Nu är det dags!

17 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Pedrahm
Nu är det dags!
Pedrahm
Dag 1

Nu är det dags! I fucking sju år har jag försökt på egen hand, men inte lyckats sluta. Igår bestämde jag mig för att jag inte klarar det själv.
Gick på mitt första AA-möte idag och lyckade pricka in en grupp som kändes välkomnande och trygg från första stund jag klev in i lokalen, och fick bra kontakt med en person som känns som en potentiell sponsor. Nu är det bara att köra på! 90 möten på 90 dagar är första målet.
Första dygnet snart avklarat. Imorgon är en ny dag med nya tag!

Femina
Grattis

Välkommen hit till forumet! Och grattis till ett bra beslut att ta hjälp utav AA. Men ta det lite lugnt. Det är inget självändamål att göra 90 möten på 90 dagar. Börja gå på lite olika möten, gör service och läs AAs litteratur. Det kommer ordna sig! 👍

Pedrahm
Tack!

Du har rätt! Lite typiskt mig att aldrig lägga ribban lågt. Är alltid en tävlingsmänniska i alla situationer, vilket säkert är kopplat till vissa av mina destruktiva mönster.
Så skönt att äntligen ta hjälp av andra, annars får man inte höra sånt man behöver...

Mirabelle G-S
Åhå, en till med överaktiv

Åhå, en till med överaktiv tävlingsskalle... Välkommen! Du kommer hitta många allt-eller-inget-personligheter här. Vi är många överpresterare med tvångsmässiga tendenser att göra allt i 190 knyck. Ämnet kommer upp titt som tätt i våra trådar. Starkt av dig att gå till AA, och vad skönt att du prickade in rätt grupp för dig så snabbt 😊

Pellis
Välkommen!

Vi är många många underbara människor som kämpar här inne! Några "oldies" som kommit en bit på vägen med många bra tips i ryggsäcken och några som precis startat sin vita period. Häng med och läs, häng med och skriv, häng med och stötta. Ha en fin Dag 2

Pedrahm
Dag 2

Sov hyfsat i tre timmar, sedan kom ångesten krypande och alla tankar snurrade runt som en tornado i huvudet. Planen var att vakna tidigt, ta en lång promenad, handla och äta en bra frukost. Mådde såklart illa och hade ingen aptit alls. Men följde planen och fick verkligen pina i mig maten. Trött och yr gick jag iväg till lunchmötet. Idag var fokus på meditation vilket gick väl så där. Införskaffat sedan lite litteratur och tog en lång promenad med min sponsor. Vi bestämde att imorgon ska jag börja jobba med programmet.
Kvällen har blivit bättre än väntat. Hade ett bra samtal med en god vän, kollat lite grejer på YT och tog mig iväg på en löprunda. Nu är jag faktiskt riktigt hungrig, för första gången på typ en vecka. Ska bli riktigt gott med lite mat. Sen tänkte jag avsluta dagen med ett varmt bad, en god bok och till slut en guidad meditation i sängen. Snart 48 timmar avklarade! Längtar nu bara efter en riktigt god natts sömn!

Hoppasattjagvän...
Bra jobbat!

Bra jobbat!

Pedrahm
Dag 3

Provade ny grupp idag. Helt ok den med. Den fokuserade dock på steg 8 "Vi gör en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och är beredda att gottgöra dem alla", vilket jag fan inte orkar tänka på i dagsläget. Ger mig så mycket flashbacks och ångest.
Kändes lite bättre efter ett tag när vissa personer delade saker som fick mig att ändra lite perspektiv.
Sedan ikväll hängde jag med min sponsor till en grupp som gör stegen tillsammans. Kändes för mig lite som att villa läsa grekiska på nybörjarnivå, men att tvingas hoppa in i en universitetsklass. Nu är skallen så full av nya begrepp, tankar och intryck att det fan är fullt. Får kolla på nån dum actionfilm eller nåt ikväll för att undvika att fler komplicerade saker fyller på hjärnan, annars lär det väl bli hårddisk-crash!
Tredje dagen nästan avklarad och det fysiska illamåendet, ångesten och aptiten verkar också bli något bättre.

Pedrahm
Dag 4

Värsta dagen och bästa dagen hittills. Vaknade kl 01:20. Klarvaken. Asförbannad, av någon anledning. Kände ett intensivt hat mot mig själv och hela världen. Jävla skitliv! Varför har jag hamnat här? Jag kommer aldrig att klara det här! O.s.v... Tankarna matade på som kulsprutor i huvudet. Jag vände och vred mig i sängen och hjärtat dunkade som en slägga i bröstet. Jag tänkte att jag måste ut och gå eller något, vad som helst. Precis då började det ösregna utanför och en promenad kändes uteslutet. Lyckades till sist somna om, men det gick säkert flera timmar. När jag vaknade kände jag mig trött och sur, ilskan hade dämpats något, men jag var fortfarande på uselt humör.
Gick till ett lunchmöte, köpte lite litteratur. Inget bra möte. Folk kändes sluddriga, trötta och jag hade svårt att höra vad de sa och kunde inte koncentrera mig. Tänkte att jag efteråt skulle stanna och prata lite med de som sa sig villa vara kontaktpersoner, för att få lite vägledning i programmet, men det kändes som alla bara vill gå hem. Mörk och med ångest traskade jag hem.
Bestämde mig för att gå till ett ny grupp senare på eftermiddagen, och detta var det sämsta mötet jag upplevt hittills. Kändes oinspirerat och lokalen var helt värdelöst, och det gick knappt att höra vad någon sa.
Senare på kvällen skulle jag gå på en konsert. Jag kände mig tveksam. Har alltid haft svårt att stå och trängas med mycket folk på en liten yta. Om jag vore mitt "vanliga" fylleskalle-jag, jade jag tveklöst åkt hem igen, knäppt några bärs, suttit framför datorn och badat lite i självömkan. Men jag tog mig själv i kragen och gick dit. Och som jag gjorde rätt! Jag träffade ett gäng gamla kompisar som jag inte sett på länge och lyckades även snika till mig en VIP-plats så jag slapp stå och trängas på tå. Konserten var dessutom riktigt bra och efteråt tog jag en lång promenad hela vägen hem. Så jävla glad nu att jag tog mig igenom detta på detta sätt. Som sagt hade mitt gamla jag aldrig gjort det samma.
Ger mig ändå lite hopp för framtiden...

