Talien

Idag är jag sjuk i trötthet. Ungefär så känns det. Jag skulle lika gärna ha 39 graders feber eller vinterkräksjuka, men jag är trött.

Jag är ledig fre-sön och utan några större planer. Vaknade ganska tidigt imorse och började dagen med att tänka genom helgen, den där "spela inte bara upp trailer, spela upp hela filmen". Ingen chans att kunna romantisera ihop nåt om att dricka denna långa, trista, gråa helg!

Sen börjar tankar i alla möjliga former susa runt, jag försöker skriva ner dom, för en hel del är kloka tankar, men jag hinner inte med. Det är som en orkester av olika röster som försöker göra sig hörda. Efter nån timme är jag så sjukt trött och har ont överallt. Går tillbaka till sängen, lägger mig i en hjärtöppnande position på spikmatta för att pressa ut obehaget i kroppen.
Somnar sedan och drömmer skumt och obehagligt. Bland annat drömmer jag att jag ska packa min ryggsäck och gå hem från en kompis. Ryggsäcken blir snabbt full och jag blir tvungen att binda fast diverse saker utanpå ryggsäcken, otympliga och tunga saker som gymutrustning. Undrar i drömmen hur jag kunnat samla på mig så mycket saker och hur jag ska få med mig allt hem...? Där vaknar jag.
Jo då, behövs nog ingen expert i drömtydning för att se kopplingarna.

Vaknade för en stund sen. Halvligger i soffan med täcke och kudde, och så mycket mer avancerat än så här kanske det inte blir idag. Lite lättare tillmods, och oerhört tacksam över att ha en lugn, oplanerad och nykter helg framför mig ❤

Talien

Jag beskrev min alkis-karriär här i början. Bland annat det att jag druckit dagligen i vad jag trodde var 2 år. Jag tänkte redan medan jag skrev det att det stämmer nog inte riktigt... Tiden är så svår att se och förstå bland lögnerna i ett dimmigt liv. Men idag letade jag upp en tidsvisare, och: i april 2016 har jag skrivit en anteckning om att jag dricker i stort sett dagligen och gjort ett tag.
Joråsatte...

Jaja... fredagsmysa lite nu då. Nyktert förstås!

Lykke

Bra med ögonöppnare då å då, lätt hänt att dra av några år av missbruket, känns för miserabelt att ta in allt på en gång. Tror det är bättre att glänta på dörren i lagom doser för att orka reflektera å inte glömma varför vi gör denna resa! Tycker din fredag låter härlig, känna sig lagom krasslig, bädda ner sig i soffan å mysa! Tänker göra som du i sällskap med en stor påse godis! Hur går det med Cola zero flingen? ? Gav många här på forumet ett gott skratt! Ha en härlig myshelg! Å du, glöm inte att vi snart roddat hem 33 dagar! ?

Talien

Cola zero ja... ? Vi hörs lite, han vill träffas men jag är lite för rädd. Jag avvaktar och drar ut på det. Jag kan liksom inte avgöra vad som är bra för mig just nu i det avseendet.
Får se, jag berättar nog om det börjar hända nåt mer..

Vi är inne på 5e helgen ? den ska vi fixa ?

Häftigt!
Känns kanske mindre bra för dig att "upptäcka" att din "karriär" varit mer långvarig än du velat erkänna ens för dig själv. Men jag tänker att varje gång förnekelsen minskar så tar du ett steg på vägen mot det långsiktigt nyktra livet. Och det är ju toppen!
Hoppas du mår bättre idag och att du får en bra dag!

Talien

Det är som du skriver, att varje erkännande stärker övertygelsen att hålla nykterheten. Faktiskt mer befriande än jobbigt med insikten, även om det kändes lite surt... ?

Idag är jag hittills lite piggare. Snart yoga. Känns som att jag behöver göra saker idag.. Får se vad det blir. Nyktert ska det vara iaf ?

Läste tillbaka och hittade stycket "Alkoholiserad" å, så jäkla kul. En extra twist med initialerna AA. ?

