av Virvla

IronWill
ons, 2019-06-19 - 13:11

Förhandlandet om när och hur mycket och hur ofta försvann. Det är bara ett beslut i stället för flera kontinuerligt.
Jag dricker inte längre. Spelar ingen roll om nån fyller år, det är midsommar, eller ”alla andra dricker”. Finns inget att förhandla om. Jag dricker inte och det är lika klart som medelhavet. Det är väl initialt ett sorgearbete men jag tror att fokus på att hitta ett bra liv utan alkohol blir starkare om man slutar helt. Risken med att dra ner är att mycket kommer att kretsa kring de tillfällen du ska tillåta dig att dricka. Även om jag förespråkar helnyktert allt som oftast, så är ju faktum att om resultatet av att dra ner i sämsta fall innebär att man dricker något mindre, så är det ju ändå bättre än inget. Men det är ju ett personligt val om hur mycket plats man vill att alkoholen ska ta i tankarna. Jag vill att den ska ta noll plats. Just nu är det till och från men det blir mindre och mindre som sagt.
Tror tyvärr inte du kan göra så mycket för din gudfar. Han kommer inte kunna sluta förrän han nått sin botten eller insikt. Vilket än som kommer först. Ingen kan få nån annan att sluta, då blir det smusslande och förhandlande eller ilska. Du är kanske även medberoende i detta fall?

Virvla
ons, 2019-06-19 - 13:52

Idag har jag varit nykter i 198 dagar. Känns både bra och dåligt. För fortfarande jobbar jag med mig själv. Vill bara gråta och har ångest. Men utan en tanke på att ta till alkohol och det känns så bra. Men samtidigt en tanke, det går att förändra. Det går att dricka normalt även om man överkonsumerat. Den tanken stör mig för jag vet att tar jag ett glas nu så dricker jag fortfarande för att döva ångesten och det är fel. Om jag nånsin ska dricka igen så ska det vara på helt andra känslor. Dessutom vid festliga tillfällen och nån gång då och då. Den tanken är med mig varje dag. Samtidigt som tanken är med mig, skit it. Det är inte bra. Finns egentligen inte många som kan bara ta ett glas. Iaf inte runtomkring mig. De jag ser är att i princip alla har ett riskbruk dom är omkring mig. Jag har läst så mkt om det här. 9 glas per vecka för kvinna och 14 glas för en man. Och då ska det vara utspritt över veckan. Hur många gör det? När det var som värst för mig var jag kanske uppe i 20 glas per vecka. Ibland mindre. Och det är överkonsumtion. Hur många dricker inte 9 glas på en helg? Tror inte det är många som dricker för att det är gott. Utan för att komma åt ruset. Iaf många runtomkring mig. Då har väl alla problem med alkoholen? Även min kille? Tror dom drack 9 l sprit på sweden rock ihop. Från tisdag till söndag. Plus det dom köpte inne på området. Under från 16 maj till idag har han nästan druckit nåt varje dag. Och varit full. Inte varje dag men ändå. Uttryckte min oro över både hans kompis och honom. Men han sa att det inte är nån fara. Tror inte det är nån fara med min kille men däremot hans kompis. Min kille har långa uppehåll. Och alltid haft medan hans kompis dricker varje helg. Så nä, man är inte ensam om att ha problem. Idag känner jag att det sviktar lite. Vore gott med glas vin. Men ändå inte. Och jag vet att jag kommer inte dricka idag heller.
Mina tankar just nu i denna stund. Känns bra att skriva av sig.
Virvla

