Nu är det dags, att vända blad och gå in i ett nytt skede i livet. Jag har planerat det en längre tid och på måndag ska mitt nyktra liv komma in. I helgen har jag ett planerat avstamp, ett sista farväl till alkoholen. Mitt i semestern, efter en tillställning, som ska bli den sista är planen. Jag vet att det är riskfyllt och att jag riskerar att falla direkt, men jag vill så gärna få tillbaka mitt liv. Jag har en fråga. Kan man jobba med tolvstegsprogrammen via nätet, eller måste man gå på möten irl? Jag bor väldigt avsides och det är svårt att ta sig till möten och det är även svårt personligen i ett litet samhälle.

Min historia ser ut som för många, med missbrukande trasiga föräldrar, skillsmässa, dödsfall, sjukdom. En riktigt trasig historia i flera generationer faktiskt, där även krig, sjukdom och svår sorg lever som en röd tråd genom vårt liv. Jag har sökt hjälp och mött läkare som förminskat mitt missbruk till bruk. De har skickat mig till samtalsgrupp med personer med utmattningssyndrom och sömnproblem. Jag har visserligen även de problemen men grunden är alkoholen.

Just nu är jag så trött, så trött och jag vill få tillbaka mitt liv. Jag vill känna glädje, genuin glädje och livslust. Jag vill leva och leva livet fullt ut ren och våga känna utan att krasha och döva. Jag inser att jag kommer att krasha, men vill våga rida igenom och våga känna smärtan och sorgen utan att döva mig med a. Det är svårt, jättesvårt och jag bävar jättemycket. Men vad har jag för val? Jag vill inte sagga ner mig och få skador på lillhjärnan, få alkoholdemens och bli helt frånkopplad. Jag har sett hur det är på nära håll och det är hemskt. Jag ska ta stöd i detta forum och läsa era trådar som stöd och försöka finna aktiviteter som upptar min tid, för nåt måste jag göra istället. Jag tror att, om man tar bort något måste det ersättas med något annat. Det bli något som är bra för mig.

Li-Lo

Tack för att du berättar att du tar lite paus här och fokuserar på annan hjälp nu när du behöver det.
Vi finns kvar.

Vänligen och hopp om lindring

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag känner så starkt för dig. Jag har också finska rötter. Känner igen stråk av min historia i din. Men förstår att livet varit jättetufft för dig, och att minnas gör fruktansvärt ont..Stor varm kram fina starka kvinna?????

Nu har jag läst dina inlägg om.din bakgrund. Missade dem tyvärr tidigare. Så starka livsöden. Vi bär på så mycket som blir en del av vår vardag och vi stretar på. Det är när vi börjar rota i vårt förflutna och analysera det som varit som vi ibland hittar förklaringar till att vi mår som vi gör.

Mycket gripande läsning. Och du vet sedan tidigare att jag tycker att du har gjort helt rätt som har brutit kontakten med dina föräldrar, hur svårt det än måste vara i vissa lägen.

Massor med kramar till dig. ♡♡♡

Det blev en lång paus härifrån. Längre än jag hade tänkt mig. Jag är nykter nu igen, men har haft en dryg 6 månaders period där jag druckit när jag varit ledig och sjukskriven. Jag har sett den hemskaste delen av beroendesjukdom, den sista fasen. Min mamma dog pga av sitt missbruk i januari. Mina syskon och jag var med henne de sista 2 månaderna på sjukhuset. Skador på lillhjärnan, alkoholdemens, epilepsi pga alkohol. Det slutade med status epileptikus som inte gick att häva. Till slut fick de hålla henne nedsövd. Det var tufft men vi fick ett fint avslut tillsammans och jag är glad att jag var med henne till sista andetaget.

Idag saknar jag henne, som hon var innan beroendesjukdomen tog över hennes liv. Jag kan känna sorg över att hon slösade bort sina sista 15 år på hårt misbruk. De år som kunde ha varit de bästa. Det märkliga är att pappa endast har druckit vid 2 tillfällen på 7 månader. Plötsligt tappade han lusten att dricka efter 30 års fylla....

Jag har läst min tråd och bestämt att jag inte vill dela så mycket (lite bara) privat mer. Det får bli mer inriktat på min resa för nykterheten. Jag har skaffat en app som håller koll på mina nyktra dagar och som ger mig ett uppmuntrande sms varje morgon.
Känner mig stabil, mediterar och håller mina rutiner.

Tack Femina ☺ Läste just ikapp din tråd. Blir så glad att du kommit så långt på din resa i nykterhet. Heja dig!
Jag ska ta mig till AA jag också. Måste bara över första hindret.Tänker att det skulle underlätta så mycket om jag visste nån som kan följa med mig första ggn. Jag ska fråga en vän som varit nykter länge.

Jag har ingen abstinens eller sug efter a. Dricker mest på ångest, panik och när skallen brinner av ilska och vanmakt. Jobbar med att hålla sinnesron intakt. Går långa promenader, läser, lyssnar på poddar och försöker vara i nuet. Det låter trist men så får det vara..

Jag har nog länge levt med stress, oro, ångest, depression, maktlöshetskänsla, offerkofta och avsaknad av glädje samt lust. Idag vaknade jag glad, märklig känsla ??

9:e dagen utan berusning, utan hjälpmedel för att slappna av. Tankarna hoppar som pingpongbollar kring mitt missbruk, fram och tillbaka. Jag har det sista halvåret druckit ca: 4 ggr/v och då 3 starköl på vardagen och 1 flsk vin på helgen. Summa: 2 flsk vin och 6 öl per vecka (6% öl). Vid några tillfällen har jag köpt en BiB som till storhelg. Den brukar räcka 3 kvällar. Jah har flra nyktra perioder bakom mig, på 1,5 år. 3 månader och senast 100 dagar. Nu ska jag inte sätta något mål utan ta en dag i taget.

Ditt senaste halvår låter ungefär som mitt, innan jag lade ner alkoholen. Dricka på ångest och när skallen brinner låter bekant ? Beklagar förlusten av din mamma, och att hennes sista år blev som de blev. Härligt att du fick vakna glad, och att du är på rätt spår. Välkommen tillbaka.

En dag vill jag också blicka bakåt och kunna referara till, när jag la av att dricka. Jag ska läsa din tråd för att hämta inspiration och hopp. ??

Igår var jag strålande glad på fm. Jag fixade hemma och gick ut på em pw. Åt lunch (low carb) och vilade innan jag gick till centrum och hämtade ut mitt collagen och mct-olja. På vägen hem blev jag helt plötsligt jättesorgsen och kroppen kändes jättetung. Bara att gå var jättetungt.
På kvällen tittade vi på ett program om Stockholms polisen. Det gav mig lite perspektiv på tillvaron. Att se de som var så sjuka i sitt missbruk och kämpade med att få verje dag att fungera, utan bostad. Det läskigaste var de unga ensamkommande barnen som fastnad i droger och kriminalitet. Ett av barnen var 12 år och de lever på gator, parker och på det de kan stjäla. Så det har blivit..

Jag har fyllt 60 år och jag har alltid varit känslig för alkohol. Typ intr fattat att sätta på korken efter 2 glas. Ofta tagit 1 glas för mycket och på fester flera glas för mycket. Jag har nu druckit mig till ett stadium där jag dricker för snabbt och för att döva. Blir stressad av att dricka i sällskap med andra, för hur långsamt de sitter och sippar på sitt glas. Jag får svårt att focusera på samtal, för jag tänker på hur jag ska få mer vin. Det är rätt sorgligt och jävla oartigt. Min mamma dog av sitt alkoholmissbruk i januari. Det om något har skakat om mig. Jag vill inte dit. Det kan gå så fort från missbruk till svårt beroende.

Nu på morgonen känner jag mig stark och övertygad om min nykterhet. Jag vet att den är skör och att jag behöver söka hjälp för att jobba med insidan. Att vara nykter på vita knogar sägs inte hålla i längden. Så, jag samlar mod, mod för att ta första steget till möte på AA.

