av Miss Hyde

Femina
tis, 2019-07-16 - 14:02

Det kanske låter futtigt i sammanhanget men jag tror kanske bönen får bli en alternativ snuttefilt. ??

IronWill
tis, 2019-07-16 - 14:56

Netflix. Netflix är en bra snuttefilt. Böcker. Motion. Motionen för att den minskar stress och ger en kick även om den inte är lika stark. Men Netflix och böcker är suverän verklighetsflykt. Så jag rekommenderar en springtur tätt följt av Netflix och popcorn (gärna doppade i Werthers orginal). Men förr eller senare måste man tyvärr stå ut med verkligheten, men det behövde man ju till och från med alkoholen också.

Sofia
tis, 2019-07-16 - 15:01

Hej Miss Hyde! Jag beklagar det tuffa besked som du har fått, som kommer att påverka dig under lång tid framöver. Du funderar över vad man ska använda sig av för snuttefilt när alkoholen är borta ur livet. Det finns säkert många kloka svar på den frågan, men jag kom att tänka på en sak. För många är det hjälpsamt att söka socialt stöd i kriser. Vi är inte riktigt gjorda för att gå igenom svåra saker helt på egen hand. Det är ju någonting du redan gör här, du har sträckt ut en hand och berättar om att det är tufft just nu, vilket ger andra en möjlighet att stötta. I perioder kanske andra runtomkring dig får stå för hoppet och styrkan, medan du får låta tårarna rinna. Ingen orkar vara stark och positiv hela tiden! Här på forumet finns det många som ser och bryr sig, förhoppningsvis finns det kanske någon vän eller familjemedlem som du kan hämta kraft ifrån också?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mirabelle G-S
tis, 2019-07-16 - 15:52

Jag ägnar mig åt lagom verklighetsflykt genom att läsa böcker. Botar rastlöshet och rensar huvudet med promenader. Slappnar av med varma bad med eteriska oljor. Smuttar på olika hälsobrygder jag fått pippi på att koka ihop, tex iste med ingefära. Ligga på spikmatta och domna bort är också ett sätt att finna ro...

Miss Hyde
tis, 2019-07-16 - 17:14

Jag hoppas verkligen bli bönhörd den här gången, Femina. Blir lugn av att be. Det som sker, det sker.
Tack för ni bryr er, Ironwill, Sofia och Mirabelle, jag ska ta vara på alla fina tips och tankar om alternativa "snuttefiltar".
Orkar inte skriva mer nu men ni ska veta att det verkligen värmer att det finns genuin omtanke här på forumet.
Stor kram!

Miss Hyde
ons, 2019-07-17 - 20:54

I eftermiddags var jag på akupunktur, superskönt och avslappnande. Fick ett gäng magnetkulor i ena örat som jag ska pilla på under veckan framöver. En av punkterna är lugnande, en är mot sug, bland annat. Jag har haft hjälp tidigare av akupunktur. Är det placeboeffekten så är det ju bara att tacka och ta emot. Om någon är intresserad så kan jag återkomma med rapport längre fram. Man måste givetvis köra några gånger för att det ska ha någon effekt.
Vill gripa varje halmstrå för att må bättre. Måste ta hand om hälsan och vara snäll mot mig själv för att klara av jobbet efter semestern.
I kväll fick jag faktiskt lust att gå till gymmet, för första gången på flera veckor. Kroppen har längtat efter styrketräning och svarade med en riktig boost! Skallen rensades lite på köpet, plötsligt känns allt lättare.
Vilken skillnad på sinnesstämning mot i går! Så glad och tacksam att den här dagen blev bra, utan onödig oro för framtiden. Det jag kan påverka ska jag fokusera på, så himla onödigt att ta ut sorg och elände i förskott. Nu när jag känner mig lite klar i huvudet så inser jag att allt blir bättre av att jag tar en sak i taget. Ofta har jag ett enda tjatter i skallen - allt ska helst göras direkt, och gärna samtidigt. Det skapar stress i kropp och själ.
I dag har jag varit nykter i 30 dagar.
Nåväl, ha en skön kväll alla raringar!

Femina
ons, 2019-07-17 - 22:36

Gratulerar till dina 30 dagar! Sen rullar det bara på... ?

