Jag behövde bara höra det från någon annan. Så känner jag, jag vill inte.
Det blir åter igen på hans villkor i så fall och jag tappar mark igen på min frigörelse.
Blir så less på all tid jag lägger på att ens tänka på hela historien och på honom och vad som händer honom. Det är så svårt att bara släppa och låta honom själv ta ansvar över att han hamnat där han är nu.

Sov gott?

gör för oss. Det absurda vi levt i så länge. Där snus och godisleverans tidigare varit en ångestfylld självklarhet. Så långt vi kommer här tillsammans.

I små små steg.

Tänker på dig Azalea. Du fixar även detta.

Sköterskan ringde mig idag och förklarade lite. Tydligen har det blivit en LVM anmälan på honom så det är socialtjänsten som bestämmer nu. De lämnar in till förvaltningsrätten och sen ska det tydligen tas ett beslut om det blir tvångsvård.
Herregud så mycket som kan hända under ett par dagar efter en sup period på 6 veckor. Jag har lite svårt att hänga med i slla svängar och slla beslut som ska fattas. Måste säga att allt är sjukt jobbigt just nu.
Nästa vecka måste jag skriva på om lägenheten, ovissheten om vad som händer med mannen, var hamnar han?, hur länge? Och alla sms och samtal ifrån honom som är lite snälla ibland men oftast anklagelser om att detta har hänt p g a att jag åkte hemifrån förra fredagen osv. Krav också och listor på vad jag ska köra upp med för grejer till honom och att det är bråttom, KÖR TIDIGT!!!!
Blandat med hur dum och elak jag är och att jag sagt till hans föräldrar vad som hänt var ju så jä.....a trögt och elakt gjort
Känns ibland dom om huvudet ska splittras i två delar. Försöker att leva här och göra normala saker men det är hela tiden som om halva hjärnan oroar och grunnar på hur det ska bli med honom. Det går ju för tusan inte att släppa det.
Känns lite trögt just nu ikväll

Om du försöker dra en skyddande hinna runt dig.
En som smeker dig snällt och säger och upprepar ord som du mår bra av.
Detta är inte hur jag vill bli tilltalad.
Jag är värd mer respekt.
Han har allt han behöver på sjukhuset.
Jag behöver inte svara.
Om du klarar att hålla en sån fasad inför dig själv och honom i kanske 30 minuter,två timmar eller något sådant där du verkligen känner att ni är två personer och han är ansvarig för sin egen situation.
då kanske lite av stressen rinner av dig och du kan andas lite.
Han försöker dra in dig i sin bubbla för han klarar nog inte att vara ensam i den.
Du blir så att säga en som han drar med sig ned i fallet.

Såklart är han förtvivlad och rädd.
Men han är ju precis i den situation han borde vara.
Omhändertagen och under vård då han inte är kapabel att ta hand om sig själv.
Försök trots det kaos du befinner dig i hitta en eller två ljuspunkter och håll fast vid dom.
Minimera kontakten med din man om du kan.
Han klarar sig.

Ditt sinne behöver också nyktra till så du kan se någorlunda klart på den situation du befinner dig i.
Och..skriv på lägenheten. Hitta en fristad oavsett hur du och din man fortsätter tillsammans.

Spinoza

Så bra skrivet Ullabulla och styrkekramar till dig Azalea!!!

Jaa så klokt skrivet, Ullabulla.Så många kloka råd man får här. En kram från mig också Azalea. Hoppas du hittar styrkan att tänka på dig och att skriva dig för lägenheten. Kanske mannen får en tankeställare om du går.

InteMera

Jag kan bara hålla med Ullabulla och de andra!

Han klarar sig, med tvång på sjukhus om det är det som måste till men han klarar sig. Antagligen bättre än hemma till och med, där finns ju personal som ser efter så du behöver för en gångs skull inte oroa dig!

Försök ta dig vidare för din egen skull, skriv på för lägenheten för i det skick din man befinner sig kommer samma cirkus kring hans mående, drickande eller nykterhet, krav, hot, elakheter och turvis snällhet att fortsätta i en ännu lång spiral. Orkar du verkligen stanna? Var vill du vara om ett halvår? I samma cirkel som senaste månaden eller i en ny värld på väg till tillfrisknande för din egen del? Det är du som väljer men mer av detsamma som hittills tror jag är uteslutet du vill ha mer av!

