av Roland

Roland
tors, 2019-08-01 - 15:10

Jag vill sluta dricka, vill sluta bedöva mig. Men klarar det inte. Ångesten och Oron när alkoholen släpper greppet om mig är den värsta tortyren jag någonsin upplevt. Om jag bara kan ta mig över kullen och ta mig till platsen där Oron och Ångesten låter mig få andas lite, då kan jag nog Klara det. Fast I och med att jag varit vid gränsen innan så är jag så rädd. Redan långt innan skammen och rädslan kommer så börjar jag må dåligt. När jag är nykter så är jag otroligt stark. Men när jag druckit och när alkoholen släpper då är jag den absolut svagaste mänmniskan I hela världfen. Att använda Alkohol som bedövning är som att skriva kontakt med Djävulen. Alkohol in och all oro släpper och man mår så bra. Man kan andas man kan leva. Sedan kommer notan. Och den är så saltad. Jag vill bara hitta kraften att ta mig igenom abstinensen och helvetet när alkoholen släpper. Att förklara för någon som inte upplevt det jag talar om, är som att försöka beskriva en färg för en född blind. Tortyr hemsk jäkla tortyr är de enda ord jag kan använda för att beskriva tillståndet. Jag vill inte dricka, jag avskyr alkoholen. Men Alkoholen är den bästa quick fixen när livet gör som ondast. Tyvärr är det samtidigt den bästa acceleratorn för att få smärtan att bli ännu värre. Vet inte hur manga gånger jag lyckats sluta dricka men sedan trillat dit igen när livet kasstat en obekväm boll mot mig. Nästa gang jag tar mig ur skall jag aldrig mera dricka… Aldrig mera…

DetGårBättre
tors, 2019-08-01 - 16:04

Hur mycket dricker du då när du nu dricker? Och hur länge har du legat på den mängden? Att minska alkoholen successivt är nog enda vägen. Om du inte ska hoppa över på Stesolid men det är ju en lite risky väg att vandra om du inte vill ha ångest. Då är du i klorna på något värre än bara jävulen själv.

Så minska alkoholmängden dag för dag. ha en bestämd mängd du dricker varannan timme typ, eller varje timme. Sen försöker du skjuta upp den tiden så mycket du pallar. Men det är lätt att sen när du är på G att du tänker "en lite trevlig kväll med grill och öl kunde vara nice", och då släpper du garden och är på ruta fyra igen... men kämpa på!

Roland
tors, 2019-08-01 - 16:28

Jag har missbrukat Stecolid när de en gang gav det till mig. Istället fora att reda ut mitt misbruk med hjälp av Stecolid så kombinerade jag alco och Stess.. Nu ger de mig inte Stecolid mera. Vilket är jäkligt jobbigt. För Stecolid på avtrappning av alcohol är nog bästa tänkbara lösningen.

Amanda
fre, 2019-08-02 - 12:34

Hej Roland och välkommen till forumet!

Alkoholen har varit ett sätt för dig att döva negativa känslor och ångest. Den är ett snabbt och effektivt medel som motar bort det smärtsamma och lindrar i stunden. Samtidigt blir notan saltad, skriver du, och konsekvenserna som alkoholen ger upphov till är en mycket värre smärta på sikt. Helst skulle du vilja bryta mönstret och komma ur den onda spiralen, få till en varaktig förändring. Klokt att du sträcker ut en hand och be om stöd här! Det du beskriver är vanligt och genom att sätta ord på det hjälper du andra som brottas med liknande situationer, samtidigt som du själv kan få ta del av andras reflektioner kring det du berättar. Du delar ärligt och öppet med dig. ”Om jag bara kan ta mig över kullen och ta mig till platsen där Oron och Ångesten låter mig få andas lite, då kan jag nog Klara det”, skriver du. Du har redan tagit ett stort kliv genom att skriva här. Vad skulle nästa steg kunna vara? Berätta gärna, om du vill!

Återigen, varmt välkommen hit!

