men verkar inte vara så ovanligt. Fast det är ju upp till honom om han vill ta den hjälp han får eller riskera sitt liv och tacka nej! "Hoppa av" det hela så slipper du åtminstone bli direkt påverkad i ditt eget hem. Vad hjärtat sen känner är en annan sak. Jobbigt för dig, lider med dig♥️

Ja, jag ska verkligen hoppa av detta destruktiva tåget.
Det tråkiga är ju bara att nu är det jag som åker omkring med bilen fullastad med tillhörigheter och sover på soffor igen.
Hade såå gärna velat ha en lugn semester själv HEMMA där jag kunnat läka och få lite krafter inför avslutandet.
Men nejdå, skicka hem honom igen så anhöriga kan stå med lång näsa och få sopa upp allt elände.
Kram till dig Nordäng

Ja visst är det så att man känner sig lite hemlös, även om man bor hos släktingar.
Du är värd något mer Azalea, än att anpassa dig efter en man som inte vill ändra sig.
Så konstigt att dom skickade hem honom.
Han behöver ju verkligen få vård.

Det är obegripligt alltihop. Imirhon tänker jag ringa socialtjänsten och fråga vad som händer och har hänt. Är de verkligen så slappa?
Han skulle skickats iväg typ i tisdags förra veckan men hade hög feber av någon form av infektion. Då flyttade de frsm transporten några dagar och nu var det bokat till imorgon. Så himla synd att han inte åkte iväg när han skulle.

lider med dig !

Att vi alkisar har fulländat konsten med manipulering är ju känt för nästan alla. Märkligt nog inte hos de som har tagit ett yrke där de tror att de kan "hjälpa" oss.

Jag har inte behövt manipulera människor på väldigt länge men jag kan konsten fortfarande och liiite kan jag plocka fram för att ibland få min vilja igenom fast i betydligt mer oskyldiga saker.

Men i det här fallet som du beskriver så har han ju fått en LVM på sig och det ska han inte kunna snacka sig ur.

Men ta dig bort därifrån fort, fort nu....

Kram !!

InteMera

Hur kan dom ens göra så?! Proffs som jobbar med alkoholister borde väl förstå bättre än att tro ett enda ord de säger för att försöka tala sig ur behandling, straff och allmän knipa! Manipulerandet verkar inte varken rätten eller soc förstå, saknar skolning för att hantera det. Lider med dig!

Är sanningen så trist att en beroende måste vilja själv.
De måste ha druckit klart,eller lida så enormt av konsekvenserna.

Många med ett beroende kan under olika omständigheter ha kommit under vård,men om motivation och vilja inte finns så är det svårt att arbeta mot det.
Så människans fria vilja att supa ihjäl sig finns alltid som ett alternativ.

Jag minns några rader:
-jag hade planerat att ta livet av mig pga mitt drickande och dess konsekvenser.
Men jag avstod,för då skulle jag inte kunna dricka mer.

Jag hoppas du orkar stå fast azalea,trots oviss framtid och hemmet på undantag.

Tack för att ni skriver i min tråd. Det betyder mycket för mig att läsa er input.
Du har säkert rätt Ullabulla. Han kommer inte att sluta dricka med tvång, och han har säkert inte druckit klart än. Men jag kände bara att det kunde ju finnas en liten chans för honom att komma till insikt där. Plus att jag hade fått det lite lugnt hemma och hunnit andas lite. Egoistiskt av mig.....

Han skötte sitt försvar fint i förvaltningsrätten och de valde att tro på en alkoholist. Hans försvar var:
Jag har alkolås på min bil.
Jag har jobb.
Jag har vårdkontakt på hemorten.
Jag har en underbar familj som väntar på mig hemma.

Det som han inte sa var:
Alkolås på grund av grov rattfylla.
Sommarjobbet är slut.
Vårdkontakt består av blodprov av tvång för alkolås.
Familjen finns inte hemma längre och frun vill skiljas.

