av obstinat

obstinat
tis, 2019-06-25 - 02:10

Hej!

Jag har varit inne här i olika slängar beroende på hur jag själv ställt mig till mitt drickande. Jag har landat i att min ambition är att ordentligt förändra mitt drickande och mitt förhållande till alkohol, utan att helt avstå eller bli nykterist. Är det någon som är inne på samma spår?

Såhär tänker jag runt mina svagheter/mitt drickande:

- Jag använder alkohol för att självmedicinera ångest och sömnproblem, började för tio år sedan i samband med att jag tog mig ur en ätstörning (ersatte mat-destruktivitet med alkohol-destruktivitet)
- Jag slentriandricker MYCKET, dvs. ofta dricker jag utan att tänka efter (eller före..) utan av vana och trygghet
- Jag är självdestruktiv i min natur (ev. borderline) och vet att jag ibland "med flit" dricker för mycket som en slags självbestraffning, inte av egentligt sug eller lust
- Jag är uppvuxen i en alkoholkonsumerande familj, "överklassdrickande", vardagsvin, avec, m.m., en vana jag tog med mig när jag flyttade hemifrån och i kombination med punkterna ovan

Och såhär tänker jag runt mina styrkor/möjlighet att förändra mitt drickande:

- Jag vet att jag numera kan sova utan alkohol (fått bevis på detta många gånger vilket är underbart! helt annan slags sömn!) och jag vet att min ångest blir värre av alkohol, win-win att sluta
- Slentriandrickandet kan jag bemöta med ökad medvetenhet, sluta köpa hem alkohol, välja andra alternativ, krävs bara en liten ansträngning och att "komma ihåg" detta
- Självdestruktiviteten är kanske det svåraste och att jag gärna tar till alkohol när det blir jobbigt - stress, oro, hjärtesorg, ångest m.m. Men har börjat landa i att det rent krasst inte finns någon mening att leva ett liv där man hela tiden saboterar för sig själv, då kan man lika gärna skita i? Har länge tyckt det är tönterier att hålla på och vara sin "egen bästa vän" och drivs av en del självhat, men försöker vända detta till att det inte tjänar något till att hålla på och förstöra sitt eget liv, dessutom drabbar det andra eftersom jag beter mig sämre mot folk i min närhet + de oroar sig för mig. Har kanske inte ens samma borderline-tendenser om alkoholen är under kontroll (fattar dumma beslut och är impulsiv med alkohol, har mer ångest, osv.)
- Alkoholkulturen är som den är i min familj men det går att moderera hur jag beter mig i den. Har t.ex. syskon som inte anammat samma trend som våra föräldrar, kan försöka inspireras av dom.

Andra fördelar/vinster:

- Upplevelsen av en sund kontroll över mitt liv, förmåga att hantera mig själv och känslor
- Sparar pengar
- Återgår till min "ordinarie" kroppsform som jag ej ens vet vad den är pga ätstörningar och överdrivet drickande (som gjort att jag gått upp i vikt - triggar ätstörning = ond cirkel). Kanske äntligen då kan hålla en normal livsstil med alla parametrar (mat, drickande, sömn, rörelse) inkluderat vilket vore närmast en utopi för mig.
- Klara tankar och förmåga att tänka rationellt
- Osv osv osv.

Anledningen till att jag vill minska utan att sluta är för att jag inte har ett alkoholberoende (enligt mig själv), jag får inga känningar av att sluta, är jag motiverad går det bra, jag blir gladare och tappar ganska snabbt suget på överkonsumtion och kan istället njuta av några glas i veckan vilket jag gärna vill kunna göra.

Är det någon som delar mina tankar? Jag läste även om detta vilket är inne på samma spår: https://ki.se/forskning/alkoholberoende-kan-ganska-latt-behandlas

Skulle vara underbart att ha några med sig i detta, det är ju lite annan vinkel än den "absolutistiska" nykterist-linjen men jag tror att detta passar mig och kanske fler därute?

kram till er!

