Piazza Duomo

När jag var ung drack aldrig alkohol. Sedan flyttade jag till Italien och drack ibland vin till maten. Då hade jag inga problem alls. Jag började dricka ohälsosamt efter att jag hade flyttat ihop med en man. Han var alkoholist (men det visste jag inte då). Han drack dagligen, vilket jag förstod senare. Vi drack när vi träffades. När vi sedan flyttade ihop drack jag allt oftare för att till slut dricka i stort sätt varje dag. Var bakfull ngn enstaka gång, nu får jag ibland minnesluckor. I vart fall blir jag osäker på om jag minns rätt. Jag skäms över mitt drickande och dricker därför nästan bara mycket när jag är hemma. I sociala sammanhang dricker jag måttligt och kan behålla kontrollen. Men hemma dricker jag ofta tills jag somnar. Jag har för länge sedan insett att jag behöver hjälp och har sökt, men där jag bor blir jag hänvisad till kommunen och dit vill jag inte gå. Sedan min man dog har det bara blivit värre istället för tvärtom. Jag dricker mer än jag ngnsin gjort tidigare och jag försöker sluta, men skjuter det bara framför mig. Under de senaste åren har jag haft få nyktra perioder och ett längre uppehåll. Jag dricker sällan starksprit och det enda drickande jag kan kontrollera hemma är rödvin. Jag kan ta ett halvt glas till maten och sedan inget mer, men rosé- och vitt vin, som jag tycker är gott dricker jag som sagt tills jag somnar. Sedan min man gick bort dricker jag bara när jag är ensam och det är nästan varje kväll. Det har börjat påverka min lediga tid. Jag genomför inte saker som jag bestämmer mig för att göra, utan dricker i stället. Jag vet ju och känner ju att jag mår så bra när jag inte dricker. Då är jag glad. Det finns bara fördelar med att sluta; psykiska, fysiska och ekonomiska. Men varför är det då förtvivlat svårt? Jag känner att jag skulle behöva prata med ngn. Sökte mig till landstinget, men de hjälper inte längre alkoholister från min stad. Min morfar och min morbror var alkoholister. Så jag antar att jag har den där fördöma genen. Jag har läst här på forumet om människor som är så himla duktiga och modiga och som har slutat dricka eller kämpar med att sluta. Jag tycker ni är så himla duktiga. Själv känner jag mig bara karaktärslös.

Ett bra första steg och här finns många kloka människor med goda råd och insikter om denna jävliga sjukdom.
Att ta hjälp är svårt, blev själv tvingad men det blev också min räddning min alkoholterapeut ör så viktig för mig.
Det finns ett sådant bra självhjälpsprogram här inne, öppnar ögonen och ger ett bra stöd.
Så igen välkommen hit// Kram Strulan

ollebulle

Välkommen hit, hoppas du finner det nyttigt att vara här och att det hjälper i den mån det kan :)

Fibblan

Vad tufft du har det tänker jag?. Vill sluta, vill och söker mer hjälp. Men kommunen var inget alternativ som jag förstod det och landstinget kan inte längre erbjuda. Vilket i sig är konstigt, visst är det väl fritt vårdsökande..? (?) Och är det dessutom det landsting du tillhör, så blir det ännu svårare att begripa. Hm.
Nåja, du är här iaf. Och jag vet inte om du tidigare skapat ett inlogg eller en tråd här, och ibland ger det minst lika mkt att bara läsa. Men bara det att du har skapat ett utrymme där du fritt kan skriva av dig utan att bli dömd, kan faktiskt vara ett viktigt steg i förändringsarbete som du vill göra. Och som strulan sa, finns det ett program även här. Har dock inte provat eller gått det själv. Men allt är väl värt att försöka. Att ta den hjälp som finns! Och vi är många här som kan stötta och peppa?, och vi kan hjälpas åt i den här kampen. Tillsammans är vi starka! Men som sagt ibland behövs mer hjälp än så. Och en läkarkontakt måste du ju kunna ta och få. Vården måste ju kunna erbjuda den som vill sluta dricka, hjälp o stöd i form av medikament och remiss till terapeut..?.
Önskar dig all lycka till på din resa?!