Tycker att du verkar klok nog att förstå vad du ska göra i olika situationer. Eftertänksamhet och humor brukar det underlätta att ha, du har båda, så jag tror du fixar detta.

Även dig får jag välkomna hit i efterskott, då jag inte haft energi att skriva i nya trådar på ett tag.

Kram

Talien

Jag har en dipp. Fortfarande trött, stel och huvudvärk. Kroppen har inte riktigt vant sig utan alkoholen känns det som.
Tristess och stress blandat. Tristess av avsaknaden av kickar, stress över att ha verkliga göromål som väntar. Saker jag skjutit upp, telefonsamtal att ringa. Jag är som ett litet barn som bara vill dra fram leksaker och härja runt och sen gråter krokodiltårar när det ska städas upp.

Igår var första dagen det kändes helt realistiskt att dricka igen. Suget gick inte att skratta bort. Livet kändes meningslöst. Inte meningslöst utan A, utan meningslöst för att jag inte vet vad jag gör här eller vem jag gör detta för. Jag har inga barn som är glada över att ha sin mamma tillbaka, eller man. Jag har liksom inte gjort bort mig inför någon eller försummat någon som är glad att ha mig tillbaka. Förutom mig själv. Borde vara en högvinst för mig själv att ha mig tillbaka? Men det jag fått tillbaka är en trött och slö liten skit som inte vill göra något, en som bara vill ha det bra och roligt och skiter i det viktiga. En riktig barnrumpa.
Blev några a-fria igår för att stilla suget.

Sen har vi det HÄR också: Män
Som jag beskrivit tidigare har det där med män aldrig riktigt funkat, min akilleshäl. Det är något som jag prioriterat lågt de senaste åren. Och nu när jag försöker vara nykter är det ännu mer lågprioriterat. Vad händer då?!? Jo, de senaste 5 veckorna har en efter en dykt upp och visat sitt intresse. Vissa lättare att "göra sig av med" än andra... Var kommer dessa män ifrån?!? Så här har det ju inte varit förut! Varför nu?! Den enda som hittills varit intressant är "Cola zero" (men ändå inte helt rätt). Jag är HELT nollställd i hur jag ska göra och bete mig, har INGEN aning om vad som är bra eller logiskt just nu. Det är som att nån högre kraft, universum eller nåt försöker ge mig de svåraste och minst intressanta utmaningarna först. Som att det sitter en sjuk och uttråkad liten gubbstrutt uppe på ett moln och tittar ner på mig, petar runt i mitt liv och skrattar.

Så, om det sitter en gubbstrutt där uppe, detta är till dig:
Jag ändrar mina prioriteringar!!
Jag VILL ha massor med män i mitt liv, ge mig flera!! Gärna snygga och charmiga med fula avsikter. Det vill jag ha.
Det jag absolut INTE vill ha är massor med pengar. Det behöver du inte slänga in i mitt liv. Det skulle bara vara jobbigt för mig just nu när jag försöker bli nykter. Tänk vad mycket jag skulle kunna supa då. Det skulle ju inte funka nu.
Där fick du lite att bita i, va!! Hur ska du göra nu?!

Om jag är bitter?
Ja.
Söndagen blir så illa tvunget nykter. Har saker att göra ikväll och ska upp tidigt imorgon.