Ledsen själ
tis, 2019-06-25 - 05:07

Känner igen mig i otroligt mycket vad du skriver. Både från barndom till ångest o sömn. Drack för att kunna somna för jag hade ångest vilket bara blev en konstig ond cirkel. Jag har precis som du upptäckt att jag kan sova ganska gott utan alkohol även om det inte blir lika många timmar men kvalitén mycket bättre.heller inga fysiska abstinensbesvär o så vill jag låta det förbli. Har sedan 3veckor hållt en "normal" konsumtion bra dvs ett glas ca 2ggr i veckan även om sambo o min bror hängt o druckit öl var o varannan dag. Mår bättre,ingen ångest,kaffet smakar bättre:) jag har tvärtom från dig haft svårt att gå upp i vikt för när jag drack i min onda cirkel av ångest hade jag ingen aptit men har nu gått upp 1,5kilo vilket jag är glad för. Så jag delar gärna tankar o ideer med dig?? ha en fin nykter tisdag

obstinat
ons, 2019-06-26 - 00:56

Vad kul att du skriver! Och att du känner igen dig, det är ju fint med igenkänning tycker jag. Precis, dricka för att sova funkar ju eftersom man de facto somnar, men många gånger har jag antingen vaknat i vargtimmen med hjärtklappning och hög ångest eller bakfull och seg vilket gör att man drar med sig en dimma + en ångest och besvikelse under ibland en hel dag.

Jag har svårt att hantera känslor, har liksom inga "konstruktiva eller sunda" strategier när det slår till eller när jag är ledsen eller stressad för något. Så det gäller ju att programmera om, så kanske alkoholen kan bli som ett icke-laddat och trevligt inslag i livet då och då.

Just som du siktar jag ju på en normal konsumtion (jaja, vad som är normalt kan man ju ifrågasätta, men du fattar). Jag vill kunna ta ett glas med vänner och familj livet ut helst (är bara 30 än så länge). Jag vill ha bort allt som rör ett dolt drickande, tex att dricka mer när man vet att det är tillräckligt eller att smyga med att ta extra glas hit och dit - för så har jag hållt på mycket. Har också druckit mycket i min ensamhet, eller när jag t.ex. lagar mat åt andra och har egentid i köket, osv. Så allt sådant vill jag normalisera - gärna ett glas vin till matlagningen och till maten, men liksom i rimlig mängd och rimligt ofta! Förstår du mig?

Vad skönt att du har blivit fri från ångest nu sedan nu började få kontroll på din konsumtion, att du sover och att kaffet smakar bättre! (Gud, vet vad du menar! Stor skillnad på kaffe utan alkohol dagen innan). Och grattis till viktuppgången!! Är ju toppen att du får tillbaka aptit nu när inget "stör".

Hur har ditt problem sett ut med drickandet? Har du också smusslat med det, känns det jobbigt nu att avstå eller ganska så enkelt?

Jag har än så länge bara haft två dagar nu utan att dricka i "denna omgång" (har ju varit nykter i tidigare perioder) men det känns bra, tänker lite på alkoholen men vet att det handlar mer om att jag liksom aktivt går och tänker på att jag INTE dricker, som att det är en "stor grej" (i positiv bemärkelse), och det brukar släppa efter några dagar när man har mer rutin på det. Min inställning är att jag kommer dricka nu när det är sommar, antagligen mer än jag skulle gjort vid annan årstid, men att det viktigaste är grundinställningen till alkoholen och hur jag ser det på lång sikt. Tex att jag liksom andra kanske dricker mer i semestertider för att sen återgå till ett "vanligt bruk" - vilket jag typ aldrig gör annars utan bara fortsätter högkonsumera genom såväl vår, sommar, höst och vinter.

Ser fram emot ett klart sinne som kan hjälpa mig framåt i livet överlag :) Och att hitta nya rutiner är ju i grund och botten en kul grej, eftersom det är stimulerande att bryta vanor! Även om också svårt.

Dela gärna med dig lite om dig själv och hur du tänker!! Hoppas du får en fin morgondag (är i annan tidszon nu så här är det redan onsdag morgon!)