Virvla
ons, 2019-06-19 - 21:25

Ja, det klart att det vore lättast att bara ta beslutet att sluta totalt. Det är den enklaste vägen ur det om man har den viljan. Har man dessutom testat att dra ner och det inte funkar så är det klart att man måste sluta. Och det är bra att man har den insikten. Innan det totalt är åt helvete. Angående min gudfar så nej, inte direkt medberoende, försökte för några år sedan att prata med honom. Frågade hur det gick med alkoholen. Jo, jag kan fortfarande skruva upp korkarna så det går bra. Då tänkte jag att det är ingen idé. Han tyckte inte att han hade några problem när han bara drack på helgerna. Och fine det gör ju de flesta. Bara det att han drack 3-4 flaskor med sprit. Då har man problem. Sen gjorde han en magoperation för att kunna gå ner i vikt. Och man ska inte dricka på ett tag efter det. Men han ville testa. Så bara efter några dagar så satt han där och drack. Och kände inte av den första groggen utan tänkte detta gick ju bra.. men hallå! Det är ju därför man inte ska dricka efter en sådan operation. Sen eskalerade det. Han valde flaskan framför sitt äktenskap efter 45 år ihop. Nu är han pensionär, och verkar inte bry sig längre. Han säger att han vill sluta men har inte insikten att han måste acceptera att han inte kan dricka mer. Inget skrämmer honom. Att hans kropp har hållt så här länge är rätt så fascinerade, alla prover bra förutom nu sist han åkte in, då visade hjärtat på överslag. Det är det enda. Har inte träffat honom sen 2016. Och pratade med honom igår. Däremot har jag en mamma som haft problem med alkoholen så där har jag väl varit medberoende. Men hon mår bra idag, har minskat och kan dricka socialt. Även om det kan gå lite överstyr ibland men det gör ju det ibland. Men hon har inte samma mönster som innan. Och det är ju bra. Hon tänker efter mer nu innan hon tar nåt glas. Vad hon har för känsla och hur hon mår. Känner hon att hon inte klarar ett glas så avstår hon.

Virvla
tors, 2019-06-20 - 12:44

Snart, idag om några timmar går jag på semester. Första semestern utan alkohol. Känns både bra och dåligt. Men jag ska försöka klara mig igenom den också. Vet inte om hjärnan triggas av att läsa mycket om alkohol? Att tankarna förvärras? Man blir ju lite beroende av det åxå.. ? många säger till mig att jag ska sluta läsa för det förvärrar det hela. Det kanske det gör? Vad vet jag.. ska försöka njuta av ledighet även om jag har svårt för det. Speciellt nu. Förra semestern drack jag kanske 3 dagar varje vecka. Och så har det väl varit förgående semestrar också. Försöker tänka tillbaka när det gick slint men kan bara återkomma till min kille och när det började på vardagar. Hjärnan jobbar hela tiden.. Urk!

IronWill
tors, 2019-06-20 - 21:23

Om man läser om det ”hela tiden”. Men samtidigt under en rätt lång tid är det bra som en påminnelse. Men det står en ju så klart helt fritt att välja vad som känns rätt för en själv.
Hoppas du får en fin midsommar, och försök koppla av.
Jag drack i princip alla semesterdagar året runt. Kanske mindre vissa dagar men alla. Så i år blir andra året som semestern kommer att gå i långsammare takt och leda till lite riktig avkoppling. Glad midsommar.

miss lyckad
fre, 2019-06-21 - 19:17

För mig var läsningen om alkoholskador, barns dåliga mående, alkoholångest, alkoholrelaterad död, något som gjort mig nykter..Likadant slutade jag att röka..Genom att läsa och lära mig om konsekvenser om missbruk och beroende..Fick jag sug, så tittade jag på filmer om missbrukare..För mig har det funkat superbra..En slags KBT. Även pratat med människor som lyckats sluta dricka..Och om eventuella återfall, hur dom tänkte och lyckades komma tillbaka..Läst massor på forumet, även skrivit..Lycka till, och stort grattis till din tid?

Miss Hyde
fre, 2019-06-21 - 20:08

Jag tycker att det är extremt givande att läsa om alla andras historier på forumet, känner mig inte lika ensam då. Även om våra resor ser olika ut.
Lättare att stå emot när man känner suget - första glaset i handen - avstå, för satan..! Ser ju hur många som faller dit, och hur jobbigt det är att resa sig igen, igen, igen. Åratal av återfall och ångest.
Samtidigt kan det vara skönt att försöka eliminera hela a-djävulen ur tankarna, låtsas att det inte finns a över huvud taget. Glömma bort hela skiten, stoppa huvudet i sanden som en struts, sova som en tok (det måste vara asjobbigt för våra kroppar att inta för mkt a regelbundet under lång tid). SKÖNT!
Jag vill vara bättre än så och vi är värda så mycket mer än att kränka oss själva. Fan vad nöjda alla som inte gillar en skulle vara om de visste hur dåligt en mår när en dricker!
Nej, detta ska jag ta mig tusan klara av. Förlåt att det blev en så lång utläggning i din tråd! Ha en fortsatt go midsommar. Nykter & fin.