Tura

Talien, Lykke & många andra..
Har läst HELA TRÅDEN nu..
Sitter här på en solig terass i en liten by utanför Barcelona vid havet, där jag bor.
Flyttade till Barcelona city 1998 för körlekens skull. ❤️
Har 3 UNDERBARA barn, men separerade mer eller mindre lyckligt 2014.
Haft så fin relation med pappan, tills han upptäckte mitt alkoholberoende.
Nu får jag inte ha barnen mer än en dag i veckan, och bara ett par timmar.
Fått en erinran från jobbet...
ska alkoholen ta över helt? Ska jag förlora allt? Barnen, jobbet, mitt ex? Mitt liv, mitt ALLT!
Året efter separation, BRA! Fokuserade på barnen och mig själv. Inga män i mitt liv.
År 2: festade mycket med vänner i liknande situation. Män, alkohol, skoj, fest, blandat med ansvar och barn. År 3: lugn igen, men träffade en man här i byn och vi blev blixtförälskade❤️ Så har det varit i 2 år.. nu snart ett år av fortsatt kärlek, men han försöker ta avstånd pga mina dryckesvanor..
han är väääldigt moderat med drickandet.
Vi är fortsattt GALNA i varandra.. men han tål inte mitt drickande.. förståeligt 100%.
Just nu tror jag han börjat dejta någon... även om han var med mig i fredags och allt var kärlek... Känner mig som en osäker tomåring, trots mina 51 år... suck... tar en öl här för att döva smärtan... Vill inte, borde inte etc etc... men vad gör jag???
KRAM TILL ER STARKA FINA KÄMPAR!?❤️
Jag vill och kan också!! Men imorgon...?

Tura

Talien, Lykke & många andra..
Har läst HELA TRÅDEN nu..
Sitter här på en solig terass i en liten by utanför Barcelona vid havet, där jag bor.
Flyttade till Barcelona city 1998 för körlekens skull. ❤️
Har 3 UNDERBARA barn, men separerade mer eller mindre lyckligt 2014.
Haft så fin relation med pappan, tills han upptäckte mitt alkoholberoende.
Nu får jag inte ha barnen mer än en dag i veckan, och bara ett par timmar.
Fått en erinran från jobbet...
ska alkoholen ta över helt? Ska jag förlora allt? Barnen, jobbet, mitt ex? Mitt liv, mitt ALLT!
Året efter separation, BRA! Fokuserade på barnen och mig själv. Inga män i mitt liv.
År 2: festade mycket med vänner i liknande situation. Män, alkohol, skoj, fest, blandat med ansvar och barn. År 3: lugn igen, men träffade en man här i byn och vi blev blixtförälskade❤️ Så har det varit i 2 år.. nu snart ett år av fortsatt kärlek, men han försöker ta avstånd pga mina dryckesvanor..
han är väääldigt moderat med drickandet.
Vi är fortsattt GALNA i varandra.. men han tål inte mitt drickande.. förståeligt 100%.
Just nu tror jag han börjat dejta någon... även om han var med mig i fredags och allt var kärlek... Känner mig som en osäker tomåring, trots mina 51 år... suck... tar en öl här för att döva smärtan... Vill inte, borde inte etc etc... men vad gör jag???
KRAM TILL ER STARKA FINA KÄMPAR!?❤️
Jag vill och kan också!! Men imorgon...?

Talien

Tack för att du tagit dig tid i min tråd!
Alkoholen TAR över allt. Så är det. Sorry. Nå botten är inte alltid tillräckligt, du verkar ha slagit i några gånger? Och ser att botten närmar sig på flera fronter? Nånstans i detta måste du nog inse också, att du måste ge upp. Du kommer inte att ha kontroll över alkoholen. Den har kontroll över dig och ditt liv. Den har kontroll över mig också, varje dag jag ger den en chans. Ge upp den, du är slagen, den har vunnit och kommer fortsätta vinna så länge du ger den chansen.
Använd den vilja och styrka du har och ta inspiration av andra. Men du MÅSTE göra det IDAG, nån dag...
Ta dig mod ? Kram till dig, Tura!

Talien

Har hetsat runt idag. Uträttat ärenden. Har sprängande huvudvärk.
Fick en skrattattack som övergick i en gråtattack när ett "ex" hörde av sig och ville ses för en stund sen... Av nån konstig anledning kan jag "pysa ut" lite frustration över hur jag mår inför honom, så det gjorde jag. Vi ska inte ses, jag sa nej. Han dricker rätt redigt också så det är inte någon jag behöver i mitt liv.
Har kört den där vanka av och an, fram och tillbaka några gånger. Blir lite rädd av det för det beteendet har föregåtts av panikångestattacker förut. Andas och skriver istället.
Meditativ yoga senare. Känns inte helt behagligt just nu att behöva ligga still, röra sig sakta och lyssna på plingplongmusik i 1,5 timme. Känns som att jag kommer bli mer stressad av det. Men jag ska göra det ändå. Jag kan inte riktigt avgöra om det är bra eller dåligt för mig just nu, så jag gör bara för att det redan är inbokat.
Det är inte bra här just nu. Det jag vet med säkerhet är att det blir sämre om jag dricker alkohol.

