shark

Hej!

Det är såhär, jag är 30 år gammal och dricker ungefär två lådor vin i veckan. Jag och min son bor tillsammans med min pojkvän. Pojkvännen har idag hittat mitt lager med tomburkar och vinkartonger.

Till saken hör också att jag är inlagd på psykiatrin sedan tre dagar pga min psykiska ohälsa. De gjorde en orosanmälan till socialtjänsten, de måste tydligen göra en sådan när man blir inlagd för psykiatrisk vård.

Min pojkvän ställer ultimatum på mig att jag måste berätta för någon av skötarna här på avd att jag dricker, men jag är livrädd för att få en till anmälan på mig. Skulle aldrig förlåta mig själv om de tog sonen ifrån mig.

Snälla, har nån liknande erfarenheter? Kan nån ge mig tips?

Jag har verkligen bestämt mig för att aldrig dricka igen och jag förstår att min sambo inte tror mina ord.. snälla, hjälp!

DetGårBättre

Det är tufft att säga "aldrig". Livet är långt och det kommer tuffa dagar framöver. Så det är stor risk att du bryter det löftet vilket kan få dig att bli besviken och sen är det spiralen nedåt som gäller. Sluta drick nu men sen får du ta nya beslut. Kanske ett beslut varje dag?

Jag skulle alltid skydda mig själv och min familj först. Det finns bra personer men det finns också kalkoner till personer och att sen hålla på att bråka med allt och alla om sitt barn kan nog bara bli en jobbig sits och risken är att du kommer dricka mer i en sådan veva!

Men du får göra det du tror är bäst. Sen vet ingen facit.

Om du läser runt bland trådarna här kommer du hitta berättelser om föräldrar som fått hjälp av socialen i liknande situationer. Jag har fått pepp av tex Ellan och hennes resa.
Jag önskar dig mod att våga berätta, att försöka se instanserna som "lägger sig i" från ett annat håll. Jag har levt länge i skamblockering och soc-fobi, men försökt bearbeta. Soc finns där om du och barnet behöver hjälp. Det krävs otroligt mycket för att det ska börja talas om omplacering. I första hand blir du erbjuden hjälp och stöd. Om du är beredd att ta emot hjälp tänker jag att orosanmälningen kan vara en jättebra öppning för att hitta sätt för dig att må bättre.
Jag är ensamstående till två små, har berättat om min alkoholism i vården och bara blivit väl bemött, ingen skuldbeläggning.
Mod, styrka, kramar!

Jag tänker så här, det måste kännas jättejobbigt för sig. Och hur mycket man än avskyr och föraktar socialen så har de ju faktiskt en funktion att fylla i samhället. Kan du se det, eller är de för dig bara problem? Problem för dig eller för ditt barn? Eller kan det vara bra?

Jag menar inte med detta inlägg att jag vill gå till attack, men det kanske är en bra sak. Om ditt drickande har negativa effekter, som det säkerligen har vare sig det är direkt eller indirekt, på ditt barn så kan du få hjälp via soc att reda ut det. Ingen tar ett barn ifrån en semi-fungerande förälder i dag, det händer inte. Det ska finnas väl underbyggt bevis för att barnet far illa, såvida det inte är fysiskt. Ja det ligger dessvärre på den nivån för det mesta.

Se det inte som något som är fel, se det som en hjälp. Ingen kommer ta ditt barn och söker man själv kontakt så visar man ju vilja att förändras istället för att få 20 miljoner orosanmälningar från grannar och skolan.

Lycka till, ta ett snack med din pojkvän om denna känsla och kanske be honom följa med som stöttning om du själv kontaktar soc. Jag jobbar inom skolans värd och vet folk som tar emot hjälp och själv kontaktat soc och som fått bra respons och hjälp.

Amanda

Varmt välkommen till forumet! Du befinner dig i en svår situation och funderar på hur du ska göra. Klokt att be om stöd och råd här hos oss. Här finns många användare med liknande erfarenheter som kan bidra med tankar, även om det såklart är du som i slutändan bestämmer hur du vill agera.
Precis som flera skriver är Socialtjänsten mån om att barn ska få vara tillsammans med sina föräldrar, och det är väldigt ovanligt att barn omhändertas. Utan att kunna uttala mig om hur det går till i enskilda fall är utgångspunkten att se till barnets bästa och att ge föräldern ett så bra stöd som möjligt. Du är fast besluten om att sluta dricka alkohol och vill göra förändringar, och du verkar vara en kärleksfull förälder. Genom att skriva här visar du dessutom att du är beredd att ta aktiva steg mot nya alkoholvanor. Starkt! Oavsett vad du bestämmer dig för att göra är du varmt välkommen hit till oss.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen