GoOn

Ja. Nu har jag nått min botten. Snälla, finns det någon som vill dela med sig av ”sin botten”? Jag vill dela med mig, men har inte kraft just nu. Jag är mamma till 4 fantastiska barn. Någon med någorlunda erfarenhet?

Det låter som att du är under isen och behöver en hjälpande hand? Här på forumet hittar du massor av härliga empatiska människor, var och en med sin egen historia. Jag har tyvärr ingen riktig ”botten” att dela med mig av. Jag bara insåg att jag behövde förändra mitt liv och mitt sätt att sopa över problemområden genom att dricka vin i soffhörnet. Steg ett var att sluta dricka på negativa känslor som oro, maktlöshet, stress... Jag insåg rätt snart att det enda rätta för mig var att sluta dricka alkohol helt, för annars hamnade jag alltid där i soffhörnet och självmedicinerade med min vinare till slut. Och när jag slutade självmedicinera blev jag tvungen att ta tag i och förändra en del av de aspekter som skapade all oro, maktlöshet och stress. Kanske kan man säga att min botten var just det, att jag apatiskt lade mig platt och hällde vin över ångest och depression istället för att ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Men jag tror att du hittar tydligare bottnar om du läser runt bland trådarna i forumet. Kram och lycka till!

Lykke

Jag är ny i forumet sedan 9-10 dagar, men läst här inne regelbundet sedan ett par år! Min absoluta botten - kraschen, infann sig nu i somras på min semester efter cirka 10 år med eskalerande vinpimplande! Det senaste året har det gått över styr totalt. Har inte delat med mig om min historia i min tråd ännu men det kommer, måste först smälta allt som hänt ett tag till! Nu 9:onde dagen nykter, och GoOn, tro mig, kan jag så kan du! ? Stor kram!

Min botten utlöstes av en lång festhelg och efterföljande ångest. Det var bara toppen på ett isberg av olika alkoholrelaterade problem som blev tydliga i samband med det. Som att ögonen öppnades helt för första gången och jag lyckades (väldigt mot min vilja) se hela jävla skiten i en lång kedja. Och det pekade inte åt rätt håll. Nästan som en blixt från en klar himmel. Mindes/såg tydligt att barnen frågat saker om mitt drickande, min frus oro och vädjan, all ångest, oro och ”seghet” som följde varje fylla. Orkade inte mer sånt. Sa ”aldrig mer” men kände för första gången att jag verkligen menade det. Inte ”aldrig mer.. men vi får se mot slutet av veckan”. Har inte ångrat mig ännu.

Tex när jag började morgonen varje dag med att dricka säkert 40 cl vin direkt ur en gömd bib bara för att orka ta mig till duschen och känna mig normal var nog en botten. För att motverka abstinensen. En annan var när jag fick en b-vitaminspruta på sjukhuset för min hjärna kändes trasig av abstinens. Finns mer att berätta men till slut var ju så utmattad att jag liksom inte orkade alls längre. Gråtande svepa ren vodka fast man egentligen inte vill bara för att allt i kroppen skriker efter det för att få lugn ör ett så mörkt scenario. Låter sjukt när jag skriver det men detta skedde alltså i smyg och faktiskt blev personer i min närhet chockade när jag till slut berättade. Hur kan man ens komma undan med sånt?
Det var typ min botten. Och nu när jag varit nykter över 6 månader och ser tillbaka så gick det oerhört fort utför sista typ halvåret, dvs från riskbruk - missbruk - helt fast.
Hoppad du hittar din väg

Det finns en tråd som heter typ "det värsta jag gjort", du får nog leta en bit bakåt för att hitta den. Det lugnar ju en del att känna att man inte är ensam.
Jag var tungt nere i alkoholism med två små barn. Nu nykter ca ett år. Vi är många som är föräldrar här, trygg plats att dela med sig utan att bli dömd.
Styrkekram