av Miss Hyde

Miss Hyde
lör, 2019-08-17 - 09:00

Du är en klippa här i forumet, tack för att du bryr dig om och peppar.
Jag ska ta ditt råd på allvar; fokusera på annat. I dag är en annan dag, i dag ska jag må bra...
Önskar att vi alla kunde se varje dag som en gåva och inte krångla till allt så himla mycket.
Kram Miss Hyde

Strulan65
lör, 2019-08-17 - 11:37

Att vi straffar oss själva, finns ingen som kan vara elakare än det egna jaget.
Kommer inte ihåg om du gick och pratade med någon, annars tycker jag du skall göra det.
Skall vi bli lyckliga och trygga måste vi få lära oss att tysta den elaka rösten.
Så ge dig själv en stor kram och säg till dig själv att du är bra❤️
Grattis till dina två månader????// kram Strulan

Mirabelle G-S
fre, 2019-08-23 - 20:54

Jag har inte lyckats hänga med i svängarna här på forumet under de senaste två veckorna... Jag förstår precis ditt ätstörda återfall. Kämpar själv med vita knogar för att inte falla över den kanten :/ Underbart att du ändå lyckas hålla dig nykter. Jag tänker att vara ätstörd är eländigt, men att vara både nersupen och ätstörd är sju resor värre. Jättebra att du skaffat fram samtalshjälp. Dela gärna med dig om du får lära dig något användbart. Kram

Miss Hyde
mån, 2019-08-26 - 23:14

Tack Strulan, Mirabelle och Vinäger?
Jag skulle vilja skriva något vettigt men huvudet värker efter en krånglig dag.
Mycket på jobbet, fullt upp hemma...
Dag 70 som nykter! Det hade jag aldrig vågat tro när jag gick med i forumet.
Kram och må så gott.

Miss Hyde
sön, 2019-09-08 - 08:19

Jag går in och läser, strör lite hjärtan här och var till alla som kämpar, men har inte skrivit något på länge...
Detta forum har varit helt avgörande för min nykterhet. Snart 90 dagar nu. Jag är så glad och tacksam! När jag är nära att falla dit igen dyker alltid något klokt/sorgset aha-inlägg upp, gammalt eller nytt, som får mig att avstå. Det är lätt att glömma bort allt elände a innebär, ständiga påminnelser behövs. Ensam är det lätt att lura sig själv.
Just nu känner jag ingen längtan efter a. Har kunnat skriva noll sug i loggen den senaste veckan, tidigare har det funnits med hela tiden, i varierande styrka.
I helgen har jag besökt en fantastisk väninna. Vi har varit på museer, shoppat vintage, ätit ute, tränat, bastat, myst med filmen Green book i soffan med grönsaksstavar, chips, dipp & smågodis på bordet. Alkoholfri GT är gott!
Tänk att få vakna utvilad och lätt i själen.
Jag vill fortsätta min nykterhetsresa resten av mitt liv. Kanske ändrar jag mig, men skriver detta för att komma ihåg hur underbart det känns att vara fri. Jag lever igen.
Kram på er, alla gamla och nya forumvänner?

Fibblan
sön, 2019-09-08 - 08:53

För att du delar med dig miss Hyde! Och grattis till dina snart 90✨?✨!
Jag blev väldigt pepp av att läsa ditt inlägg ?! Och jag tänker det är superviktigt för de flesta av oss att påminna både sig själv och andra om hur fantastiskt livet utan alkohol kan vara! Den helgen du beskriver låter magisk?! Och inte minst den där frihetskänslan! Klar i kropp och knopp, närvarande, levande och fri!
Grattis igen och väl kämpat - allt är din egen förtjänst ?!
Kram
/Fibblan ?

Vinäger
lör, 2019-09-21 - 16:12

Om det har gått som det ska har du väl passerat 100 dagar nu. Jag väljer att tro det och skickar ett stor grattis. ? Om det mot förmodan intträffat något annat vet du ju att du är välkommen tillbaka när du vill. Uppdatera gärna när du känner att du vill och orkar.

