Förlorad själ

Han har tappat det helt. 3 dagar var han vaken konstant. Äter ingenting och mår psykiskt dåligt. Han har kastat skit på min alla timmar jag vart hemma. Jag har vart lugn men han är kaos. Han började slå sönder saker/dörrar/garderober. Och skyller allt på mig. Allt är mitt fel och så klart min pappa fel som finns där som stöd för mig. Vi har tryckt ner honom, mobbat honom och attackerat honom. Han tog en kniv mot sin hals och drog den så det började blöda lite och gav ett rött märke. Han sa att han ville ta sitt liv och på hans gravsten ska det stå att det var mitt fel. Han ringde mig när jag jobbade och bokstavligen tvingade mig att komma hem annars skulle han komma dit och göra kaos. Jag gick hem tidigare. Det här är helt sjukt hur jag lever just nu. Han sitter o pratar i telefon till 1 på natten och skriker o beskyller folk. Jag ligger vaken och ska gå upp kl 5 för att gå och jobba. Efter den här veckan är jag helt slut körd. Jag försöker hålla lugnet och bara låta det rinna ut i sanden. Men han fortsätter även idag nu har han vart vaken 2 nätter. Blir väll kaos igen om han är vaken en till. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har tappat alla mina känslor nu för den här mannen. 15 år åt skogen pga av dogmissbruk. Han inser inte att det är han som är orsaken till att vi sitter där vi sittter idag. Utan "han mådde ju bara dåligt" och hur kan jag "lämna han i sticket" nu när han mår som sämst. Hur kan jag gå till jobbet när han hotar med självmord? Hur kan jag vara så ond.? Hur hamna detta helt plötsligt på mig? Hur blev det mitt fel. Det är inte jag som överdoserat, blivit skuldsatt på 400 000:- det är inte jag som krockat bilar, fått bilar bestulna, häktats, sårat, krossat drömmar och förstört vårt liv.. Det är ju han!!!

Flyttar till min lägenget i nov. Men fan vad långt det känns kvar..

Li-Lo

Ditt inlägg träffar som ett slag i magen och det är svårt att sätta sig in i hur du har haft det och har det nu. Vilket mod du visar som sätter ord på din situation och delar med dig här. Jag hoppas att du får stöd av andra användare som kanske känner igen sig eller som har varit i en liknande situation.

Utifrån det du berättar så behöver din partner antagligen akut vård och jag vill rekommendera dig att föröka lämna situationen. Det kan vara svårt att identifiera sig som våldsutsatt fysiskt eller psykiskt samtidig är just det du beskriver att bli verbalt hotade, att få ansvar för någons annans liv på det sätt du beskriver just psykiskt våld. Vad tänker du om det. Du behöver inte ta några långsikta beslut. Det är inte min menig att skrämmas och du känner dig själv bäst, ändå vill jag berätta att sömnbrist och psykiskt illamående samt eskalerande hot och aggressivitet bör tas på stort allvar. Hur skulle det vara att ringa polis nu och rådfråga dem?

Vem mer kan du prata med i verkligheten om detta? Om du inte har någon just nu finns det professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många bra.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet.

kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förlorad själ

Tack så mkt för stödet och för informationen om allt detta. När man är i skiten så är det så svårt att tänka klart. Då gör det mkt att få höra det från någon annan. Betraktar detta med som psykisk misshandel. Jag litar inte riktigt på att polisen gör ett så bra jobb. Och även om dom tar med han så släpps han nog väldigt fort. Och DÅ kommer han vara vansinnig. Han har aldrig slått mig och sagt att han aldrig skulle göra. Istället går ilskan ut på vårat hem. Inte kul det heller när man lagt ner mkt pengar på saker som en person som inte kan hantera sin ilska går och slår sönder. Längtqr iaf tills jag flyttar själv i november. Hoppas bara inte han fortsätter terrorisera mig då.. ?

