Tur att du själv är fri! Så många på den där båten kommer att göra saker de ångrar ikväll. Och vakna och må dåligt i morgon.
Du är inte en av dem! ?

Skrivet i natt då jag inte hade mottagning:

Just nu ligger jag i min våningssäng på båten, mina två resesällskap är fortfarande ute och roar sig. Klockan är 3.30. Ljudet hörs högt från diskoteket. Jag hatar diskotek och dansa nykter är i princip lika ointressant och jobbigt som det är full. I alla fall när det bara är skitmusik. Gillar för övrigt inte känslan, köttmarknad är så inte mig. Man vet ju inte var man ska titta, man vill ju inte få ögonkontakt med nån.. ?

Jag har också lärt mig att jag har noll social kompetens nykter, jag har ingen vilja att tala med någon som jag inte känner... och det är okej.

Önskar att man bara kunde varit på en pub mer, för det är mer mig, klarar inte av när det inte är på riktigt, sociala utbyten som inte ger något. Flirtande som jag ändå inte förstår, såna sociala koder får mig att rygga.

Tittar inte ens på någon, de andra får inviter, och självklart blir man ledsen att aldrig få det själv men tror i ärlighetens namn att en del skräms iväg från mig. Jag utstrålar nog BITCH o så fort någon kikar så tittar jag bort eller himlar med ögonen.

Känner mig lite ledsen, vet inte varför. Känns som jag för alltid kommer vara ensam. Hade ju definitivt inte tänk träffa någon på en finlandsbåt men det känns jobbigt att ha insett att jag har noll game och utstrålningen är skit om det inte är i en situation där jag är bekväm eller får tala om saker som stimulerar mig. Finns det ens någon som vill ha en sån? Jag vill inte va en sån sjuk tråkmåns.

Har fått höra hur fin jag är, hur snygg. Osv från mina vänner, och även kvinnligt stilig... vilket jag tyckte var en jävligt konstig kommentar. Hmm.. up tight känns det som, de sa att det bara var en positiv sak. Men vem fan vill ha en stilig tjej? Jag är väl ganska put together, alltid ett läppstift i stark färg, smink på o någorlunda proper, men stilig... det känns så tråkigt, är jag inte mer dynamisk än så!?

Kan självklart inte sova, discot är seriöst precis ovAn mitt huvud.

Är så glad för att jag inte drack något, vilken ångest jag hade fått eller haft. Det är inte värt det, bättre att acceptera att jag faktiskt inte tycker det är särskilt kul längre att gå ut.

Jag må va en tråkmåns, men jag försökte och var där för vännerna. Överlevde men kunde för min del lika gärna varit hemma. Maten var god ??

Fulla människor är för övrigt odrägliga. Usch. Och finlandsfärjor är snäppet värre. Nope, inte frökens grej.

Jag var nykter, kan ni fatta, det var öl och vin på tap GRATIS!!! Jag är så stolt, glad och ångestbefriad. Det känns som jag kan klara ALLT nu.

Och i dag så väljer jag att vara nykter, för det är jag just nu ❤️

Fy fasen vad duktigt av dig! ?????? Att hålla ihop under de värsta sortens förutsättningar. Wow!
Jag hade tyckt att det var HELT FRUKTANSVÄRT att befinna mig på den där båten. Har alltid instinktivt känt att det inte är för mig och har aldrig heller testat. Så deppigt att vakna upp i en liten hytt bakis och med ångest. Usch.
Men vet du, man måste faktiskt inte träffa sim själsfrände på krogen eller klubb. Förmodligen hade ingen av de karlar som fanns på båten varit ett dugg intressanta för dig heller.
Man kan också träffas på jobbet, genom vänner, på en stillsam pub eller på Tinder. Gör dig öppen och mottaglig i såna tillfällen istället för på en svajig båt som gungar fram med 1,5 promille i snitt.
Stilig kvinna, då tänker jag på någon sofistikerad, som har sin shit together, som är intelligent, vacker och lite klassisk. Inte så tokigt om du frågar mig.
?

