Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Ännu en gång, tack för fin respons. Och Jasmine ? så glad att du skrivit igen. Tråkigt förstås att du inte mår så bra, men här är ju ett av de bästa ställena att få ur sig det man behöver.

För att återgå till rubriken. Reflekterar ibland över hur det kan vara att komma ny till i det här fallet ett forum där många känner varann. Visserligen tillkommer det skribenter så gott som varje dag och en del stannar längre än andra. Vissa råkar, precis som jag, hitta forumet av en slump. Några kanske skriver av sig det de känner för stunden och hittar sedan andra vägar att få hjälp. Andra stannar...

Tänker på oss som varit ett tag. Vi som har hängt här länge får av naturliga skäl en särskild sorts gemenskap. Känner varandra utan och innan och hakar på direkt när någon kommer tillbaka, oftast då det inte gått så bra som man försatt sig.

Nu till saken...

Jag hoppas verkligen att ni som inte varit här så länge känner er inkluderade. Att ni är en av oss. Beroende på ork och dagsform brukar vi försöka att välkomna någon som är ny. Själv gjorde jag det under lång tid, men så tog mitt eget dåliga mående över och jag hade nog med mig själv. Som tur är finns det andra som kan ta och har tagit vid. Jag brukar säga att vi växeldrar och det stämmer verkligen.

För att göra ett långt inlägg lite kortare:

Välkomna alla som hittat hit, oavsett problematik. Ung som gammal, fattig som rik, arbetare som chef...

Vi/ni är fantastiska som försöker trots många motgångar, som aldrig ger upp, som kämpar på olika sätt.

Kram och trevlig helg på er!

Bra sagt!
Har också tänkt på alla nya som kommer till Forumet. Precis som du säger så är det inte alltid man orkar ge respons till alla för att man själv mår dåligt.
Då blir det att man i vissa perioder bara skriver och svarar de man redan lärt känna och fäst sig vid. Om man orkar skriva över huvud taget....
Så alla måste självklart få känna sig lika välkomna❣️?
Där har ju admin en viktig roll att fylla.

Kramar till alla nya och gamla?
???

...och sen kikare man in och läser om alla peppningar och kärlek. Det är helt fantastiskt! Bara att vi hänger här inne gör att vi blir starka i våra beslut och inte dömande. Jag är vit på obestämda dagar framåt, en dag i taget det har ni/vi lärt oss.

Fredagkväll och jag sippar på Juhlins bubbelrose´. Ska äta kräftor och kantarell/brieostpaj!

Såklart att alla ska känna sig välkomna att kommentera o hoppa in o prata med oss!! Alla är välkomna o alla är hör på samma villkor o av ett skäl! Hoppas ingen känner sig utanför!! Skickar lite styrekramar o hoppas du mår bra ?? kram kram ??

Fibblan

Ber om ursäkt för om jag på ngt vis förstärkt känslan av en icke inkluderande miljö..?.
Jag var alldeles ny i forumet för ett halvår sedan och nu när jag tittade in igen blev jag förstås extra glad över att se att de jag språkat med tidigare fortfarande fanns kvar. Som jag sa, det blir en viss samhörighet eftersom man delar så mkt av sitt innersta. Men det betyder ju inte på intet sätt att jag inte vill eller är intresserad av att skapa nya kontakter.
Hoppas precis som du Vinäger att alla kan känna sig välkomna i gemenskapen, oavsett tid här, kön ålder.etc
.?!

All kärlek till er alla ?!
/
Fibblan ?

Vinäger, du är klok som vanligt ;) Jag kommer ihåg att du alltid välkomnade nya "medlemmar" på forumet med glada tillrop och insiktsfulla kommentarer. Men, precis som du säger så orkar man kanske inte alltid med att skriva i alla nya trådar och just här ska vi nog göra precis så mycket vi orkar för dagen så att det inte blir en extra prestationskanal ;)

Önskar dig en fin lördag!

Kram <3

Så skönt att vakna utan bakrus. Ångesten pockar fortfarande på uppmärksamhet, men utan att ha blivit matad med alkohol är den åtminstone minimerad.