Det är så rätt det du skriver. Jag är nog en person som rycks med i karusellen och hinner inte tänka alls på när jag ska hinna andas. Det är 4 samtal minst om dagen med antingen krav om saker eller frågor som han sen blir sur över svaren. Jag engagerar mig alldeles för mycket och jag vet om att min personlighet hjälper inte till. Jag ställer alltid upp när alla vill ha hjälp och fixar och trixar åt alla.
Det är svårt att ändra gsmla vanor och jag tror att jag är en liten " push över " Vill all tid att alla andra ska ha det bra och må fint.
Har väldigt svårt att säga nej eller värdera min egentid högre. Jag ska försöka jobba på det och kanske stänga av telefonen några timmar till att börja med. En liten idé ivf.
Du får mig att tänka lite i andra banor och jag ska verkligen försöka göra verklighet av det.

Tänker verkligen att han har det allra bäst där han är. Med personal som kan och vet vad de gör.
Ska försöka lämna över ansvaret dit men det känns svårt ändå.
Som Ullabulla skrev så måste jag ta lite distans och det ska jag prova nu.innan jag går sönder helt.
Kram

Sofia

Jag tycker att du jobbar jättefint och fokuserat med att ändra gamla vanor, Azalea! Det går framåt, ett steg i taget! Din personlighet är underbar - att vara omtänksam, engagerad och mån om andra är ju väldigt fina egenskaper. Samtidigt mår du nog också bra av att arbeta med att känna in dina egna behov och att sätta gränser mot personer som din partner, som bara tar din vänlighet för given och ställer krav på att du ska ställa upp på olika sätt, oavsett hur det blir för dig. Att säga nej och att värdera sin egentid är något som går att träna upp och du håller redan på ju! En klok idé att stänga av mobilen ett par timmar till att börja med. Kanske ägna den tiden åt något som du verkligen gillar, något som engagerar dig mycket, så att även tankarna på honom "stängs av" (i och för sig svårt att helt stänga av tankar, oftast bättre att låta dem vara i bakgrunden medan du riktar fokus mot något kul!).
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, det är inte så lätt att bryta gamla invanda mönster.
När jag är själv och med andra så ser jag allt väldigt klart hur jag borde göra och att jag måste sätta gränser. Att jag måste säga mej och inte ställa upp på minsta vill.
Men så fort han ringer och säger vad jag ska göra så faller jag till baka direkt i gamla spår. Det är som all tuffhet bara pyser sin kos och jag har inget försvar längre. Protesterar jag så kommer det anklagelser att jag hjälper inte till, du bara skiter i mig ellet du bara bryr dig om dig själv.
Och plötsligt kryper den där tvekan och ångesten över mig att jag är kanske sån
Så tråkigt att jag har så svårt för att stå upp för mig själv. Önskar mig mer mod.

Mannen ligger kvar på avgiftningen än, 1,5 vecka nu.inlåst.
Han är färdigbehandlad nu men förvaltningsrätten har beslutat om tvångsvård enligt LVM.
Så på onsdag är det planerat att han ska transporteras till ett behandlingshem.
Han har fortfarande inte fattat poängen med det hela.
Så sent som i förrgår tyckte han att så här kan man inte göra, bara för man råkar somna på ett tåg. - det hade ju inget med spriten att göra" . Om Jag försöker förklara att han behöver hjälp att sluta dricka och ändra sitt liv så envisas han med att han ska kunna dricka 2 glas vi på kalas som alla andra............
Det går liksom bara inte om trots att han hamnat i världens jobbigaste situation.
Nu har jag fått en sån himla ångest med över att ge honom skilsmässopapper.
Jag måste ju göra det men det känns som att sparka på en som redan ligger. Hur tusan ska jag göra????????
Han försvinner typ 60 mil bort på onsdag i upp till 6 månader. Jag vill ju inte vänta tills han kommer hem.
Fy tusan vilken beslutsångest.
Sov sött, allihop?

Hej, jag har läst allt du skrivit och jag tycker förstås synd om dig. Men, ge upp honom nu. Han kommer inte kunna dricka sina 2 glas vin, om han verkligen tror det är han utom all hjälp. Se nu till så han skriver på papperna innan han åker. Och ja jag kommer från andra sidan och brottas med alkoholen, jag vet om mina problem och försöker och försöker. Din man verkar inte fatta och han verkar dricka bra mycket mer än mig. Och jag dricker mycket.

Hoppas allt löser sig för dig och all kärlek och kramar till dig.

gjorde min behandling så fick en behandlingsvän sina skilsmässopapper med posten till behandlingshemmet.
Han bröt ihop totalt och det pga att han hade gått med på behandling för fruns skull inte sin egen.
Efter ett par dagar fattade han vad han gjorde där och började forska i sitt egna beroendeliv och började få upp en längtan om ett nyktert liv. De skildes iaf och han fick en extra lång behandling via halvvägshus och var med på några stormöten innan vi tappade kontakten pga många mil emellan oss.

Men...som nystart skriver : Släpp honom nu ! Han fattar ju inte alls vad som händer.
2 ggr har jag mött folk på avgiftningen som inte har en susning om vad de gör där och då är det bara kört. En man som jag delade rum med var placerad på behandlingen under hot om omedelbart avsked men efter 4 veckor var det lika tomt i huvudet på han som när han kom dit, han lever inte längre.

Du har ett eget liv att ta hand om, du är värd det !

Spinoza

Förbered dig på hans reaktioner genom att tänka ut några bra standardsvar på hans anklagelser. Gärna ganska neutrala utan anklagelser så att de inte blir en del i en pajkastning. "Jag vill inte längre", eller "Tråkigt att du känner så, men jag kommer att göra så ändå" eller något annat som känns OK för dig.
Om du spelar upp i ditt huvud hur du bemöter hans anklagelser på ett så lugnt och neutralt/vänligt sätt som möjligt några gånger, så kommer det att bli lättare för dig att säga det när det väl bli aktuellt. Och kom ihåg att andas så lugnt som möjligt under tiden du pratar med honom (eller, ja, det är ju alltid bra att andas lugnt förstås :-)) så att du håller dig så lugn som möjligt.

Släpp ditt dåliga samvete och ge honom skilsmässopapperna, det här är konsekvenser av hans dåliga beslut och handlingar!
Om han inte skriver på så kan du säga att du skickar in dem ändå. Då blir det automatiskt 6 månaders betänketid och sen behöver du anmäla igen att du vill genomföra skilsmässan i samband med att betänketiden tar slut för att skilsmässan ska gå igenom.
Kram!!!

Jag kämpar varje vaken timme för att göra detta på rätt sätt.
Det är bara så tungt beslut att ta även om min hjärna förstår det så här jag för mycket hjärta.
Här alltid varit en person som försöker få alla att må väl även om jag själv blir den som tappar energi av det. När någon blir hjälpt och uppskattar det så känns det underbart men i detta fallet så kostar det mig alldeles för mycket av mig själv.
Ska försöka att sträcka på mig och göra det som är rätt trots att det kommer att göra ont.
Det är starkt av dig att jobba så hårt med dig själv och jag hoppas verkligen att du mår väl och skickar dig en kram.

Det känns som det kanske är ett bra sätt att skicka pappren till honom när han är på plats. Jag vet att det kommer att riva upp honom totalt men kanske är det bättre att göra det när vi dela har ett avstånd mellan oss och han har kommit igång med behandlingen.
Hur jag än gör så kommer han må otroligt dåligt och det finns ju egentligen inga bra tillfällen att göra det.
Det enda jag är säker på är att jag kommer inte att klara av att fortsätta vårt förhållande.
Kort sagt måste jag ge upp och rädda mig själv.
Tack för att du tar dig tid att läsa och ge mig lite sparkar där bak.
Kram

Bra idé med standard svar. Jag har börjat skriva upp lite olika och lite argument eftersom jag är så dålig på mitt försvar och ramlar ner i skosulorna direkt.
Sen måste jag stänga av telefonen och stålsätta mig.
Tack fina du för allt ditt stöd och goda tips och idéer ??

Han har legat 2,5 vecka på avgiftningen. Jag har gjort övervakade besök.
Han är omhändertagen LVM.
Höll på att dö med 5,0 promille
Bil bokad till imorgon för tvångsinläggning, behandlingshem.
Snack om att det kan ta upp till 1 år innsn han kommer hem igen.

Vad tusan händer då? Jo men visst, han snackar sig varm i rättegången på förvaltningsrätten och får åka hem.
Kom just hem till huset i en taxi och är sur på mig för att jag inte verkar glad.
Frågade om han måste göra några behandlingar, men nej säger han. Det är frivilligt..........
Fy f.......n vad besviken jag är just nu. Han som nästan döp ihjäl sig och det var ju inte första gången går bara åka hem igen. Hem och ta upp ditt liv igen och jag står här som en jä...ja nöt och fattar ingenting.
Är så grymt besviken att ingen kontaktar familjen och ens ställer EN liten fråga om hur det fungerar hemma.
Han som är alkoholist står ju givetvis och ljuger sig blå in gör dom och de köper det!!!!!
Fy vad jag ruttnar ihop på hela systemet?