Och det är inget fel på din karaktär. Det där är bara en förlegad syn på vad vi sliter med som har utvecklat ett beroende..
Det går att bli fri! Steg ett, förutom att sträcka ut handen och be om hjälp, som du gör nu?! Är nog också att våga tro på att det går..förstår att det kan kännas omöjligt och ibland kan det också vara provocerande att det kan verka så enkelt för alla andra. Det är det inte. Och många av oss har gjort flera vändor här,.och många olika bumps in the road, hör tillfrisknandet till. En del finner stöd i a.a. etc.
Vi har alla olika förutsättningar och olika utmaningar i det förändringsarbete vi gör. Men gemensamt är att vi vill något annat än det som är nu. Och det vill du också! Så välkommen in i gemenskapen och hoppas det kan ge dig något?!
Kram
/Fibblan ?

Femina

Jag tänker att ensamheten lätt gör att vi dricker i brist på annat. Kan en anhöriggrupp/sorgbearbetningsgrupp eller liknande via kyrkan vara ett alternativ? Då träffar du andra och har en bra anledning att hålla dig nykter, åtminstone den dagen.
Kram, ?

Det ligger ett stråk av sorg, desperation och uppgivenhet över dina rader. Förstår att du har en tuff livssituation just nu; maken har dött och ditt alkoholberoende eskalerar mot din vilja. Det är egentligen inte så konstigt, livskriser utlöser lätt alkoholism.
Du gör helt rätt i att vända dig hit till forumet, här kan du skriva om allt du vill och få råd och stöttning. Det är ett modigt första steg.
Du ska tro på dig själv, Piazza Duomo - det går att sluta dricka och bli en hel människa igen även om det känns omöjligt till en början.
En dag i taget. Ta all hjälp du kan få.
Lycka till på resan! Det blir bättre.

Piazza Duomo

Tack till er som tagit er tid att svara och när jag läser så känner jag att tårarna kommer. Det är fina ord och råd. Dem ska jag ta till mig. Känner mig inte riktigt lika dålig som människa längre. Tusen tack för stödet! Jag hoppas att jag ska lyckas klara det här och gå förbi systemet, tyvärr ligger det ju precis utanför jobbet, så det är så lätt att slinka in där efter jobbet trots föresatsen om att jag inte ska köpa hem ngt.

BWA

Hej Piazzo, och tack för att du skrev i min tråd också! Du, liksom jag, skapade konto här idag. 13 augusti får bli vår "nystartsdag" eftersom vi båda nu har förstått att en förändring måste till! Vanans makt är stor och alkoholens makt på hjärnan, och lugnet alkoholen temporärt ger, är stark! MEN, jag vill hoppas att man kan fylla tomrummet med annat. Det kan ju andra, så det kan vi också! Det "normala" är ju inte att behöva lugna sig med vin varje dag! Det gjorde jag ju inte förut så då borde jag kunna återgå till att låta bli... men det är inte så enkelt!

Jag känner mig också hjälpt av att jag kunnat berätta om mitt drickande ocensurerat utan att bli fördömd här idag! Första gången jag vågat det...
Det tar massa tid att dricka, som du också skriver! Tänk vad mycket annat man kan göra på den tiden!

Vi får kämpa på!!

Piazza Duomo

Det är precis som du säger det gick ju förut och måste kunna gå nu, men det är en kamp. Nu sitter jag här, nykter, har gått en timme med hundarna och har gjort en kopp med kvällsro-te. Just nu saknar inte alkoholen ett dugg och då är det lätt, men jag vet att det kommer komma stunder när jag kommer längta förfärligt efter den där avslappnande effekten som just då är så skön, men som sedan försvinner när det blir ett glas eller två för mycket. Jo, det känns skönt att inte bli dömd. Lycka till BWA, så gör vi som de andra skriver - tar en dag i taget. Tack för idag.

ollebulle

Vad roligt för er att ni hittat ett band mellan er. @hoppasattjagvänder (rättstavat? Sorry annars) påbörjade sin resa här dagen innan mig tror jag. Jag har iallafall känslan att vi ovetandes om var vi befinner oss i Sverige på något sätt kämpar tillsammans. Det känns skönt, man känner sig inte ensam. Lycka till ni två!! Kommer gå superbra!

