BWA

Hej! Ny här! Hittade denna sida och läste en tråd av Pellis som jag tyckte om!
Jag har varit halv, eller hel, full varje kväll under semestern. Och har druckit vin dagligen under de senaste typ 10 åren. Jag har dolt det väl; rödvin kan döljas i färgade cola-glas för då ser det ut som Coca-cola ju!
Eller drickas i tvättstugan när man stryker tvätt. Dock är det jobbigt att smuggla in alla bag-in-boxar. Och man får handla på olika Systembolag för att inte få skämmas! Min make vet inte alls omfattningen av mitt drickande, även om han tycker att det han vet är "för mycket" på helgerna. Han ser dock inte vad jag dricker på vardagarna... Det har gått helt överstyr med drickandet! Maken har påpekat att jag, på en söndag, blev helt plakat så att även sonen blev orolig! Jag skämdes som en hund och skyllde på att jag tagit Lergigan-tabletter. Det var en lögn; jag var så jävla packad så jag kissade på mig faktiskt!! Förvisso hade jag tagit Lergigan också, men de brukar inte påverka.

Min bästa vän är nykter alkoholist. Hon säger att jag är "nära" beroendesjukdomen. Men hon vet inte heller om hur mycket jag faktiskt häller i mig!
Jäklar vad man blir duktig på att manipulera och ljuga när man är missbrukare! För nära och kära! Jag kan prata med henne i telefon trots typ 1 promille i utandning och hon märker ingenting! Ändå vet både hon och jag att missbrukare ljuger och manipulerar, men jag är tydligen duktig... tyvärr!

Det är första gången jag säger/skriver detta; att jag faktiskt är missbrukare av alkohol! Och det har sedan länge påverkat min vardag. Idag, t.ex., så har jag "migrän och kräks". Sanningen är att jag inte kunde köra till jobbet i morse! Eller jag kunde säkert, men jag "blåste inte rent" i morse i Drägern som jag köpt. Den har jag såklart också gömt för min man så han inte ska se att jag blåser varje morgon. Den jäkla apparaten har ju ett räkneverk för varje prov man tar!

Jag är så jävla less på alla lögner som jag börjat med, smusslandet och att det första jag gör när jag kommer hem är att hälla upp ett stort glas vin!! Eller tre...

Så-och detta tar emot så för jävligt!!!- jag är alkoholist! Tur att man är anonym....

Ja, nu har jag berättat allt fruktansvärt om mitt missbruk! Skönt och behövligt att få sätta det på pränt! Och att få vara helt ärlig, fast man skäms som fan när man läser det!!!
Jag skulle gärna gå på AA-möten, men eftersom jag är lite av en halv-offentlig person genom jobbet så känns det inte bra att göra det i min lilla stad!

Men imorgon så är det slut med alkoholen för min del! Hoppas jag... Jag ska försöka i alla fall!! Jag måste!! Man kan allt man vill!!

Jag känner igen mig i en hel del av din historia och förstår verkligen att du har fått nog. Det är hög tid för dig att sluta dricka, bra att du har kommit till insikt och börjat skriva i forumet. Abstinensen kommer att vara tuff i början, men om du hoppar över första glaset och tar en dag i taget, så kommer du att lyckas. Du har allt att vinna på att göra slut med alkoholdjävulen även om den kommer att viska lismande saker i örat på dig. Du kommer att få stöttning av medsystrar och medbröder här så att nykterhetsresan blir så smidig som möjligt. Det kan vara smart att prata med din make så att han förstår vad du tampas med. Han vill säkert hjälpa dig.
Se till att vara snäll mot dig själv i början, du är superduktig som tar det här steget.
Det är klokt att komma igång ordentligt med promenader och fysisk träning som roar dig för att avleda tankarna och ge kroppen endorfiner. Man känner sig extra duktig om man ger sig själv en "hälsoboost" i samband med alkoholstoppet. God, nyttig mat, motion och rejält med sömn.
Jag önskar dig varmt lycka till!

Femina

Välkommen hit till forumet! Jag tänker att du kanske kunde prova Alkoholhjälpen egna program? Det är väl via internet? Ta iaf någon form av hjälp. Du har ju en väninna som är nykter alkoholist. Kanske vågar du be henne om stöd?
Lycka till! ?

BWA

STORT tack för stöttande svar Miss Hyde! Jag började gråta av tacksamhet! Att jag fick berätta det som tyngt mig så länge och att jag fick ett så stöttande svar så snabbt! Gråter igen! Hur i helvete kunde det bli så här, ,liksom!! Men jag vet varför, men orkar inte berätta just nu.

BWA

Tack!! Jag ska titta på de program som finns!
Just nu är det lite omtumlande att ens ha vågat ta detta steg! Så jag vågar inte säga nåt ens till min bästa vän eller make!! Tror inte att jag någonsin kommer att våga säga det till min make, möjligen till min vän när jag väl blivit nykter, alltså inte dricker längre. Orkar inte med förebråelser och skammen för att jag har ljugit för henne just nu!