Allt klappat och klart, vi släpper honom direkt!
Så från att jag var på besök kvällen innan som var tvunget att vara planerat och övervakat till att han glider in framför huset i en taxi dagen efter är lite svårt att hänga med i.
Jag är snart chack matt

Jag retat upp mig på att ingen har frågat mig eller någon annan anhörig hur det har varit eller hur vi upplevt det.
Vi har stått helt utanför alltihop.
Tycker nöstan att det är snudd på tjänstefel som det har blivit hanterat.

Har du nått botten azalea?
Är ditt liv med mannen över.
Har du mod och styrka att gå.
Att sova på soffor känns kanske lite som att ditt hopp inte är helt ute
Din botten är inte nådd.
Att vilja ha skilsmässa är ju inte att faktiskt helt enkelt se till att göra det.

För varje bottennapp som den sjuke gör.
Desto djupare sjunker ofta den anhörige också.

Och det är ju en sjukdom där slutet är död eller total nykterhet om man nått sista stadiet i sjukdomen.

Vi anhöriga står bredvid och tänker att nu.
Nu äntligen är botten här och nu måste han ju inse.
Men du står ju någonstans ändå kvar med det sista halmstrået.

Du får bli arg på mig,men kokar man ner det så kommer ju ändå slutsummeringen.
Ska du stanna eller gå?

Och en stor kram från en som varit där du är.
Jag vet hur svårt det är.
Men hur mycket du ändå hoppas tror och vill så är din man inte där.

Han tog inte emot hjälpen,för han vill inte sluta dricka.

Fortsätt skriva,ju mer du låter ditt nuvarande liv sjunka in.
Ju mer kan du ta ställning till om det är såhär du vill leva.

Blåklocka

Pröva att hålla med då han säger sånt som att du gör si eller gör så.
När han säger sånt som ”... du hjälper inte till” osv.
Då säger du ” ja visst är det så, och så har jag bestämt mig för att göra”.
” ..,. Helt riktigt uppfattat” och viktigast:
Stoppa där utan att förklara, ursäkta ändra eller värdera. Bara håll med, men utan att gå in i någon vidare diskussion.
Säkert kommer din man att bli provocerad och känna sig arg över din respons på det som bara eg är att han lägget sin egen skit på dig- utan att du tar emot skiten.
Träna dig på att känna dig obekväm osv.
Han kommer sluta småningom eftersom han inte får dig att känna dåligt samvete tex.
Antagligen mår han dåligt psykiskt och känner sig dålig- för att stå ut med den känslan då sipprar den ut till alla som är villiga att agera soptunna.
Du är ingen soptunna för hans skit.
Du är en människa som bara har ansvar för det som är DITT liv. Han har inte velat vara en del av att göra gott för dig, så...

skriv ett inlägg här eller bara för dig själv. Ett inlägg som BARA handlar om dig, inte ett ord om din man. Skriv vad du tycker om att göra, vad du blir glad av, dina starka sidor, vad du är intresserad av, vad tycker du om hos dig sjölv mm. Klarar du det? Jag gjorde det inte. Hela ens liv och existens utgår från andra när man är medberoende. Men det går att bli självfokuserad som inte skall blandas ihop med självcentrerande. Kram till dig och du förtjänar att ha det bra

Att klara att åtminstone börja trassla ut trådarna.
Som att nervändarna var helt bedövade och inte visste vart de skulle ta vägen.
För jaget hade nästan upphört att existera.

Att formulera en ny livsväg tog för mig flera år.
Men byggklossarna kommer sakta att läggas utom man orkar hålla fast vid dom.
Som en magnet är de annars tillbaka till det gamla osunda.

Vi håller på dig azalea.
Ibland saknar jag en telefonjour där man fick vara ett stöd,eller få stöd när det är som tyngst.

