Nu är det dags, att vända blad och gå in i ett nytt skede i livet. Jag har planerat det en längre tid och på måndag ska mitt nyktra liv komma in. I helgen har jag ett planerat avstamp, ett sista farväl till alkoholen. Mitt i semestern, efter en tillställning, som ska bli den sista är planen. Jag vet att det är riskfyllt och att jag riskerar att falla direkt, men jag vill så gärna få tillbaka mitt liv. Jag har en fråga. Kan man jobba med tolvstegsprogrammen via nätet, eller måste man gå på möten irl? Jag bor väldigt avsides och det är svårt att ta sig till möten och det är även svårt personligen i ett litet samhälle.

Min historia ser ut som för många, med missbrukande trasiga föräldrar, skillsmässa, dödsfall, sjukdom. En riktigt trasig historia i flera generationer faktiskt, där även krig, sjukdom och svår sorg lever som en röd tråd genom vårt liv. Jag har sökt hjälp och mött läkare som förminskat mitt missbruk till bruk. De har skickat mig till samtalsgrupp med personer med utmattningssyndrom och sömnproblem. Jag har visserligen även de problemen men grunden är alkoholen.

Just nu är jag så trött, så trött och jag vill få tillbaka mitt liv. Jag vill känna glädje, genuin glädje och livslust. Jag vill leva och leva livet fullt ut ren och våga känna utan att krasha och döva. Jag inser att jag kommer att krasha, men vill våga rida igenom och våga känna smärtan och sorgen utan att döva mig med a. Det är svårt, jättesvårt och jag bävar jättemycket. Men vad har jag för val? Jag vill inte sagga ner mig och få skador på lillhjärnan, få alkoholdemens och bli helt frånkopplad. Jag har sett hur det är på nära håll och det är hemskt. Jag ska ta stöd i detta forum och läsa era trådar som stöd och försöka finna aktiviteter som upptar min tid, för nåt måste jag göra istället. Jag tror att, om man tar bort något måste det ersättas med något annat. Det bli något som är bra för mig.

Vill bara skicka kärlek. Att förlora ett barn, det går inte ens att föreställa sig. Ens värsta mardröm. Klart att det sätter spår.
Så härligt att du nu är nykter och kan vara en bra mamma och mormor. ?

Tack Knaskatten! <3

Jag har så mycket tankar nu, när jag inte dricker och blir lite trött av alla tankar. Ibland när jag läser här i trådarna kan jag bli förvånad över det jag själv skrivit. Nästan som att jag glömt men ändå känner igen. Mitt minne är inte dåligt men lite dimmigt fortfarande. Jag tror att det är så mycket känslor just nu så hjärnan skyddar mig genom att hjälpa mig att inte minnas allt.

Idag ska jag meditera och släppa gårdagen som var tuff. Min älskade fyrbenta vän och jag ska på långtur, innan jag gör en äppelpaj (till maken och pappa). Medans den är i ugnen tänkte jag Yoga och sen avsluta med vila på spikmattan. På em blir det till att besöka pappa och fika lite.

Min app sägen 1 månad 4 dagar :)

Önskar er alla en fin dag!

Jag har sovit illa i natt och det blev fel med kuddarna när jag somnade och sov lite för högt eller så har jag spänt mig. Jag har mycket spänningar i axlarna och det sätter sig i nacken. Jag tror att det hänger ihop med tröttheten och alla tankar. Det är väl så att jag processar och bearbetar när jag sover. Jag hoppas att det kommer att lätta. Jag har iaf fått sova bra de sista nätterna, tacksam för det.

Min man är så gullig och kommer hem med gott att dricka till mig nästan varje dag. Olika Kombucha. Mina favoriter är Captain Kombucha (olika smaker) men allra bäst är Master Brew Kombucha, ingefära. Den toppar alla de andra och har en rejäl smak. Den är i brun glasflaska och jag diskar dem och tar bort etiketten. Jag häller i min egengjorda ingefärsshot i dem. Skönt att slippa plastflaskor. Jag ger äver bort flaskor till de som vill ha.

