Woho. Grattis till oss ?Kram.

2 hela jäkla obehagliga, tuffa o långa veckor har gått, helt otroligt! Detta är bland det tuffaste jag gjort verkligen. Precis varit på vc o tagit min antabus o lever prover. Det är otroligt ångestfyllt, med sjukt mkt tankar o känslor. Men det är väl bara o fortsätta kriga! En dag i taget o inte glömma andas..

Ändå kan jag inte känna mig så stolt som jag kanske borde, kanske för att suget forfarande jagar mig eller att jag känner mig mindre "duktig" för jag måste ta hjälp av antabus för att hålla mig ifrån A. Miljoner tankar o känslor!!

Anonym26613

Under dessa första dagarna säger hjärnan en jäkla massa skit. Jag tänker alltid att "om det var så här enkelt att sluta så kan jag lika väl dricka mer och sluta imorgon". Men att börja från dag 1 igen kommer inte till frågan! Jag minns för väl hur skönt det är när suget försvinner och man kommer på att man inte tänkt på A hela dagen. Jag har en bit på vägen, men två veckor är en jätte bra start.

Om Antabus tänker jag tvärtom! Jag är arg på mig själv att jag inte ber om hjälp. Att jag tvingar mig att klara mig ensam för att jag skäms. Tänker att ingen tar mig på allvar ändå. Så ser upp till er som kör all in. Det betyder att ni tar er själva på allvar.

Glöm nu inte att andas bara.. ? annars blir det jobbigt!
Måndagskram ?? / Mary

Började må riktigt obehagligt dåligt för snart en timme sen. Just nu är abstinensen ett rent jäkla helvete. Riktigt dåligt mår jag. Men skrev till läkare på vc om mina problem o att jag behöver hjälp. Men dem säger att det ej är abstinens om jag varit nykter 14 dagar? Men jag är väldigt säker på att det är abstinens annars måste det vara något helt annat såfall som är illa nog. Dem ska ringa mig om en kvart, så får jag se va dem säger igen, men menar på att dem ändå ska ta måendet på allvar nu när jag är nykter antabus o gör vad jag ska o speciellt om det faktiskt är abstinens??

Tack!! Jag googlade också lite man verkar kunna ha det i flera veckor står det men vanligast i början.

Vet ej om det är antabusen.

Svettas
Ibland får jag gåshud
Darrig
Ångest, oro
Ingen ro i kroppen
Går i cirklar
Illamående
Tungt o andas
Svårt o fokusera på något

Anonym26613

Mycket av det kan förklaras med kombination Antabus och ADHD. du kanske har druckit så länge att du glömt hur ADHD känns?
Har du råkat få i dig alkohol? Sås eller godis?
Ångest har jag också, och huvudvärk. Så de hör nog till tror jag. Bra att du pratar med vårdcentral!
Vilken dåligt dag du verkar ha, men den räknas också när vi går framåt.
Idag är vi nyktra ?

Nä jag vet hur min adhd funkar, jag fick diagnosen så sent som för typ fyra år sen bara, o tar även medicin för den flera gånger om dagen. Jag har även atarax o propavan. Men läkaren nu skrev ut theralen vilket jag vet "funkar" mot abstinens typ för att du blir så trött att du somnar istället. Men dem verka tycka jag ska ta det ändå, så jag kan ta mig igenom det värsta, då enligt dem kanske genom tvinga mig själv o sova. Sen själv tror jag inte på att sova bort abstinens eller ångest är så lyckat. Vet ju att ångest bara blir värre när du vaknar. Men kan inte göra mer än att prova typ.

Ja det är en helvetes jävla skit dag o den går alldeles för långsamt o ingen ork eller energi kvar. Finns stunder då jag vill dricka för stilla abstinensen men vet jag bara kommer må värre på andra vis då jag tar antabus. Men ibland undrar jag vilket som är värst. Men ja det är väl bara o försöka andas, prova vad dem tror ska hjälpa o se hur det slutar.. ska försöka få i mig något o äta o sen lägga mig i sängen lite..

Dag 15 nykter! Det känns nästan som att det blir jobbigare för varje dag som går, ensammare o inget känns lättare. Jag kan inte sluta tänka på att få dricka, känslan, smaken, ruset. Att få koppla av o bara vara för en stund. Jag har förlorat min största trygghet o bästa vän utan att riktigt få sörja. Allt känns så långt borta, utan några exakta mål eller någon aning om hur o när. Blir det lättare? Släpper suget? Får man sörja? Miljoner tankar o känslor..

