av Calici

Calici
tors, 2019-07-25 - 01:14

Ska det vara nödvändigt att använda någon slags sömnmedicin för att få sova? Oerhört svårt att få ro i kroppen när det skall sovas och är tyst och mörkt. Känner varje hjärtslag, både de regelbundna och de förbannade extraslagen. Har haft extraslag (VES och SVES) så länge jag kan minnas, även innan jag började dricka för mycket. Tyvärr lugnas de av alkohol, åtminstone för stunden, vilket varit en av mina ursäkter för att dricka. Nu finns inget som lindrar, så allt känns mer och kraftigare. Särskilt när jag försöker sova. Skitjobbigt men intalar mig som vanligt att det är ofarligt. Vilket även läkare konstaterat när jag blivit undersökt. Fast just nu, strax efter kl 01, hjälper förnuftet föga. Lyssnar på ljudbok som distraktion. Kanske lugnar ner sig om någon timma eller två. Tur jag har en fru som vet allt, stöttar till 100% och som sover här bredvid, annars hade det nog blivit några öl imorgon...

Calici
fre, 2019-07-26 - 18:30

Nittonde dagen. Så trött på att inte må bättre. Har ju fortfarande en förhoppning om att slippa obehagliga symtom, men trodde nog det skulle släppa tidigare. Korta stunder känns det ok, sen kommer overklighetskänslor, yrsel och annan skit och tar ner humöret. Semesterdagarna går och här ligger jag och undrar om detta var en bra idé. Väljer att inte dricka, men väldigt nyfiken på om allt skulle lätta efter ett par glas, eller om jag helt enkelt mår så här vare sig jag dricker eller inte. Orolig över hur jag skall fixa att jobba. Drygt två veckor ledigt till, sen får det fanimej ha vänt. Stackars familj som har världens tråkigaste och mest patetiska pappa och make. Fast en smålullig sådan kanske inte är så rolig heller, även om det känns så för stunden...

Ensam1984
fre, 2019-07-26 - 19:20

Gud vad stark du är som hänger i Calici, många skulle gett upp. Men du hänger i.

Du skriver att det är synd om din familj då du är så tråkig nu. Men om du frågar dem, tror du att de känner detsamma? Och om det nu skulle vara så, tror du inte att de har översyn med det för att få calici 2.0, pappa och make som fixar det, som kan vara en förebild.

Har du lagt upp någon plan för jobbet? Jag vet ju inte vad du jobbar med, men om de där stressituationerna kommer tänker jag att det är bra om du nu innan redan har en plan för var du ska lägga energin. Du skrev något om en cykel, det kanske kan vara en lösning? Vad vet jag.

All lycka till dig. Nu fixar vi en nykter helg tycker jag :)

Calici
fre, 2019-07-26 - 20:02

Vill definitivt hellre ha en lite småtrist typ än den falskt glade alkisen. Är mina egna demoner, och frestelser, som spökar. Cykel är en symbol för att komma igång med träning. Har inte förmått mig till det ännu, men vet att jag måste ut och röra på mig snart. Har väldigt goda erfarenhet av träning "förr i tiden". Jobbet blir svårt om jag inte mår lite bättre. Tror inte att jag fixar heltid i det här tillståndet, men har ännu inte nån egentlig plan för hur detta ska lösas.

Stort tack för att du skrev några rader Ensam1984! Man är ju tydligen inte så ensam som man känner sig. Och det blir en helg utan alkohol, det här jag lovat både mig själv och de som tror på mig.

Calici
mån, 2019-07-29 - 12:50

Ringer för att få hjälp med sömnen. Berättar allt för sköterskan som ber att få återkomma efter att ha konsulterat läkaren. Hon ringer tillbaka och förklarar att: jag skall inte dricka kaffe innan jag skall sova. Ska försöka slappna av. "Ha en bra sovmiljö". Gärna svalt. undvika skärmar sent på kvällen. Osv. Hon tycker också att jag kan googla sömnproblem för fler tips. Nån tid till läkare eller sömntabletter tydligen inte aktuellt. Tack för den hjälpen! Inget av detta visste jag ju innan... Suck ?

Calici
mån, 2019-07-29 - 12:54

så är det dag 22 utan alkohol, och det känns för stunden ganska ok. Lite sömn och det kanske blir ännu bättre. Får sluta vräka i mig kaffe mitt i natten?

Tackohej
mån, 2019-07-29 - 13:01

Har också haft stora problem med sömnen. För mig hände något efter cirka 2 vita månader och sömnen började fungera igen. Ingen aning om det kan vara så för andra. Fick ett tag hjälp med olika sömntabletter men det var först efter lång nykterhet problemen försvann helt.

Femina
mån, 2019-07-29 - 13:57

Hela vår sjukvård i det här landet har nog anammat "don't call us - we call you". Vem jobbar för vem egentligen? Däremot har landstinget tid/resurser för namnbyte till Region Stockholm.

Anser man sig behöva konsultera en läkare angående något så har man ju rätt att göra det, utan att bli avsnoppad av en sjuksköterska redan vid tidsbokningen. Ska man bli bedömd och godkänd per telefon? ???

