Lala89

Min plan var att förändra mitt drickande men nu ligger jag här efter en jäkla utekväll och har nått botten totalt! Vad hände igår? Vad gjorde jag? Jag hade verkligen lovat mig själv att inte bli för full, jag skulle bevisa för mig själv att jag har kontroll. Det spårade totalt. Jag sa massa dumma saker, jag har så många minnesluckor. Nu ligger jag här och skämms på ett sätt jag aldrig gjort innan. Jag är vuxen nu, en förälder jag kan inte skylla på att jag är "ugn och dum". Jag har nått den berömda botten. Men jag försöker vara tacksam för det, jag behövde de, svart på vitt. Jag kan inte dricka! Jag är alkoholist och har en sjukdom! Jag har insett de och det är tack vare gårkvällen.
Jag hoppas att skrivandet ska hjälpa mig att ta mig igenom denna svåra tid som jag har framför mig. Nu måste jag möta min demon alkoholisten som jag har i mig. Men jag är redo nu, tack vare igår!

Silversaran

Hej, du ör verkligen inte ensam :)
Jag låg precis som du och kved i ångest bara häromdagen och tog ett första steg, skapade konto på alkoholhjälpen och började att skriva vilket gjorde det tydligt att nu gör man något rätt.
Vet inte hur du dricker i övrigt. För mig handlar det om att när jag väl dricker så spårar jag i åtta fall av 10. Man går runt och känner sig som en tickande bomb, nästa gång vad händer då. Tror det är bra att det kommer till punkt precis som du säger när man i ser att det går bara inte!! Så starkt jobbat av dig att komma hit, jag tycker att det känns skönt att se att man inte är ensam om det här iaf. Det är ju supersvåra att prata om det, erkänna för andra nära om sina problem.
Läs inlägg här och få lite tips om olika vägar som andra här har gått. Jag är verkligen bara i början av resan och jag vet inte hur det slutar men just nu känns det så skönt att vara nykter iaf. Känns svindlande att tänka aldrig mer nu i strålande sol och ölburkar som hörs sprättas kors och tvärs. Tar en dag i taget

Cero

Gruvlig ångest efter flera dagars drickande. Har hållt på rätt länge nu. Har aldrig haft ett sunt förhållande till alkohol men nu är det riktigt illa. Har också testat olika behandlingsalternativ genom åren men inget hjälper. Tänker att jag nu testar detta forum då jag läst så många peppande och kloka kommentarer här.

Lala89

Det är skönt att se att man inte är ensam. Idag är en ny dag och det känns skönt. Ångesten från fyllan sitter dock kvar, men jag är så redo för en förändring nu.
Jag började dricka och festa när jag var 15-16 år ungefär. I början var de fest nån gång i månaden som sedan blev varje helg fredag och lördag. Så höll de på flera år. Periodvis när jag bodde i storstad kunde de va fest 4-5 gånger i veckan. Jag blev alltid för full, så länge jag kan minnas har det spårat ut var och varannan gång med minnesluckor, pinsamheter och personlighet förändring. Allt jag gjort på fyllan vill jag knappt tänka på, jag känner inte igen den människan.
När festandet trappades ner började vindrickandet i min ensamhet som har pågått de senaste 5 åren. Jag är verkligen en periodare, kan ha uppehåll på flera månader men sen börjar jag igen och dricker allt i från 1-4 gånger i veckan, dricker då 3-4 glas vin ibland mindre ibland mer.
När jag tänker på mina senaste 10 år vill jag bara glömma allt. Jag har verkligen kastat bort dom åren och slutar jag inte dricka nu så kommer jag kasta bort 10 år till....

Lala89

För första gången ör jag orolig och rädd, tänk om jag inte kommer att klara detta, att sluta dricka. Tänk om mitt missbruk är värre än vad jag trott. Jag har ju försökt sluta innan men misslyckats. Någonstans har jag ändå kännt eller lurat mig själv att jag haft kontroll. Men tänk om jag inte har kontroll. Jag vill verkligen inte vara en alkoholist.
Som jag känner nu så kommer jag aldrig att dricka igen, inte med ångesten som jag har nu, men jag vet ju att jag kommer att må bättre snart, vad händer då? Kommer jag klara det eller trillar jag dit igen och det blir ännu värre då. Utan insikten som jag har just nu, vad händer då?
Vart hittar man styrkan att kämpa varje dag och inte trilla dit igen?

