av Skrållan

Skrållan
mån, 2019-07-22 - 21:27

Ja då var det dax för en tung dag. Har hållit på i huset. Mannen också. Tror att det blir jobbigare när vi umgås. Känner mig trött när vi grejar så mycket. Blir bara gråt, gråt. Mannen säger inget.
Ja ny dag i morgon?

InteMera
tis, 2019-07-23 - 06:36

Det kommer sämre dagar emellan och det är fint att du trots det orkar se situationen för vad den är, att du förstår att det är övergående även om du i stunden är väldigt ledsen. Hoppas du får en bättre dag idag! ?☀️

Nordäng67
tis, 2019-07-23 - 08:53

Från mig också. Snart är du klar med husfix mm och kan fokusera helt på dig själv och vad du behöver. Önskar dig en fin dag! Kram ☀️

Skrållan
tis, 2019-07-23 - 09:17

Mannen tyckte vi kunde sova ihop, när han ändå skulle grejja i huset. Det är min tur att sova i huset.
Men då sa jag, det känns inte bra för mig, vi ska ju inte leva ihop. Då tyckte mannen jag var löjlig. Jag åkte och sov hos släkting.
Tack för eran omtanke, InteMera och Nordäng67 ?

Azalea
tis, 2019-07-23 - 18:49

Det är bra att du gör det som du känner känns rätt. Det är så lätt att ramla tillbaka och ge med sig fast man egentligen inte vill.
Bra jobbat

Skrållan
lör, 2019-07-27 - 17:05

Dag 2 utan att träffa mannen. Bor hos släktingar. Allt har känns bra, förutom en liten ångestkänsla nu på kvällen. Vet inte riktigt varför den kommer.
När jag fått min lägenhet, och huset är sålt. Då måste jag säga stopp med möten med mannen. Tror jag kan bygga upp mig själv, och bli starkare om jag inte träffar honom. Och dessutom har han ju inte slutat med alkoholen, så då står ju faktum kvar. Jag kan inte leva med honom. Fått för mig att han tror att han kan äta kakan, och ändå ha den kvar.
När vi varit tvungna att träffas för praktiska saker, så har han inte smugit med att han dricker. Och jag säger ju till honom, att det är han själv som bestämmer hur mycket han ska dricka.
Och då gör han ju det.

Ullabulla
lör, 2019-07-27 - 18:31

Att det var oerhört svårt och ångestfyllt att klippa banden.
Var mån om att hålla kontakt hur illa läget än var.

Kände en skuld för att jag stod på mig om hans nykterhet.
Och han höll fast vid sitt dåliga mående och drickande.
Men vi hade delat 20 år min handikappade dotter,nästan heltids umgänge med varann.
Vi var så insnärjda

Jag var mer beroende av honom.
Han var bara beroende av alkohol.

Så jag fick stålsätta mig för att undvika kontakt.

Mådde först mycket sämre (i mitt fall någon sorts abstinens efter honom)
Så småningom började det komma bra dagar.
Och så bröts min sk nykterhet vid kontakt.

Fortfarande efter 5 år har ingen av oss ltckats bryta kontaktwn helt.
Men nu är den mer av omsorgskaraktär från båda håll.

Så gå på känn och identifiera vad du känner när du känner att du vill ha kontakt.
Gör sen vad du vill av dina impulser.

Du har tagit det största och viktigaste steget.
Räddat dig själv☺

Skrållan
lör, 2019-07-27 - 19:12

Ja just det att känna in vad som känns bäst för mig, är det jag måste öva på nu. Inte vad någon annan känner. Har så svårt för det ibland.
Tröstande och kloka ord Ullabulla.

Skrållan
tis, 2019-07-30 - 11:16

Mannen blir trevligare och snällare ju närmare uppbrottet. Ibland skiner det igenom, lite surhet. Han försöker t.o.m. bestämma över mig. Där är jag tydlig. Jag bestämmer nu över mitt liv nu. Han fogar sig. Skönt att stå på mig. Och då slår det mig. Jag kanske varit för snäll i mina förhållande. Så snäll att jag helt glömt bort mig själv.
Men att han är snäll nu gör mig förvirrad. Jag får hela tiden påminna mig om hur det var. Och han har ju inte slutat med alkoholen. Inget är utrett.
Skickar in skilsmässopappren i dag. Jag måste bli fri.

Spinoza
tis, 2019-07-30 - 11:32

Det är ett stort steg att ta att skicka in skilsmässopapper, skönt att du har kommit så långt i processen!

