Den här gången är det annorlunda tänker jag. Vad det kommer sig vet jag inte, men jag vill inte svika mig själv mer. Fatta nytt beslut om ”omtag” typ varenda djävla vecka, sen ändå sitta här och pimpla vin, låta vinet styra mitt liv, ta över mer och mer...jag bryter innan någonting är för sent, för som det varit, har det varit för mycket, för ensamt, för fel, fel, fel, fel...

Jag har huvudvärk och är trött, från karaffen jag tömde igår... Finns något kvar i boxen åker det ut i vasken idag, fast den är nog nästan tom...

Vill våga tro och lita på mig själv att jag gör skillnad nu, så att det blir skillnad sen...

Idag blir mitt igår imorgon. När idag är bra, blir morgondagen bra och minnet av igår detsamma. Så gör jag nu! Detta skapar jag och önskar stöd...

Nu kryper vi ned här, efter en sommarkväll med mycket mat och massa gapskratt ☀️?☀️ Så underbart och ljuvligt!

Vi åt så vi inte orkade få ned jordgubbarna, men alla sover över, så de blir finfin frukost till mina underbara barn och kära vänner, som just i år kommer vakna utan bakfylla, allihop ?‍♀️

Tacksamhet, det är vad jag känner, tacksamhet över dagen, kvällen, känslan i kroppen och klarheten i knoppen ?

God mat och härliga skratt, låter som en finfin midsommar. Antar att alla fick en härlig start på morgonen nu också.

Unnar dig verkligen sådana här dagar, du fina. ?

Kram till dig

Jaaa ♥️ En lååång frukost full av skratt ? och nu är en extra lång helg slut. Imorgon jobb, med klar knopp ?‍♀️

...vaknade jag av att jag själv skrek, mitt ur en fruktansvärd mardröm ? Måste skaka av mig den! Varje gång jag blundar..ser, känner jag händerna som håller fast mig och trycker ned mig, ansiktet med mask, mansrösten som säger till mig att sluta skrika och vara stilla...varje gång jag blundar. Bort! Försvinn! Vidriga mardröm ?

Mardrömmar kan vara riktigt jobbiga. Att vakna skräckslagen... ? Trots att man kanske snabbt inser att det inte är på riktigt kan känslan sitta i länge.

Önskar dig en fin natt med härliga drömmar. Glömde du plocka sju sorters blommor i midsomras kanske det funkar nu ändå. ???

Många kramar till dig, du fina kämpe ?

...somnade om till slut, utan blommor natten som gick o likaså på midsommarafton. Får komma ihåg det nästa år ? för någon käresta har ju inte snubblat över mig ännu, fast jag står här redo att lägga krokben för första bästa ärliga, humanistiska, renhåriga, medvetna, jämlika och sympatiska karl som faller mig på läppen ?

Nu natt igen och må drömmarna bli ljusa här och hos alla er andra ?✨?

Så hade då året gått, det nyktra, löftet genomfört + 4 dgr till. Att köra på året ut var en tanke, som aldrig fick fullt fäste, så hela jag var som en tickande bomb.

Torsdag. Bolaget. Besöket. Känslan. En flaska rödtjut. Hällde upp 2,5 dl, drack långsamt. 2,5 dl till, lika långsamt. Kände efter hur det kändes, på alla plan. Både skönt och obehagligt. Somnade, vaknade med huvudvärk. Jobbade. Insåg att kvar hemma fanns ”bara” 2,5 dl och det var fredag. Igår, bolaget, igen. Hällde upp 2,5 dl. Drack långsamt. 2,5 dl till. Somnade innan jag hunnit dricka upp. Vaknade tidigt idag, ingen huvudvärk. Läst miss lyckads tråd. Gått upp och hällt ur det som var kvar i glaset och tömt flaskan, 5 dl i vasken. Har två tomma vinflaskor att sopsortera. Sådant jag inte vill sopsortera mera. Det är inte värt det. Har aldrig druckit stora mängder, bara för ofta och med mycket ångest.

Miss Lyckad, förändring för ens egen skull, ja, sådan förändring gör skillnad. Vet inte hur allt blir, men vin i ensamhet och en kommande semester med huvudvärk, ångest och ensamhet, den väljer jag bort!

Tack för att du delar med dig. Jag har romantiserat vinet de senaste dagarna, i tanke om än inte i handling. Hänger ihop med semestern och ett skriande behov av att komma ner i varv, släppa taget om stressen... Nu blev jag direkt osugen när jag läste din tråd. 2,5 dl skulle bara göra mig frustrerad. Och i resten av flaskan väntar bara besvikelse. En semester fylld av vin i ensamhet, förvisso lugn i själen, men också apatisk till livet... Nej tack. Kram

PP

Förstår inte riktigt hur du tänkte där. Är ju en upprepning av något jag vill minnas du redan provat, med samma utfall?!
Kanske ligger det i peoblemets natur. Hade nog trott att drickande efter ett helt års återhållsamhet skulle vara i samband med en god middag eller något annat mysigt. Men tack för påminnelsen. Blir tydligt att jag gärna klarar mig utan det!
Ha en fin sommar!
//PP

Åh vad bra att kunna göra någon osugen ? Romantiskt skimmer finns bara i fantasin, i tanken och vad är en tanke, förutom en ordkonstruktion med kraft att styra oss till än det ena än det andra... Må vi följa de ordkonstruktioner som enbart är bra för oss och släppa taget om de andra ?

...var det inte någon exakt upprepning, om än absolut en upprepning. Goda middagar och mysiga stunder har aldrig inneburit en längtan efter vin för mig, de har ju redan sitt ljuvliga innehåll ?

För mig har vinet alltid varit något jag helst avnjutit i ensamhet...för att döva ensamhet...och det fungerar ju ”så där”, dövar ja, förändrar nej...

Att dricka som nyligen, i rent studiesyfte, smaka, svälja, titta på klockan, känna efter, verkligen lägga märke till varje nyansskillnader av att vara i kroppen min, var intressant. Utan förväntningar och minimal placeboeffekt upplevde jag färre positiva förändringar av alkoholen, än när jag hungrigt svalt för att få ”ångestlindring”. Ett visst behag, men mest en känsla av förvirring, förgiftning, att något blev skevt i sättet att uppleva, närvaroförlust, grumlad medvetenhet och ett godissug som typ inte är mitt ?

Häpp, en solig lördag, med tid att leva, så jag gör det, lite rikare, lite grubblande och med mod att vara jag ?

Blev först lite förvånad över att du ville prova igen, det måste jag säga. Efter att ha läst ditt uppföljande inlägg tänker jag att det var en sorts reality-check. Har jag rätt?

Hoppas du fortsatt kommer fram till att det inte var något att återupprepa.

Kram till dig

...som så många andra här, har även jag en önskan om att alkohol var något jag kunde njuta av, bara njuta av, så som jag ofta gjort och den delen av mig räknade ned till den dag löftet var fullbordat och alkohol ”lovligt” på det planet. Jag är och förblir kluven, då min relation till alkohol är kluven. Har aldrig supit, aldrig tagit en återställare, aldrig missat något pga att jag druckit osv - typ får lågt på en audit förutom antal enheter/vecka, typ haaar inte uttalade problem, förutom i huvudet och i själen och smygkonsumtionen ????och det räcker ju för att skapa ett lidande hos mig och vår kära ambivalens. Ett evigt dividerande, där avhållsamhet sätter en skön punkt...och ett sorgligt slut på de positiva stunderna...

En realitycheck ja! Och därefter sopsortering. Mår bättre utan, men tror inte jag kommer leva som absolutist / nykterist resten av mitt liv...eller så gör jag det ?

Kampen du hade i köpcentrat härom dagen vinäger, den är understundom min och har varit och kommer bli... Hellre tårar i en bil för att vi måste utkämpa denna eviga strid och ha dessa outsägligt tröttsamma dialoger i huvudet...än osäker på om en kan köra bil, ha minnesluckor och huvudvärk ändå så klart, men jag önskar vi sluppit allt, fast nu är det som det är och vi får vackert ta ansvar för det som är...så gott vi kan ♥️..

Ser nu i efterhand att mitt inlägg kanske kunde tolkas som kritik över ditt val. Men det var det garanterat inte, jag är väl den sista som bör ifrågasätta ett sådant beslut.

