av DenObekväme

DenObekväme
lör, 2019-09-07 - 06:30

Jag vill att just du ska känna dig välkommen hit och om du är här för din egen skull, någon annans skull eller helt enkelt bara är nyfiken på att lära dig mer inom ämnet spelar mindre roll. Du är välkommen vem du än är och om du vill vara delaktig så ska jag göra mitt bästa för att svara på din fråga.

Mitt namn är inte av någon större betydelse och egentligen heller inte min ålder. Men jag har lagt ett liv kantat av både alkohol, svek och droger bakom mig. Jag är precis som väldigt många andra behandlad i 12 stegsprogrammet. För mig har det fungerat men idag väljer jag att plocka ut endast delar av det som hjälper just mig. Har du nyligen klivit av ett missbruk och befinner dig i en 12 stegsbehandling just nu så ska du absolut suga åt dig så mycket du bara kan.

Jag kommer säkerligen att reta upp många. Men jag kommer också att kunna stötta många. Vi lever idag i ett väldigt inrutat mönster och valmöjligheterna är ibland inte särskilt stora. Men man får vända och vrida lite till på allt så kan man ofta se andra möjligheter även om det ibland känns hopplöst.

Här inne kommer jag använda mig av just mina erfarenheter och jag kan bara säga vad som hjälper mig och funkar för mig. Vi är alla egna individer och ja. Endast du äger just din känsla, den har ingen rätt att ta ifrån dig.

Välkommen än en gång!

DenObekväme
sön, 2019-09-08 - 18:40

Jag minns fortfarande när jag fick en uppgift under min behandling och jag skulle ge svar på det.

Jag svarade snabbt: Jag är den som alltid ställer upp, jag är social och jag är rolig.

Terapeuten i fråga tänkte självklart inte ge sig där och efter fortsatt samtal kom jag egentligen fram till att det jag sagt handlade helt och hållet om min roll i en krets där alkohol och droger egentligen var den enda gemensamma nämnaren. Jag hängde alltid på, jag sade iallafall inte särskilt ofta nej och dessutom så sade jag aldrig att nu räcker det.

När man dessutom lagt alkoholen/drogen åt sidan och dessutom varit ren ett tag så har man till råga på allt börjat känna saker också. Att känna äkta och inte bedövade känslor igen var ett av dom största ögonblicken för mig. Att verkligen ha kontakt med känslan och inte bara trycka den åt sidan eller bedöva den helt, för stunden.

Stanna upp ett tag och fundera lite på det. Vilka känslor är egentligen av värde när man är i ett aktivt missbruk? Självklart kan man känna sig kär, känna sig lycklig men iallafall för mig var det enbart en illusion. Detta ser jag givetvis först när jag haft en längre nykter period och inte första dagen på en avgiftning.

Man kan inte ljuga för sig själv brukar man ju säga men alkoholen eller drogen hjälper mig iallafall att göra det. Det kan vara jävligt jobbigt att se verkligheten men oj. Det är också en befrielse.

Trevlig söndag till er alla!

DenObekväme
mån, 2019-09-09 - 00:35

Mycket egentid och även ganska lång sovmorgon den första dagen på nya veckan gav utrymme för både tankar, diskussion och reflektioner i massor. Det är lätt att man dras med i era olika poster här på forumet när man själv känner att man är i balans och har orken. Att alla dagar skulle vara såhär är något jag bara kan drömma om men något som också slår mig är att under min tid i missbruket hade jag inga sådana här dagar alls. Jag är inte säker på att jag ens visste att dessa dagar fanns.

Man önskar att det bara kom en manual skickat på posten där allt står hur man ska göra för att lyckas bli nykter och drogfri. Att ta bort drogen ur ens liv är ju självklart det allra viktigaste men det är också bara det första du ska göra.

Jag vet människor som valt att sluta på egen hand. Man är någonstans för stolt att söka hjälp trots att man förstått att man måste sluta. Man klankar ner på alla metoder som erbjuds och talar ofta om att dom ska klara sig själv. Troligen har dom flesta inte någon ordentlig sysselsättning när ett missbruk gått så långt.

Så. Säg att det är imorgon och "Laban" ska nu äntligen sluta dricka och droga. Abstinensen väcker honom tidigt och ångesten lär vara påtaglig då han förmodligen kört som hårdast på slutet innan det är dags.

Det många gör fel här är att man låser in sig där man bor, man drar gärna för både persienner och gardiner och såhär kan det se ut i väldigt lång tid.