Kram

Ledsen själ
ons, 2019-06-26 - 06:10

Här är kl 05.57 och kaffet smakar lika gott? jag är 34 har man o barn. Har ett bra jobb,likaså min man. Smussla har jag väl nig ändå gjort lite. Du vet, tagit några extraklunkar när man fyllt på vinet för att fylla på direkt igen. Helt sjukt för har hög tolerans men det har jag alltid haft oavsett uppehåll eller så. Uppväxt i en familj där vi hade det väldigt gott ställt och festerna flödade. Mina minne från de är bara härliga och roliga men sen hände ngt. Bråken blev mer frekventa. Pappa hade inget bra spritsinne tyvärr vilket resulterade i att jag växte upp väldigt snabbt o blev snart mamma till min egen pappa(även om mamma fanns med i bilden) vilket nog har skapat mitt kontrollbehov. Ångest har vi alla en släng av i familjen men trodde aldrig jag skulle känna det. Alltid varit stark,fixaren till allt o alla. Slappnade av med vin och på den vägen är det. Har aldrig tagit återställare,aldrig däckat av alkohol och därför har det varit lurigt. Tankarna som man går genom, jag sköter mitt jobb,lägger mig alltid vid 21.30 så ganska pigg dagen efter men det blev en ond spiral. Ville börja leva,inte leva för glaset på kvällen därför började jag ändra mina vanor. Jag har alltid haft en vilja av stål vilket är bra och det har hjälpt mig. För mig var det viktigt ( låter konstigt) att ta ETT glas sen inget mer för att testa mig själv och det har funkat för då vet jag att jag kommer må lika bra dagen efter som utan men ändå få njuta just då! Blev kanske rörigt inlägg men är lite nyvaken? idag väntar ytterligare en dag med 30 grader? kram

Mirabelle G-S
ons, 2019-06-26 - 18:43

Vill titta in och vinka i din tråd. Jag har under ett vinmarinerat år triggat igång ätstörningsdemonerna jag trodde var stendöda vid det här laget... Har varit frisk i nära på 20 år. För ett drygt år sedan tog jag en helnykter period på 100 dagar, och började sedan dricka sparsamt. Men med stress, ångest, och ”baksmälla” från en utmattningsdepression trillade jag rött snart in i självmedicinering med vinglaset i soffhörnet igen. Och fylle-jag är visst ätstörd numer också. Så jag är tillbaka här på forumet, för att hålla mig nykter. Nyktra jag kan stå emot de ätstörda tankevurporna. Så vi har vissa gemensamma nämnare, du och jag, även om jag inte vågar dricka ens litet nu... Välkommen hit ska du vara. Hoppas du hittar det du söker och att det går som du vill :)

obstinat
tors, 2019-06-27 - 01:52

Ledsen själ! Tack för att du delar med dig. Nu är det morgon även i min tidszon fast torsdag! Dricker kaffe, smakar L J U V L I G T. Älskar dessa små saker som liksom förhöjs när man inte dricker! Mycket bra att spara i minnet när det blir tyngre tror jag. Igår hade jag en ångestfylld dag och övervägde pyttelite om jag skulle ta ett glas av något bara för att vara lite snäll (?!) mot mig själv, men valde bort det utan större ansträngning. Känns ju väldigt behagligt idag så att säga. Hur går det för dig?

Vi har lite olika liv kan man säga, du med barn och man, och verkar även som dina problem är mildare än mina! Jag har gömt både flaskor och druckit ensam när tillfälle getts, vilket innebär en ständig stress för att bli påkommen + skam. Liksom du har jag väldigt hög tolerans, kan dricka de flesta män under bordet, och är proffs på att spela nykter..... verkligen möjliggörare för en hög konsumtion visst?

Så vi har lite lika uppväxt också. Hos oss var det också mycket fest och liksom "findrickeri" även om man i efterhand förstår att det ofta gick överstyr och att många såklart hade problem. Menar du att din pappa hade alkoholproblem eller mer att han hade svårt att hantera alkoholen när han drack? Mina båda föräldrar dricker för mycket men skulle säga att min pappa har en sund inställning till alkohol även om han konsumerar i överkant, men min mamma är mer så att hon smyger och döljer vilket ju gör att det ringer varningsklockor. Jag växte upp med enbart henne + lillebror i mina tonår och har definitivt liksom adopterat mycket av hennes beteenden.

Det låter som att prognosen för att det kommer gå bra för dig att hantera alkoholen är väldigt hög tycker jag, så länge du får bukt med underliggande ångest. Det samt kontrollbehov känner jag igen mig i. Liksom du är jag också "högfunktionell" i min ångest och har alltid klarat att sköta jobb, hem, sociala relationer (lite sämre med kärleksrelationer, där har ångesten påverkat negativt men ändå inte förstört relationer..). Men man har liksom en snuttefilt då i form av vin (det jag dricker mest av också) som en skön avslappningsmetod + sömngarant. Där är vi nog lika?

Jag vill också kunna ta 1 glas här och där för att bevisa att jag i grunden kan ha en sund relation till alkohol och att jag ändå inte är alkoholist eller alkoholberoende. Jag anser att jag har alkoholproblem eftersom jag överkonsumerat och brukat alkohol i fel syfte, men att jag ändå kan styra om det själv. Snart är det helg här och då kommer jag dricka i någon mängd, vid middag och fest. Så det blir väl första testet på detta!

