sig mer deprimerad när man slutar dricka pga av hjärnan måste lära sig producera dopamin igen. Enkelt förklarat alltså, jag är ingen jävla expert.

Min poäng är att det måste få ta sin tid. Men vi hade ett liv innan den allra första drinken - och vi kan ha ett igen.

Äntligen fri
fre, 2019-07-19 - 22:59

Som du skriver.
Så funkar hjärnan.
Och lyckan kommer tillbaka.
Tro mig ;)
Men det kan ta lite tid. Några månader. Men du måste igenom först.
Kämpa, sen blir det enkelt.

Holistic 2
lör, 2019-07-20 - 21:46

Hej!
Jag läste om din resa i våras. Du har klarat att vara nykter tidigare och kan klara det igen. Det är tråkigt att höra att du började dricka igen. Jag hoppas att du kan återgå till en nykterhet igen. Det kan vara fördelaktigt att hitta på roliga aktiviteter som inte involverar alkohol under helgerna. När jag hade fruktansvärd alkoholabstinens och ångest tittade jag på min favoritkomediserie. Det hjälpte och jag mådde bättre av att fokusera på något annat och få skratta lite grann.
Kram Holistic

Wasabi
lör, 2019-08-24 - 16:53

Bara att sätta sig på hästen igen. Fokusera på en dag i taget. Små mål - första målet är en vit helg.

Har haft hemska fyllor de senaste gångerna. Har typ inte känt mig FULL, även fast jag har druckit mer än jag brukar. Sen morgonen efter så måste jag spy, och detta kan pågå typ en timme eller två. Från sängen till toan - sängen till toan. Det är hemskt. Att inte kunna sluta spy, eller ens kunna dricka vatten. Spyr syrlig galla eftersom jag inte har någonting annat i magen. Alkoholförgiftning? Kanske...

Gud, snälla ge mig styrka och kärlek så att jag kan ta mig igenom den här skiten. Jag vill leva utan alkohol, utan att känna att jag ger någonting upp. Det kommer bara bli
värre.

Mirabelle G-S
lör, 2019-08-24 - 20:38

Huuu för att bli sådär hjälplöst spy-sjuk... Det har hänt mig med. Nu är ju jag en sådan där ätstörd person som gärna spyr. Men bara om jag kontrollerar det själv. Jag känner igen det du beskriver. Känslan att inte bli full alls fast man dricker alldeles för mycket. Och sedan kräkningar. Det var ett par, tre år sedan jag upplevde det sist, men minns känslan tydligt *ryser* Usch! Aldrig mer! Som du skriver, upp igen och ta en dag i taget. Du kan!