Visst är vi många som känner igen oss i det Mirabelle skriver angående prestation, vilket vi också konstaterat mer än en gång. Det är viktigt att, som bland andra Lisa, Lennis och Fibblan är inne på, skriva så mycket man orkar och vill. Inte addera forumvälkomnanden som ännu ett krav. Då har vitsen med sidan gått lite förlorad.

Men vi är ju - tyvärr - experter på att byta ett beroende mot ett annat. Inte minst undertecknad... Lägg därtill ett dåligt samvete för frånvaron av ork och måendet dyker som en sten. Duktiga flickan (pojken) och prestationsprinsessan (-prinsen) är suveräna på att hitta faktorer att suga i sig negativa tankar från.

Åh, om vi kunde släppa lite och bara vara. Tycker att jag kommit långt vad gäller detta i jämförelse med hur jag var för kanske tio år sedan, men det bekräftar ju bara hur sjukt detta är. Jag liksom bara måste skriva ett inlägg om inkludering för att försöka se till att ingen känner sig utanför. Visst, det är en fin egenskap att bry sig om andra, det är inte det, men ni som känner igen er förstår vad jag menar.

Hm...

Nu blev det här inte så positivt som jag tänkte när jag påbörjade inlägget, men det kändes ändå viktigt att få ur sig. Forskning visar dock att det är slutet av en text eller ett samtal som mottagaren brukar ta med sig.

Så....

Känner att jag upprepar mig, men så många kloka saker har sagts under mina två år här, så ibland kör jag en repris. Här kommer Dionysas ord ännu en gång:

Välkomna dagen, inte problemfri, men nu möjlig att leva med.

Kram på er

PS. "Nu håller vi" var det ju jag alltid avslutade inläggen ned förr. Tack Mary för påminnelsen. Kan ju inte påstå att jag uppnått detta, men att försöka är bättre än motsatsen. DS

Fibblan

Ville bara titta in och höra hur det är med dig?!
Texten ovan, jag förstår precis vad du menar. Och jag jobbar också stenhårt på att hålla en balans i forum-användandet. Det får inte bli kravfyllt, för då är det verkligen inte till nytta utan snarare ännu en plats där jag inte känner mig tillräcklig och kan få dåligt samvete för att jag inte uppmärksammade den eller välkomnade den etc..
Men det är svårt, för det känns ju samtidigt väldigt viktigt att alla känner sig välkomna och inkluderade. Men ofta är det ju också så att de som skapar inlogg samtidigt kan finna mkt stöd i varandra med att man liksom påbörjar kampen samtidigt.
Ja, det var lite av mina tankar på temat. Men det jag egentligen ville va o höra hur det är med dig? Kanske tar du den där välbehövliga pausen nu. Och ger dig möjlighet att bara fokusera på dig och ditt, och dina nära IRL förstås?!
Tänker på dig och hoppas du mår väl?!
Kram
/Fibblan ?

Emma79

Vi skrev en massa här förra året, jag gick igenom min gamla tråd ( sidan 39! Det tog tid att hitta!) och det var så många fantastiska peppande inlägg från dig ( och många andra ) herregud vilken värme och gemenskap!!! Mycket utropstecken, mycket känslor. Jag skickar dig en enorm kram och hoppas att allt är så bra det går, en dag i taget som vanligt.

Ps. Jag mår bara fint, hittade en balans tillslut, det vippar upp och ner men mest upp

Jag minns dig väl för vi kom in på forumet ganska nära i tiden tror jag.
Du kämpade och skrev och peppade jättefint och så kul att höra att du är i bra balans?
Grattis och lycka till i fortsättningen??

Kramar
???

Det är svårt att orka engagera sig i alla nya trådar som kommer. Jag tror att de nya hittar varandra och vi som skrivit ett tag följer varandra. Ingen orkar läsa och följa allt. Det är trots allt inte i detta forum livet är, även om det är en livlina för många av oss.

En dag i taget tar vi nästa steg och nästa. Grattis till dina 2 veckor!

Japp, det är så jag är just nu. Inte vit, långtifrån svart, bildar egentligen grå, men då jag ser en hel del ljusglimtar tillsätter jag lite sol och värme och blir således beige.

Alltså positivt beige, värt att betona, ingen slätstruken person som varken syns eller hörs. Inget fel på dessa - är övertygad om att alla sorter av oss behövs - men det är liksom inte jag.

