Spinoza

Ja, visst är det ovant att få bestämma själv!
Mitt X flyttade i början på juli och då gjorde jag en jättebeställning på Ikea som jag fick hemkörd.
Ny säng i lagom storlek för MIG. Nya bokhyllor i vardagsrummet med vitrindörrar (X:et ville inte ha det för att stereoljudet blev sämre då), byråer, nytt badrumsskåp mm. Det mest "onödiga" jag köpte var ett sminkbord. Jag har knappt sminkat mig tidigare, så det kändes ju kanske inte helt nödvändigt. Men det var så fint och något som jag aldrig hade köpt om X:et hade bott kvar. Så nu står det och pryder mitt sovrum och jag älskar det!
Men det tar tid att tänka om. Min första tanke när jag vill göra något hemma är vad "de andra" ska tycka och om de kommer att gilla det. Sen inser jag att det bara är dottern jag behöver förhålla mig till. Hon kommer inte att bo kvar hemma så länge till och är dessutom positiv till allt jag ändrat på hittills. Så jag tränar mig på att tänka på vad jag vill och vad jag tycker är fint. En fantastisk känsla!!!

Lycka till med försäljningen av huset Skrållan!

Jag skriver av mig. Sitter här i lugn och ro. Ingen man som är full. Ingen som är sur på mig. Jag tittar på vad jag vill på tv. Jag njuter.
Min man, mitt ex nu, bor i sin lägenhet.
Jag var så kär i honom. Mitt livs kärlek. Honom jag skulle bli gammal med. Vi gick igenom så mycket tillsammans.
Nu ser jag en man som har ont överallt. En man som klagar på allt så fort vi träffas. En man som är negativ. Jag lyssnar. Inte en enda gång har han frågat hur jag mår i allt det här. Han bryr sig bara om sig själv.
Ändå är det sorgligt. Att det inte blev som jag trodde. Vi är inte osams. Vi kan jobba sida vid sida men utan känslor. Vi är som kompisar. Men ibland pratar han med mig som han tror att vi ska fortsätta vara ett par. Han har nog inte riktigt förstått. Att jag inte kan leva med honom när han dricker. Att jag kommer bygga upp mitt eget liv.
Ser att han drar sig till vänner som dricker mycket. Det är det livet han föredrar nu. Att festa. Och dricka.
Tycker synd om honom ibland, men då tänker jag, han har ju valt. Och han valde inte mig.

Jag skriver av mig. Sitter här i lugn och ro. Ingen man som är full. Ingen som är sur på mig. Jag tittar på vad jag vill på tv. Jag njuter.
Min man, mitt ex nu, bor i sin lägenhet.
Jag var så kär i honom. Mitt livs kärlek. Honom jag skulle bli gammal med. Vi gick igenom så mycket tillsammans.
Nu ser jag en man som har ont överallt. En man som klagar på allt så fort vi träffas. En man som är negativ. Jag lyssnar. Inte en enda gång har han frågat hur jag mår i allt det här. Han bryr sig bara om sig själv.
Ändå är det sorgligt. Att det inte blev som jag trodde. Vi är inte osams. Vi kan jobba sida vid sida men utan känslor. Vi är som kompisar. Men ibland pratar han med mig som han tror att vi ska fortsätta vara ett par. Han har nog inte riktigt förstått. Att jag inte kan leva med honom när han dricker. Att jag kommer bygga upp mitt eget liv.
Ser att han drar sig till vänner som dricker mycket. Det är det livet han föredrar nu. Att festa. Och dricka.
Tycker synd om honom ibland, men då tänker jag, han har ju valt. Och han valde inte mig.

Jag fortsätter framåt, men ibland blir det bakslag. Så fort jag är borta och gör något själv, så skriver mannen. I kväll var jag borta och då skriver han att han tycker vi kunde gjort något åt våra problem för flera år sedan, bytt bostad o.s.v. Han varken ser eller erkänner sitt problem med alkoholen. Det är allt annat än det.
Det är så frustrerande men jag inser ju att jag aldrig kommer få ett erkännande eller ett förlåt från honom.

Spinoza

Jag vill också ha ett förlåt och ett erkännande från mitt X, men tror inte att jag kommer att få det, så jag kan förstå din frustration.
Jag försöker flytta fokus från honom till mig själv och jobbar hårt på att förlåta mig själv för vad jag tillåtit honom att utsätta mig för.
Jag träffade min coach igår och fick hjälp med att hitta acceptans i mig själv och det känns klart bättre efter det.

känner igen mig i det ni skriver. "Problemet" erkänns inte utan läggs över på annat och andra. Vet jag fick ångest liknande känslor av det, frustration plus plus. Kan fortfarande känna frustration över att jag inte fick något förlåt och erkännande för allt dåligt han sa och gjorde under fylla. Som du skriver Spinoza, acceptans i sig själv. Det tröstar och ger inte frid. Men jag har fortfarande mina stunder! Kram till er!

Det är lika bra att glömma att bi kommer att få ett uppriktigt erkännande eller förlåt förren den dag de har kommit till insikt och kommit långt i sitt tillfrisknande från alkoholen.
Det tar säkert väldigt lång tid av behandling innan de är där.
Vi får försöka förlåta oss själva istället och ge oss en fin framtid och lägga vår energi på det istället för att vänta ut en ursäkt som kanske aldrig någonsin kommer.
Må väl och ta hand om er tjejer?

Ja jag förstår att något förlåt får jag aldrig.
Ibland, men bara ibland letar sig en tanke in och jag undrar, kunde jag gjort något annat, var det så farligt? Men bara ibland, sedan tar förnuftet plats igen och jag vet. Vet att jag gjort rätt som lämnat. Jag kan inte göra någon annan nykter, som dessutom inte vill.
Mannen skyller på allt annat än alkoholen. Tänk vad han förtränger allt.
Jag kommer leva mitt liv. Jag kommer leva själv. Jag ska ta hand om mig och jag ska bli lycklig.
Jag ska göra allt som jag drömt om. Nu är min tid.
Dax att gå vidare och inte tänka på mannen.

Ledsen i dag. Känslorna kommer över mig. Besvikelsen att det inte blir vi. Mannen grejar i sin lägenhet. Han behöver inte längre mina råd. Han klarar sig själv. Och jag sitter bara och väntar på nästa steg. Kan inte riktigt veta varför känslorna svajar nu. Har känt mig så stark tidigare. Men jag får väl helt enkelt tillåta mig själv att vara i känslorna. För jag kan ju inte leva med honom. Alkoholen är viktigare för honom.

som också haft och fortfarande har sådana dagar. Dom där dagarna blir färre och färre Att fundera på vad man skall unna sig själv brukar trösta mig. Har även lite som mål att det skall vara så nära gratis som möjligt. Inte för pengarna utan för att jag skall må bra på riktigt och inte typ trösthandla! Imorgon är en ny dag och den är din Skrållan ♥️

Det är klart svårt att välja sig vid tanken att man inte är behövd längre och det blir lite fallgropar ibland. Det måste det få bli.
Men du kommer ur dem och jag tror det går bättre för varje gång.
Ta ett djupt andetag och du klarar det.
Kram ?

Tack InteMera. Sitter i lugn och ro och har ätit gott. Känns ganska bra i kväll.