Visst. Varje nykter dag är en bra dag men det handlar också om att man måste jobba med saker för att komma tillrätta med saker. En del jag pratat med har inte lämnat sitt hem på flera veckor. Man har fått hjälp att handla osv och isolerat sig själv helt och hållet.

Det finns inga rätt och fel men jag skulle säga att denna behandlingsmetod inte finns med på någon topp 3 lista när vi granskar sådana. Mer ofta än sällan går det bra så länge isoleringen fortsätter men när han eller hon sedan utmanar sig själv och går ut leder det till återfall för inte en enda förändring har gjorts. Inte på långa vägar.

Skulle denna behandling hjälpt någon ber jag om ursäkt men dom jag mött har inga positiva erfarenheter av det.

Det finns hjälp i våra kommuner och den som behöver ha hjälp kan också få det. Våra behov ser olika ut och dom olika behandlingsformerna är inte jättemånga men det finns lite olika alternativ.

En annan minst lika viktig sak är: Vill du sluta eller gör du det för någon annans skull?

Kampen måste tas och jag hoppas att du gör det för din egen skull. Man kan komma på andra tankar under en behandling men man är rätt avtrubbad och inte helt redo om man är där mot sin vilja.

När man ska ta hjälp är ju också en enormt svår fråga. Hur många ggr har jag inte hört en som dricker alldeles för mycket för sitt eget bästa säga: "Jag har både partner, hus och barn kvar och sitter inte på någon parkbänk" någonstans på vägen har man alltså flyttat sina gränser längre och längre. Man sårar, ljuger och bedrar. Men huset är kvar så personen i fråga är inte en alkoholist. Försök att ha lite mer självinsikt än så och försök titta på både beteenden och vad det är som styr ditt liv och dina beslut.

Svälj stoltheten och be om hjälp. Alla kan vi behöva det någon gång i livet. Vissa mer andra mindre men låt inte just stoltheten bli det som hindrar dig. Instanserna har tystnadsplikt och dom man träffar där bär på precis lika mycket skam även dom. Träffar man någon där man går på samtal eller i behandling så är ju även dom där av samma anledning.

Sen en sista grej är också att man måste försöka få en egen uppfattning om vad just du behöver och vill. Lyssna och reflektera över andras tips men låt dina egna känslor ta beslut.

Godnatt!

DenObekväme
mån, 2019-09-09 - 05:29

För varje dag jag är ren så tänker jag också sundare. Dippar kommer och går sådant är livet och man kan försöka göra hindren till små gupp i stället för bergstoppar och havsbottnar.

Måndagar har väl egentligen varit en dag jag aldrig varit riktigt förtjust i. Mycket startade då i när söndagsfyllorna började bli hårdare och hårdare. Måndagsångest fick en helt ny innebörd när den oskyldiga återställaren helt plötsligt var en fylla nästan värre än lördagens.

Samma ångest har jag absolut inte nu längre när Måndagen infinner sig och denna rutin som jag nu ska beskriva gör jag varje dag. Jag gör det för att nollställa mig inför den nya dagen. Jag vill inte ha med mig eventuella drömmar eller negativa tankar efter helgen som rubbar och stör mig i nuet.

Jag ställer klockan. Tillräckligt tidigt för att jag inte ska behöva stressa. Idag väckte en katt mig men så går det ibland. Barnen sover fortfarande och min partner också.

Jag lägger undan telefon så att den inte kan störa mig och uträttar eventuella behov innan jag återigen stänger in mig i det tysta och dunkla sovrummet eller annat rum där det är tyst, lugnt och inget rubbar mitt fokus.

Om jag sitter lutad mot väggen och rak i ryggen, stretchar lite eller ligger raklång på rygg varierar dag för dag. Här börjar jag att släppa mina tankar och funderingar. Det enda jag har i åtanke är att jag ska andas både riktigt djupt och sakta. Jag stressar inte. Detta är för min skull. Ingen annans.

Fokuset är bara på nuet. Här och nu. Inget annat. Hur lång tid jag gör övningen varierar. Ibland 15 min ibland 5. Mycket beroende på hur mycket jag har att rensa från natten eller dagarna innan.

När jag känner att det börjar tystna i huvudet och jag har hittat mitt inre och känner att det är just där jag befinner mig så är jag klar.

Jag öppnar sakta ögonen med rätt fokus och med helt andra förutsättningar att påverka min dag.

Efter en övning som denna undviker jag både olika former av nyhetssidor även tv. Skulle också undvika sociala medier då det påverkar oss mer än vi tror. Media överlag vet exakt hur dom ska skriva för att vi människor ska påverkas.