Vänliga hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Roland
fre, 2019-08-02 - 20:37

Nästa steg vet jag inte. Jag vet vad som vore klokt att göra, fast om jag har kraft att Klara av det, det vet jag inte. Idag har jag bara druckit 12 x folköl 3,5 och det börjar bli sent på kvällen. Visst ölen är slut och jag börjar bli orolig för oron som kommer snart. Men kanske kan jag lyckas somna snart. Kanske jan jag vakna utan att behöva leva igenom den värsta zonen. För mig har Alkoholismen olika tuffa zoner. Den tuffaste är helt klart att nyktra till. 1 - 14 dagars helvete kan vänta. Första dagen värst sedan trappas smärtan ut dag för dag. Men okej, de tre första dagarna är ren tortyr utan medecin. Varje dag plågas man utan att kunna sätta någonting emot. Sedan släpper det mer och mer. Efter fjorton rena dagar kan man lätt tro att det aldrig hänt. Fast det har det.

Tackohej
lör, 2019-08-03 - 00:57

Lider med dig, instämmer i hur du beskriver lidandet. Har själv vandrat genom det helvetet flera ggr. Finns ngt som hindrar dig att ta hjälp av vården för att komma igenom abstinensen? S.k brythjälp?

Roland
lör, 2019-08-03 - 15:01

Ja det finns det. Vet inte hur jag skall beskriva hindret. Fast något åt detta hållet. Många manga gånger I livet har jag varit här förut. I smärtans och tortyrens våld. De gånger jag samlat kraft till att palla söka hjälp så har jag mötts av en kall omänsklig arbetsmänniska som inte förstått mig. De få gånger jag fått den hjälp jag behövt så har jag fått kriga för det. Och att kriga närt man är som svagast för att bli betrodd, tagen på alvar och inte bli dömd av okunnig men samtidigt skolad personal det lämnar än fruktansvärd avsmak efter sig. Och har du inte bekanta eller vänner som mår bra och som följer dig till stället du valt att söka hjälp på, då blir du en munsbit för dem att avfärda. Så visst, jag har gjort fel, jag har blandat alcohol och stecolid en gang I tiden. För detta är jag evigt dömnd känns det som. De vill/vågar inte ge mig Stecolid att trappa ut på. Och de har Inga platser där de kan ha mig under uppsikt under ut-trappningen. Så vården I min stad känns lite moment 22. Som att försöka springa igenom en betongmur med huvudet fora för att försöka ta sig till andra sidan. Enligt mig så har min stad misslyckats totallt I att fånga upp människor med problem som mina. Jag är inte felfri, det påstår jag inte. Fast det jag sager är att jag aldrig någonsin gått in I mitt missbruk för att jag villl vara där. Det som visa sager alla har ett val, det går att diskutera. Låt mig saga så här för att försöka beskriva vad jag menar. Jag tror de flesta människor är fullt medvetna om att alla mäniskor har en smärtgräns. Alla bryter förr eller senare samman ifrån tortyr. Det finns ingen människa I hela världen som kan stå emot en tortyr som inte är begränsad till en fast tid. Visst, visa star emot längre än andra. Så vad vill jag ha sagt med detta då? Jo det är här alkohålen klampar in I mitt liv. När livet gör så ont att man inte vet vart man skall ta vägen. Blunda hjälper inte, sova går inte för oron håller en vaken ovs hur trött man är. Då kan man ibland komma att uppnå en övre gräns av smärta som man inte kan hantera. Öppna balkongen och kasta sig ut och därmed bli av med lidandet, eller köpa och konsumera alcohol för att få några timmars ro I sin sönderstressade Kropp. Jag har alltid valt alkoholen I stället för balkongen. detta för att jag I grunden älskar livet. Men samtidigt som jag älskar livet så vet jag att jag har en smärtgräns. Nu skall jag saga någonting bra ang min situation. Igår pillade jag bara I mig 12 stycken folköl. och jag tog en sömntablett tidigt på kvällen. Så I natt sov jag en hel del. Visst vaknade jag av mardrömmar som hör ihop med abstinens när alkoholen lämnade mitt system. Men jag fick tillräkligt med sömn att ta mig igenom hela natten och vakna utan promille I kroppen. Nu har jag en chans att kriga mot mina demoner. Och den tanker jag ta. Visst jag har sagt detta tusen gånger förut, aldrig mera en droppe alcohol I mitt liv om jag tar mig igenom detta. Nu sager jag det igen. Och jag känner mig stark I det svaga när jag sager det. Det känns som om jag har en chans att hålla mitt löfte. Alla som har alkoholproblem kan bli av med livet I flaskan. Leva friskt och må bra som alla andra. Men manga av oss måste avstå livet ut ifrån varenda droppe för att Klara hålla oss på rätt spår. Jag själv vet att jag skall kämpa emot allt som ger stress. Stress är nästan alltid min accelerator mot vägen till alkoholen. Kan jag välja bort stressen (allt som gör mig orolig) så kommer behovet av att behöva bedöva mig inte existera. Lycka till alla andra som lever sitt liv likt jag gör/gjort.