Nej, det handlade om uppriktig förvåning. Du är i mina ögon så himla stark och jag trodde inte att du skulle utmana A igen. Men självklart förstår jag att du också tvivlar ibland, känner en sorg över hur det kunde bli så här.

Som Miss Hyde skrev i min tråd, något i stil med att "Dina tårar är allas våra tårar, här på forumet känner nog varenda en igen frustrationen/smärtan/sorgen över att ha hamnat i A-fällan". Så är det nog. Igenkänningen är många gånger stor när vi läser andras ord.

Hoppas av hela mitt hjärta att du inte tog illa upp. Det var inte illa menat på något sätt.

Kram till dig, du vackra kämpe. ?

Kära Vinäger, har inte läst in någon kritik i dina ord, kanske besvikelse från PP, vilket ju inte är kul, att göra andra besvikna ? Jag har inte druckit efter mitt experiment, där jag drack för att känna hur det känns ”på riktigt”, ungefär som om jag legat på ett labb och fått en okänd drog injicerad, för att utvärdera. Det VAR annorlunda än att ta en djup klunk, där ögonen sluts och förväntan är njutning, så näää, jag har inte druckit något mer och de tomma flaskorna är borta ?

Nu ska jag leva vidare, ta hand om nära och kära, blir strålning och operation för somliga, där tumörer isolerats och fortsatt cellgiftsbehandling för mig. I nuet allt gott och sommaren kommer innehålla fler saker än sjukdom, två roadtrips, en med vardera barn och en hel del stughuk och torphäng ☕️☀️☕️

Njut medan dess njutas kan ♥️

Skickar lite styrka så här en vacker sommardag - i alla fall är det ☀️ där jag bor.

Hoppas att du får möjlighet att njuta av sommaren,enligt mig den absolut bästa årstiden. ?

Kram

...går och lägger mig nikotin- och alkoholfri, fast dagen varit så tuff att jag önskat mig tyngre droger, än dessa båda, i mitt blodomlopp, för att stilla allt och bara stoppa upp för en stund...fast då hade jag missat livet, när det drar åt snaran som f**n och sen lättar på trycket igen. Oron kring när och kär och närheten till katastrof har följt varje andetag idag, men allt har gått bra. Märkligt att vilja dricka/fly för att slippa det onda, sen dricka/fly för att fira att det gick bra... Jag drackflydde inte och nu är dagen slut och alla de jag älskar andas lugnare ♥️

Men att alkohol snurrar i människors hjärnor när livet prövas känns riktigt tråkigt, att det är så vi byggt denna norm och präglat oss...så ock jag...och någon annan i min närhet tog sig nog något starkt när någon kom hem till sitt, men idag var inte någon jag...och jag inte någon, fast det hade varit skönt!

Det har varit och är en pågående period, som, om jag får leva till dess jag blir gammal, kommer att vara en period jag minns och ser tillbaka på som en av de faser i livet som varit och är tuffast. Att bli mamma åt en förälder.

Och jo...Jag har druckit några gånger på det...vilket så klart inte gjort något bättre eller lättare, förutom i stunden. Jag hade lika gärna kunnat gått till vårdcentralen och bett om lugnande, men har ingen lust att bli beroende av eller börja längta efter piller också.

Läste i din tråd Vinäger, funderingarna, valen, förhållningssättet och alla fina relationer du knutit här. Bra där! Min tråd har inte den skjutsen och jag inte heller den närvaron, så jag blir inte så stärkt av skrivandet här nu som förr, men det går ju alltid att läsa ?

Min plan är att gå upp nu, ägna dagen åt att hjälpa andra och aftonen åt att vara nykter oavsett om jag är ensam eller ej. Att vara det, är alltid enklast för mig, hur jag än ser på det.

Det låter onekligen väldigt tufft, det du går igenom just nu... Bli mamma åt sin förälder. Det måste ju sätta igång sällan skådade känslokaruseller. Och jag kan tänka mig att utmattning också är ett högst reellt hot ? Hur tar man hand om sig själv i sådana omständigheter? Har du någon livlina, något andningshål?