Du behöver professionell hjälp. Den situation du befinner dig är farlig och självklart ska ingen behöva leva som du har det. Han ska bort från ditt liv så snart som möjligt. Kanske dumt, men finns möjlighet att du bor hos någon annan tills vidare. Han kanske förstör ert hem då, men det gör han ju ändå. Var rädd om dig du förtjänar något mycket bättre och ta emot all hjälp du kan få.

Förlorad själ

Tack för dina ord.. ja det är farligt att leva med en människ som inte kan kontrollera sin ilska. Han har aldrig slagit mig men vid sitt senaste utbrott så blev jag otroligt rädd på riktigt. Riktigt obehaglig känsla. Tror han har borderline personlighetsstörning och dom är oftast väldigt rädda för separationer. Men finns ingen ursäkt i världen för hans agerande. Just nu känner jag mig helt förlorad. Jag saknar mitt gammla jag. En glad och stark tjej som visste vad jag ville. Nu vill jag bara vara själv. Längtar så till min flytt att få stänga dörren och bara få vara ifred i mina egna tankar. Det kommer gör mig stark igen det vet jag. Måste nog även ta kontakt med psykolog så jag får prata av mig med någon specialist. Men det får bli när jag flyttat för jag är alldeles för trött för det nu. Tack för dina ord och råd ?

Jag blir orolig när jag läser det du skriver.
Du måste försöka tänka på dig själv så du kan vara säker. Det är ju en oerhört stressande situation du lever i och du behöver lugn.
Att prata med en psykolog är väldigt skönt och för mig hjälpte det att vända fokus till mig själv och att få mina tankar på rätt spår igen.
Kram ?

Förlorad själ

Ja jag är själv orolig. Trodde aldrig det kunde bli ett sånnt här helvete när man valde att flytta.. lugnare idag men kommer helatiden in på samma saker. Jag säger bara att det inte är någon ide att vi diskuterar för vi kommer inte fram till något.. jag ska ta tag med psykologhjälp så fort jah kommit härifrån.. tack det värmer ?

Serena

Kniven förvandlade detta till ett allvarligt hot.
Min starka rekommendation är att du sover någon annan stans tills du får din nya lgh. Kontaktförbud vore en ide också. Ring polisen och be om råd.
Att bli anklagad för att ha orsakat allt elände i den andres liv är inte ovanligt, men det är inte sant. Försök stänga av känslorna och se till att vara i trygghet.

Jag håller med. Sätt dig i säkerhet. Du ska inte behöva stå ut med hur han behandlar dig. Du är värd mer.

Blade Runner

Kan du flytta till en vän nu ? Stanna inte kvar i miljön som kan eskalera ytterligare.

Jag är också på väg att lämna, bata jag hittar modet, och ska skriva på lägenhet imorgon. Är så sjukt nervös över det men vet att jag måste ta ett kliv framåt mot ett normalt liv.
Han tror att allt om skilsmässa är glömt tydligen och nu går jag och gruvar mig för att ta upp det igen.
Jag har länge misstänkt narcissism och han är väldigt kontrollerande på ditt sätt och kommer nog bli riktigt arg på mig.
Fy vad det är svårt att bara göra det man vill. Saknar också den tjejen med självförtroende som jag egentligen är.
Kram och var rädd om dig?

Förlorad själ

Till din lägenhet.. hoppas att du får lugn och ro i ditt liv och attfå hitta tillbaka till glädjen i livet det förtjänar du ? nu har allt vart lugnt här.. kan alltid gå och sova hos andra men kan jag så vill jag endå va hemma. Mannen är lugn men tycker jag tar det för allvarligt.. sjukt.. kram på er alla

Lucan

Som så många här är jag i liknande situation. Herregud vad många vi är som verkar ha samma upplevelser. Grattis till att du får boende i november, det är ett tag men i relation till alla år som du stått ut är det väldigt kort tid! Det kommer bli bra. Jag sitter i liknande situation men tvärtom, min sambo ska flytta ut men hittar inget (pga missbruk, betalningsanmärkningar, skulder, inga pengar osv). Så det låter underbart att bara lämna! Han säger också att allt är mitt fel, jag provocerar honom till att knarka. Det är så sjukt. Saknar också mitt gamla bekymmerslösa jag. En person som satte gränser och visste vad jag ville. Kan inte ge råd eller tips hur du ska stå ut närmsta två månaderna. Men ville bara säga att jag bär på samma känslor som du, du är inte ensam och lycka till.