Och det uppskattar jag verkligen. Jag försöker tänka klart men det är lite disigt i mina tankar ibland och lätt att falla tillbaka.
Men som svar på din fråga, har jag har nått min botten och vet att jag måste ta steget och kliva av så fort som möjligt.
Idag åkte jag hem och så klart låg mannen och sov med ölburk på bordet och vinfläckar på golvet.
Eftersom det är så svårt att träffa honom nykter nog så skrev jag ett brev om hur jag kände och jag hoppades att han väljer vägen till ett bättre liv samt att jag kommer att tänka på mig själv och mitt liv från och med nu.
Samt att jag fyllt i skilsmässopapper och skrivit under det och bad honom göra detsamma. Jag la alltsammans på bordet och åkte iväg. Planerade att svara på hans första samtal och hålla fast vid att jag vill skilja mig nu med hand underskrift eller utan.
Han ringde aldrig..... skönt på ett sätt.
Så ja, Ullabulla jag är klar att vända blad och gå vidare. På måndag ska jag skriva på lägenhetskontraktet och få en egen dörr att stänga om mig.
Ha en fin kväll?

Starkt Azalea! Så bra för dig. Det är din tid nu. Jag tror att detta är enda vägen att rädda dig och kanske din man. En stor styrkekram

ryser jag av beundran över alla er som har erfarenheten och kan visa hur ni gjort !!!

Forumets urkraft på allra bästa sätt !!!!

Och jag hejar på dig Azalea !!!

InteMera

Hur går det för dig Azalea? Blev lägenheten din så du äntligen som du säger kan få en egen dörr att stänga om dig? Hoppas du kunnat finna stunder av lugn mitt i allt som händer! Kram!

Det har varit många turer nu. Inte en lugn stund.
3 dagar efter han kom hem hämtades han in igen av ambulans och polis. Vägrade såklart och fick handbojor, som tur var så var jag bortrest.
Inlagd på piva och givetvis inte nykter.
Dagen efter under ett av våra samtal var han helt klar över att han behöver behandlong för att överleva. Lät väldigt bra alltihop men resten av gångerna var det samma visa om att han inte skulle det.
Bil till stället bokades och han åkte iväg imorse. Pust, det var faktiskt rätt jobbigt.
Jag pratar med soc och detta kommer att gälla i 6 månader så jag kände att då hinner jag varva ner och landa samt ordna allt praktiskt för flytt mm.
2 timmar senare ringer han mig från hemmet superlångt hemifrån ( samma dag han åkt dit )
- jaha, så här kunde dom inte göra utan de har släppt mig nu så imirhon kommer jag hem!!!!?????!!!!
Jag blir helt paff och känner bara att allt är helt snurrigt. En dag var han borta och samma visa som för typ 1 vecka sedan så ligger jag och kör 10 mil totalt för att lämna upp väskor med kläder och lik förbannad kommer han hem dagen efter.
JAG LÄGGER NER NU!!!
Gör vad tusan du vill, strunta i att få hjälp när du nöstan dog av alkoholförgiftning, tro på att det är alla andras fel och du är taskigt behandlad av alla, familj, polis, arbetsplats, sov.
Från och med nu kommer jag strunta blanka f...n i om du super.
Jag kör aldrig omkring med väskor mer.
Fixa hit och fixa dit...jag säger upp mig från det.
Är så himla trött på att kastas hit och dit av både honom och samhället.
Få se imorgon om han dyker upp eller om det bara var struntprat.
Är minsann rätt less på allr nu.

Kram till er allihop??????

Lägenheten är min fast jag har inte skrivit på än. Blir inte ledig förrens september.
Kändes lite konstigt eftersom han skulle in på behandling 6 månader plus eventuellt längre och jag ändå skulle ha en lägenhet att betala för utan att bo där under tiden.
Fast nu vet jag ju inte om han kommer hem redan imorgon och då känns det skönt att den finns.
Allt vänds upp och ner hela tiden och jag har sååå svårt att hänga med både mentalt och fysiskt i detta.
Fast imorgon har jag en tid bokad för att gå och prata med psykolog så det känns skönt i varje fall.
Kram ? Tack söta för att du tänker på mig? Hoppas du får en fin dag