Det är trots allt bara ett hus eller bara saker som vi inte har kvar när vi har lämnat. Jag tvingar mig själv att tänka så eftersom jag älskar mitt hus.
Men vad är viktigast egentligen? Egendom och prylar, när man inte är lycklig? ?
Jag tänker att jag ska minnas de fina stunderna när vi var lyckliga i huset och renoverade och grejade. För det fanns en fin tid.
Viktigast är ju till sist att du och vi mår bra i själen.
Kram till dig?

Ja visst det är ju bara saker. Vi har delat upp en del i dag. Det gick bra. Mannen blev ledsen en gång. Jag sa inget. Han får gå igenom sorgen själv.
Jag är lite rädd att allt ska komma ikapp mig och att det blir jobbigt senare. Men jag får ta en dag i taget.

InteMera

Så jobbigt när huset står tomt, kommer säkert upp massor med minnesbilder och jobbiga tankar. Jag tror i alla fall du Skrållan har kommit oändligt mycket längre än han i processen, om det är nån allting kommer ikapp senare så är det nog snarare honom som inte verklighetens orsaker alls ännu verkar ha slagit på. Du har under vägen och besluten tänkt igenom allt, kunnat behandla känslor under vägen - jag tror du kommer klara det bra framöver! Klart det kommer finnas låga dagar men livsgnistan du får tillbaka när all oro bleknar med tiden kommer mer än nog kompensera för de dåliga dagarna. Önskar dig en fin fortsättning på veckan!

Ja jag känner ett visst lugn InteMera. Tror att det är för att jag slipper se och höra en full man. Det tog mer på mig än jag kunde tro. Så många kvällar och nätter jag låg med hjärtklappning. Så många gånger jag grät i tysthet. Så många dagar med ångest över hur jag skulle göra.
Jag ser på mannen jag var gift med och han klagar över hur ont han har överallt. Hur dåligt han mår. Men inte en enda gång funderar han över om det kanske är allt drickande som är orsaken. Undrar om han någonsin kommer inse det.

Dagarna går och vi kämpar vidare med huset. Snart visning. Känns som känslorna står på paus. Vi har snart bott isär i 4 månader.
Det är ju lättare att umgås när jag slipper se honom full. Men jag ser i hans ansikte att han dricker. Han blir röd och svullen. Kommer synas ännu mer när han inte är brun längre.
Men nog om honom. Jag och vänner har tillbringat tid att umgås i en sommarstuga i helgen. God mat och fina, roliga samtal. Så skönt att ha goda vänner att umgås med. Fyller på med energi.
Börjar så smått att planera min lägenhet. Så roligt med inredning. Blir ännu roligare när det är dax, och huset sålt. Jaa kampen fortsätter mot ett friskare och roligare liv. Och det ska gå. Nu är det min tid.

Blade Runner

Blir pepp av att läsa att du lyckas få energi och har något att se framme emot. Ränker att så kanske det kan bli för mig med ❤️
Heja dig !

Tack för pepp. Jaa det kommer bli så för er också. Ett steg i taget. Vi är värda ett bra liv utan oro för en man som inte kan hålla sig nykter. Heja er också ??

Känns som ett litet bakslag i kväll. Kanske för att vi håller på konstant med huset. Är trött. Och ledsen. Allt kommer ikapp ibland. Hur kan han välja att dricka framför ett liv ihop? Allt slit och all gråt för alkoholen. Ibland känns det helt ofattbart.
Mannen hämtar mer och mer saker. Snart bara mina saker kvar. Han har fått lägenhet före mig.
Ja visst är jag maktlös inför beroendet. Och jag kan inget göra. Men hjärtat fattar inte det ibland.

Hade (har fortfarande ibland) samma typ av känslor jag med. Får en att känna sig utan värde på något sätt. Fast man vet med hjärnan att det inte är så. Som du säger hjärtat säger något annat. Snart har du din egna lägenhet och kan börja DITT liv på riktigt. ?

Spinoza

Det är en jobbig period när man delar upp ett hem som man byggt upp under lång tid tillsammans.
Men snart är den över och du kan börja bygga upp ditt nya liv så att det blir bra för dig.

Visst är det svårt att förstå deras val, men jag försöker släppa det och tänker att jag behöver acceptera att jag inte kan förstå.

Stor kram till dig Skrållan!

Känns konstigt. Känns som mannen tror att vi ska fortsätta att umgås som vanligt efter att allt är klart. Försäljningen av huset, flytten till egna lägenheter.
Vill inte gå på honom om detta nu när vi måste vara så nära och fixa allt. Men han verkar ha glömt mitt krav. Och jag har inte glömt. Inte glömt hur det var.

Spinoza

När jag var i det läge du är i nu, så var jag så lite konfrontativ som möjligt. Allt för att inte dra igång massa bråk som skulle hindra mig från mitt mål att skapa ett eget liv. Så jag var vänlig och ganska neutral, men markerade de gånger X:et sa taskiga saker. Men bara genom att säga att det inte var OK, inte genom att gå till motangrepp.
Att umgås med mitt X känns just nu inte möjligt, men vi kanske kommer dit så småningom. Förutsättningen för det är att han tar sin del av ansvaret för det som hände mellan oss och att han slutar med sitt alkoholmissbruk.

Mitt förslag är att du i första hand vänder dig till kommunen/socialförvaltningen och ser vad dom kan erbjuda dig som anhörig. Sedan finns det ju olika grupper, tänker främst på al anon. Leta på nätet efter lämplig grupp. Det finns ofta kuratorer och även ibland psykologer på vårdcentraler. Psykiatrin kan man ju även vända sig till, men dom hänvisar ofta till primärvården. Bra du fokuserar på dig själv. Lycka till!

Ja jag går hos anhörigstödjare genom kommunen. Så skönt att prata med någon som förstår. Och så skriva här förstås. Sedan ska jag få hjälp genom vårdcentralen.
Men tack ändå för goda råd.

Så var huset visat. Nu blir det väntan. Väntan på om någon är intresserad.
Dom här dagarna som jag och mannen grejat har det mesta gått bra. Han är inte så sur som innan jag ville flytta isär. Skönt ändå, för vi måste ju fixa detta.
Jag själv börjar planera för min lägenhet. Känns spännande nu. Så kul när jag planerar och ingen som säger, så kan vi inte göra. Nu bestämmer jag själv.

Underbart att det går framåt med huset. Hoppas att ni får en bra köpare snart.
Låter ju jättemysigt att dona i din egen lägenhet och få göra precis vad du vill och när du vill.
Kram?