Jag läste din tråd och fascinerades av hur otroligt stark du har varit/är, trots oerhört tunga prövningar i livet. Den förbannade alkoholen är skuld till så mycket elände.Ta första steget till AA, jag hejar på dig! Sinnesro, livslust och glädje önskar jag dig från hjärtat! Kram

Femina

Du behöver inte samla mod för att gå till AA. Gå bara dit, precis som du är. Du kommer bli varmt välkomnad. Modet får du under mötet. Modet att förändra ditt liv, ett steg i taget. Sen går du därifrån med en aning lättare steg och begynnande hopp. Lycka till! ?

Miss Hyde och Femina ??
Jag är nog som många sådär starkskör, men också både rädd och ganska modig. Jag ska leta reda på ett första möte och bestämma dag. Jag ska sen därefter berätta för min man så han kan peppa/tvinga mig lite, så jag tar mig dit.
Kram ??

Jag skaffade en meditationsapp, Mindfulness när jag blev nykter. Den är mitt stöd i nykterheten och ger mig sinnesro när jag behöver. Försöker starta varje morgon med ett 5-10 min program. På dagen ytterligare ett och så ett när jag ska sova. Det är inte alltid så lätt men med träning så blir det ett stöd. Jag mår bra av guidad meditation.
Välkomnar dag 11 och ska ut på tur med min bästa vän nu på morgonen. Han är fyrbent, strävhårit och har grå mustasch. Han är icke dömande, alltid glad och pussar mig gärna ☺??.
Tjingeling

Uppdaterade mig och läste en del i din tråd. Jag blir bara så ledsen över allt du gått igenom och samtidigt så glad att du är på benen igen.
Jag har också en bakgrund av finsk pappa från Karelen och hans uppväxt under kriget gjorde ju honom stenhård
och oförmögen att knyta an till sina känslor.
Men den historien har jag bearbetat för egen del men blir fortfarande väldigt
ledsen när jag hör andras liknande historier.
Vad stark du känns och så bra att du har rutiner för att behålla lugnet.

Lycka till dig?
Kramar ???

Vad märkliga sammanträffanden... Även en av mina föräldrar är därifrån. Stenhård. Totalt opedagogisk. Noll förmåga till inkännande. Anknytningen orkar jag inte gå in på, men den var definitivt dysfunktionell. Jag har gått flera vändor i terapi för att bryta mönstren och se till att mina egna barn inte ”smittas av det sociala arvet”.

God morgon!
Jag har börjat jobba igen och som de flesta inom vården, jobbar jag skift. Kom hem vid 22 tiden och efter en stunds nedvarvning för sökte jag sova. Det. Gick väl sådär. Inte ens meditstation fick tankarna att sluta snurra. Idag jobbar jag ett 14 timmars arbetspass, så inatt John Blund får Du göra ditt jobb bättre! ???
Extra hej till Mirabelle G S och Fina Lisa idag ??. Man brukar ju säga att när fan blir gammal blir han religös... Idag är pappa en spillra och beroende av hjälp, av mig. Envis och stolt, vägrar han annan hjälp. Visst är min historia rätt eländig, men jag har haft många fina stunder också. Jag är tacksam för att jag inte blivit mer skadad psykiskt. Jag menar alkoholism kan jag leva frisk ifrån om jag inte dricker. Vi andra generationenskrigsbarn har nog alla lite barndomstrauman. Jag har förlåtit, för han kunde inte bättre. Han har iaf lyckats fostra en stark, oberoende, pålitligt trofast kvinna. Lite defekt då jag sökt mig till skadade män......
Jag är nykter idag och tänker inte plocka bort makens ölburkar, som han passade på att klämma i sig när jag jobbade. När jag tänker efter var hans snarkande en av orsakerna till att jag inte kunde sova. Jag var irriterad på honom ?
önskar er alla en riktigt härlig dag ????☺