Virvla
lör, 2019-06-22 - 11:23

Intressanta kommentarer från er. Har märkt nu bara på ett par dagar att jag inte tänker på det om jag inte läser om det. Jag råkade få i mig lite vin igår. Jösses vad äckligt det var! Tog fel glas, kan tydligen hända även den som ör nykter? men det bara vände sig i magen. Men nu kan man ju säga att jag provat.. och jag ville inte ha mer vilket är ett gott tecken! Kanske klarar ett glas i framtiden? Eller inte!
Har en vän som har lite problem med alkoholen och annat, har dock slutat med allt. Hen funderar nu på om hen kan skaffa barn även om hen har haft problem? Vad tror ni om det?
Ha en skön midsommardag?

Virvla
tis, 2019-07-16 - 12:27

Och där tog mina tre veckor semester slut. Och inte en droppe alkohol. Har haft en underbar semester med min pojkvän och hans barn. Ändå har ångesten funnits där som en gammal vän. Kikar fram då och då. Varför kan den inte släppa mig?! Trodde allt skulle bli bättre när jag gjorde uppehåll med alkoholen. Men icke. Sen har det väl blivit lite bättre. Men har insett att det inte bara alkoholen som varit problemet. Jag tänker mer på ångest nu. Varje dag. Gör jag det här kanske jag får ångest. Tänk om jag bryter ihop mitt på gatan? Vad ska folk tycka och tänka? Och så vidare. Hatar att ha så mycket tankar. Mycket tankar på döden. Känslan jag har är att jag inte vill leva men inte heller dö. Men jag tänker allt som oftast på vad som är meningen med livet? Jag har ett bra liv. Jag älskar min kille nåt så fruktansvärt och han stöttar mig i detta. Han säger att har man bara tron på sig själv så klarar man allt. Hitta styrkan i sig själv. Han tror även att jag kommer att kunna ta ett glas i framtiden om jag hittar nåt annat att fokusera på. Jag har inte läst nåt om alkohol eller psykisk ohälsa på semestern. Vi kom överens om skärmfri tid. Det har varit skönt. För det påverkar ju faktiskt hjärnan. Och inte kollat på tv heller. Men nu när vardagslivet drar igång igen, vad gör jag? Sätter mig här och börjar läsa... ? det är därför jag inte varit så aktiv men det har gjort nytta också. Jag börjar närma mig 9 månader utan alkohol. Trodde jag aldrig skulle gå.. ändå har jag festat och så. Klappar mig på axeln. Det sa mon kille, du måste ge dig själv cred för de framsteg du gjort och inte tänka bakåt. Lev i nuet och tänk på de framsteg du gjort. Och det tar tid. Det är väl det man måste ge, tid. Men är en otålig person. Köpte en ny cykel sista dagen på semestern, så nu ska det cyklas i skogen! Se om det är nåt för mig att grotta ner mig i.
Hoppas ni andra har en skön sommar!
Och jag kan rekommendera schweppes alkoholfria mojito dricka, så god och svalkande!

Sofia
tis, 2019-07-16 - 14:36

Hej Virvla! Grattis till en nykter och skärmfri semester, det låter som att du både har haft det behagligt men också hunnit reflektera över de problem som finns kvar nu när alkoholen inte längre är något som upptar en stor del av ditt liv. Ångesten finns kvar. Du vill inte dö, men inte heller leva och tänker mycket på meningen med livet. Vad skulle du behöva för att känna att livet var tveklöst värt att leva? Är det ångesten och alla tankar som stör, eller något annat du längtar efter?

Det är inte helt ovanligt att de problem eller känslor som fanns innan eller som kanske fick en att börja dricka på ett problematiskt sätt dyker upp, kanske med tillfälligt förnyad kraft, när man blir nykter. Den tidigare strategin för att döva och lindra ångest i stunden (att dricka) är borta. Det kan kännas skrämmande och överväldigande. Men de goda nyheterna är att det finns jättebra hjälp att få när det gäller ångest och oro. Det är mycket lättare att jobba med detta i en psykologisk behandling nykter, jämfört med om man samtidigt dricker för mycket. En psykolog på vårdcentralen kan vara en bra kontakt när det gäller den här typen av ångest. Har du någon erfarenhet av att söka hjälp för din ångest, eller är det något du kan tänka dig?
Ha en fortsatt skön sommar och lycka till med skogscyklingen, vilket inspirerande tips!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Virvla
tors, 2019-07-18 - 21:55