IronWill
tors, 2019-07-18 - 00:42

Med en rapport om ”kulorna”. Jag har under hela mitt liv varit skeptisk mot allt som jag betraktar som hokus pokus. Allt ifrån religion till auramassage. Men gradvis har det gått upp för mig att jag inte har alla svar. Så jag försöker öppna mig för nya saker och perspektiv. Vore kul att höra vad du tycker om dessa. Kul att dagen varit bättre och hoppas morgondagen (...idag) blir lika bra! Och grattis till 30!

Skillnaden
tors, 2019-07-18 - 08:12

Läst hela din tråd. Fin läsning och mitt i läsningen blir forumet lite av en snuttefilt eller i alla fall det en kan behöva för stunden, för att inte ta till en momentan verklighetsflykt som förstör verkligheten ännu mer.

Du är sanslöst stark och jag är djupt imponerad.

Miss Hyde
fre, 2019-07-19 - 09:37

Blir så rörd av att läsa dina rader. Det är en ynnest att kunna göra lite skillnad för en medmänniska.
I dag har jag ett litet tips på ”snuttefilt” av det basala slaget - ta vara på skogens skafferi! Jag var ute i går kväll och plockade en massa kantareller, känns som att vinna på lotto varje gång man upptäcker ett nytt ställe fyllt av guldgula godingar! Gratis är gott - delikat till och med!
Annars ägnar jag mycket tid åt trädgården numera, den har jag aldrig lagt speciellt mycket kraft på förr. Nu är den precis som jag vill ha den! Rosor, hortensior, klematis och allehanda andra perenner och sommarblommor varvat med bärbuskar, fruktträd, rabarber - SÅ härligt. Dessutom har jag köpt små solcellslampor (4,90/st på Jula, ok pris) som lyser upp på kvällen, tillsammans med ledbelysning och kulörta lyktor i trädet intill utemöblerna. Just det - jag har fixat den trasiga dammen också! Ny duk och en porlande fontän (som en bubbla på vattenytan, magiskt).
Tänker att det skulle vara underbart att ha fest här i sommar - då får gästerna gärna vin och öl. Själv har jag valt en annan väg. Av nödvändiga skäl. Lite trist men helt ok!
Önskar alla en skön dag??

Miss Hyde
tis, 2019-07-23 - 09:46

så arg jag blir på mig själv. Nä, jag har inte druckit en droppe alkohol. Men jag märker att jag krattar manegen för att trilla dit igen. Det är små tecken;.köpte t.ex häromdagen ett gäng alkoholfria öl, som jag svepte i min ensamhet medan jag rökte som en borstbindare. Satt där och "myste" (tvångsmässigt) med offerkoftan på. Kändes lite som förr, fast utan den där sköna bomullen i hjärnan, som alkoholen gav. Jag ville bara kräkas efteråt, men det gick inte (känner att mina gamla ätstörningar knackar på dörren och vill in, ta kontroll). Märker att jag återigen förhandlar med mig själv för att få krama alkoholdjävulen igen, tillfälligt. "Visst kan jag dricka ETT glas champagne i helgen när jag ska bort, och LITE vin till middagen utan att falla ner i alkisträsket igen? Det är jag ju värd efter all den uppoffring jag har gjort i över en månad nu." Och mitt i allt stormar ångesten över mig. Alla pinsamma saker jag har gjort på fyllan, alla broar jag har bränt. Alla dagar, kvällar jag har förstört för mig själv. Rädslor ligger på lur - hur ska jag klara av mitt superstressiga jobb efter semestern? Hur ska jag klara av att inte börja dricka igen? Sluta röka? Fortsätta träna som jag trots allt har gjort - och mått bra av - den senaste tiden? Hur ska jag stå ut med tillvaron utan att ha något kul att se fram emot, utan en man som finns därhemma, utan ork att genomföra något roligt projekt som jag alltid hade på gång förr, innan allt gick åt skogen?
Jag var/är egentligen oerhört privilegierad. Tyvärr tog jag mitt framgångsrika liv för givet. Tänk om jag hade stannat upp, tagit det lugnare och lyssnat lite mer på min inre röst och på omgivningens varnande ord. Men nejdå, det skulle köras i 180, skyhöga ambitioner, jobba hårt som satan på alla plan - aldrig någonsin nöjd! Det var ett skällsord för mig att vara nöjd, tillfreds. Jag tyckte att det var detsamma som att vara liknöjd. Nu känner jag mig som en förlorad Duracellkanin, som har tappat både gnista och batteri.Jag vet att detta bara är en sådan där trist dag, när framtiden känns hopplös och meningslös. Sömnen har haltat, hormonerna spökar och jag saknar mina barn som är på semester på "vårt" traditionella ställe med pappan... När jag mår dåligt blir jag dubbelt arg på mig själv för att jag inte tar vara på livet och dagarna jag får till skänks varje morgon. Allt är ju bara till låns. Allt.
Okej, nu har jag vräkt ur mig och det känns lite lättare.
Jag vet innerst inne att nykterheten är prio ett i mitt liv, förutom kidsen förstås, - annars går jag under på riktigt, förr eller senare.