Skrållan
tis, 2019-07-30 - 13:48

Ja nu var det gjort. Brevet ligger på postlådan, skilsmässopappren. Känns lite vemodigt. Men jag har ju bestämt mig för att jag inte vill leva som förut. Och jag ska ta till alla medel för att bli frisk från mitt medberoende. Vill inte hamna där igen.

InteMera
tis, 2019-07-30 - 20:36

Grattis Skrållan är väl kanske fel ordval, men du har varit så stark och klarsynt och modig och kommit så långt! Du har verkligen bestämt dig för att slå in på en ny väg och insändandet av skilsmässopappren är bara ytterligare ett konkret steg på den vägen. När allt det praktiska är ordnat med hus och papper ska du se du snart börjar se de verkliga fördelarna av att du slagit dig ut ur dimman och kan börja leva som du själv vill för första gången på länge! Hoppas det trots vemod även kan kännas som en lättnad att steget nu är taget.

Skrållan
tis, 2019-07-30 - 22:03

Jaa det känns som jag tar ett steg i taget. Det är nog bra att allt tar tid. Jag känner att det är jobbigt för varje grej jag måste besluta, men efter några dagar så lättar det igen.
En dag i taget?

InteMera
tis, 2019-07-30 - 23:43

Ja en dag i taget är nog tidsperspektiv och gör man rätt saker om än hur små varje dag så tänk bara hur långt du kommit om du ser bara ett halvår bakåt? Hur du var och kände för bara nån månad sen? För att nu i alla fall kunna känna du fattat ett beslut, stått upp för dig själv och valt väg framåt. Jag önskar jag hade mer av den beslutsamheten också just nu. Men en dag i taget framåt är nog ?

Skrållan
ons, 2019-07-31 - 12:25

Precis som alkoholisten måste vi medberoende komma till en gräns. Nu är det nog. Tror det blev så för mig. Nu var det nog. Nu gick det inte längre. Tror att det är därför jag är så bestämd i mitt beslut, även om det är fruktansvärt jobbigt ibland. Vaknade i morse och hade ångest. Kändes som något dött. Men känns nu bättre under dagen.

Azalea
ons, 2019-07-31 - 15:48

Jag är så glad för din skull att du tagit ytterligare ett steg mot ett nytt liv.
Du är stark och modig och framför allt så här du bestämt dig och har ett mål i sikte: Dig?
Kram

Skrållan
fre, 2019-08-02 - 00:46

Som jag berättat tidigare så har jag och mannen tillbringat en del tid tillsammans eftersom vi fixar till huset. Vi skulle till olika ställen på kvällen. Han undrade om jag träffade en annan, (hur jag nu skulle orka det efter allt som varit). Jag sa nej det ska jag inte. Bollade tillbaka frågan till honom, och du då? Nej sa han, jag vill inte ha någon annan än dig. Du är den bästa.
Alltså jag förstår ingenting. Innan vi bröt upp så var han full och dum. Och var han inte full, så var han sur och tvär. Jag kunde inte prata ett vettigt samtal med honom, då blev han sur. Jag har bönat och bett att vi ska gå och prata med någon, för att reda upp vår äktenskap. Nej han har inte velat göra det. Han flirtade med andra, och vakade över sin telefon. Blev sur om jag ville se vem han messade med. Tyckte jag var svartsjuk och dum. Det var inte attraktivt.
Och så var det så det med alkoholen. Han vill ju inte sluta, han vill dricka, han vill kunna gå ut och ta en pizza och dricka öl.
Så säger han alltså i dag, du är den bästa, jag vill inte ha någon annan. Det känns som ett slag i ansiktet, som ett hån. Vad tror han att jag ska svara på det?
Efter allt jag har genomlevt de här månaderna, alla tårar, alla krossade drömmar om att kunna leva med en man som ville bli nykter för att rädda vårat äktenskap. Nu när vi har var sin lägenhet, skilsmässopappren är inskickade, huset ska snart ut till försäljning. Jag blir så ledsen. Är det så att han är trögfattad? Har han inte varit med den sista månaderna? Fattar han inte vad som är på gång? Eller är det ett sista försök att hålla mig kvar?
Jag kan hålla kvar saker länge i mitt liv, verkligen kämpa, men när jag har gett upp och när jag har bestämt mig, då är det så. Då finns det ingen återvändo.
Då är det slut.
Tyckte faktiskt att det han sa faktiskt var mer manipulerande än kärleksfullt. Vet inte hur han tänker.