Har nog haft ångest innan också, innan jag tog till alkoholen. Har verkligen rannsakat, och jag har insett att jag mått dåligt ända sen jag var liten. Men hade då svårt att sätta ord på det. Men nu förstår jag. Jag har alltid känt mig annorlunda, inte att jag duger som jag är m.m. Det har jag kontrat med att alltid försöka med att vara duktig och snäll för att folk ska tycka om mig. Jämfört mig mycket med andra m.m. Och då finns det baksidor, man blir utnyttjad. Svårt att säga nej. Dåligt samvete. Sen har det hänt saker de senaste 4-5 åren som spätt på det ytterligare. Inbrott, brandolycka, en kille som misshandlat mig psykiskt och fysiskt samtidigt som jag försökt att hjälpa honom med sina problem, andras problem, sköta mitt företag och mitt andra jobb. Ett ekorrhjul utan dess like fyllt av stress. Vilket har resulterat i där jag är idag. Men jag kämpar, jag ska hitta vem JAG är. Det är mitt mål. Och min dröm.
Jag har tagit hjälp, gått hos psykolog på vct sen januari till april då hon skickade mig till öppenpsyk för vidare behandling. Men där har jag bara varit en gång hos en ssk. Nu har jag fått tid den 21/8 hos en psykolog för en djupare bedömning. Psykologen jag varit hos innan satte diagnoserna ptsd och utmattningssyndrom. Så vi får se. Sen har jag tagit hjälp av hypnos, healing, bioconterapi, varit hos ens om jobbar med tankens kraft m.m. Så jag har verkligen gjort mitt bästa för att ta hjälp. Och det har hjälpt. Jag vet att allt sitter i hjärnan. Man ska bara överlista den.
?

Sofia
fre, 2019-07-19 - 13:03

Vilken oerhört påfrestande period du har gått igenom de senaste åren, verkligen många stressfaktorer på en gång som du har hanterat. Vad fint att höra att du har tagit emot hjälp från flera håll. Hoppas att du erbjuds en bra psykologisk behandling inom psykiatrin med en behandlare som du trivs med. Du har kloka insikter om hur du fungerar, hur det du har varit med om påverkar dig och vad du vill uppnå framåt. Ja, hjärnan är som tur är väldigt formbar och det går ofta bättre än man tror att höra sina tankar säga "nä, det där kommer jag aldrig klara" eller liknande och sen ändå göra det man är rädd för.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Svart
fre, 2019-07-19 - 19:28

På tisdag tar jag mitt första steg mot ett nyktert liv. Har bokat tid hos alkoholterapeut.
Idag ska jag inget dricka trots att jag ligger bakfull ännu en dag till spillo.
Nu måste det vara slut

Virvla
tis, 2019-07-30 - 17:44

Varför, varför ska ångesten ha ett sånt grepp om mig? Känns också som att jag börjar komma i en depression.. utan att veta varför. Känns som att jag tar ett bakåtsteg. Minsta lilla grej får mig ut balans. Som i söndags, får sms från min brukare att jag är välkommen att jobba imorgon(måndag).. men hallå, jag har ju kunder! Det hade blivit missförstånd både från min sida och hennes sida. Ändå bröt jag i det närmsta ihop. Skakade och grät. Jag vet att det är mänskligt att fela ändå känns det som om att det inte är okej för mig.. att just jag inte får fela. Som tur var var min kille vid min sida så ångestattacken blev lite lindrigare. Det positiva med den ångestattacken var att jag inte hade en tanke på att ta till alkohol för att dämpa ner den, det förvånade mig! Så nåt har väl hänt i min sjuka hjärna ? var ute i helgen med båt. Omgiven av alkohol.. men drack inget. Har på nåt sätt inpräntat att det är inte bra för mig just nu. Jag måste vara i mer balans om jag ska prova. Och kommer kanske inte prova. Är det någon här inne som klivit in i en depression trots avslut med alkohol? För många säger ju att det är på grund av alkoholen man får depression. Men tycker det är knepigt om den kommer nu. Sen har jag ett ok över mina axlar, var på healing förra veckan. Och hon sa att jag har blockeringar gällande min kille, att han dricker för mycket och att han borde stötta mig nu när jag har uppehåll. Vet dock inte riktigt hur jag ska lägga fram det.. han super till det så fort han inte har barnen, förra veckan drack han torsdag, fredag och lördag. På lördagen blev han jättefull och kommer inte ihåg nåt. Denna helgen har det tack o lov blivit lite lugnare. Men ändå.. jag vill ju liksom inte att han ska vända på det och säga att det är jag som har problem och inte han. För jag vet det redan och så även han. Någon som har tips? Jag begär inte att han ska sluta men behöver ju inte heller bli dyngrak..
hoppas ni andra mår bra. Kämpa på!?