Kram

Soffi
tors, 2019-10-03 - 06:48

Vill bara säga TACK!

Jag har inte följt dig och vet inte din historia, din tråd har inte varit aktiv sedan jag kom in här..

Men igår skrev du en vers till Femina.
Jag läste den och nu sitter jag med tårarna rullande över kinderna i en strid ström..
Jag har inte kunnat gråta på många år...

Miss Hyde
tors, 2019-10-03 - 07:57

Tack Vinäger, Soffi & alla andra godingar - jag har inte uppdaterat min tråd på evigheter och såg era inlägg först nu. Jag är tacksam över att du fick gråta en skvätt, Soffi - det är precis vad som behövs ibland. Jag har den där versen som ett mantra när jag känner mig låg och värdelös. Det har funnits många sådana stunder i mitt egentligen så privilegierade liv. Varför gör man våld på sig själv? I onödan?
Så här kommer en repris:

Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Nu måste jag avvika till jobbet, men återkommer i helgen om hur det har gått med mina 100 dagar...
Allt gott & var rädda om er därute.
Ett knippe kramar!

Miss Hyde
lör, 2019-11-23 - 09:56

Jag var nykter i flera månader. Började dricka lite, lite igen. Gladdes över att det funkade. Jag hade kontroll, tyckte jag. Så hade jag en vän på helgbesök... Jag hade köpt en flaska bubbel och en flaska vitt. Han hade med sig äkta champagne, rödvin, vitt vin... Jag drack, drack, drack så där ohämmat som man gör när man är alkoholist. "Bara ett undantag". På natten somnade jag helt utslagen påklädd på golvet, minns inte de sista timmarna. Kissade på mig i sömnen. Förnedringen dagen efter... Hade superont i halsen efter att ha rökt lika friskt som jag hade druckit. Bestämde mig - aldrig mer! Hört den förut? Jag slutade iaf både röka och dricka, bara sådär. Ni ska veta att det var en arbetsseger! Under nästan 14 dagar höll jag mig från ciggen helt och var nykter. Rökstoppet påverkade mig enormt mycket. Jag hade en helt annan energi, kände mig glad och stark. Framtidstro. Längtan, drömmar - och en acceptans av mig själv växte fram. Underliggande sug förstås, men hanterbart. Så kom smällen. Kanske var det bara den jag väntat på. Mitt ex berättade - efter att jag beskrivit vilket härligt flow jag var i - att han varit på weekendresa med en ny kvinna. Väldigt trevlig, blond, framgångsrik, hälsosam - en "keeper". Vi är ju skilda, men har haft sex fram till för två månader sedan. Jag hade hoppats på att vi skulle hitta tillbaka till varandra, nånstans djupt inom mig. Jag höll masken i två dagar, sedan brast det. På helgen drack jag mig full, skickade fylle-sms till exet (varför kan man inte ha en alkoholspärr på mobilen?!), gjorde bort mig fullständigt förstås. Han och hans nya kvinna är superlyckliga och jag går sönder av svartsjuka. Hon har en massa pengar och bjuder honom flott, han har redan fått träffa hennes barn osv. Jag måste gå vidare, glömma. Men det är som om jag aldrig har varit så kär som nu, när jag på riktigt förlorat honom. Jag trodde nog att han alltid skulle se mig som nummer ett, trots skilsmässan. Oerhört idiotiskt, jag vet. Han har levt ungkarlsliv efter skilsmässan, kunnat göra vad han vill och betalt väldigt lite underhåll till mig som har löst ut honom (dyrt) från huset, ungarnas barndomshem. Jag har slitit med att hålla allt intakt, stått ensam med tvätt, städ, trädgård, ja ni vet - allt. Barnen har mestadels bott hos mig. Han tycker att jag sätter mig i ett hörn med offerkoftan på - att jag aldrig kan få nog mycket uppskattning, att det alltid är så synd om mig. Tack för den. Nu röker och dricker jag på regelbunden basis, har till och med druckit på morgonen för att stå ut. Har inte blivit så värst full, men påverkad ungefär varannan dag. Klarar nätt och jämt av jobbet, men det funkar. Jag har börjat köra bort ungarnas tvätt till mitt ex och krävt honom på underhåll retroaktivt, vilket han fixat (inte så mkt som jag önskat, men ändå). La ut en bild på en kontaktsida (för att få lite boost för den sargade självkänslan?) - fick hur många svar som helst av intresserade karlar av allehanda slag. Kände mig bara äcklad, av både dem och mig själv. Vad håller jag på med? Varför kan jag inte bryta detta destruktiva? Självklart vill jag resa mig igen - men det känns som om jag redan står med ena foten i graven. Är allt redan försent?