Välkommen hit ❣️och Tack för att du delar med dig av din historia.
Vi är många som kämpar härinne och det är ett ovärderligt stöd vi får av varandra.
Hoppas du ska trivas?

Kramar
???

Piazza Duomo

Hej, och tack FinaLisa. Efter att ha gått ned till tvättstugan och tagit en prommis med hundarna gick jag in här och hitta en tråd som en Man skrivit, C, jag har börjat läsa den och alla kommentarer. Han skriver så oerhört bra om sina känslor och det hjälper. Jag tror att om jag gör det till en god vana att alltid gå in här på forumet och inspireras av andras Historier, kamp och ord, så har jag en bättre chans att stå emot. Jag är röd och glad över alla som så modigt vågar dela med sig. Det hjälper inte at gömma sig, då blir det bara värre, har jag förstått. Kram på er alla! Nu går jag in i min andra nyktra dag, en dag i taget.

Hoppasattjagvä…

Kan du inte gå till din vårdcentral och be att få träffa en terapeut eller psykolog... Du behöver ju inte berätta för dem vad du vill prata om...

Kämpa på...

Välkommen, måste bara säga att det är starkt att du öppnar dig. Detta forumet (och bara detta) har gjort att jag de senaste 43 dagarna har varit nykter. Det funkar verkligen, och om vi snackar om karaktär - så har jag aldrig haft någon. Men jag tror som sagt inte att allt sitter i karaktären, det beror mer på andra saker, bryta vanor och börja reflektera kring varför man dricker, hur man kan undvika/ominstallera hjärnan.

Kram

Välkommen till forumet! Om du inte redan har kollat på det så rekommenderar jag självhjälpsprogrammet här på alkoholhjälpen. Genom att svara på reflektionsfrågorna får man en bra översikt över sin problematik. Då kan man skapa strategier för att lyckas hålla sig nykter. Hoppas du ska trivas här hos oss och att det ska lindra själsvåndan litet att du får uttrycka dig fritt ?

Piazza Duomo

Hej, jag skulle göra det, gå till min vårdcentral, för jag tror att det kan hjälpa mig, men väntetiderna är så långa att jag prövar det här först. Känner tillförsikt nu när jag har kommit igång, men jag vet att jag kommer längta efter ett glas vin då och då, men ska försöka stå emot, eftersom jag har så mycket att vinna på det.

Piazza Duomo

Hej, jo jag har börjat med programmet. Jag tror att det kan vara viktigt att ta reda på orsaken till att det har blivit som det blev. Tack till er alla som bryr er, ni är fantastiska. Kram.

Piazza Duomo

Min 90-dagars resa har nu börjat på rekommendation av Alkoholhjälpen. Jag har ju varit nykter några dagar sedan förra veckan, men drack ett par glas vin på en kräftskiva i helgen. I sociala sammanhang dricker jag alltid måttligt och kan kontrollera intaget. Det är hemma i min vrå jag inte klarar av det. Men som sagt nu har jag börjat min resa. Sitter på jobbet och känner det där suget. Nu gäller det bara att ta sig nedför trappan och ut till bilen, utan att gå till systemet som ligger 20 meter bort. Klarar jag det då klarar jag första dygnet och det gör jag för jag vill det. Det gick ju förra veckan. Har laddat med trandbärsjuice hemma, för det ger en illusion av rosévin om jag häller upp det i ett vinglas och dessutom är det gott. Även laddat med Komma-till-ro-té.

BWA

Härligt att höra!! Känner igen det där med att inte kunna kontrollera sig när man är hemma! Ska nog också prova det där programmet! Vi kämpar på!