Jag tror iofs inte att du kan bedöma din nyktra sociala kompetens baserat på finlandsfärjans freak show... Det är ju liksom inte riktigt ett socialt kompetent sammanhang. Folk är där för att dricka tills de spyr, och kanske sätta på nåt stolpskott däremellan. Du får nog testa din sociala kompetens i något mer intellektuellt stimulerande sammanhang :) Men en stor eloge till dig, som höll dig nykter genom pärsen! Du är fantastisk! Kram

Sitter på bussen hem, är så tacksam över denna upplevelse och glad för att jag nu vet att jag inte gillar fulla människor och skrikiga miljöer. Jag är så stolt över mig själv att jag inte drack så har tårar i ögonen och det känns okej även om det skulle va så att någon skulle tycka jag var tråkig, för jag tänker säkerligen inga positiva saker om dem heller ?

Nu jobbar jag mot 3 månader och 100 dagar, efter det ska jag ju se över mitt val att inte dricka, men tror om jag skulle göra en förändring så är det att vara ärlig om det inför andra och kanske gå på möten. Men vi får se.

Att utsätta sig för en sådan prövning som du beskriver att finlandsfärjan är och att lyckas både behålla förståndet och att vara nykter - oerhört starkt!!
Du är fantastisk!
Kram

PS. Tack för "varningen", jag har aldrig åkt finlandsfärja och kommer nu heller aldrig att göra det. Skulle inte stå ut oavsett om jag dricker mig full eller är nykter.

Tack gode gud! Nu är rutinen åter, Börjar bli mer och mer övertygad att jag har npf-problematik, varför jag aldrig sett det innan kan jag inte förstå? Hmm..kan det ha att göra med den kära vännen A!? Högst troligt skulle jag säga.

Måste komma ner i varv lite nu och kika på något intelligensbefriat.

Just ja, nu på hemvägen så lyssnade jag på alkispodden och episod 32 var helt underbart!

Femina

Grattis! Du tog dig helskinnad genom eldprovet. Det var starkt gjort! ?

I dag ska jag till terapeuten igen. Det kommer säkert gå bra, men känner mig generellt bräcklig just nu och små pusselbitar har satts ihop till större mönster. Funderar något ofantligt. Är så mentalt trött, och fysiskt trött också. Har inte hunnit vila mig i helgen själv och då blir allt bara fel för mig tyvärr. Väldigt vad jag är speciell kan man tycka.

Har fastnat i soffan som jag så ofta gör, måste verkligen hålla mig till en rutin på morgonen för att allt ska flyta på. Men nu sitter jag är och skiter i det. Vem bryr sig om jag kommer lite "sent", har ändå inget möte den första timmen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag reda i det inre, och ta det lugnt på jobbet.

Var hos kuratorn i dag. Det var ett bra samtal. Jag ska bli utredd inom npf blev det bestämt. Vissa saker tyder på autism. Jag ser det, men samtidigt inte.

Jobbigt samtidigt som det är skönt.

En annan sak togs upp, min kurator frågade om jag var målinriktad. Jag visste inte vad jag skulle säga - ja, nej, kanske. Jag var nog det förr - få bra betyg osv. Men nu - nej, jag har inga mål. Det är tydligen viktigt enligt kuratorn. För mig känns ett mål mer som ytterligare en sak som man måste prestera för att försöka uppnå något, misslyckas med att uppnå det och känna sig ännu sämre.

Fick som hemläxa att be mina närmaste att beskriva mina 3 bästa egenskaper samt något som jag skulle kunna förbättra med mig själv (en negativ egenskap i klartext). Jag kan verkligen inte se hur andra uppfattar mig, jag har inte den förmågan, tror heller inte att det finns någon som känner mig väl nog att de kan säga något som jag skulle f´å ett utbyte av. Att säga att någon är omtänksam, snäll och rolig.. det är så basic. Men det kanske är just det man är då.. basic.

Jag är definitivt annorlunda, har alltid känt mig annorlunda, men inte konstig. Det sa jag hos kuratorn. Efter jag var klar med samtalet och skulle åter till jobbet så sprang jag på min far, och om någon någonsin hade en outredd autism, eller mutism, så är det min far. Och han sa att han också alltid har känt sig annorlunda och udda. Men kan andra se det? Syns det? Märker folk att jag är annorlunda på ett konstigt sett eller på ett charmigt sätt?