När det varit tillräckligt lugnt så här jag också bott hemma. Jag har bara flytt, för det känns det som, när det varit alltför stökigt. Msn vill ju helst vara hemma och det är väldigt jobbigt att sova på soffor, lyftmadrasser och ha sina saker i plastpåsar. Så jag förstår dig.
Kämpa vidare, det är inte långt kvar till du kan flytta?

Det låter väldigt tufft för dig att inte kunna få iväg honom. Jag kan inte något om detta direkt men finna det ingen möjlighet för att ta hjälp av soc?
Till mig så de att jag ska inte ordna boende till min man utan det ska han klara själv annars får han komma hit så hjälper vi till.
Det var det de så till mig när jag stressade över boende till honom p.g.a att han är arbetslös.
Det kanske är värt att kolla med sig i din kommun.
Håller tummarna att det löser sig.
Kram

Förlorad själ

Ja visst är vi skrämmande många o samma båt. Jobbigt att du inte får ut honom.. har han ingen bekant han kan flytta in med då? Min kille försöker diskutera om denna flytten varje dag. Igår trodde van att han slulle ha en nyckel hem till mitt nya hem.. undrar hur han tänker där alltså.. så klart han inte ska ha.. jag vill kunna låsa dörren och veta att ingen kommer in... lycka till med att få iväg din problemperson ?

Förlorad själ

Ja klart man inte vill bo i en väska alltså. Längre avstånd till jobbet mm.. nää jag härdar ut detta till nov. Just nu är ju allt endå lugnt. Lycka till med allt ?

Lucan

Det kommer verkligen bli en reality check för honom när du väl flyttar ut och han inte får nyckel, hehe såklart han inte får nyckel :) känner igen sådana kommentarer också, tror missbruket ger totalt skev verklighetsuppfattning (alternativt lyckas ljuga om situationen så de tror på det själva). Min sambo kan också prata om grejer som borde fixas här hemma, typ "vi borde köpa ny säng" och då undrar jag tyst om han har glömt att vi gjort slut och att han ska flytta ut asap.... Fast sen senare får jag ändå syrliga kommentarer om att jag sviker honom som vill bryta upp pga att han är den som är sjuk och att jag inte finns där när han mår så dåligt (kan tycka att om han mått så dåligt i alla dessa år borde han tagit hjälp för längesen och så är vi inne i den diskussionen igen som aldrig leder någon vart). Jobbar på att han ska flytta ut, tyvärr gör han inte mycket själv åt saken själv och jag har blivit sjukt dålig på att bara sätta ner foten. Något jag troligen behöver hjälp att hitta tillbaka till sen när allt det här är över. Tycker det hjälper att vara inne i detta forumet när det känns jobbigt, sorgligt nog är det lite skönt att läsa om andra som också är i samma situation. Jag kan sätta min situation i perspektiv och ofta när jag läser så tänker jag "men lämna bara!" och sen tittar jag på mig själv och ser hur fruktansvärt svårt det är i verkligheten.... bra att det verkar lugnt för tillfället, njut och tänk att väldigt snart är detta över!

sessi

Det är långt till november....
Mitt råd att lämna på direkten för din egen säkerhet, var rädd om dig ♥️

sessi

Det är långt till november....
Mitt råd att lämna på direkten för din egen säkerhet, var rädd om dig ♥️