Igår kväll rammla jag dit igen efter en dryg månads nykterhet. Allt blev kaos som vanligt och nu ligger man här och funderar på det alltid kommer vara så här eller är de någon som har tips eller råd om vad man kan göra för att förbli nykter.? Inser att jag har problem som jag vill komma till rätta med inann jag förlorar sambo, barn å jobb. Känns som jag bara är en belastning för min omgivning eftersom jag bara ställer till det med jämna mellanrum. Tacksam för alla som orkar ge lite tips.

Hoppas du kommer att trivas och få kraft här. Ett bra sätt att få ork, kraft är att skriva här och ta hjälp av självhjälpsprogrammet. Så tryck inte ned dig nu, utan res dig och fortsätt där du slutade// kram Strulan??❤️

DetGårBättre

Lokalisera vad det var som gjorde att du började dricka. Stress, flykt, ledsen, glad eller något annat? Det är där du måste dra i nödbromsen. Där du gör ett aktivt val. Ring någon du litar på när du vill dricka. Få reflektion och var beredd att ta konsekvenserna ifall du väljer att dricka.

Vad sker i korta perspektivet och vad kommer kunna hända i det långa perspektivet? Är du efter det beredd att snurra kulan är det bara att köra. Annars försök ersätt det med en promenad t ex.

Testa:
Antabus
AA
12-steg
Läs eller lyssna på boken ”skål ta mig fan”
Mina förslag och det enda som funkat för mig efter cirka 1000 andra försök :)

Du berättar inte så mycket om hur det hände. Där nånstans ligger nyckeln till att inte hamna där igen.

Var det en belöningsfylla? Släppte du garden efter en månad? Kan säga att klarar du en månad så klarar du 12.

Det berodde nog på att de plötsligt dök upp en möjlighet att dricka som ja inte var beredd på. Ja hade även börjat slappna av, slutat läsa och lyssna på saker som rör alkohol problem. Men nu tar jag nya tag måste klara detta.

Lätt hänt att få för sig att man ”har koll”. Tror du är på rätt spår nu. Det hjälper att nörda ner sig i nykterhet under en längre period för att inte tappa fokus. Du kommer kunna slappa till men det krävs lite längre tid antagligen. Bra jobbat hittills i alla fall!

En sak som jag kämpar med är ångesten över det jag ställt till med, vill inte gå in på detaljer men har gjort saker på fyllan som verkligen inte passar när man har en sambo. Hur kommer man över dom känslorna?

Jag har dock varit ärlig med mycket skit jag gjort och råkat ut för på fyllan för min fru. Men man kanske inte alltid kan det av olika skäl. Då finns inga alternativ annat än att acceptera och lära sig att leva med det. Kan inte säga att vissa saker jag gjort har bleknat med tiden, men jag har lärt mig att hantera tankarna på det. Sen tycker jag att nu när vi fattat och gått vidare så är det den vi var som gjorde det, inte den vi är nu. Det är inget automatisk ”get out of jail free card”. Men visar att vi själva inte accepterar att ha det så, eller göra så. Men viktigast av allt är nog att försöka förlåta sig själv.

Vissa saker jag har i bagaget bleknar faktiskt mer och mer (jag är bara ca 7 månader nykter). Vissa kommer jag ha svårt att förlåta mig själv för. Jag brukar jobba mycket på tacksamhet över hur det är idag, just nu, allt gott jag kan göra i framtiden. Det är liksom det enda man kan göra.
Sen ibland brukar jag tänka på hur mkt skit allt hade varit om jag fortsatt dricka dessa 7 månader istället. Det gapet som uppstår mellan hur jag har det i dag och hur jag är mot folk jämfört med hur det kunde sett ut om jag inte brutit med a gör mig ofta glad

Tänkvärt. Det är ju väldigt konstigt att något som för med sig så mycket skit kan locka än trots att man igentligen vet om vad de för med sig. Det tar ju väldigt lång tid att bygga upp en trygg och stabil tillvaro men de går ju väldigt fort att rasera allt...

Något jag nöter in hos ungarna, och försöker leva efter själv, är att det är viktigare att GÖRA förlåt än att säga förlåt. När man har gjort fel och vet om det kanske det inte är så viktigt att ”bekänna” och söka absolution för att rena sitt eget samvete. Det kan tom vara själviskt, beroende på hur sårad mottagaren av bekännelsen blir. Det dåliga samvetet kan istället tjäna som drivkraft för att göra förlåt, dvs se till att aldrig någonsin göra samma sak igen. Det kan tex kräva stora förändringar av vilka sammanhang man utsätter sig för. Om din högra hand förleder dig, hugg av den, typ.

Om man har ändrat sitt sätt att leva till det bättre är det då okej att lära sig av det gammla livet, förstå sina snedsteg men begrava och försöka släppa det som hänt och istället fokusera på att inte låta det hända igen? Men vad händer om saker man gjort kommer fram senare från någon annan än en själv?, är det okej att säga till den man älskar att man inte trodde hon skulle bli hjälpt av att veta allt men att det viktiga är att det inte kommer hända igen, att sånt som hänt på fyllan aldrig kommer att hända nu när man lever nyktert. Tror ni att det är rätt att tänka så här?

Svårt att säga vad som ör rätt eller fel. Det beror ju alltid på vad motivet är. Det verkliga motivet, inte det man önskar vore motivet. Jag skulle iaf se till att kunna presentera en vattentät plan för hur jag säkrar att dumheterna inte händer igen, i samband med en bekännelse. Som sagt, tala om hur jag avser att GÖRA förlåt, inte bara säga det. Och du har nog helt rätt i att om partnern får höra om dumheterna från någon annan så skadar det nog sju resor värre ? Då köper hen nog inte en förklaring a’ ”Jag ville inte såra dig med sanningen...” Jag avundas dig inte ditt dilemma, men önskar dig lycka till med funderingarna!

Vad du frågar oss är om du kommer att klara av att leva med det om du nu intalar dig att det aldrig händer igen? Det kan bara du svara på. Du känner dig bäst. Kommer det hända igen? Kan du leva med det? Känns det som en läxa, och har du lärt dig den i så fall? Vad tror du att din sambo helst vill? Är du villig att ta konsekvenserna av att vara ärlig om det, och samma om du inte säger något?

Det finns inget svar som passar alla, vissa vill veta, andra inte. En del tycker att 100% ärlighet är viktigast i ett förhållande och kan förlåta, andra vill helst gömma sig för information som kan skaka om deras liv och vill hellre ha en fin illusion än en otrevlig sanning. (Red pill/Blue pill) Det är en trevägskorsning där det sorgligt nog bara är att välja baserat på det du vet just nu. Att sluta dricka är hur som helst en fantastiskt bra grund för att slippa tappa kontroll och fatta genomtänkta beslut framöver. Hoppas det går bra för sig oavsett vad du väljer.

Jag fortsätter med nykterheten och hoppas de blir lösningen på det mesta tror att de blir en bra början. Känner redan att de känns bättre allt eftersom dagarna går.