Så mycket tankar och känslor du har att hantera just nu, låter jättejobbigt, lite som en livskris?
Känner så igen det, för mycket tankar och känslor högt och lågt, panikattacker, skratt som blir gråt, vanka oroligt, försöka lyssna på nån form av avslappningsmusik som snälla människor försett en med, vars enda resultat att man vill snabbspola bandet och till slut studsar upp.
Jag har alltid tagit till alkobedövning i sådana lägen.
Tur att du vet bättre, att du vet med säkerhet att det bara blir sämre med alkohol. Håll fast hårt i den vetskapen.
Sänder styrka!
Kram

Talien

Tack för omtanken Soffi! Det har verkligen varit en krisig helg..

Jag har inte gått från panikångest-nära till glad och lugn. Men mår bättre, ok. Jag önskar att jag skulle få välja utmaningar själv nu när allt är nytt, tyvärr får jag väl acceptera att livet är och fortsätter. Jag kan bara påverka hur jag möter detta. Önskar vidare att jag hade ett schema eller nån som säger till mig hur jag ska göra så jag slapp avgöra själv. För jag känner mig oförmögen till att fatta mina egna beslut.
Den som fick lyssna lite idag var ett "ex". Den som lyckades ta ner mig jorden eller "snap me out of it" var Cola zero. För jag bestämde mig för att träffa honom en sväng idag. Fick långa kramar och fina ord.. Dom som skrämmer mig mest har varit dom som varit räddningen idag. Jag får vara tacksam för det ändå.

Nyss hemkommen från yogan. Gick sådär... men jag blir liksom inte besviken som jag kan bli med övrig träning. Tror det beror på att yogan inte är kick-främjande ? eller hur jag ska uttrycka det. Den är ju mer mjuk, utvecklande och långtidsverkande. Därför jag valde att påbörja den formen av träning för några veckor sen. Och det lyckades jag påminna mig själv om idag. Hur mycket jag än vill ha kickar så är det inte de som hjälper mig mest. Även om jag inte kände mig lugn nog att tillgodose mig yogan så märkte jag att kroppen är mer avslappnad och medgörlig. Hoppas det även gäller själen snart...

Känner mig nu trygg nog att möta morgondagen. Imorgon finns inget utrymme för stress och panik, jobbet kräver ett lugnt jag... Har åtminstone tre saker att se fram emot nästa vecka. Allt är inte skit och ibland är jag bra. Det får duga nu.

Talien

Att olika veckodagar har sån påverkan på oss! Måndagar har varit jobbiga, de senaste åren har denna veckodag blivit mer och mer ångestladdade för mig. Olustig. För jag har känt mig så utanför och udda. När andra har jobbångest har jag haft bakfylleångest. Måndagar ska man inte vara bakis på och man får inte dricka, det är ju sjukt!! Måndagar kan man inte gå på bolaget på, tänk om nån skulle se. Ändå har jag velat dricka även på måndagar. Men inte idag! För 5 veckor sen kunde jag knappt gå för jag var så risig, benen nästan vek sig på mig, det knastrade eller knäppte i huvudet på mig.. jätteläskigt! Läste att om man inte kunde hålla ett vattenglas bör man söka hjälp. Vaddå?! Tänkte jag... Jag kan hålla ett glas men det skvimpar över...
Jag misstänkte att jag skulle behöva trappa ner alkoholen men hade redan försökt dagen innan och det funkade inte, jag blev full istället. Jag slutade tvärt den dagen för 5 veckor sen. Bland annat på grund av att det var måndag, alldeles FÖR pinsamt att gå ut, kanske falla omkull och nån hittar mig vid lunch en MÅNDAG. Eller att nån ser mig bärandes på ett par öl...