Sofia
mån, 2019-08-05 - 15:38

Hej Roland! Vad ledsamt att ta del av dina negativa erfarenheter av vården i den stad där du bor. Tråkigt att mötas av ett sånt motstånd när man skulle behöva stöd och värme som bäst. Du har kämpat vidare trots det och nu har du lyckats dra ner på din alkoholkonsumtion på egen hand. Starkt! Du har en chans att ta upp kampen mot dina demoner och det vill du göra. Att uttala (eller i det här fallet skriva) "aldrig mer en droppe alkohol i mitt liv om jag tar mig igenom detta" stärker motivationen och inspirerar samtidigt andra att gå samma väg. Hur går det för dig med att minska ner på det som stressar dig och som gör dig orolig, finns det saker som du kan påverka?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nova69
tis, 2019-08-06 - 06:50

Trist läsa om dina hemska besvär. Tycker ändå du tänker rätt men jag förstår din resa är jobbig. Är själv alkoholist men aldrig varit i närheten av den abstinens du beskriver. Hoppas du klarar det bli nykter jag håller tummarna!

Roland
tis, 2019-08-06 - 10:42

Hej Sofia
Ja det finns saker jag kunnat göra och gjort/gör just nu som minskar stressen. Jag brukar börja min dag med att ge mig själv 1 - 3 små uppgifter. Det kan vara allt ifrån att städa lite I lägenheten, få skickat in viktiga papper till någon myndighet, jobbet eller liknande, ta en promenade eller få någon annan fysisk aktivitet gjord, ta mig till mitt arbete. Jag har massa saker jag bör göra I mitt liv, fast jag väljer ut de jag orkar ta tag i och accepterar att visa saker får vänta. Även om jag vaknar en dag med massa energi och go i kroppen så tar jag inte på mig mera än 1 - 3 uppgifter denna dag. Finns det energi över när dessa är gjorda ja då kanske jag gör någonting ut över det jag planerade att göra. Men jag håller mig just nu alltid till tre saker max i planeringen. På så sätt kan jag få en känsla av lättnad när jag gjort dessa ting och samtidigt slipper jag känslan av misslyckande om jag inte får en fjärde och femte sak avklarad. Låter säkert lite flummigt, men det är ett väldigt avslappnat sätt att få saker gjort på. Jag har manga fler små knep jag lärt mig att minska på stressen. Det ansolut bästa för mig är att motionera. Bara arbeta så pulsen får stiga ender en stund. Detta förbränner en del av de stresshormoner jag redan har i kroppen och samtidigt hindrar det kroppen att skapa nya under en tid.

Sedan finns det saker i mitt liv som stressar mig men som jag inte kan påverka. Dessa saker försöker jag få mig själv att acceptera. De går inte att lösa, inte i nu läget åtm. Så att jag lägger all energi på att stånga mig blodig mot en mur för att ändå försöka lösa dem, det är rent energi svinn. Energi jag Kunde använt till de saker jag verkligen klarar av att göra. Just nu är stressen hanterbar. Alkoholsuget och suget att behöva bedöva mig för att få lite ro är borta. Jag vet att det kommer komma och gå många gånger innan jag star på riktigt stadig mark. Men jag är helt klart på rätt väg.