Calici
mån, 2019-07-29 - 14:29

Till saken hör att jag alltid drar mig in i det längsta att kontakta vården, av lite speciella anledningar. Min fru brukar säga att jag nog inte ringer t.ex. vårdcentralen förrän jag är död. Det kan ju inte sköterskan veta, men det kändes inget vidare att berätta om mina alkoholproblem och sedan få självhjälpsråd som min 9-åring kunde ha gett mig. Skit samma, jag tar till mig det Tackohej skriver och tänker att det ger med sig över tid.

Calici
tis, 2019-07-30 - 23:48

Tid är verkligen något subjektivt. Dagarna och veckorna utan alkohol känns långa, sega, ibland otäcka men kanske framförallt verkliga. Förut upplevde jag att tiden, och livet, försvann fort och utan att lämna minnen. Semestertid: Upp på förmiddagen vid 11, mer eller mindre bakfull. Vänta några timmar tills ok att ta första glaset, kanske vid 15 eller 16. Sen tilltagande mental dimma fram till midnatt, stupa i säng, sova oroligt och sen upprepa. Om och om igen, och vips var semestrar och andra ledigheter förbi. Vad hände i tisdags? Onsdags? Förra veckan? Ingen aning, dagarna såg likadana ut och hjärnan registrerade inte detaljer. Hade jag kul? Var jag glad, eller till och med lycklig? Knappast, eller vet ej. Hur upplevdes jag av andra, av nära och kära, barn, kollegor? Vem vet - inte jag. Allt försvann i ett likgiltigt och utslätat töcken. Nu medveten om både bra, och dåligt, men med en upplevelse av att det finns tid. Värt ganska mycket, och en av alla anledningar till att jag tänker ta mig igenom och ur detta extremt osunda beroende trots stunder av ångest och uppgivenhet. Det där med att hantera svåra känslor utan att droga bort både bra och dåligt är en historia för sig, och jag tar en dag i taget. Har egentligen ingen som helst anledning att må dåligt förutom av de demoner som skapas av mig själv. Jag får kriga vidare mot dem, men utan den sövande, fördummande och livsfarliga alkoholen. Hur svårt kan det vara?

Calici
lör, 2019-08-03 - 11:10

tar sin början. Tung i huvudet som vanligt, men nytt sovmönster där det blir sömn 02 - 10 istället för 05 - 11. Får väl ses som en positiv utveckling även om något riktigt välbefinnande inte infunnit sig. Har något segt och tungt i huvudet mer eller mindre hela tiden. Som mild bakfylleångest. Ingen energi utan mest vila i soffan på dagarna. En vecka kvar på semestern, sen börjar den STORA utmaningen med jobbet. Kanske kanske blir det något bra att få annat att tänka på, och att jobba sig ordentligt trött. Eller pannkaka och sjukskrivning. Vi får se. En dag i taget och de börjar ju bli några stycken. Snart en månad vilket inte hänt sedan... Kanske inte på 30 år. Inte en hel månad helt utan alkohol även om det var rimliga mängder i ungdomen. Det osunda drickandet är nog ca 20 år gammalt. Kanske rimligt att vara seg i skallen efter att ha marinerat hjärnan så länge.

Calici
tis, 2019-08-06 - 16:52

Och banne mig så börjar det nog vända på riktigt. Massor av energi, ok sömn och INGEN lust att dricka en endaste droppe rävgift. För nån vecka sedan ganska uppgiven eftersom det bara var dimmigt och trögt i skallen, men nu tror jag faktiskt att det löser sig. Bästa beslutet någonsin tog jag för 29 dagar sedan, och nu kommer belöningen äntligen. Inte helt 100 än, men jösses vilken skillnad mot bakfylleångest och ständiga tankar på att dricka för att leva. Det är ju tvärtom - lever gör man när man inte dricker.

Tackohej
tis, 2019-08-06 - 17:03

Heja, skönt att sömnen börjar ordna sig. Verkar ju onekligen funka bra för majoriteten med sömnproblem att vara vita länge.
Se upp för a-hjärnan framöver nu bara, den kommer säkerligen snart börja övertala dig om att ”det var väl inte så farligt... nu kan vi köra igång igen”.
Grattis till dina framsteg!!

Mirabelle G-S
tis, 2019-08-06 - 18:10

En eloge till dig som stått ut i väntan på nykterhetens positiva effekter. Det gick mer än lovligt trögt, men nu är du äntligen ute på andra sidan tunneln ? Härligt!

Calici
tis, 2019-08-06 - 23:44

Tackohej och Mirabelle G-S. En bra sak med att skriva här är att minnas hur man tänkt och känt den dagen "a-hjärnan" börjar locka med att en öl eller två inte kan skada. Kan mycket väl tänka mig att den dagen kommer när man tycker att man har koll och att det skulle vara lite trevligt och mysigt med ett glas. En dag i taget, och aldrig ta första glaset - så får det bli.

Calici
tors, 2019-08-08 - 23:26

skitdag var det, så kanske inte en riktig skitdag. Men tung, trist och uppgiven. Tack och lov för familjen som bidrar till att jag behärskar mina impulser. Ensam med ett systembolag 5 minuter bort hade varit tuffare. Svår tid detta. Kroppen ok, men nu spökar själen. Tre dagar ledigt, sen börjar den verkliga prövningen. Har såå ofta ursäktat drickandet med att det är tufft på jobbet och att jag är värd några glas för att slappna av. Måste finna nya strategier för detta...