Mirabelle G-S
ons, 2019-07-31 - 12:07

Hej! Jag gick in i en utmattningsdepression efter att jag slutade dricka förra gången. Det var som att fördämningarna rämnade när jag slutade bedöva hjärnan med vin. Allt som hade varit alldeles för mycket alldeles för länge kändes plötsligt, med full intensitet. Och jag drabbades av ”den stora hopplösheten”. Depression går att lösa. Mediciner kan ta udden av lidandet, så man får andrum att tänka igenom livet och jobba med sig själv. Jag behövde göra en del stora förändringar i mitt liv. Jag tror du är något viktigt på spåren när du skriver att just du inte får göra misstag (iaf inte om du inte kan hälla vin över känslorna det framkallar?) Rota litet mer i den tanken och se om du kan hitta pudelns kärna. Kram

Virvla
tors, 2019-08-01 - 12:40

Ja, jag har fått diagnosen utmattningssyndrom.. lustiga är att jag vill verkligen inte ha alkohol nu. Utan försöker jobba med mig själv. Nykter. Ska få komma till psykolog. Jag har en kompis som sa till mig att sluta med alkoholen och erkänn att du är alkoholist så kommer allt lösa sig. Hon är väldigt bra på att komma med pekpinnar. Att hon har rätt. Visst har jag använt alkoholen på fel sätt men tror inte att det är grundproblemet i sig. Eftersom jag inte har något sug, bara tankar ibland att i denna situation skulle jag druckit alkohol. Nu gör jag inte det längre utan tar till mig vad hjärnan säger till mig. Tror att jag i grund och botten är väldigt osäker på mig själv och är därför rädd att göra fel. Samt konflikträdd. Så tror att det ligger mycket där som jag måste jobba med. Kunna våga uttrycka mina känslor som jag nog i hela mitt liv tryckt bort på ett eller annat sätt. Senaste perioden med alkohol. Idag trycker jag inte bort det utan låter det komma, pratar med mina nära o kära, inser att jag håller på att förändras. Men jag känner ändå ingen glädje över att jag håller på att förändras. Kanske det är en del i processen, att jag måste ner lite till innan jag kan känna glädje. För just nu njuter jag inte av livet. Inte av att vara nykter heller. Men jag vill inte heller vara onykter. Blivit mer en vana nu, frågar någon om jag vill ha så säger jag bara, nej tack, jag dricker inte just nu. Jag jobbar med mig själv och det är tillräckligt jobbigt för att ta en fylla på det också.

Ensam1984
tors, 2019-08-01 - 13:41

Jag känner igen det där, man känner inte sorg för att inte få A, men man känner heller ingen lycka. Känns lite apatisk inför precis allt för det mesta. Fast ibland tvärt om. Känslor och intryck är mer och större - svårare att ta in. Jag vill inte dricka, men jag kan inte säga att jag njuter av att inte dricka.

Alla andra känslor, som jag precis som du tryckt undan allt för länge, kommer upp till ytan och man blir så medveten. Min största bit är att jag aldrig vågat släppa någon riktigt intill mig, ingen har någonsin sett mitt inre. Detta är säkert för att jag alltid sett att allt måste vara perfekt och inte riktigt fattat att man faktiskt får existera och kan vara god nog även om man inte innehar BARA positiva egenskaper, åsikter osv... (ursäkta att jag tar din tråd, men kände bara igenom mig i det du skrev).

All lycka till dig, och att se att alkoholen inte är grundproblemet tror jag är en av de största insikterna man kan få.

Mirabelle G-S
tors, 2019-08-01 - 16:46

Både Virvla och Ensam gör riktigt bra poänger. Känner precis detsamma, att det inte löser speciellt mycket med måendet att plocka bort alkoholen. Snarare blir det värre en tid, för det är så mycket som plötsligt känns... så mycket man tvingas uppmärksamma och göra något åt... Men vi GÖR det faktiskt, vi är på väg, och det är det som räknas, eller hur :)