Ifall någon undrar så gör jag så här: Skär ingefära i små bitar (det går bra med skalet på), skär av skalen på citronen/erna (ibland tar jag även grapefrukt), dela och lägg ner i blender eller mixa med mixerstav. Häll på vatten så det täcker. Mixa och låt stå och dra några timmar. Sila genom finmaskig sil. Om du vill ha lite sötma tillsätt honung eller steviadroppar. Jag börjar min morgon med en shot eller så blandar jag med kallt vatten till dryck.

Igår kom jag på att jag inte snusat på hela tiden jag varit alkoholfri. För mig har snuset och alkoholen gått hand i hand. Jag har varit rökare tidigare men aldrig blivit beroende, trots att jag rökte ett pkt om dagen i många år. Jag kan röka/snusa utan att bli sugen dagen efter. Någonstans inbillade jag mig att det skulle vara så även med alkoholen. Jag kan sluta och det går bra men, om jag dricker fastnar jag i en loop av drickande igen. Så tji fick jag. Iaf en insikt som jag insett. jag ska inte dricka mer.

Idag har jag bara låtit fingrarna löpa på tangentbordet, så inlägget blev som det blev idag. Utan tanke på vad som skulle skrivas. Stackars dig som orkat läsa ;)

Femina

Jag orkar läsa och det är inte minsta synd om mig. Allt gott! ?

Sofia

Härligt att låta det som dyker upp i huvudet få komma ut på pränt ju! Jag tycker i alla fall att det känns så levande och starkt när du ena dagen skriver om den tunga sorgen efter din son som du förlorade alldeles för tidigt (jag beklagar verkligen det!) och några dagar senare om kombucha och ingefärsshots - tack för receptet! Livet är både sorg, förluster, trötthet, självomhändertagande, fina små stunder att vara glad över och ett myller av tankar... Och genom allt så bibehåller du nykterheten - så starkt!
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack Femina och Sofia. Ja livet ger oss alla möjliga händelser och känslor. Det är väl det som är livet.

Funderat på sorg och hur det kommer sig att jag klarar den utan att gå sönder helt. Visst har jag däckat och legat i fosterställning med sonens skinnpaj på mig för att känna hans doft, när han dog. Men ser reser jag mig och tar tag i det som ska göras och så fungerar jag med det mesta. Min son dog av en överdos av Steroider, alkohol, amfetamin och ryhypnol efter en partyhelg tillsammans med sin flickvän. De gick och la sig, hon vaknade men han hade lämnat vår värld. Min värld gick sönder då, ett tag. Jag levde i en bubbla och dövade mig med ett rött vin med en svart katt på. Det vinet kunde jag aldrig mer dricka senare. Efter begravningen åkte jag bort för att läka i de Ångermanländska skogarna och det gjorde mig gott. På ett år hann sonen gå från att börja med sterolider på gymmet till att missbruka och dö. Det gick så fort och han dolde det väl för mig. Jag anade men han nekade. Jag såg att han förändrade men samtidigt ville jag inte att det skulle vara så. Han vägrade hjälp och jag kunde inget göra. Han var vuxen och myndig sedan 6 år och hade lägenhet och flickvän. Ett eget liv, där jag inte hade insyn.

Jag har aldrig skuldbelagt mig själv för sonens missbruk eller hans död. Jag har gjort mitt bästa och alltid funnits som stöd, men hans liv var hans och hans beslut var hans.

Det är inte synd om mig. Jag har en stor familj med många barnbarn och mycket som ger mig glädje. Min son är med mig i mina tankar och ibland känner jag att någon sätter sig intill mig i soffan eller smeker mig i nacken.

Min stora skräck och fasa är att tvingas uppleva det du gjort. Att mista ett barn...
Min son är ju beroende av benzo framför allt men det mesta går att använda som självmedicinering.
Just nu är det extra jobbigt som du läst i min tråd.
Får se vad som händer under dagen.
Kramar
???

Fina Lisa, jag förstår din skräck och oro. Det är så jobbigt att se sitt barn ha det svårt.