Berätta gärna mer om dina tankar, det känns lyxigt att få ta del av!

kram på dig i värmen

obstinat
tors, 2019-06-27 - 02:03

Hej Glasögon-Smurfen! Tack väl välkomnandet och för vinken! Och att du delar med dig. Ja jävlar, kombinationen ÄS och alkoholproblem verkar vanligare än man tror. Får man fråga vilken typ av matproblematik du haft? Jag har haft mina duster med både anorexi och bulimi och tror att främst bulimin övergick i alkoholproblem, vilket verkar vara en "klassiker" om man läser på om det. Däremot har vi olika upplevelser vad gäller nykterhet och ÄS - för mig är risken större för ätstört beteende när jag är nykter, eftersom jag då brukar tappa i vikt och blir sporrad att även "ta tag i maten" osv. När jag dricker är jag mycket mer avslappnad och kan njuta av mat på ett annat sätt.

Hur går det för dig i denna omgång? Hur länge har du klarat av att hålla dig nykter nu? Får du någon hjälp för antingen det eller för ätstörningstendenserna? Bollar gärna båda dessa saker med dig, om du vill! Kram på dig

Ledsen själ
tors, 2019-06-27 - 05:59

En härlig morgon när kaffet smakar fint? vad starkt jobbat av dig att avstå??det är de ögonblicken som till slut blir mer o mer självklara att avstå.
Jodå visst hade min pappa alkoholproblem vilka eskalerade rejält efter vi flyttade till ytterligare ett hus när jag var ca 10. Så här i efterhand tror jag absolut han drack även under dagarna. Dessa ständiga vickstabletter(extra starka) gick som smör hemma men mamma höll sig bra i schack! Såg efter oss. Bråken eskalerade,, jag tröstade pappa likt ett barn ( kände ansvar)medans mamma gråter i köket för ngt han sagt. Tröstar henne med. Pjuuu,dränerande! Idag mår min pappa bra. Dricker vid enstaka tillfälle men mamma likt din tror jag dricker varje jag. Komiskt att de liksom vänt på varandras roller(fast mamma är alltid snäll) de lever inte längre ihop sen många år! Men hur jag tänker. Hmmm... tänker mycket på helgen,hur jag ska göra men tror jag bestämt mig för att om det blir ngt så blir det som igår. Ett glas med en dagens,inte mer. Börjar känna att jag verkligen inte behöver mer. För ngn vecka sen tog jag två glas och kände av det. Wow vad konstigt tänkte jag med tanke på min tolerans men måste säga det kändes inte bra så där är min gräns märkte jag! Igårkväll satt jag med barnen o tittade film och herregud vad härligt det var att bara njuta i stunden
Min dotter lutar sig mot mig och säger. Jag är glad att just du är min mamma?då vet jag att jag gör rätt nu som tänker om hur jag vill mitt liv ska se ut! har du bestämda planer ihelgen eller du har bestämt dig redan nu att du ska träffa vänner o dricka? Ha en fin dag. Kramar tror på oss?

Virvla
tors, 2019-07-25 - 11:43

Igen mig i era berättelser. Alkohol har funnits i min hela uppväxt. En mamma som senare fick problem med det, hon är nu pensionär men dricker faktiskt mindre. Pappa dricker ibland, drack rätt så friskt när han var yngre men har avtagit med åldern. Men bägge smyger med det. Pappa har mindre problem ön mamma så han smyger med det för hennes skull. Mamma passar på när inte pappa är hemma. Och så jag själv då. Alltid haft ett normalt förhållande till det. Men för fyra år sen träffade jag en kille som utsatte mig både för det ena o andra. Han drack en öl varje dag. Han tyckte jag kunde ta ett glas vin. I början sa nej. Men ju mer saker som hände så kunde jag inte säga nej till slut. Ett glas blev två. Och så fortsatte det. Det blev alkohol 2-4 ggr i veckan. I ca 3 år. Ibland mindre och ibland mer. Har hög tolerans. Men förra året tog det slut. Och jag träffade en ny. Och jag minskade. Han fick mig att må bra. Men jag fortsatte att dricka när jag var själv. Men minskade lite. Började tänka. Så i december bestämde jag mig för att förändra mitt liv. Ta ett vitt år. Det är tufft då min kille dricker mkt och ganska ofta. Men snart har jag klarat 9 månader. Och tankar hela tiden på det. Men en tro på att det går att förändra. Att jag kan dricka normalt igen. Om man mår bra i sig själv. Vad tror ni?