Mirabelle G-S
tis, 2019-07-23 - 11:40

Men åhhh så jobbigt med en skitdag just som du var igång så fint... De där jävla helvetes ätstörningarna (ursäkta franskan). Jag har också haft påhälsning av hela tankeverkstaden nyligen, men tack och lov lyckats bryta innan allt för mycket handling. Det är ett aber att aldrig gå säker, inte ens nu när man tillhör kategorin ”vuxen och förnuftig”. Det som är så jobbigt är att det sunda levernet med träning, hälsosam kosthållning etc ofta triggar igång den ätstörda delen av hjärnan. Och den är så in i bängen maktgalen ?

Jag tänker på det du skriver om hur vi måste ta vara på livet som vi bara har till låns... Det är kusligt hur lika vi tänker, vilka tankar som plågar oss. Har du också tampats med existentiella frågor och lidit av dödsångest typ hela livet? Jag har dragits med det sedan fyraårsåldern (då de osedvanligt opedagogiska föräldrarna klantade till en känslig fas). Jag tror det är den stora boven bakom ätstörningarna jag utvecklade i 12-årsåldern och senare alkoholproblematik, kanske tom depressionen i vuxen ålder. När jag lever som ätstörd, eller alkoholmarinerad, eller deprimerad... Då tar de existensiella frågorna ingen plats. Dödsångesten lyser med sin frånvaro. Det är när jag lever frisk och så där normalstört harmoniskt som det plågar mig...

Hoppas jag inte gjorde din skitdag ännu värre nu... Vill bara tala om att du inte är ensam. Bättre dagar väntar. Och sämre också. Det är nog det som är livet. Vi får tänka att vi tar tillvara det när vi känner allt, det ljusa och det mörka, utan dimfilter. Kram!

Miss Hyde
tis, 2019-07-23 - 15:09

Du sätter fingret på en sak jag inte har tänkt på - när man börjar bli hälsosam triggas den ätstörda delen av hjärnan igång! Helt sjukt. Handlar det om att man vill komma i drömform på fem röda sekunder (alltså en destruktiv typ av hårdbantning) eller är det en inre domare alternativt ett kontrollfreak i en som härjar? Eller bara självbestraffning, som ett slags självskadebeteende? Jag vet inte, men det är intressant att stöta och blöta problemet med någon som faktiskt har upplevt samma sak. Det är inget jag pratar med vänner och bekanta om...
Jag har inte haft dödsångest sedan barnsben som du (läskigt att dina föräldrar klantade till det så för dig, det har ju färgat hela ditt liv!), men absolut har jag alltid tampats med de existensiella frågorna. När jag var tonåring blev jag bortförd till ett okänt ställe och våldtagen av en nio år äldre man, som skröt om att han samlade på oskulder. Innan den händelsen hade jag min barnatro kvar (Jesus var en idol) och var en präktig, söt tjej; hade knappt smakat alkohol. Jag var bäst i skolan och ville göra skillnad, hatade mobbning och stod upp för alla svaga. Men jag var så ung och naiv på den tiden, förstod inte då att jag hade varit med om en våldtäkt av minderårig - han sa ju att jag var vacker och att han älskade mig. Vad visste jag om sex? Nada. Det var väl så det var, män tar vad män vill ha! Välkommen till vuxenlivet. Världen är INTE god eller rättvis. Jag lyckades manövrera bort gärningsmannen ur mitt liv, pratade aldrig med någon om det. Men jag tror att något i min själ gick sönder. Efteråt havererade min tro, jag började dricka alkohol "på riktigt" (drack gärna snabbast och mest av alla), sökte manlig uppmärksamhet (piece of cake) och blev en klassisk madonna/hora-kvinna i vuxen ålder. Noll självrespekt, noll gränser. Jag har levt ett dekadent liv och allt har tagit ut sin rätt. Det blev VÄLDIGT privat det här inlägget, men jag misstänker att jag är något viktigt på spåren om vad min självdestruktivitet bottnar i. Och det tål att komma fram i ljuset efter alla år. Det trasiga går kanske inte att laga, men jag behöver nog lufta detta med någon KBT-terapeut...
Tack Mirabelle för att du fick mig att tänka vidare. Det gör ont men samtidigt gott.
Kram!

