av Pianisten

Fredag
Vaknar. En viss glädje infinner sig av bara vetskapen att jag klarade det igår kväll. Ett visst framtidshopp känns. Morgonen är ok idag med. Kaffet i morgonrocken är en trevlig start. Även idag hinner jag få ett litet utbrott på barnen innan vi lämnar huset. Mitt humör är helt klart svajigt. Solen skiner, den bländar mig på väg till jobbet, värmer i ansiktet, något som aldrig kan vara annat är glädje. Jag känner lite energi. Idag är det fredag, ikväll, ikväll. Vad ska jag göra ikväll. Imorgon skall vi umgås med vänner. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag känner mig ensam, ser på andra runt omkring som alltid umgås. Jag känner mig utanför. Imorgon är vi bjudna till vänner och det känns lite som en börda. Vi ska gå äventyrspromenad. När måste vi åka imorgon? Vad ska barnen ha på sig, blir det dåligt väder, har jag några bra skor och regnkläder? Lite oskrivet så behöver jag ju dricka, det gör alla andra där. Det är det som är roligt med det här gänget. Inte för att jag inte skulle kunna stå för att vara nykter, men är det ens roligt utan att dricka? Och ikväll, ikväll. Hur har man fredagskväll utan att dricka. Hur belönar man annars sig själv att ha klarat ännu en arbetsvecka. Jag vill inte dricka. Jag vill inte ha den här kampen mer. Flera gånger i veckan. Jag vill så gärna ha balans. Men jag har inte lyckats än, jo i några korta perioder. Men då är söndagen alltid en grå dag. När jag ska vända det. Hitta disciplinen inför en ny vecka. En kamp, jag klarar den kampen ibland, ibland går det åt skogen och jag är tillbaka på noll.
Solen ger mig energi, jag skulle vilja ut och jogga i eftermiddag, det kan få mig att klara kvällen. Men hur ska jag få ihop det. Familjen förväntar sig fredagsmys och jag är kocken. Vi har inget att laga hemma. Hemma vid femtiden. Byta om, ut och jogga, duscha, klä om, ställa sig i köket. Sen så kallat fredagsmys. Går det ihop. Blir det en skön eftermiddag? Jag blir stressad av bara tanken, som ett schema som måsta flyta perfekt, annars kraschar fredagsmyset..

Pianisten
tors, 2019-09-19 - 21:15

Tack Jempa123! Alltid tänkt att räkna dagar inte är något för mig men det gör mig peppad. Knappt börjat fundera på suget än, det är 30 dagar som gäller.
Jag tänker ändå det är början på nått långsiktigt men det lurar mig se mot ett mål jag kan hantera.

Väldigt trött nu, ingen ork, bara äter och äter. Låtit mig att falla ner i soffan efter jobbet och bara blunda för oredan hemma nu. Börja visa min familj att jag också kan vara svag och inte längre den som alltid kan ordna det som måste ordnas i det sista hemma. Känns som en ny befrielse och känt mig väldigt lugn av att tillåta mig vila trots jag brukar bli väldigt stressad av oordning. Tänker att när ordningen i mig kommer så tar vi resten.

Pianisten
fre, 2019-09-20 - 23:45

Dagen har varit med gott mod. Blev ett tidigt första test på 30 dagarsresan att klara och ett ganska stort test. Varit på födelsedags/inflyttningskalas hos min bror ihop med övriga syskon och våra familjer.
Vi har en väldigt tajt relation och har umgåtts med alkohol nära tillhands sen vi var tonåringar.
Vacklade trots allt inte en gång ikväll, började med att berätta att jag har en vit månad och reaktionerna var inget större. Men tanke på vi alla vet om varandra att ingen spottar o glaset så var det ingen som tyckte nått konstigt om det. Kanske bara jag som kände lite att jag saknade att kunna vara den jag brukar kunna vara när vi umgås.
Samtidigt en skön start för dem vet ju alla mina egenheter utan och innan och känner mig bäst av alla. Kunde bara vara mig själv hur nykter som helst, trots något mer lågmäld ikväll.
Känner en liten konstig stress att nu vet jag att jag kommer vakna pigg imorgon och behöver lägga min energi på nått för att inte krypa på väggarna när jag är ledig. Ska försöka att dämpa denna måste känslan lite och se om jag kan blunda lite, träna på att slappna av och göra något jag förhoppningsvis blir sugen på.