Fibblan

Förstår att det känns tillräckligt just nu, med det steg du tagit här. Vilket mod att våga vara så brutalt ärlig! Jag tycker mig känna en stark beslutsamhet i det! Och som din titel på tråden ju verkligen förmedlar ?! Nu är det nog!!
Känn dig så, så välkommen?! Här hjälps vi åt efter bästa förmåga?!
Det gör en skillnad tror jag att åtminstone någonstans, till ngn våga säga som det är?! Och kanske så småningom går det att dela med ngn annan i det verkliga livet s.a.s. det låter ju som att din man kanske anar ändå..du beskriver att han åtminstone på helgerna kanske tyckt att det blivit för mkt, och man kan ju fortfarande välja vad man vill säga.. Du behöver ju inte säga ALLT som det är, utan bara att du tänker att du vill hålla uppe ett tag för att liksom komma i form. Att du vill stanna upp i tid, innan det blir ett problem. Även om det ju redan är det. Hursomhelst, bara du vet vad som är möjligt att säga och göra utifrån dig och din situation och oavsett - har du redan nu gjort något fantastiskt bra och modigt tycker jag?! Visst man är anonym, men det svåra är många ggr att titta på det och erkänna för sig själv..mkt vunnit i "bara" det.
Så heja dig för det ?!

Förstår det här med att vara halvoffentlig och inte vilja gå på aa möte i sin småstad..Hade det inte varit för det hade jag nog gärna också provat..
Om du känner likadant för vården kan du alltid söka hjälp i annan stad. Så gjorde jag första gången jag slutade..
Varmaste lyckönskningar på din resa mot ett friskare och friare liv?!
(Jag är på dag 2, så häng på vet'ja?)

Kram
/Fibblan ?

Det finns alltid bakomliggande orsaker till att man hamnar i alkoholträsket. Är man som vi glada, för glada, i alkohol går det farligt fort att börja ”självmedicinera” med vin etc när livet prövar en. Tänk på att alkoholism är en sjukdom. Även om man kanske inte ser sig själv som en fullskalig alkis, typ en A-lagare på bänken utanför systemet, så är det sjukt att dricka ensam i smyg i tid och otid.
Därför ska du förlåta dig själv och strunta i att skämmas. Du ska ha en klapp på axeln för att du vill kämpa och få ett slut på drickandet. Det är storartat! Du behöver inte avslöja här varför du valt att dricka för mycket. Förstår att du inte vill prata med din man om ditt problem. Kan du lösa detta på egen hand behöver han aldrig få reda på vad du har gått igenom, förstås. Men det är en väldigt jobbig hemlighet att bära på i ett äktenskap. När du har kommit en bit på väg kanske du orkar att öppna dig för både din väninna (som ju har egen erfarenhet, perfekt!) och maken (skulle han döma den han älskar?) - för din egen skull. Det kan kännas befriande att slippa ljuga mer. Gör det som känns bäst!
Jag tror på dig?

Varmt Välkommen! Att du tagit steget hit är ju helt fantastiskt, precis som vi andra här inne. Alla har en egen historia i ryggsäcken och man känner igen sig lite här och lite där. Just i din situation känner jag igen mig att inte berätta för sin man. Visst har min man tyckt att jag dricker lite för mycket vin under veckorna men eftersom jag 1. aldrig behöver blåsa på morgonen 2. sköter mitt jobb 3. tränar som vanligt - tycker han nog det är okej ändå. Nu har jag varit utan vin i 9 dagar och tror knappt han har reflekterat det.

Man måste tyvärr kasta av sig offerkoftan och borsta av alkholdimmorna från axlarna och gå vidare. Inte skämmas utan ta en dag i taget. Tänka på alla vinster man får av att INTE dricka. Nu vet jag inte hur gammal du är men man sover ju så dåligt när man druckit vin och är i klimakteriet exempelvis. Ångesten blir total liksom!

Varma Välkomstkraaamar till dig!

Piazza Duomo

När jag läser din historia har vi en del beröringspunkter och jag hoppas att det ska gå bra för dig. Jag känner att jag också behöver hjälp. Jag anmälde mig på alkoholhjälpen idag och skrev min historia. Jag fick många stöttande svar och råd. Tänk att människor tagit sig tid att svara och stötta en vilt främmande medmänniska. Jag känner och hoppas att det ska hjälpa mig och andra att ta sig igenom detta. Jag tror att det är viktigt att man framför allt försöker vara ärlig mot sig själv. Jag tror att det då blir lättare att ta emot hjälp, men jag vet inte. Lycka till BWA!