Lala89

Mår lite bättre idag. Jag känner mig starkare. Jag har insett att jag får säga hejdå till alkoholen nu. Jag är förmodligen en alkoholist, jag har en sjukdom. Jag är fortfarande i förnekelse och tänker att jag kan dricka ett par gånger om året kanske. Men nu ska jag vara nykter. Nu vill jag vara nykter.
Men med denna insikten kommer en ångest. Vad har jag gjort mot mig själv och min kropp? Detta gift som jag stoppat i mig i kopiösa mängder de senaste 12 åren. Usch. Kommer jag kunna förlåta mig själv? Eller kommer jag leva med daglig ångest om eventuella sjukdomar som jag åkallat mig.

Lala89

Nu har det gått några dagar. Ångesten från fyllan är som bortblåst (som vanligt) men viljan att förändra är kvar och det är jag tacksam för. Har varit tuffa dagar med trötthet, låg livslust, ingen ork och aptit och svårt att sova... Men idag känner jag att det har det vänt. Är betydligt piggare och känner livsglädje och energi, nu jäklar ska här levas! :)
Jag har kommit på mig själv att tänka på a vid flera tillfällen redan tex när jag hörde en gräsklippare, så banalt, då associerar min hjärna med sommar och såklart a. Men jag noterar bara mina "triggers" och tänker att här är en sak som får mig att tänka på a, då vet jag de! Sen släpper jag det och fortsätter med det jag håller på med. Tänker inte för mycket på de utan bara noterar det.. Det känns som det funkar. Jag vill ju att varje dag ska vara nyktert för jag vill göra andra saker nu. Kolla på filmer, läsa, vara ute i naturen och framförallt skaffa mig en slags rutin i livet. Att ha rutiner i ett liv som innefattar a är lönlöst. Då a oftast förstör varje dag och speciellt dagen efter...

Du är jättestark som tagit dig hit och insett att något inte stämmer.

Precis detta hände mig, fick också en uppvakelse. Förra fredagen gick jag all in med alkoholen och hade en minneslucka på säkert 4-5 timmar. Kommer knappt ihåg att jag gick ut med min kompis. Fick bara reda på att jag nästan ramlade och slog ihjäl mig. Så det var min rock bottom. Har haft ångest i 4 dagar, men nu börjar det släppa. Jag har bett om ursäkt till min kompis och sagt att det är slut nu på alkohol. Jag har berättat för min fästman att jag ska sluta och att jag vill leva bättre med honom.

Hoppas du hittar styrka här inne på forumet och kraften att vilja göra något åt det. Jag började nu i veckan här och känner redan hopp om framtiden. Ge inte upp, gå Alkoholhjälpens program, den är nyttig och även spännande att göra. Man lär sig vad som triggar detta beteende och man skapar nya mönster för ett framtida bättre jag. Du ser även hur du själv ser på ditt drickande.

Fortsätt framåt, och ta dag för dag.

Kraft och styrka till dig!
//BliStarkIgen

Lala89

Va tvungen att ändra titlen, den var så deppig. Jag känner att jag behöver motivation... Jag läser mycket på forumet och det är både bra och dåligt känner jag. Jag läser om många gör samma resa som jag och för en del är det svårt. Det får mig att tvivla på mig själv. Varför är jag speciell och kommer att klara detta. För det är de jag måste intala mig själv "jag klarar detta" . Men jag är rädd, tänk om jag inte gör det.
Samtidigt som jag skriver här så skriver jag även i en egen dagbok. Där skriver jag mer, flera gånger om dagen. Jag har skrivit min vision om framtiden där och kosekvenser om jag skulle misslyckas, och vad jag gör i sånna fall. Det känns tryggt att skriva ner alla mina tankar och få ner dom på papper. Jag ska blicka framåt nu men aldrig glömma hur jag känner och tänker just nu.

Lala89

Ett steg i taget, en dag i taget, idag är jag nykter. Jag förstår varför det är så viktigt att ha med sig och tänka på de varje dag. För framtiden skrämmer mig.. känns som att jag inte har någon kontroll. Men tänker jag på idag så vet jag att jag har kontroll! För idag är jag nykter. På så sätt kan jag känna mig stark, trygg och motiverad.
Så en dag i taget, då vet jag att jag klarar detta. Jag har kontrollen idag och på så sätt kontrollen över min framtid.

Vad stark du är Lala89, det känns som att du har fokus och jag är övertygad att du kan fixa detta.

Jag har ju bara varit nykter i en månad, men att tillåta mig själv att känna allt och analysera situationer då tankar kring A kommer har varit jätteviktigt, även att skriva här. Men framförallt att varje dag bestämma att jag inte ska dricka.