God natt vänner

Vinäger
lör, 2019-09-21 - 11:09

Välkommen tillbaka. Verkar som att du har analyserat detta ett tag nu och kommit fram till något nytt. Ja, varför inte testa, det handlar ofta om att bryta mönster. Nu gäller 30 dagar, vad som än händer. Smart!

Fint att du fick en bra start, en utmaning som du fixade galant. Härligt.

Trevlig fortsättning på helgen!

Kram till dig

Pianisten
lör, 2019-09-21 - 17:53

Hej Vinäger, tack för peppen! Betyder mycket.
Det var nog faktiskt inte så mycket analyserande denna gången för en gång skull. Spritflaskan i pannrummet som jag gick och klunkade ur i tisdags blev en ny nivå som väckte beslutet ganska hastigt.
Några fler månader i mellanmjölkslandet har (bör) också fått mig förstå att jag passerat gränsen att lyckas med det.
Kan egentligen inte föreställa mig en spiknykter framtid än men just nu trycker jag bara bort såna tankar och försöker fokusera på att låta tiden läka alkoholhjärnan. Till skillnad mot hur jag brukar jobba men att pusha mig igång med träning, dieter och så fort som möjligt förtränga problemen.
Jag hoppas detta får mig att känna en början av alla fördelar bara jag vill och se att alternativet inte har en chans. Mycket handlar om inställning och vilja! Men, 30 dagar, sen tar vi fortsättningen.

Kram

Pianisten
sön, 2019-09-22 - 11:30

..en dag utan planer och att vara hemma. Jag fungerar inte normalt då. Min sambo är i fixartagen, springer fram och tillbaka med tvätt, grejer och disk. Jag önskar bara jag hade ron att dra över en filt och läsa en bok och dagen tar slut. Ingen lust, ingen motivation. Rastlös! Värsta kombon. Som gjort för dåligt samvete

Pianisten
sön, 2019-09-22 - 22:00

Jag fick en liten känsla och tog min rastlöshet till nått litet jag kände för. Åkte och handla för ett par goda måltider att tillaga hemma idag. Behövde egentligen handla för hela veckan men det struntade jag i.
Efter lunchen insåg jag hur mycket jag saknade min bok jag nyligen läst ut. Har ju inte varit nån bokälskare innan men jag tog suget i akt och tog med min dotter till stan igen för jakt på en ny, hon behövde nya gympaskor också. Efter ett par butiker hittade jag något som verkade lite lockande och vände hemåt.
Hemma gjorde jag lite kaffe, en skål med glass och la mig i soffan i uterummets soliga brittvärme och hade en fantastisk stund. Blev så harmonisk att jag t.o.m fick ett spontant sug att sen hoppa upp och ta mig än den 10cm långa gräsmattan. Tyvärr visade sig att detta fina infall nästa skulle ta knäcken på mig, en lång historia kort, gräsklipparen krånglade till den grad att jag var snudd på att slå sönder den innan jag blev klar. Klockan hade gått och matlagningen jag sett fram emot blev sen. Trötta barn som klagade och gnällde på allt inkl den middag jag ansträngt mig för gjorde att jag tappade humöret vid läggningen. Det satte en lite sur eftersmak på dagen men jag kan leva på den fina stunden i uterummet och se fram emot en pigg vecka utan biverkningar av en blöt helg. Välkommen måndag, jag är redo ?