Väldigt bra beslut att skriva. Hur sjuk din historia än ser ut i text känner jag igen allt!
Jag har nu passerat 6 månader nykter. Men jag hade aldrig klarat det utan först antabus och sedan 12-steg. Angående skam för AA etc, på AA finns ju bara stöttande och dessutom nyktra människor. Skulle du råka på någon du känner där som jag antar du är rädd för - vad skulle hända då?
Mitt förslag baserat på min egen resa är att ta hjälp! Det är tungt själv.
Heja dig!

BWA

Tack för allt stöd jag fått här bara på några timmar!! Det är väldigt betydelsefullt för mig!!
Kanske ska modifiera min text med att ja, jag blåser varje morgon för jag har kontrollbehov; men det är ytterst sällan jag inte är körbar, men det har hänt några gånger att jag inte varit det! Bara det är illa, för man måste dra i sig rejält med vin för att inte kunna köra nästa dag! Även om det inte händer så ofta så är det illa att jag tappat kontrollen över drickandet dagen före en arbetsdag! Alltså, varför dricker man massa alkohol när man ska jobba dagen efter?? "Vanliga" människor gör faktiskt inte det! Ett äkta par kanske delar en flaska vin på fredagkvällen och sedan är det nog med alkohol för resten av helgen!
Jag sköter mitt jobb för det mesta, men idag fick jag liksom nog på mig själv när jag inte ens kunde köra till jobbet och fick ljuga om min frånvaro!
Nu jävlar tar jag tag i detta!! Innan allt barkar åt helvete, för jag inser att det kommer att göra det om jag fortsätter i samma anda!
Kram till er alla! Jag känner mig väl omhändertagen och stöttad! Vi kämpar på!

Så bra att du är här!
Mitt tips är att hänga här mycket och att LÄSA mycket. ”This naked mind” heter en bok som är helt fantastisk och verkligen hjälper en att ställa om sin syn på alkohol.
Kram! ❤️

ollebulle

Hej BWA, såg att du även skrivit i Pellis tråd. Eller hur är det skönt att bara få säga det rakt ut? "Jag har alkoholproblem". En stor sten släpper från bröstet. Hoppas allt går som du vill! :)

Tack för att du delar med dig av din historia och Välkommen hit!
Vi stöttar varandra i vår kamp mot alkoholdjävulen?

Kramar
???

Välkommen till den bästa platsen för att må bättre på lång sikt! Du verkar ha bestämt dig, känner igen din beslutsamhet och "botten" såsom min var. Kanske inte "botten" såsom vissa skulle förklara det men en tröttsamhet på sig själv och ett uppvaknande från vindimman

Skickar med ett tips som hjälpt mig ofantligt. Ta en dag i taget, bestäm dig var dag för om du ska dricka eller inte dricka. Jag har också sjukt kontrollbehov och älskar att planera framåt, men har insett att (för mig) så funkar det inte att säga ALDRIG meer, men i dag.. Har ännu inte sagt att jag ska dricka så :)

Kram

Välkommen hit! Det var nära att jag skrev godmorgon, men det hade ju blivit helknasigt... Lika bra att önska god jul och glad påsk på samma gång ? Sorry, nytt jobb, så jag är mer än lovligt vimsig och flamsig så här på kvällskvisten ? Din historia ser brutal ut såhär svart på vitt, men man känner igen sig bitvis. Ingen här höjer på ögonbrynen. Välkommen in i värmen ?

BWA

Tack! Ja, nu är det jag som ska ha kontrollen över drickandet!! Dock kan jag inte i dagsläget säga att jag "aldrig mer" ska dricka något! MEN, jag ska aldrig mer tappa kontrollen över drickandet med de konsekvenser som det får för mig och mina nära! Vill inte ens bli full någon gång mer!! Såååå trött på hela beteendet!!

Jag har idag läst på om dilerium tremens och blev riktigt rädd för att sluta helt tvärt med tanke på hur hög min konsumtion varit, särskilt de senaste veckorna (en dunk vin tog slut på två dagar...). Om man har supit rejält så kan man tydligen bli farligt sjuk! Så jag har beslutat att trappa ner först innan jag slutar. Därefter är det "en dag i taget" som gäller! Nu är det säkert många som tycker att jag försöker lura mig själv, och kanske är det så också. Men trots att jag varit ensam hemma i kväll, vilket skulle kunna innebära att jag spårat fullkomligt, så har jag lyckats med föresatsen att bara ta ETT glas vin! Jag är glad för det lilla framsteget i alla fall!
Någon som vet hur vanligt det är med delirium tremens? Räcker det med att trappa ner under någon veckas tid för att därefter sluta helt?

DetGårBättre

Det är inte så vanligt förekommande. Men det är individuellt. Svårt säga hur lång tid man behöver för att trappa ner men en vecka låter väl rimligt om man krökat en väldigt lång tid. Jag har trappat ner på tre dagar ungefär. Svårheten är ju om man inte är sjukt disciplinerad. För mig är det enkelt att få i sig för mycket om jag inte trappar ner på öl! Lycka till oavsett!