Det låter lite töntigt att säga att man var dag bestämmer sig, och jag är en sån person som älskar att göra planer (som jag aldrig håller), är väldigt allt eller inget i min personlighet också så vill ju lova högt och lågt att jag kommer aldrig mer dricka A. Men det vet jag ju inte, det kan jag ju omöjligt veta. Däremot kan jag veta att jag inte kommer göra det i dag.

Det är befriande att få möjlighet att välja varje dag, valet blir bara lättare och lättare märker jag. Jag har min mentala lista med positiva saker och försöker att inte ens tänka på de negativa. Vågskålen med negativa konsekvenser kommer aldrig väga upp de positiva, men tanken finns ju där såklart... annars skulle jag inte vara alkoholist/vara en beroendeperson

Lycka till på din väg fina du, detta fixar du!

Tulli

Idag har jag tagit beslutet att ge upp alkoholen.
Den förbannade alkoholen som förstört så mycket i mitt liv, relationer så som vänskap och familj.

Vill inte längre leva med ångesten att jag sagt eller gjort något på fyllan.

Drack första gången när jag var 13 år, och har druckit varje helg sedan dess. (Idag är jag 39 år gammal)

Använt alkohol för att "bota" min sociala fobi.
Använt alkohol som en flykt, antingen för att känna eller slippa känna.
Använt alkohol för att våga mer.
Använt alkohol för att gilla mig själv mer.

Allt är ju en illusion och har snarare förstört mig mer än hjälpt mig.

Detta är skrämmande, men jag har bestämt mig.

En dag i taget heter det väl?......

Lycka till, till oss

Styrke kramar

Alice10

Kunde varit jag som skrev det du skrev!
Jag kom till insikt igår. Min man ställde ett ultimatum, inte en droppe till, annars lämnar han mig!
En dag i taget...!

Lala89

Veckor har gått sen jag skrev senast, och vad ska jag säga.. jag har tappat de flera gånger. Vardagsdrickande och även en festkväll som spårade ut. Men vad gick fel?
Jo jag slutade engagera mig! Jag kände att jag har nog kontrollen och det är okej. Men gradvis ökade intagen, inte mycket (förrutom festkvällen) men ändå så pass mycket att jag förlorade kontrollen. Jag va tillbaka i dom gamla spåren.

Men nu är jag här igen, och skriver. Redo att göra nya spår som jag ska följa! Nyktra vardagar!
Dom få gångerna jag "festar" ska jag ha kontrollen.
Men jag måste fortsätta skriva, fortsätta analysera mitt beteenden. För jag lovar mig själv att aldrig tappa de helt! Men jag måste jobba för de, de vet jag nu. Jag måste ha kontrollen och den behåller jag genom skrivandet och vetskapen om att jag inte kan ta den för givet. För så fort jag släpper engsgemanget så tappat jag även kontrollen.
Lite rörigt skrivet kanske, men nån kanske kan känna igen sig i detta..
En dag i taget med kontrollen i behåll, aldrig sänka garden. Och fortsätt skriva!

Min erfarenhet är att det fortsätter så fram tills att du valt väg och 100% engagerar dig i den väg du valt. Sluta helt eller dra ner.
Jag snackar här lite i nattmössan för jag har aldrig klarat att dra ner men jag tänker mig att ett starkt engagemang kan leda till att du i alla fall får färre taskiga fyllor och kanske kan leva med det. Men oavsett så krävs det mycket av dig. Förr eller senare så kommer känslan av att ”jag fixar det här” eller ”äh nu skiter jag i det här skååååål” (”fuck it” brukar jag kalla det.)
Och då gäller det att ha strategier för det, annars är det bara runt, runt igen. The best predictor of future behaviour is past behaviour. Så det måste kämpas för att förändra. En knepig grej med att dra ner är ju att man måste ändra sitt beteende medan man är full. Dvs för att ha kontroll måste du kapa efter vaddå, 3 glas? Men efter 3 glas är ditt beslutsfattande klart påverkat och ”fuck it” känns bättre och bättre. Man måste se problemet när alkoholen tvättat bort alla problem.
Men din analys är nog korrekt. Oavsett vilken väg du väljer så krävs det tyvärr evig vaksamhet. Det går inte att sticka under stol. Men fan vad bra det blir. Ingen eller mindre ångest, ånger, kontrollförlust och annat elände. Höjer livskvalitén med 10 poäng bara det.
Kämpa på!