På vägen till mitt jobb försöker jag behålla mitt tillstånd. Om jag märker att jag börjar bli stressad kan jag bara tänka på att andas djupt och lugnt så hittar jag snabbt tillbaka.

Vissa dagar behöver jag gå undan även på jobbet för att återta mer kraft men det är inte så ofta numer.

Har ingen aning om detta funkar om du fortfarande är onykter eller bakfull efter gårdagen men är du nykter kan det definitivt hjälpa.

Den enda frågan jag behöver ställa mig själv innan jag lägger mig kvällen innan är:

Vill jag göra vad jag kan för att påverka morgondagen till det positiva?

DenObekväme
mån, 2019-09-09 - 06:41

En sista sak vill jag dela med er innan jag kommer behöva lägga mitt fokus på andra saker. Arbetet kräver sin del och även familj och vänner. Jag tittar in när tillfälle ges men svar kommer dröja.

Rätt tidigt i nykterheten började jag göra mig själv till ett offer. Jag ville att folk skulle tycka synd om mig och gärna dalta med mig. Skammen och skulden hade börjat komma upp till ytan, jag hade börjat komma i kontakt med känslor och även förstått hur mycket jag skadat min omgivning utan att jag varit medveten om det.

När jag tittar på det där i efterhand så kan det vara en form av sug eller abstinens. Saker och ting är på väg att räta upp sig. Jag är nykter och dom jag behöver mest har jag fortfarande kvar.

Missbrukspersonligheten letar hela tiden efter luckor och anledningar till att dricka. Rösten iallafall jag hör när han sätter igång är både ihärdig och övertygande. Gärna visas det upp något som romantiserar det hela också.

Det är jobbigt i början men det går också att påverka sina tankar. Det är inte helt lätt men ju mer man tränar desto mer tystnar det i hjärnan och sugen minskar och där någonstans tror jag också att dom riktiga framstegen börjar dyka upp. När jag slutar förminskninga det jag gjort. Jag erkänner mina fel och brister men det viktigaste är att jag ser mig själv inte längre som ett offer och först då växte jag ordentligt.

Detta leder mig in på hur vi påverkas av andra. Oavsiktligt eller vågar vi inte må bra?

Om du precis som jag använder dig av lite andning idag för att försöka ha rätt fokus kan påverka om du vill ta med dig bra tankar och känslor eller dåliga tankar och känslor när du lämnar bostaden.

Man måste bara leda tanken rätt. När jag andats och nollställt mig själv från nattens drömmar och vad som hänt i helgen kan jag välja själv att när tankarna börjar komma igång måste jag leda dom rätt. Alla människor har saker man blir glad av eller mår bra av. Försök vara i nuet och där du är just då. Det som hänt har redan hänt och det kan ingen ändra på. Det är bara nu och framåt som du kan påverka.

Jag undviker som jag skrev tidigare tidningar, nyheter och nyhetsflöden. Det stör bara min balans och istället kan jag titta på en bild på min familj eller tänka på resan vi planerat och ibland räcker det med att stanna vid att jag får åka hem och träffa dom när arbetsdagen är slut.

Jag tar dom positiva tankarna och känslorna med mig när jag åker iväg. Jag ser till att påminna mig då och då. Kanske ler jag också ibland.

Min känsla äger jag och den kan ingen annan ta ifrån mig.

Både i behandling, självhjälpsgrupper och även i möten på mitt jobb märker jag hur lätt människor följer med i en annan människas mående.

När jag drar igång mötet så brukar jag ofta starta med att man får lyfta positivt och negativt om verksamhet och kollegor.

Det intressanta är. Om den första personen pratar om allt det negativa allra först så händer något i rummet. Det fortsätter så. Folk förändras. Man hakar på i en negativ spiral och låter det första ta över även grannens känsla. Den bryts inte förrän någon vänder det hela och glatt talar om allt det positiva först. Endast den personen har sin egen positiva känsla kvar.

Om du ska på ett möte eller träffa någon vän idag. Eller om du är på jobbet. Låt inte andras känslor trycka ner dina. Prata om det som är bra, kommer bli bra och saker som får dig att må bra. Det är väldigt många som gör precis tvärtom. Allt du får höra är det negativa.

Går du på ett möte idag. Försök ta med dig en positiv känsla in och tänk på att idag ska du berätta om något som är bra. Även om delningarna bara blir mer och mer deprimerande så känn med dom men behåll det som är ditt och bryt kedjan om det inte händer före.