Peppa På
tis, 2019-07-23 - 15:48

Hej Miss Hyde! Det var som du skrev om mig... jag har dock inte varit nykter lika länge... men känner igen mig i allt du skriver.. sitter liksom du själv nu. Ensam. Övergiven. Blivit dumpad av min nya pojkvän som jag skulle haft semester med denna vecka. Barnen är med sin far på "vårt" traditionella sommarställa… tyvärr dricker han som han brukar göra. Så nu vill jag ju helst bara åka dit och hämta barnen... som tur är är min bror där med sina barn denna vecka... vilket lugnar mig lite. Men han så en sak innan vi la på idag...- Syrran, jag verkligen förstår varför du lämnade honom. Hur har du stått ut? Det var så skönt och höra det.... alla minnen kom tillbaka (vi flyttade isär vid årsskiftet men hade gemensam semester förra sommaren trots att vi precis då bestämt att skiljas).. Han satt och drack, skulle alltid ha middagar hos oss med folk... jämt fest... inget lung över huvud taget. Jag fick alltid ta barnen.. förutom det sista året då även jag drack för mycket... sen snarkade han hela natten så ingen fick sova... vaknade upp och luktade "bakfylla".. rödsprängda ögon och fylleplufsig... så jävla äcklig.. F-låt, nu gick jag in på ett helt annat spår. Jag har liksom du fokuserat på karriär för jag ville verkligen inte bli en hemma mamma... var inte en sån typ.. vilket gjorde att vanan blev att ta ett glas vin på kvällen för att lugna ner mig... sedan blev det fler såklart. Nu har jag bestämt mig... får inte förekomma en droppe... annars går jag under. Och jag kommer aldrig förlåta mig själv då. Barnen är prio. De måste få en lugn uppväxt... och eftersom deras far inte tycker han har problem är det extra viktigt nu för mig att sluta dricka. Men herregud... vad rädd man är. Man är både stark och skör på en gång. Försöker just nu koncentrerar mig på 3 saker... de mest grundläggande i livet. Mat, motion och sömn.... och Miss Hyde! Jag tror ändå... långt inne i själen, även om den är grovt skadeskjuten nu.... att vi kommer Klara Det Här.. Det bara är så... det finns inget alternativ.... Tänker på "vaknätterna" man hade när barnen var sjuka och man aldrig sov. Om jag klarade det.... ska jag Fan e mig klara det här!! önskar oss båda lycka till! kram på dig!

Mirabelle G-S
tis, 2019-07-23 - 17:02

Ledsen att läsa om att du blev utsatt för ett så avskyvärt övergrepp... Där är återigen en punkt där vi har liknande upplevelser. Så långt bak i tiden att de faller i glömska, men ändå har format de vi är idag. Även jag levde det dekadenta levernet i min vilda ungdom. Om det har till följd av övergreppen, eller om övergreppen var en följd av situationerna jag utsatte mig för... Det vet jag inte än idag. Hönan, ägget, hönan, ägget... Min vilda period varade inte så värst länge dock. Just innan 20-årsdagen träffade jag min stadige, lugne, känslomässigt sunde man, och ett drygt år senare födde jag vår ”hoppsan”. Jag har alltid sett det barnet som min räddande ängel. Anledningen jag behövde för att ändra kurs i livet.

Vad gäller ätstörningarna så tror jag i mitt fall att det är maktlösheten jag för ett livslångt krig emot. Det är så mycket i livet, både smått och stort, som man står helt maktlös inför. Men sin kropp kan man faktiskt styra med järnhand. Och när jag dricker är det känslan av maktlöshet jag sköljer bort med vin. Och när jag är deprimerad är det maktlösheten jag vältrar mig i... En inlärd hjälplöshet som prackats på mig sedan barndomen, av föräldrar som tagit till alla medel, även otillåtna och oförsvarliga för att kontrollera. Maktlösheten är fienden jag slåss mot än idag, och den antar så förvillande många olika skepnader att det till slut är mig själv jag slår på.