Jag ve inte vem man kan fråga... vill man verkligen veta...

Jag har en pirrig känsla i kroppen, jag tror att det är sug efter A. Det är så mycket på gång och så mycket tankar att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Kan inte riktigt få ro.

Frågan om jag har några mål har jag fastnat vid. Jag har ju INGA mål med mitt liv. Jo jag vill gå ner i vikt, hålla min nykterhet, flytta, leva hälsosamt.. men det är inget mål...

Har jag ens något att leva för? Det bara står still i huvudet? Är inte självmordsbenägen eller har några dåliga tankar direkt, men det är bara blankt. Nothing, nada.. poof.. tomt! Har jag ens någon mening?

Hej, det där med behov av mål verkar individuellt. Jag arbetar själv som terapeut och har aldrig kunnat formulera egna mål. Jag tycks inte funka på det sättet (Kanske npf-light?)...eller så är själva definitionen av mål något vi tolkar olika. Att fundera kring vad som är värdefullt och vilka värderingar man har kan vara ett led i att hålla sig på banan när man impulsivt vill ta en "omväg". Men som sagt, även kbt-terapeuter som är bra på att hjälpa andra, kan alltså trilla dit på alkoholmissbruk. Låg impulskontroll och svårt med egna känslor kanske?

Nog om mig. Ville bara normalisera dina funderingar....sköt om dig!

Ska tillåta mig själv att inte tänka för mycket i dag, funderar för mycket.

Ska göra en lite jobbig sak i dag, gå på ett möte med personer som jag ser som väldigt högt uppsatta inom sitt fält inom näringslivet, sitter med i en kommitté just nu med sådana personer, och det gör mig så jävla osäker. Känslan är att jag är så onödig, så liten jämfört med dem, men strunt samma. Ska gå på det och avskyr det, sista gången i vilket fall innan eventet skall ske.

Känner verkligen att jag ligger efter helgen i vila, jag är heeeelt slut i kropp och knopp. Ingen ork att fixa iodning här hemma eller ens laga mat. Men det är okej. Jag är sån, jag får bara gilla läget.

Väljer att inte dricka i dag, istället firar jag 12 nyktra veckor. Det är ganska häftigt faktiskt. Även om livet nu är lite upp och ner och jag inte vet in från ut så är det bättre då jag orkar ta tag i det och möta det jobbiga. Jag vågar och orkar möta känslor av hopplöshet, otillräcklighet, ångest, stress.. på ett annat sätt än innan då jag bara sköt det framför mig, eller åt sidan kanske.

Din sista mening är mitt i prick. Du beskrev just det enda målet jag egentligen har i livet just nu. Kan det inte få vara så? Visst, man har en massa saker man vill (eller anser att man borde) genomföra både yrkesmässigt och i privatlivet... Men det är ju bara kosmetika. Yttre mätbar prestation. Mitt mål innebär snarare att lyckas släppa sådana bollar och låta dem ligga där de landar, utan att supa skallen i bitar... Kram på dig, du unika tänkare ?

Fick styra om lite på jobbet och gå 1,5h tidigare i dag, var helt slut. Har fortfarande inte återhämtat mig och laddat batterierna efter helgen. De är så påtagligt att jag gjorde något som tog extremt mycket vilja och energi.

Tog nyss spårvagnen till ett shoppingcenter och hämtade lite medicin som jag behöver, åkte sisådär 18.30 så jag var framme 18.40. Fick flashbacks då jag fler gånger än en har åkt just den tiden, innan systemet stängde förut. Fick nästan ångest av tanken, men det var ingen fara. Köpte min medicin och medicinen var inte alkohol ;)

Så knäppt när man tänker på det, åkte till det där shoppingcentret ibland för att inte behöva gå in på mitt vanliga systemet så ofta. Har i princip inte varit i shoppingcentret på 3 månader nu. Men tänk så knäppt att man åkte dit bara för A. För att man var rädd att bli igenkänd på "vanliga" stället. Som om det var det största problemet? Suck. Så långt man kommit ändå :)