Tack för peppen och kommentaren!
Nä, det är hemskt. Stackars kropp liksom. Den gör sitt bästa och sen kommer jag här och (medvetet?) förstör den inifrån och ut...

Skönt att vakna upp bakisfri. Idag ska jag dricka mycket vatten, äta fräsch mat, läsa och lägga pussel, kanske ta en lång promenad med hunden och sen gå och lägga mig tidigt pga av jobb.

Jag har alltid ångest. Vissa dagar märks det knappt, andra dagar känns det som att jag lever i ett svart hål och att det kommer aldrig bli bättre. Det jobbiga är att ”humöret” eller ångesten kan svänga så fort, ibland under samma dag. Jag har märkt att när jag inte dricker på ett tag så är de hemskaste dagarna och stunderna väldigt få.

Jag måste acceptera min ångest. Den kommer nog alltid att finnas med mig, men alkoholen gör den värre. Den kan hjälpa i stunden. Annars skulle jag ju inte dricka?! Men i längden så skadar alkoholen otroligt mycket + den gör min ångest VÄRRE.

Jag kan ta bort alkoholen och då också ta bort en del av den värsta ångesten som jag lever med nu. Varför skulle jag inte vilja göra det?

Åh, vad jag kände med dig när jag läste det sista stycket i din text om återfallet. Tyvärr kände jag igen en hel del från min botten i slutet av november förra året. När man känner sig maktlös och har svårt att se en utväg. Tack och lov har vi en egen vilja, även om det känns förtvivlat ibland. Klarar vi det inte själva kan vi söka hjälp. Något måste vi göra. Så där dåligt ska vi inte må.

Ångest är skit. Punkt.

Har du någon medicin eller samtalshjälp mot ångesten? Förutom den egna bedrägliga och högst tillfälliga A-lindringen? Om inte, kanske det är värt att kolla upp.

Önskar sååå att du får må lite bättre snart och att du orkar ta dig ur alkoholens grepp. Som du själv så klokt beskriver hör ju dessa ihop.

Kram till dig ?