Vinäger
lör, 2019-11-23 - 14:48

Vilken tråkig läsning, lider med dig. ? Fy, vad jobbigt det måste kännas när den du innerst inne hoppats och trott på nu inte längre finns hos dig. Även om det var ditt ex, så förändrar det ju inte känslorna.

Förstår att det kanske inte är lätt att sluta rakt av just nu, men kan du på något sätt begränsa intaget? Vore jag du skulle jag fokusera på alkoholen och ta rökningen senare. Att dricka okontrollerat och förnedra sig mår förstås ingen bra av, men tänker att det leder till ännu mera A för att tillfälligt dämpa ångesten. Och så rullar det på...

Allt det här vet du förstås, men kan du se till att du inte har så mycket hemma? Att försvåra tillgången genom olika strategier. Vet ju inte var du bor, men kanske har du något knep för att inte hamna i fler lika utsatta situationer.

Känner din frustration och uppgivenhet inför situationen, men kan endast (mar-)drömma om hur det måste kännas att förnedra sig genom fylle-sms och annat. Men du, det här är inte du, det här är A-versionen av dig.

Du är värd så mycket mer. ? Och du kan så mycket bättre. Du var nykter flera månader nyligen. Hur hittar du tillbaka till känslan som fick dig att ta det vita steget senast? Vad inom dig plockade upp det jävlaranamma du hade då?

Åh, vad jag känner med dig... Vet inte hur jag ska kunna hjälpa. Om vi inte vore anonyma skulle jag åka över till dig med några blommor, ge dig en kram och sitta och prata och prata och prata...

Önskar att du åtminstone tar dig ur avgrunden och börjar klättringen uppåt. Vi finns här för dig, skriv så att fingrarna eller tangenterna glöder. Du har rätt, det här forumet är bra att hålla sig kvar i.

Tack för att du orkade lämna några rader hos mig, det betyder mycket att du tror på mig. ? Speciellt när jag själv inte riktigt gör det.

Många många kramar till dig, Miss Hyde. Du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du går in här och skriver om det håller på att gå överstyr med A-sliten.

Mirabelle G-S
lör, 2019-11-23 - 15:20

Ojojoj... Vilken tvärvändning... Det var ett tag sedan du var inne, och jag tänkte att hälsan tiger still. Ledsen att höra att du krisar så. För sent kan det inte vara. Vill du komma igen, så kommer du igen. Livet är långt. Att leva med alkoholen en dag i taget, eller utan alkoholen en dag i taget i 10? 20? 30? 40? år... Det är ju det valet vi står inför. Många dagar är det iaf kvar att leva innan även andra benet är i graven. Kram ❤️

Miss Hyde
sön, 2019-12-08 - 18:41

Ok, jag har haft två bedrövliga månader... Men tänk - what a difference a day can make..! Jag har blivit blixtförälskad. Allt bara gnistrar och glittrar, jag går omkring och ler fånigt för mig själv. Han vill ha mig, jag vill ha honom... Magisk känsla.
Nu vill jag bli mitt bästa jag - utan a!