av Lala89

Lala89
tors, 2019-07-25 - 11:59

Efter läsande på andra forum har jag insett att jag verkligen inte är ensam med att ha vinet som en bästa kompis.
Att umgås med min bästis vinet är en stund då jag känner en slags frid, jag är lycklig och framför allt är jag inte ensam. Oftast umgås jag med min bästis vinet framför något bra tv program gärna, realityserier och i serierna dricks det mycket också vilket får mig att må bra, jag är inte onormal jag dricker inte för mycket tänker jag och jag känner mig ännu mindre ensam.
Men jag dricker för mycket och för ofta. Jag har inte kontroll. Jag kan lova mig själv på morgonen när jag vaknar att idag ska jag inte dricka, men när klockan slår 4-5 (ibland tidigare) ja då kommer suget och jag tar ett glas vin.
Jag dricker inte varje dag, har insett att jag är en periodare och när jag dricker blir det max en flaska vin, ibland mindre, men de är för mycket. Men de som skrämmer mig är att jag inte kan lita på mig själv.

Jag gick med här och lovade mig själv att vara nykter i 90dagar. Jag klarade 25 dagar sen drack jag igen. 5 dagar i rad drack jag och nu är jag här lite smått bakfull från igår och jag inser att jag har verkligen ett problem.
Jag har "insett" det tidigare också, men nu känner jag mig rädd. Att jag förlorat min karaktär helt och hållet och vem vet vad som kan hända utan några gränser, hur långt min konsumtion och alkoholism kan gå.

Ensam1984
tors, 2019-07-25 - 22:45

Lala89, jag känner så igen mig, det känns precis som jag. Sitta med bästisen i sin ensamhet och gärna kika på idiotiska realityserier som egentligen bara fördummar mig.

Tycker det är bra att du är tillbaka här. Rom byggdes inte på en dag, inte 25 eller 90 heller för den delen... rom blir nog aldrig klar som stad, för en stad kan väl inte bli helt färdigbyggd? eller? (metaforen är långt bort men jag är trött så ursäkta)

25 dagar tycker jag var jäkligt bra, jag är ungefär där själv nu, jag har bestämt mig för att det måste vara slut med bästisen men även med den där vännen som går på krogen också. Allt måste bort.

Har du någon plan för hur du ska fixa det? Finns det någon i din närhet du kan ta hjälp av?

Jag har insett att min alkoholism (som det faktiskt är) är det minsta problemet, allt annat än alkoholen är problemet, som måste fixas. Alkoholen är inte medicinen, det är silvertejpen som sätts på för att hålla ihop min kropp. Men silvertejp håller inte i all evighet. Jag behöver medicinen för att fixa mig, och det är självinsikt, reflektion, acceptans, självkänsla, egenkärlek, utmaning m.m.

Detta forum funkar så bra för mig, att se min egen utveckling, mina reflektioner som en dagbok - har jag insett är jätteviktigt.

Lycka till

och Kram

Mirabelle G-S
fre, 2019-07-26 - 22:59

Jag är inte ensam, men dricker ensam. Förra svängen här på forumet för ca 1,5 år sedan lovade jag mig själv att aldrig dricka ensam igen, efter en helt nykter period på ca 100 dagar. Det funkade att dricka måttligt och socialt en tid. Men det dröjde inte länge innan jag hade lockat igång ensamdrickandet igen. Så nu är jag här igen. Den här gången tänker jag inte så mycket mer ön att ”nu är jag någon som inte dricker”. Orkar inte med det där inre dividerandet och funderandet kring hur mycket som ör för mycket osv. Det är väldigt svårt att dricka för mycket om man inte dricker alls ? Välkommen till forumet!