Pianisten
mån, 2019-09-23 - 17:31

Jag jobbar i säljbranschen. En kund kommer in till oss i morse och har antagligen en riktigt dålig dag. Det tar han ut på oss personal och vräker bokstavligen ur sig att vi inte gör någon nytta och är helt värdelösa. Om man känner det här personen så vet man att han är väldigt bitter och gnällig av sig, han har själv gjort det till sin profil, han trivs sån. Därför tar man mycket som kommer ur hans mun på lite allvar. Men här gick min gräns. Jag är dessvärre inte den personen med snabba svar på tal heller utan blir ganska ställd och ordlös. Sen kommer ilskan och de bra replikerna.. och så grämer man sig i flera timmar att man inte kunde säga ifrån direkt. Vem fan tror han att han är, komma till mitt arbete och kalla mig värdelös. Gör det en gång till och jag slänger ut dig är precis vad jag hör mig säga i huvudet.
Hatar att sånt här grämer mig i flera timmar. Handlar ju inte om att jag tror det han sa är sant utan att han bara kunde säga så och få gå ut mer eller mindre obestridd! Tips att sluta älta mottages.

Pianisten
mån, 2019-09-23 - 20:37

Ganska trist dag. Stressigt på jobbet i kombination med det mentala störningsmomentet ovan. Varit på fotbollsträning med min son och passade på att ta med min nya bok jag redan fastnat i och läste lite mellan hejaropen. Hemma sen blev det rester från igår till middag och nu är jag redan så sömnig att jag gärna lagt mig med min bok igen och somnat in om en stund. Men jag tänkte jag skulle försöka orka socialisera några minuter med min sambo så snart hon är klar med dotterns läxa.
En sån här dag vars enda syfte är transportsträcka, måste försöka acceptera dem. Kan man så småningom hitta en rofylld avkoppling i en sån här dag också?

Soffi
tis, 2019-09-24 - 19:11

Läser att du haft lite blandade dagar det sista. Det är väl det som kallas livet antar jag, när man inte dränker det i alkohol. Jag har också dagar som känns som transportsträckor men försöker lära mig att se det stora i det lilla. Vara glad över att iaf få en liten stund med den där bra boken, att du är frisk och kry och kan följa sonen till fotbollsträning osv.
Du kanske inte alls känner så, men för mig är det iaf viktigt nu att försöka uppskatta småsaker för att bryta de där "onödiga transportsträckorna" då man lika gärna kunde ha suttit i soffan och druckit.

Pianisten
tis, 2019-09-24 - 22:28

De känns som transportsträckor nu men man behöver ge det tid att neutralisera sin hjärna och vänja sig vid mindre svängningar och kickar. Som livet är utan tillsatta kemikalier i huvudet. I sinom tid så börjar det lilla att betyda mer och mer och avkopplingen och njutningen i vardagen att öka, jag har närmat mig det stadiet förr och sabbat det..

Idag har varit en lång dag. Nyss hemkommen från jobbet, vi har haft en aktivitet ikväll med lite kunder så en arbetsdag på ca 13h. Alkohol har serverats och jag insåg en liten sak idag att komma ihåg. Inget är som förväntningens tid, just precis innan och in det där ögonblicket när man får ta den där första ölen eller t.ex vinglaset. Då tittade jag på de andras lycka omkring mig och kände en avundsjuka på deras glädje. Men det går så fort över, bara en liten stund och några öl senare var deras glada förväntningar över och istället bara en berusande trötthet. Då var jag redan lyckligare än dem igen och mera välmående. Mina alkoholfria öl var plötsligt inte så dumma.
Nu dags för kudden. God natt krigare

Pianisten
ons, 2019-09-25 - 21:31

Idag har det varit kamp mot livet. Motgångar och prövningar från jag slog upp ögonen. Tufft tryck på jobbet, min annars trivsamma flyktpunkt från hemmets ekorrhjul. Idag kunde jag inte släppa jobbet vid hemgången, stressad över olösta saker och huvet kändes som en salong där ekot av alla dagens problem aldrig tycktes klinga av.
Handla mat på vägen hem, gäspade till tårar genom butiken och gick fram och tillbaka mellan hyllorna och kunde inte fokusera på vad jag letade efter.
Hemma försökte jag på ett vänligt sätt förklara att jag var helt slut i huvudet och behövde en stund för att återhämta mig. Informationen tycktes ändå inte göra sig förstådd, min sambo påminde mig genast om vårt pågående "stora projekt" som vi måste komma vidare med, det börjar bli ont om tid. Paniken steg inom mig och jag skonade familjen från sämre beteende genom att be om att få ta en promenad. Kom ut i knapt en timma med några stunder jogging för att få lite flås, mer press på mig själv hade jag inte mental ork till även om jag visste att jag kunde behövt det.
Tycktes ändå inte lyckas få helt stopp på allt eko men det var bättre. Hemma igen, något återhämtad försökte jag ge några svar och tankar på vårt kommande "stora projekt" för att visa att jag bryr mig och mer så fort jag orkar.
Efter middagen kände jag mig tom, slut som medmänniska. Fick läst en godnattsaga mellan mina två barn och känna deras helande närhet några minuter.
Nu vill jag vända blad på denna dagen och låta bli att grubbla på den uteblivna meningen med den.