Hej udda! Så himla duktig du har varit! När jag har försökt sluta, så har jag känt mig jättenöjd efter en dag och tyckt jag varit förtjänt av en belöning. D.v.s. en kvälls god mat och vin. Ja, du får sörja! Du har förlorat din "bäste" vän. Men en vän som visat sig vara en huligan, som dragit med dig ner i skiten. Fortsättt kämpa, du fixar det!

ollebulle

Hej uddda.

Du ska ha 110% cred för det du genomgår. Dina besvär verkar vara från djävulen själv. Och så länge du klarat dig utan! Tror vi slutade dricka samtidigt faktiskt med tanke på dagarna. Så jäkla bra gjort av dig! Önskar dig all lycka till i fortsättningen. :)

Anonym26613

Vilken start du har fått! Och så galet hur hjärnan fungerar!! Att man vill ha mer av det som skadar en.
Nästan att man inte vågar klaga alls själv, när du har det värre. Men själv brottas jag med att inte "börja dricka måttligt". Bara att skriva ner det känns helt galet. Jag vill ju vara fri från skiten! Men det kommer stunder när jag inte bryr mig alls om något.
Hoppas att du snart får en bra dag. Andas bara! Ta hand om dig ?? kram

Tack alla!! ? En dag i taget!! Kämpa på alla, det måste gå!

Min start har varit bland det värsta, det är som att någon sitter på min axel o försöker se hur mkt jag orkar med samtidigt som dem skrattar åt mig o försöker knäcka mig.
Men jag ska klara hålla mig nykter, jag måste. Men tanken på att aldrig kunna dricka normalt om ens överhuvdtaget är skrämmande. Suget är där hela tiden o svårt o se hur man kan bli lycklig utan A, även om jag vet att det inte är omöjligt så känns det så just nu. Men otroligt sorgligt o obehagligt vad A faktiskt gör med ens kropp o knopp.

16 dagar nykter!

Men till helgen o kommande vecka kommer nog min största prövning. Jag ska åka utomlands en vecka, jag har aldrig rest nykter o jag har inte riktigt vistats bland A eller folk än iheller. Detta gör mig otroligt rädd, ångestfyllt o nervös. Hur ska jag klara detta? Vad kan man tänka på? Vad ska jag göra när suget kommer? Jag är tacksam för tips, råd o ord på hur jag ska kunna ta mig igenom en vecka utomlands, nykter o övervinna alla frestelser som kommer komma på vägen.
Jag ska ta min antabus imorgon, det både lungnar o stressar mig. Då jag inte riktigt kan dricka om jag så hade velat, men ändå rädd att jag kanske skulle försöka eller tänka för mkt på det att det går ut över hela resan eller annat. Jag är så sjukt nervös!

Idag har jag varit o tagit min antabus på vc, alltid lika ångestfyllt o sorgligt, men fick veta att mina lever värden redan såg mkt bättre ut. Men ändå känner jag mig inte något "duktigare". På lördag ska jag åka på semester en vecka vilket är sjukt skrämmande, blir första gången nykter o första riktiga prövningen typ. Har även gett min kära ansvaret för att se till att antabusen blir tagen två gånger nu under semestern. Är så sjukt nervös o orolig över hur allt ska gå, hur jag kommer må, rädd att mitt mående ska drabba semestern eller någon annan. Jag vill inte känna mig svagare o mer värdelös än vad jag redan gör.. Varför ska det vara så jävla jobbigt att försöka göra "rätt?"

Sofia

Du beskriver ärligt och rakt en svår kamp mot en ihållande abstinens med ångest och en massa fysiska symtom, så starkt av dig att du trots detta håller siktet inställt på nykterheten, det går inte att ta miste på din starka motivation! Jag tänker att din hjärna just nu är inne i en ganska omfattande omställningsprocess, belöningssystemet ska "programmeras om" så att säga, och att känna att livet utan alkohol är trist och meningslöst en period medan systemet bygger om sig är inte helt ovanligt. Det gäller att hålla i! Day by day, som du så klokt har döpt din tråd till. Kanske går det att hitta saker som gör dig glad, engagerad och sysselsatt - kanske återuppta något intresse som du haft tidigare? Har du någon plan för semestern, aktiviteter du kan sysselsätta dig med om rastlösheten och ångesten sätter in?
Med hopp om en skön och lugn semester!
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Tack Sofia! ?

