DenDärMargaretha

Jag har precis börjat inse att jag har ett alkoholproblem. Men jag är ändå inte riktigt där än.

Varje gång jag dricker så kan jag inte sluta. Ett glas vin blir alltid flera, som tillslut leder till en blackoutfylla. På fyllan har jag inga gränser, jag pratar med alla, skriker och gapar, är elak och vill jag ha något så tar jag det. Var t ex otrogen väldigt många gånger mot mitt ex (ja det var därför det tog slut), alla gånger på fyllan. Jag blir så oerhört personlighetsförändrad så det är läskigt. Och jag får dödsångest, vill skada mig själv eller ta mitt liv. Dagen (dagarna) efter är skammen outhärdlig. Ändå hamnar jag där igen. "Jamen bara en öl gör väl inget" "lite vin till maten skadar inte, det är så gott" "om alla andra kan varför ska inte jag kunna"...

Min senaste gång ledde till att jag ytterligare en gång förstört en relation med en man jag älskar. Allt för det där satans glaset vin som bara skulle vara ett men blev flera flaskor...

Jag skäms så otroligt mycket, och jag vill sluta dricka. Att jag måste sluta helt. Att jag inte kan bara "börja ta det lugnare". Men jag börjar inse att det inte kommer vara enkelt.

Femina

Välkommen hit till forumet! Här hjälper vi och stöttar varandra så gott vi kan. Du har idag tagit ditt första steg mot en förändring i ditt liv genom att skriva här. ?

Jag känner igen mig så väl i att alkoholen förändrar personligheten - från Dr Jekyll till Mr Hyde... Den berusade sidan kan vara väldigt härlig, framåt, full av självförtroende, flörtig och kul - men också nattsvart hemsk. Du har förlorat kontrollen många gånger med tuffa konsekvenser.
Klart som kristallvodka att du ska lägga flaskan på hyllan innan värre saker sker!
En dag i taget, hoppa över det första glaset så slipper du skiten.
Lycka till!

Åh vad jag känner igen mig i personlighetsförändringen. Man blir en annan och verkligen inte ”mer sig själv” utan en elak, fräck, ogin och skrytsam typ.

Känner även så väl igen mig i dödsångesten som bara verkar bli värre med åren (och ju fler fyllorna blir).

Välkommen hit, jag är också ny.

Mvh Cg

DenDärMargaretha

Mot tidigare gånger jag sagt att jag aldrig mer ska dricka igen. Bland annat för att jag hittat hit. Känns skönt med en trygg plats att kunna skriva av sig på och vara öppen. Känna att man inte är ensam.

Men ändå så känner jag att jag inte vågar lita på mig själv och min egen förmåga. Kommer jag sluta nu då? Jag förstår mitt ex som sa att han inte kunde lita på mig när jag sa att jag nått insikt och skulle vara nykter framöver. För det var precis vad jag sade förra gången, och gången före det...

Kan och vågar du söka hjälp? Jag har gått både till husläkare och beroendemottagningar och i de allra flesta fallen mötts med förståelse. I de fall jag inte blivit det har bytt läkare eller mottagning.

Jag tror personligen att det är så svårt att bryta det här själv, och att risken blir stor att man blir en så kallad dry drunk det vill säga man dricker inte men man har kvar alla sug och tankar på alkohol och får kämpa för att hålla sig nykter.

DetGårBättre

Försök att tänka annorlunda. Nu säger du att du inte ska dricka mer. Vad händer om du funderar på om du vill dricka eller inte dricka! Vad säger viljan?

DenDärMargaretha

Jag har en jättebra terapeut sen tidigare. Jag har nämnt för hen att jag trillat dit igen och vi ska prata vidare om det. Så ja, nu är det allvar. Men det känns nog värst att prata om det med vänner och familj. Men det behöver och ska göras. Detta är inte lätt.