Ler
ons, 2019-09-25 - 23:02

Ja, ibland är det skönt att vända blad och vakna upp tilll en ny fräsch dag full av nya möjligheter ? Hoppas att du efter en god nattsömn får en dag utan motgångar och prövningar .. Kömpa på .. Du vet att det är värt det ?

Soffi
tors, 2019-09-26 - 17:48

..att du haft en bättre dag idag.
Gårdagen lät som övermäktig. Men jag tänker att det är ju en jätteseger att klara även sådana dagar utan att ta till ett glas bedövning.
Starkt!!

Pianisten
tors, 2019-09-26 - 20:55

Tack för stödet, Ler och Soffi! ?
Går väl inget vidare nu. Men inte mycket att skylla på. Jag tog i alla fall ett beslut igår att idag blir det ingen stress på jobbet! Alla kanske inte håller med där men jag tycker det är ett val man kan göra. Det kan vara alldeles för mycket att göra och ibland kan det vara kul att köra på och se vad man går. Men man kan också välja att nu hinner jag inte med allt, nu är det en sak i taget.
Det gjorde jag idag och det gick bra, men det kom påkrypande huvudvärk som present istället. Arbetsdagen gick dock att genomlida.
Hade läst reklam om ett nytt gym som öppnade idag i närhet där jag bor och ett riktigt skysst öppningserbjudande för de första medlemskapen. Jag var sugen på det och mina snälla kollegor backade upp sista timman så jag kunde åka och ställa mig i kön. Det visade sig bli en riktig pers! 2,5h tog det att komma in och ut med ett årskort! På den tiden han min huvudvärk växa till en plågande migrän.
Hemma kom jag bara innanför dörren innan jag föll ihop i soffan men fick strax flytta mig till sängen för att få mörker och tystnad. Här ligger jag nu och har precis kommit på bättring. Knappast lönt att gå upp och piggna till, är väl bara att resonera som igår, vända blad och säga godnatt! Men idag åtminstone ett billigt årskort rikare på gymmet! ?

Ler
tors, 2019-09-26 - 23:26

Dags att vända blad igen ... hmm , låter som om dagen inte var ngt vidare idag heller ? .. Förrutom ett årskort till bra pris på gymmet , riktigt bra jobbat ?.. även om priset för kortet vart högt .. 2,5 timmars köande , ( imponerande vilket tålamod ) och så migrän på det .. Försök att se ngt positivt i eländet .. att migränen iaf inte berodde på att du var bakis ? .. Positivt också att helgen väntar runt hörnet och att du har ett helt nytt gymkort som bara vääääntar på att bli använt ? Ny dag nya möjligheter ..

Pianisten
fre, 2019-09-27 - 22:14

Dags för kudden men vill hålla mig till min dagbok. Bättre dag genomgående men inga sensationer. Bästa va att jag redan invigt mitt nya gymkort efter jobbet. Hade inte både handling och matlagning till fredagsmyset legat på mitt ansvar hade jag nog blivit kvar lite längre och kunnat njuta ännu mer utan tidspress.
Blev en god svampgryta på kantareller jag fått av min kära mamma och sen Doobidoo och Skavlan. Begreppet fredagsmys tappar den vanliga innebörden när A är borta. Plötsligt idag kände jag att jag faktiskt kunde gjort något annat mer givande än att sjunka ner i den nedsuttna soffan framför de vanliga TV programmen som är någon slags oskriven regel för helgfirande.
Blev en konstig natt i går pga migränen som gjorde att jag sov hela eftermiddagen, vaknade inatt vid runt 02 och kunde inte somna om på nån timma. Nu känner jag mig skönt trött och tillfreds med att runda av dagen och hoppas kunna ta mig för något givande i helgen, mitt största nyktra dilemma. Fritid.