Amanda
Hej Pedrahm,

Vilken fruktansvärt jobbig dag du hade igår, och vilken spännande vändning. Du beskriver så tydligt och bra att du vaknade med en riktigt dålig känsla och kraftig ångest, och sen kom ösregnet och liksom bekräftade det du upplevde inombords. Dagen fortsatte på liknande sätt och trots det mörka valde du att gå på konsert istället för att döva ångesten med öl. Vilket bra beslut! Du bröt med de negativa känslorna, fick annat att tänka på och hade en fin kväll med bra musik och återseenden med gamla vänner. Du är målmedveten i ditt beslut att inte dricka alkohol och har redan börjat hitta strategier som kan hjälpa dig att avstå. Väldigt fint att höra!

Med hopp om att du får en trevlig helg.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Klarardet
Du klarar detta.

Du klarar detta.
En dag i taget 👊🏼

Pedrahm
Dag 5

Oj vilken berg-o-dalbana detta är! Sov mer inatt, men hade mardrömmar som var så bisarra och hemska att det inte går att beskriva. Gick upp en timme tidigare än tänkt. Så snart jag gjort alla morgonbestyr var det ca två timmar kvar till första mötet. Jag tog med mig en bok och gick en lång promenad för att sedan sätta mig och läsa lite i en park. Svårt att koncentrera mig, tankarna far som bålgetingar. Tänker på så mycket. Vilka jag sårat, personer i min närhet jag älskar och hur fan detta ska gå, vilken tur jag ändå har; det kunde gått så mycket värre, varför tog jag inte tag i detta tidigare..?
Gick till mötet och kände mig ändå ganska lugn. (Har märkt att kaffe inte är bra just nu, det får mig att känna mig mer stressad, hjärtat slår hårdare och det framkallar mer ångest än nödvändigt.) Delade mina upplevelser från dagen innan på mötet. Någon fick medalj för 15 års nykterhet, shit där har man en bit kvar.
Gick hem, lagade lunch. Min sponsor ringde och vi pratade nästan en timme. Var länge sedan, annars pratar jag aldrig i telefonen om det inte är jobbrelaterat.
Planen var att sedan gå på bio med en person som jag har ett lite komplicerat förhållande till. Men jag tänkte att detta var ett bra tillfälle att gottgöra (har lovat hen detta flera gånger tidigare, men skjutit upp det hela semestern för att jag varit mera sugen på att sitta hemma för mig själv). Det blev fel på en gång när vi sågs och jag märkte hur jag blev irriterad och hörde mig själv snäsa. Detta skapade massa ångest och detta brukar varit en bra anledning att dricka (Jag är hopplös, kan inte hantera relationer mm - brukar jag tänka)
Filmen började och jag mådde så fruktansvärt dåligt att trots att jag varit ateist i över 25 år, så bad jag faktiskt till GUD.
-Snälla söta giv mig styrka att gå igenom detta!
Lugnade väl ner mig lite efter hand och när filmen var slut och vi skildes åt kändes det ändå helt ok.
Kom nu precis hem efter en löprunda och nu sitter jag här och skriver en massa meningslöst dravel :)
Känns ändå bra för mig att skriva av mig. Om nu någon kan få ut något av att läsa är det bara en bonus.
Dag 5 nästan avklarad! Klart slut.

Pedrahm
Dag 8

Är precis avklarad. Still on the vagon!

FinaLisa
Bra jobbat!👍

Pedrahm, det är bara att hänga i😊
Du är på G!!

Kramar
💛💜💙

Pedrahm
Dag 9

Fy för fan vad ledsen och svag jag känner mig. Var tvungen att bryta kontakten med någon som jag älskar oerhört mycket idag. Anledningen är att vår relation är så destruktiv och fucked up, att jag vet att jag inte klarar av detta och samtidigt fortsätta att ha kontakt med personen.
Hjärtat känner dock något helt annat. Som att bli knivhuggen rakt i bröstet :(
Nu ska jag bara gråta och äta ostbågar...

Mirabelle G-S
Tråkigt att höra att en så

Tråkigt att höra att en så viktig relation måste avslutas. Det sliter hårt på själen. Men helt rätt beslut när relationen är destruktiv. Tillåt dig din sorg och den tröst du behöver. Ostbågar... glass... coca cola... grönkålschips... broccoli... Alla idéer utom alkohol är bra idéer. Kram