Min son själmedicinerade både med alkohol och tabletter, men var odiagnostiserad (Bipolär och/eller Torettes). Lite känslig som barn men som ung vuxen kom depressionerna och perioder av enorm energi. Han var en undarbar person/personlighet och så sensitiv, snäll och inkännade. Jag ska inte fastna i skrivandet om all kärlek jag känner för min son, då och nu. Det går att komma vidare, även om sorgen alltid är vid min ena sida. Men så är kärleken på den andra sidan och jag däremellan. Jag kan välja vilken sida jag vill luta mig mot och jag väljer till 99% kärleken.

Vi kan bara ge oss själva och våra nära vår kärlek och vår tid. Det är det viktigaste. Vi klarar det när vi är nyktra, när vi kan se och känna.

Du förstår precis vad jag känner och så värdefullt det är att ha någon annan som också begriper vad det handlar om.

Just att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa samtidigt som man själv hamnar i ett beroende är ju dubbel skam.
Därför vill jag så innerligt fixa detta med alkoholen på egen hand.

Kramar
???

Din historia är min skräck. Även jag lever med ett (nu myndigt barn) med svår psykologisk ohälsa. Ett barn som enligt lag är vuxen, men fortfarande har ett konsekvenstänk på ca en fjortonårings nivå. Kram

Rosa-vina, så fint beskrivet med sorgen på en sida och kärleken på den andra. Du ör klok.
Till er andra som kämpar med era barn som också kämpar: skickar så mycket kärlek! Så tufft att gå igenom. ???

Jag hade en väninna som sa till mig när livet var som svårast -det blir bättre sen.
Fina Lisa och Mirabelle G S, det kan bli bättre. Tonåren är en så svår tid och med psykisk ohälsa är det än svårare. Idag såg jag att en vän fyller jämna år och mår jättebra nu (hen ville inte leva som tonåring). Min syster mår idag bra (hon är Bipolär och har varit på botten) och det är jag så oerhört tacksam för. Det kan bli bättre.

Tack Knaskatten <3

Idag skiner solen och skogen lockar. Jag hoppas att jag vågar mig ut, även om björnjakten börjat. Det är lätt att drabbas av björnskräck och då skyndar jag mig hem. Nu behöver jag kaffe. Kaffe och min ingefärs och citrondryck, det är mina gudadrycker nuförtiden.

Sober appen säger 1 månad, 9 dagar och 10 timmar. Skönt att den har koll åt mig :)

Det finns ett mäktigt djup i dina inlägg som jag ibland uppfattar som vackert. Hoppas att du inte tar illa upp, smärtsam sorg är inte vacker, men dina beskrivningar runt denna är så starka och inger hopp till många. ? Tack!

Kram till dig

Igår frågade jag min man om han förstod varför jag slutat att dricka alkohol? Nja, det visste han inte riktigt, sa han. Jag tittade på honom en stund och sa sen...

Jag har slutat att dricka för att, jag vill inte riskera att bli svårt alkoholiserad, riskera skador på lillhjärnan, få epilepsi, alkoholdemens och tappa bort mig själv och livet. Jag vill inte att min dotter och barnbarn ska se på mig med samma ögon som jag såg på min mamma när hon vasr aspackad och låg trasig på golvet. Eller när hon åkte ambulans in till sjukhuset och låg där med fallskador och stank gammal fylla. Jag vill inte ligga på rygg och kissa påmig som pappa, när han var för full för att resa sig. Jag vill inte hamna i fylleslagsmål eller bråk för att hjärnan loggat ut.

Maken - jaha (sen var det tyst och han sa inget mer)

Undrar vart det hamnade i hans tankar? När jag berättar om antalet nyktra dagar säger han grattis. Han har slutat köpa hem vin för att överaska mig. Tack för det. Sist det hände kunde jag inte släppa tanken på flaskan förän jag druckit upp den. Så vad den nyktra perioden bruten. Det ska INTE hända igen. Jag vet att han tycker att jag är tråkig (när han har druckit) och saknar nog mitt glada lite spralliga jag. Jag tycker å andra sidan att han är jättelarvig och pinsam när han är full. Man kan lugnt säga att vi är i otakt på helgerna när han väljer att dricka.