Positivt tänk tillåter jag mig i massor för stunden. Är så rädd att annars hamna i ge-upp-situationen. Ni vet: "Äh, jag klarar inte helvitt, så då kan jag lika gärna dricka massor". Jag skulle säga att det är bland de farligaste tillstånden av alla, tillsammans med, efter lång nykterhet: "Ett glas kan jag ju ta, så stora problem hade jag nog inte".

Så beige är inte så tokigt jämfört med alternativet kolsvart. Jag jobbar på här med mina strategier, har flera dagar utan alkohol än med. Så får det vara just nu, det näst bästa, när All in inte funkar.

Jag ger inte upp
Ger inte upp
Inte upp
Inte

Aldrig

-----

Emma79, åh, vad glad jag blir för din uppdatering. Tack! Har ju fått återse flera "gamla" forumkompisar på sistone - på gott och ont. Vad kul att det gått bra. All kärlek till dig.

-----

Fibblan och Rosa-vina: Tack, ni har så rätt. Alla kan inte följa alla hela tiden. Här på forumet ska vi slippa och skippa pressen. Därför nöjer jag mig med att i dag läsa hos alla och trycka små uppmuntrande hjärtan här och där. Tror också att nya forumvänner hittar stöd hos varandra. Det är så det har rullat på här. Jag får jobba på att i tankarna inte försöka rädda allt och alla... Hör ju själv hur dumt det låter, men allt är som bekant inte alltid logiskt.

-----

Tack för all forumkärlek som finns här. För att ni finns här och nu. Alltid. Ta hand om er.

Eftersom jag gärna återanvänder gamla uttryck avslutar jag med det min man sa när jag tagit ett visserligen ovanligt men ytterst pinsamt återfall:

Tillsammans är vi varandra.

Kram på er

Fibblan

Och att det är bra, phu. Beige, är gott nog??! Och jag tycker det är så himla bra gjort av dig och klokt att se och ta tillvara på ljusglimtarna! Att du har förmåga att tillsätta sol och värme ?! Det är du som gör det! Och jag tror precis som du, att det är superviktigt att jobba på med det positiva tänket och att det du gör, och håller i också är en skillnad som gör en skillnad. Att du inte släpper helt! Så bra gjort?!
Heja dig!
Vi fortsätter kämpa på!

(Ang. det om att skriva till så många som möjligt, hjälpa, stötta överallt där man kan..vet det kan bli tjatigt men jag känner så mkt igen mig,.så ville bara betona att det inte alls låter dumt..??)

Massor med kramar?!
/Fibblan ?

Fick detta Nalle Puh-citat av en vän
som känner till att jag krigar extra mycket mot min panikångest just nu. Utan att överdriva kan jag säga att det för tillfället är riktigt riktigt tufft. Min vän vet inget om min A-problematik, men jag tycker att orden passar in även vad gäller den. Passar på att delge alla kämpar här samma pepp:

Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår.

De orden räddade mig i går.

Tack Fibblan för extra stöd.

Kram på er

Det var ett riktigt bra och användbart citat!?
Panikångest är ett svårt dilemma och jag hoppas det klingar av snart.
Kämpa på???
Kramar
???

Fick det när jag fick förlossnings depression med min äldste son ?
Läskigt på det viset att man aldrig visste när eller varför den dök upp. Jag fick någon slags antidepressiva Clomipramin kanske dom hette o efter ett tag klingade det av. Jag försökte hela tiden tänka det här är inget farligt det är bara min hjärna som spelar mig ett spratt o typ andas igenom det (yoga andning typ) o tänkte att varför kan det inte funka med något mantra typ jag är inte rädd jag kan flyga (fast sätta något eget) o sen tänka min hjärna spelar mig ett spratt. Det sjuka är väl att det är precis det hjärnan gör.
Men fruktansvärt obehagligt andningen paniken känna sig instängd i huset typ måste ut men fången i sin egen kropp ??
Lider verkligen med dig o hoppas att du får bra o professionell hjälp (jag var till en psykiater som hjälpte mig bra) i mitt fall var det tvångstankar i botten med.
Skickar massa massa massa styrkekramar till dig ???