Det är en sjukt lång, obehaglig, smärtsam kamp dagligen både psykiskt o fysiskt! Ibland hinner jag inte med o få andas eller hinna bearbeta allt som faktiskt tyvärr sker i mitt liv. Men alkoholen är den största omställningen som sker då den är det som tagit störst del av mitt liv. Jag tänker också ofta att det är nu jag verkligen hade velat, "behövt" men förmodligen druckit som mest, om jag ej hade startat antabus o fortsatt kämpa stund för stund, då allt för mig är kaos o jag har aldrig känt mig ensammare.

Men fortfarande ej druckit en droppe på 17dagar. Allt känns så långt borta bara, o dagar känns som veckor. Jag är helt slut! Vill bara att måendet ska vända, hitta ork o lust o något överhuvud taget som kanske ger lite mening, nu när jag behöver det. Men just nu känns allt så meningslöst.

Jag har absolut ingen som helst aning hur jag ska hantera denna semester, känner mig så vilsen o rädd. Verkligen ingen aning om hur det kommer gå, ska inte ens åka för ens lördag o ändå stressar det mig så otroligt mkt redan nu. Jag tänkte packa med antecknings block, lite extra medicin, lite korsord kanske någon bok. Annars vet jag ej vad mer jag kan göra. Vet bara att det kommer bli ett helvete när jag redan är så A sugen som jag är just nu o svårt o se hur jag ska klara det, men vet jag verkligen måste vara nykter annars kommer jag bara må så sjukt dåligt pga antabusen istället.

Bara extra jobbigt när frestelserna där är så mkt större! Semester, utomlands, sol, fylla, alkohol, det kommer finnas överallt o vart jag än går kommer jag påminnas om vad jag krigar med o ångesten kommer bli ännu värre. Jag har fortfarande inte ens varit i närheten av A sen jag startade. Det är skrämmande. Vill bara fixa detta o försöka att kunna njuta någon liten stund, för min egen skull o inte känna mig helt värdelös o svag. Hoppas verkligen jag ska orka hålla mig från allt som hade kunnat dra ner mitt sällskap eller mitt mående, beroende o ork. Men vet ej hur. Får ta stunden som den kommer, dag för dag! ??

Ångesten o suget är ett helvete, svettas o är illamående än. MEN idag har jag orkat duschat o faktiskt kunnat äta en ordentlig frukost vilket va väldigt längesen, fick riktigt ont i magen men värt det. Hoppas aptitet kommer tillbaka snart så man i allafall kanke kommer kunna njuta lite av maten på semestern. Har verkligen inte haft någon aptit alls sen jag startade.

En bästa vän...

Det där känner jag igen. Jag sörjde och saknade min vän något fruktansvärt. Den hade en sån stor del i mitt liv. Jag har hittat substitut för att tillfredsställa vanan att vara med en vän. Ex. dricker pepsi max i vinglas, dricker A-fri öl (rekommenderas inte till alla dock). Är själv medvetet att detta kanske inte är helt sunt, men så länge jag inte orkar ta konflikten att helt bryta med vanan så kör jag en light-variant. Finns det något annat du gillar, eller gjorde när du drack? Kan du skapa en ny vana och få ett stimuli från det kanske?

Jag vet inte, men vill också bara skriva att du är sjukt inspirerande. Vilken resa du gör. Fortsätt skriva här, vill följa din resa och få glädje att läsa när det vänder för dig.

Måste först tacka o heja på Ensam1984 för att du delade med dig, tipsa, kämpar o avslutar med några helt otroliga rader som jag än har så svårt o att ta till mig av o förstå faktiskt va skrivna just till mig, tack verkligen!?

När det kommer till att fylla glasen är det ju bra du iallafall hittat en light variant o A fria öl. Själv vet jag ej vad jag vill fylla glaset med för jag drack liksom alltid öl o vin, till mat, till inget, dag som natt, på gott som ont. Men vi har kollat runt i så många olika affärer nu efter något A fritt, men då jag går på antabus måste det verkligen vara 0,0% o inte som Sverige kallar alkoholfritt 0,5% vilket jag än kan tycka är väldigt underligt hur dem tänkt, men har hittat en del som ändå smakar helt okej, bland annat, några olika öl, cider, rosé o min favorit måste nog vara den A fria gin o tonic (inte bara tonic utan gin o tonic) men som du skrev att det kanke inte är för alla. Men man får väl prova sig fram o tänka om det är värt det om man är osäker men med antab, måste jag bara vara lite extra försiktig o kolla noga hur det är med procenten, så det verkligen är 0,0% o inte 0,5% Vill ju ej råka riskera att må dåligt när man försöker göra rätt.