Holistic 2
ons, 2019-07-31 - 19:16

Hej!

Jag har läst igenom din tråd. Finns det andra strategier att använda när du mår dåligt? Har du pratat med en psykolog eller en nära vän angående separationen från din man? Det tar tid att bygga upp en bra självkänsla. Det finns självhjälpsböcker som kan ge konkreta tips och råd.

Bra jobbat att du lyckades vara nykter på midsommar och att du var social med andra ändå. Vad bra att du har börjat att träna igen.

Det är tråkigt att höra att dina två vänner ogillade faktumet att du tänkte vara nykter under sommaren. Har de en medelhög alkoholkonsumtion själva? Jag har märkt att mina festkompisar som har en medelhög alkoholkonsumtion ogillar om jag är nykter eller om jag bara dricker lite grann. Mina kompisar som har en låg alkoholkonsumtion accepterar dock att jag är nykter.

Under hur många år har du haft en alltför hög alkoholkonsumtion? Jag tror att det kan vara bra att ha en längre tids nykterhet innan du överväger att dricka måttligt. Det är bra om du berättar för din manliga vän att du har ett alkoholupphåll eftersom du vill fokusera på annat i livet.

Det är beklagligt att höra att du går igenom en jobbig period just nu. Jag kan varmt rekommendera låg eller medelintensiv träning i form av promenader i naturen. Träning kan hjälpa mot ångest, stress och nedstämdhet.

Du verkar vara en ambitiös individ med höga krav på dig själv. Jag tror att det är viktigt att ha ett bra förhållningssätt till kraven och hitta en balans som håller i längden. Det är tyvärr lättare sagt än gjort.

Kram

Holistic

Miss Hyde
tors, 2019-08-01 - 15:23

Tack för alla kommentarer, de värmer❤️
Fick en fråga om hur länge jag har haft för hög a-konsumtion. Egentligen ”bara” sedan i våras, det var då jag började dricka farligt mycket och ofta, helst hemma i hemlighet. Jag kände abstinens och sug när jag var på jobbet och längtade bara efter att få döva mig med vin eller möjligen en massa folköl. Tidigare kunde jag festa hårt men kände inget större sug i veckorna.
Jag har landat i att jag nog aldrig bör dricka igen. Tror att jag kommer att falla dit igen på sikt om jag börjar sällskapsdricka (vilket jag önskar att jag kunde). I helgen var jag hos min gode vän som hade full förståelse - han hade fyllt kylen med enbart alkoholfritt (förutom vitt vin till fisksåsen)❣️Vi hade supertrevligt.
Ironwill, rörande akupunktur och kulor så struntade jag i det efter två gånger, tyckte inte att effekten motsvarade kostnaden. Så, det kanske var lite hokuspokus after all?
I dag mår jag förhållandevis fint. Jag har fortfarande lite semester kvar och tar det piano. Har umgåtts med vänner som är helt ok med att jag är en sådan som inte dricker. Min självrespekt börjar försiktigt växa sig starkare. Jag har funderat en del på gränser - förut var jag gränslös i det mesta. Nu siktar jag på att planera, sätta rimliga mål och belöna mig själv samt vila mellan varven. Jag börjar känna att jag är värd att må bra, att jag är ok även om jag aldrig blir perfekt. Det är så lätt att fastna i självhat, självömkan och bestraffa sig själv när den inre rösten ständigt matar en med negativa ord. Jag har det tufft nog ändå i tillvaron. Att vara ovän med sig själv är jag evinnerligt trött på.
Vad har jag gjort hittills i dag? Fixat i trädgården, städat huset, rastat hunden tre gånger, möblerat om på altanen, handlat och bakat en paj. Är jag värd lite vila nu, tro?

Mirabelle G-S
tors, 2019-08-01 - 16:39

Så underbart att du börjar landa i hela alltihop, och försöker ha de snälla glasögonen på när du betraktar dig själv ? Gillas skarpt!

Miss Hyde
tors, 2019-08-01 - 19:14

Du är en av mina förebilder här i forumet, tack för alla glada, tokroliga, kloka och empatiska inlägg du gör i din tråd och på alla andra ställen. Uppskattas verkligen ska du veta❣️???