Soffi
lör, 2019-09-28 - 10:09

Jag förstår precis vad du menar med att fritid kan vara ett dilemma.
Förut såg jag fram emot ledig tid för att kunna få en guldstund på kvällen med något gott att dricka, total avslappning och mys. Sedan visste jag ju att det krävs många timmar påföljande dag för att vänta ut sviterna, ingen mening med att försöka planera något alltså.
Nu finns ju så mycket tid när man känner att man "ska" göra något meningsfullt. Första veckorna satt jag där med det vita oskrivna bladet framför mig och såg bara just att pappret var blankt.
Nu börjar jag se att jag har friheten att fylla det där pappret med precis vad jag vill, och orken börjar komma att faktiskt göra det också.
Så, sätt inte för höga krav på dig själv i början. Allt du gör måste kanske inte vara givande, iaf inte utifrån sett. Bara satsa på att må bra. Kanske ta draghjälp av familj och / eller vänner och bara följa med? Låta dem visa vad man kan göra?

Önskar dig en riktigt bra helg!

Pianisten
lör, 2019-09-28 - 23:28

Ja, när man lever som jag brukar beskriva det, -på "alkoholdrift" så behöver man väl aldrig fundera så mycket över sin fritid. Den löser sig själv genom själva alkoholen och saker som kretsar kring just förtäringen av den.
Jag har ju en rad av nyktra försök senaste åren och kanske äntligen sett en röd tråd i mina misslyckanden som jag för första gången gjort annorlunda nu. Just det - att sänka kraven, på riktigt!
När man slutar dricka så är det för många en ny energi som växer upp och det är ju inte konstigt man tror att man bara gör rätt när man suger tag i den som en livräddningsboj som skickar dig ut i ett nytt hälsosamt liv. Varje gång har jag startat med träningsprogram och dieter för att snabbt kunna sysselsätta mig och man äntligen känner energin att ta jag i alla förlorade år. Med kicken av träning och hälsosam mat är det inte svårt att kasta sig ur minnena av alkoholens lyckokänslor och tro att ingenting kan stoppa dig. Men verkligheten kommer ikapp! De största kickarna av träningen avtar och stunderna då jag behövt mitt rus har inte försvunnit, bara dövats av andra kickar.

Det är så lätt att tänka tror jag att när man klarat de första dagarna och känner ork och motivation komma tillbaka, att det är dags att vara hård mot sig själv för alla gamla misslyckanden och ta igen alla dåliga val, "nu ska jag bli bra på allt"
Denna gången har jag stannat upp, hejdat mig från att kasta mig ut i löpspåret och istället börjat låta mig känna de dåliga dagarna och acceptera dem och det är just då det är dags att vara snäll mot sig själv och sänka alla krav! Istället fundera på vad jag verkligen VILL göra idag och inte så mycket på vad jag BORDE bara för jag har ork igen. Det är inte säkert man vet vad man vill än, men det kommer!

Ikväll bjöd vi spontant in två av mina bröder på middag. Den ena var gräsänkling och den andre har nyss blivit singel. Vi alla drack alkoholfritt för det var det jag hade hemma och vi plockade fram ett gammalt bords-hockeyspel jag inte kört på säkert ett decennium. Vi hade URKUL och blev som barn igen allihopa, mina barn var såklart också med och fick sköta varsin spak, ingen ville gå och lägga sig.
Nu har dock gästerna lämnat för en stund sedan och alla i familjen utan jag har gått till sängs. Fick precis ett sånt jättesug att gå upp i tid imorgon och köra in till gymmet igen. Ligger ju mindre än 10 min bort nu! Tänk så lugnt och skönt det måste vara en söndagsmorgon?
Då vet man att det är rätt, när man nästan blir lite pirrigt glad av en sån tanke.

Som den sköna Ole Bramserud säger, "Livet är fullt av möjligheter Stig Helmer!"