Idag är måndag en bra dag. Jag vet att "alla andra" inte riktigt finns... Jag vet att det finns fler som kämpar oavsett var det är för dag. Denna måndag jobbar jag, nykter. Har redan hunnit garva läppen av mig. Hoppas på att orka träna sen, nykter. Mår hyfsat bra, guess why?
Jag är nykter ?

Talien

Betedde mig som en barnrumpa på jobbet idag. Mina arbetsuppgifter sköter jag, bättre nånsin just nu. Men har en kollega som är elak mot en annan kollega, ignorerar och fryser ut. Det har jag oerhört svårt för! Så vad gör jag?! Jo, jag är elak mot den elaka. Jag hör hur jag fräser och har svårt att hålla normal samtalston, pratar alldeles för högt och så... Känslorna tog över.
Problemet har redan tagits till chefsnivå. Jag ska prata med en annan kollega om det här imorgon, behöver lite tips och råd om MITT beteende... För jag vet faktiskt inte. Konfronterar man ignorerade kollegor? Eller låtsas som ingenting? Låter man chefen ta hand om det? Det är ju inte jag som är utfryst. Den utfrysta och jag har jobbat ihop oss idag. Så då blev den elaka lite utfryst istället. Sjukt egentligen.

Behöver jag ens berätta att jag tidigare hade druckit på detta?

Dagens höjdpunkt idag har varit ett samtal på ca 15 minuter. Finns en underbara kvinna som jag alltid hamnar i fantastiska samtal med med, och henne fick jag äran att möta idag. Det blir alltid flummigt, om universum och meningen med livet, Nuet eller historier om stunderna som förändrade våra liv ?. På en kvart hinner vi både skratta och gråta ibland... Mycket klok kvinna. Och självklart, idag, börjar hon prata om aggressioner och andras "krig" och inte låta sig själv dras med och själv bli arg... Hon visste ju inte hur jag betett mig tidigare under dagen.. ?

Intressant dag. Alla dagar är intressantare när man lever på riktigt ❤
Klokast i stan har jag inte varit. Ska försöka bättre imorgon

Bestämd

Tror det är rätt mänskligt att reagera som du gjorde. Du är ju också medveten om att det kanske inte är så konstruktivt. Men vad sjutton, det kanske var lite skönt för din utfrysta kollega att se plågoanden stå på andra sidan skottgluggen?? Kanske är nyttigt för dummisen att få smaka på sin egen medicin? Inte för att jag brukar vara så mycket för öga för öga, men vad f*n vuxna människor som håller på sådär? Sjukt ju.

Talien

Tack Bestämd. Jag tog upp problemet med bra kollegor och chefen idag, berättade både hur min kollega beter sig men även hur jag reagerade. Det var skönt. Fick bra feedback från chefen, både förståelse och råd. Kan släppa detta för nu och göra bättre nästa gång.

Förövrigt, bra dag hittills. Trodde att jag skulle dricka idag när jag kom hem ? det skulle jag ju inte... som tur är så är jag på väg uppåt efter förra veckans dipp, och suget känns bara absurt och konstigt.
Ännu en nykter dag i denna kvinnas liv ?

Jag tycker du hanterade situationen på jobbet galant! Det händer väl även den bästa ibland att man tappar det och beter sig dumt, men att prata om det efteråt med bra kollegor och chefen är ju jättebra! Kanske hade du inte gjort det om du inte kände att du själv gjort ett övertramp och saken behövde ju pratas om, så fadäsen var kanske tom bra!

Härligt att du är på väg uppåt, och att du ju inte skulle dricka idag ;-).

Vad kloka, mogna svar du får Talien... Men inte från mig. Jag är helt för öga-för-öga-tand-för-tand. Förtryckare ska få springa *smack* in i en stenvägg av motstånd. En ilsken stenvägg som trycker tillbaka sju resor värre. Min samlade livserfarenhet säger mig att det är enda sättet att få en mobbare att lägga av på sikt. Moget eller omoget bryr jag mig inte om. Det är effektivt.