Tack Vinäger, jag förstår vad du menar och tar ite illa upp alls. Om mina inlägg kan ge hopp, blir jag oerhört glad. Tack <3

En riktig skitdag då oro, nedstämdhet och ångest besvärat mig hela dagen. Var såååå nära att be maken handla hem från bolaget ikväll, men mina nyktra dagar skulle sabbas då. Det vill jag inte och jag vill inte hamna i loopen med vinkvällar igen. Så jag bad om alkoholfri öl till middagen och satte mig vid datorn och loggade in här. Jag vet egentligen ganska bra varför jag inte mår bra just nu. Jag är orolig och bekymrar mig för en nära anhörig, som är väldigt sjuk. Hen vägrar att ta emot hjälp i form av omsorg/vård. Nu står jag inför att fatta beslut om jag ska göra en orosanmälan. Det kan jag göra och det är i så fall inte första ggn, men det kommer att kosta rätt mycket av min energi. För att det kommer att bli mycket arga känslor som kommer att slå mot mig.

Så nu andas jag och försöker att finna någon form av ro.

Kram på er alla som kämpar!

...säger ”hej”, vilken styrka mitt i skottdagen och ”maran” och svårt dilemma, när omtanke upplevs som svek, men jag tänker att du ändå vet, vet vad som är bäst, fast det betyder inte att det är värt energin. Allt beror på...hoppas du kommer fram till ett beslut som känns rätt, så du slipper våndas kring ”ska jag, ska jag inte”.

Vita ”skit-dagar” är allt ändå lite bra dagar ? Du är bra idag i alla fall ?

Fy vilken jobbig situation ? Jag förstår hur det kan väcka A-djävulen till liv. Är det nåt det aset älskar så är det att rida på oro och obehag. Vad bra att du lyckades stå emot! En nykter hjärna tänker ut bättre planer och hanterar påfrestningarna på ett bättre sätt. Även om det är skit att behöva hantera det alls. Kram

Eftrersom jag hade mitt första riktiga sug igår och hade tankar på a, ägnade jag lite tid åt att tänka på mina fyllehändelser. För att stirra rätt in i hur det kunde vara.

Vill passa på att tacka Skillnaden och Mirabelle G S för fin respons, det betyder mycket för mig, Tack från hjärtat <3 <3 (skriver på datorn idag och kan inte få till riktiga hjärtan)

På fyllan har jag:

Smitit från en ölnota
Smitit från en svarttaxi
Ramlat ner för en trappa och slagit ansiktet rätt in i en betongvägg
Sårat vänner
Varit pinsamt full
Retat min man
Blivit arg
Spytt ut genom ett fönster på en fest
Varit bakis och spytt hela dagen (hänt många gånger)
Spytt på jobbet pga bakfylla
Kört bil bakfull (ett par ggr)
Toppat fyllan med morfintabletter (fullständigt livsfarligt) några gånger vid svår ångest
Varit farlig för mig själv (destruktiv) i perioder

Det finns säkert mycket mer, men jag tänkte lägga till en händelse, som visar hur urbota korkad man blir på fyllan.

Efter en blöt kväll (med öl, vin och tequila) kommer jag hem på natten väldigt berusad. Jag får för mig att gena över gården och ska ta mig över staketet. Eftersom jag är så full så ramlar jag rätt över staketen när jag försöker ta mig över och dråsar omkull på andra sidan. Upptäcker då att handväskan är kvar på andra sidan. Lutar mig över den rätt höga staketet och faller över pladask. Tar min handväska och ska över igen, denna gång med handväskar och faller över igen med en duns. Går hem lerig och trött. Om jag hade varit lite nyktrare hade jag gått runt staketet 3 meter bort där öppningen var.

Det här är rätt länge sen, men minnet finns kvar och jag både skäms och kan skratta åt det. Herrejösses så dumt.

Alltså förlåt, men jag skrattar åt din stakethändelse. Bättre än Charlie Chaplin ju! Kan tyvärr ticka av en del av dina fyllehändelser för egen del... men jag har aldrig ramlat över samma staket tre gånger. Förlåt! Nu ska jag sluta. Din lista är en bra påminnelse om varför vi väljer att vara ”en sån som inte dricker alkohol”. Kram