Virvla
fre, 2019-08-02 - 10:47

Förstår din känsla Ensam1984. Jag släppte någon in på livet och det förstörde mig tyvärr. Men har nu släppt in en ny på livet (det var svårt kan jag lova) och han hjälper mig nåt oerhört! Inte helt lätt när man skulle öppna upp sig för honom då jag tänkte att han kommer göra slut. Men det gjorde han inte. ? man kan vända sitt liv faktiskt. Och att inse att man inte behöver vara perfekt. Att det är mänskligt att fela.
Att komma till insikt med allt.
Jag har ändå en tro om att kunna återgå till måttligt drickande. Men den dagen kommer inte komma än. Inte förrän jag är i balans. Jag vet inte om det är allt jag läser om ämnet som hat gett mig den tron. Har läst om många som kallar sig före detta alkoholister som nu dricker normalt. En av dom hade till och med varit på behandlingshem. Och dricker idag måttligt utan ens tänka på att den dricker. Otroligt tycker jag. Men vi gör alla våra val. Alla har vi vår tro. När jag bestämde mig för ett vitt år kände jag inte så mycket. Inte mer än att ett vitt år är nog bra för mig eftersom det varit lite mkt alkohol de senaste 3 åren. Innan dess drack jag någon gång i månaden. Eller ett par. Inget jag tänkte på så då. Och det var när min kompis sa till mig att strunta i alkoholen så kommer ditt mående bli bättre. Tänkte, ja varför inte. Ta ett år och ordna upp mitt liv efter allt som hänt. Eller börja med ett år. Just nu känns det som att det kommer ta lite längre tid. Fixa 3 år på ett år.. den summan går inte riktigt ihop. Men att göra uppehåll med alkoholen har inte gjort det bättre som jag känner just nu. Men tror ändå att det är bra i längden. Göra ett break med det som inte är bra för en. Samla energi. Umgås med rätt människor. Få kärlek. Ge kärlek. Äta bra. Träna. Fokusera på det som gör en gott. Att må bra i sig själv. Jobba med tankens kraft.
Läste om en som heter Greger. Han bara bestämde sig en dag att nu får det vara nog med alkohol, gick o köpte sig träningsskor på Ica och började springa. Sprang sin första halvmara det första år han gjorde uppehåll med alkoholen. Han hade druckit varje dag i 15 år. Idag är han normalkonsument. Det klart, det dröjde ju några år innan han provade. Han menar på att det är tron på sig själv och kraften i sig själv. Jag tycker ändå det är häftigt även om det inte fungerar för alla.
Man måste komma ihåg att vi är olika. Vi fungerar på olika sätt. Det den ena gör är inte alltid rätt för den andre. Och det är så med allt. Man måste få välja sin egen väg och vad som är rätt för en. Men att ha stöd oavsett är viktigt!
Idag är det fredag, sol ute, sol inne och sol i sinne. Fast i mitt huvud är det mörkt. Jag har sådana katastroftankar. Förstår inte på mig mitt huvud. Jag hoppas jag blir hjälpt när jag kommer till psykolog. Det är jobbigt att ständigt ha en oro, rädsla och dessa katastroftankar.
Jag hoppas att jag en dag ser ljust på allting som jag en gång gjorde. Att allt löser sig.
Nu ska jag ta ett avsnitt av orange is the new black innan jag börjar jobba.
Ha en fin fredag! ?

Virvla
fre, 2019-08-02 - 16:48

Har idag pratat med en vän/terapeut som jobbar med tankens kraft. Jag frågade henne häromdagen, varför kan jag inte göra något lagom? Varför kan jag inte träna lagom till exempel? Jobba lagom? Dricka lagom? Äta lagom?
Till svar fick jag att jag är en ängel. En ängel gör inget lagom. Det är allt eller inget. Erkänn för dig själv att du är annorlunda. Det finns en mening med att du jobbar med det du gör. Med människor. För att du har sån kunskap. Att du kom till jorden för att vara en ängel och hjälpa andra. Du har påbörjat en process i dig nu, att få reda på vem du är.
Hon frågade mig hur jag känt mig när jag var yngre. Och jag har alltid känt mig annorlunda. Försökt att anpassa mig efter allt och alla för att passa in. Så även med alkoholen. Har aldrig gillat det egentligen men det skulle ju vara så, att man skulle festa och så vidare. Hon sa att nu när du hållt upp ett år så kommer du kunna dricka lite igen. Du har höjt din medvetenhet till något annat. En högre makt. Jag ska bara inte glömma att jag är i en process hela tiden och att jag förändras. Hela livet. Det kommer att ändras hela tiden. Men en sak finns alltid kvar, universum. Den högre makten. Tron kan försätta berg.
Blev ett långt inlägg. Men har det lite som min dagbok där jag skriver ner mina tankar o känslor.
Ha en fin helg?